Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

breivik

Med denna typ av fria associationer så kan vi väl lika gärna avfärda alla antifeminister att vara precis som Breivik.

Idag när jag skrev mitt inlägg om folk som förväxlar vad som är hygieniskt med vad de personligen tycker är fräscht så fick jag två lustiga reaktioner. Dels en man på Twitter som tyckte att könshår på kvinnor var en ”bakteriematta”, vilket ju egentligen mest bara är tragiskt och i bästa fall även lite komiskt.

Den andra var denna kommentar:

Med tanke på att det finns feministiska kvinnor som försvarat manlig omskärelse med just hygien som argument så kanska du borde fundera på det där med sten och glashus.

Och detta argument här man fan ofta när det kommer till feminism. Typ när en feminist kritiserar kvinnlig omskärelse, jag då ska det komma  och ba: ”men männen då!?!?!?!?!” Fast alltså. Jag har fan aldrig sagt att omskärelse av män är en bra sak, jag är tvärtom en kritiker av det vilket jag har uttryckt innan. Herregud, sök åtminstone i bloggarkivet på ”omskärelse” innan du antar att jag har en åsikt bara för att jag är feminist.

Jag tycker att hygienargumentet är absurt, dels eftersom det är omstritt huruvida det ger en effekt och hur stor den effekten är, dels för att man såklart inte har rätt att skära i barns könsorgan av andra skäl än medicinska.

Vidare så har jag inte sett särskilt mycket stöd till omskärelse bland feminister. De flesta tycker att kvinnlig omskärelse är värre, vilket beror på att det i regel innebär mycket grövre ingrepp på kvinnornas underliv, men det är sällan så att de tycker att manlig omskärelse är okej. De som har tyckt så har inte gjort det i egenskap av feminister utan baserar det på någon annan livshållning.

Men med denna typ av fria associationer så kan vi väl lika gärna avfärda alla antifeminister att vara precis som Breivik, för han var ju också kritisk mot feminismen, inte sant? Men alltså, jag tror att till och med ni vill hålla er en bit ovanför den otroligt låga nivån.

Förresten så har Matilda skrivit om detta här. Läs!

Det handlar inte bara om Breivik.

När man diskuterar vad Breivik bör få för straff så är det många som tycker att vissa handlingar omöjliga att förlåta och att en person som gjort sig skyldig till dem ”helt enkelt” förtjänar att få det brutalaste av straff. Speciellt motiverat anses det vara eftersom Breivik inte kommer lida några psykiska kval och att han aldrig kommer ångra sig och bli normal, något som folk kastar ur sig helt utan kolla på läget. Nåja, det må vara sant att han förtjänar en hemskt behandling och att rehabilitering ändå inte kommer bita på honom men jag tycker inte att det är argument nog.

Grejen är att detta inte bara handlar om Breivik, det handlar om hela samhället. Ett fall som får så stor uppmärksamhet som detta måste ses i en kontext, och vi måste reflektera över vad domen kommer få för konsekvenser för resten av samhället. Jag tror inte att vi kommer röra oss ifrån Breiviks idéer för att han får en omänsklig behandling, jag tror snarare att vi kommer röra oss mot dom.

Inte bara i fall som dessa utan överlag när straff diskuteras så tycker folk att något speciellt och i deras ögon otroligt grymt brott är ett för lågt straff. Detta kan säkert vara motiverat i vissa fall, men långt ifrån alla eller ens de flesta. Ofta har en person något speciellt förhållande till en viss typ av brottslighet, för att man sympatiserar med offret eller för att man varit med om något liknande, för att man absolut inte kan förstå gärningsmannen och så vidare. Ofta hör man saker som att gärningsmannen trots allt ”förstört människors liv” och liknande men när gäller inte det egentligen?

Det är viktigt att se hur vår syn på rättsskipning påverkar resten av samhället, inte bara hur rättfärdigad den kan tyckas i förhållande till förövarens grymhet och offrens lidande. I det långa loppet tror jag vi har allt att förlora på att straffen bli hårdare generellt.

Borgerlighetens fula tryne.

Johan Hakelius tycker att Breivik och de så kallade ”kulturmaxisterna”, alltså en grupp som även jag tillhör, har mycket gemensamt. Det är intressant, för när Breivik och många andra som ogillar den politiskt korrekta vänstern (som ju är synonymt med ”kulturmarxister”) talar så är det just vi som utgör etablissemanget, men enligt Hakelius så är det vi som har till syfte att chocka och provocera etablissemanget.

Johan Hakelius antar i sin text ståndpunkten att det är normbrytandet som var Breiviks grej. Detta med att han anser sig vara frisk, men att samhället är sjukt, och att han begått denna fruktansvärda handling för att så att säga föra det i bevis. Detta, menar Hakelius, är lite samma sak som kulturmarxister gör när de kritiserar den så kallade kälkborgerlighetens normer och begår handlingar i syfte att provocera och påskina hur sjukt samhällets normer är. Han menar också att det inom kulturmarxismen finns ett heroiserande av rebeller.

Ur den heroiseringen av den normbrytande rebellen kommer både ­ avskyvärdheter som Baader- ­ Meinhof-ligan och trivialiteter som Anna Odells fejkade psykos. Breivik har vänt på ideologin, men är till formen en extrem lärjunge till just de ­ ”kulturmarxister” han säger sig bekämpa.

Baadermeinhof begick våldshandlingar och dödade personer. Jag har aldrig hört någon från den politiskt korrekta vänstern ställa sig bakom detta. Möjligtvis någon medlem ur extremvänstern, men det är ju inte de som är ”kulturmarxisterna” som Breivik och alla borgerliga skribenter tycker så illa om. Kulturmarxisterna är ju de personer som tycker att det är viktigt att säga ”hen” eller anordnar bussresor till solsidan, hur ofta hör man dessa propagera för våldsanvändning egentligen? Otroligt sällan. Men det kan ju vara så att ”kulturmarxist” är ett sådant begrepp som lite skiftar innehåll efter vilken grupp användaren har lust att hacka på, ett ord designat för att dra alla vänsterpersoner över en kam. Jag tror det. Men utan att fastna om resonemang i vad en kulturmarxist är och inte är så kör jag vidare och använder den definition av kulturmarxist som innebär ”den politiskt korrekta vänstern”.

När det gäller Anna Odells konstverk så har jag extremt svårt att begripa hur man ens kan nämna det i samma andetag som Breivik. Anna Odell skadade ingen, hon dödade inte 77 ungdomar på ett sommarläger. Hon var ute efter att problematisera psykisk sjukdom och omvärldens syn på den och gjorde detta framgångsrikt.

Vad jag läser ut av Hakelius text är att han anser att all form av riktad provokation för att belysa ett samhällsproblem  är fel. Och precis här visar borgerligheten sitt fula tryne. Allt som stör ordningen, hotar att förändra status quo, är av ondo. Det spelar ingen roll om det handlar om att skjuta 77 ungdomar för att utrota nästa generations socialister och bana väg för främlingsfientlighet eller om att spela självmordsbenägen för att ifrågasätta psykvården och problematisera psykisk sjukdom eller anordna en bussresa för att belysa klassklyftorna. Visserligen anser Hakelius att det är lite olika grad på hur extrema dessa uttryck är, men i grund och botten tycker han att det är precis samma sak; provokation för att uppnå samhällsförändring. Och provokation för att uppnå samhällsförändring är fel, man ska inte starta debatt genom att göra folk obekväma, man ska inte belysa samhällsproblem på provocerande sätt. Man ska vackert gå till valstugan var fjärde år och hoppas på att politikerna sköter det åt en, kanske skriva en debattartikel men inte syssla med någon slags aktion.

Jag tycker inte man ska döda folk eller spränga saker för att belysa samhällsproblem, det är våld och är och ska vara olagligt. Jag hade blivit lika illa berörd om en vänsterextremist hade skjutit ner 77 moderata ungdomar på ett sommarläger. Men att provocera för att få fram en poäng, det tycker jag är bra. Sedan ställer jag mig inte bakom till exempel högerextrema provokationer som helhet eftersom jag inte delar deras poäng, men själva metoden för att skapa uppmärksamhet kring en fråga har jag inget emot. Till exempel HBTQ-rörelsen, rörelsen för fri abort och så vidare sågs som extremt provocerande och var olagliga till en början, men på grund av dedikerade aktivister som vågat provocera så har vi idag kommit framåt i dessa frågor. Du kan ge dig fan på att borgerligheten ansåg dessa rörelser smaklösa och provocerande när det begav sig, precis som den alltid stått i vägen för all form av strukturkritik.

Personer som Hakelius tycker att alla ska sitta tysta och snälla och låta politikerna styra men detta beror på att de på det stora hela är ganska nöjda med samhällsordningen, även om ett extra jobbskatteavdrag skulle kunna vara trevligt. Företrädare för mer samhällskritiska ideologier måste av naturen ha mer extrema tillvägagångssätt för att göra sin röst hörd och visa sina poänger. Detta för att dessa åsikter inte alltid finns representerade inom det parlamentariska systemet. Vad ska man göra då? Vackert vänta på att något parti känner för att byta ståndpunkt? Att driva debatt på egen hand, utanför partipolitikens ramar, är ett sätt att påverka. All politik måste inte handla om att ställa existerande partier emot varandra, det handlar också om att för en debatt om de problem som för närvarande inte är representerade på den parlamentariska dagordningen. För mig handlar politik inte främst om rutavdrag eller vårdval, det handlar om att jag vill ha ett i grunden annorlunda samhälle. Då räcker det inte med att rösta varje år, då måste man driva sina frågor på annat vis. Ett sätt kan vara att anordna en bussresa.

Även om vartenda ord Breivik sagt var sant så hade det inte gjort hans handlingar rätt.

Puckat av aftonbladet att sammanställa denna lista över ”Breiviks lögner i rätten”. För det första är det väl knappast någon som tror att han har sanningen på sin sidan, och de som tror det är nog bortom all räddning. För det andra så är det lite som att säga att om Breivik hade haft rätt så skulle hans handlingar vara försvarbara. Att fokusera på att Breivik gör sig skyldig till ”faktafel” är bra ett otroligt märkligt fokus, det passar sig när det rör sig om politiker, opinionsbildare och så vidare som av andra tas för vettiga och sansade, då kan det vara relevant. Men att försöka slå ner Breivik med det blir liksom bara missriktat.

Detta till exempel:

Etniska norrmänn kommer att vara en minoritet i Oslo inom tio år.”

En färsk undersökning från norska statistiska centralbyrån, SSB visar att detta sker år 2040, om 28 år, skriver Aftenposten.

Men va? Vad tänker de att Breivikanhängarna ska tänka när de ställs inför denna information? Typ såhär: ”åh nej, han räknade fel på 18 år, allt vi trott på är fel!”.

Eller detta:

”Marte Michelet har ett så stort hat gentemot vårt kulturarv att hon konverterat till islam och skaffat barn med en berber.”

(Marte Michelet är en norsk journalist på tidningen Dagbladet som är tillsammans med svenske Ali Esbati, en av överlevarna på Utøya, Aftonbladets anmärkning)

– Jag har inte konverterat till Islam och Ali är varken berber eller muslim, säger hon till Dagbladet.

Och alla nationalister ba: ”men jaha,  hon har inte konverterat som vi trodde, då kan vi ju lägga ner detta”.

Att på detta sätt försöka ”motbevisa” Breivik är att gå över till och spela på hans planhalva. Det är att erkänna att det ens finns en möjlighet att han skulle kunna ha goda skäl till att göra det han gjorde. Även om precis vartenda ord Breivik sagt var sant så hade det inte motiverat det han gjorde.

Det är skillnad på att önska en människa lidande och att vilja att staten ska infria detta.

I sak kan jag hålla med om att Breivik är jordens avskum och borde behandlas så. Jag skulle inte sörja om han dog, inte heller om han skadade sig riktigt riktigt illa. Jag kan inte säga att jag önskar honom ont, men jag kan absolut förstå att andra gör det och jag önskar honom i sanning ingen behaglig tillvaro. Men det är en skillnad på att önska en människa all världens lidande och att vilja att rättsstaten ska användas för att infria detta. Hur illa jag än hade velat en person hade jag inte velat att domstol, polisväsende eller liknande skulle användas för att verkställa detta.

Jag skulle aldrig vilja leva i ett samhälle där man åsidosätter den vanliga ordningen bara för att människor känner avsky för en människas, visserligen vedervärdiga, handlingar. Att använda sig av specialanpassade undantag på det viset är inte rättssäkert över huvud taget och inte värdigt en demokrati. Breivik ska givetvis dömas efter rådande lagstiftning precis som gäller för alla andra som begår vidriga handlingar. Om man sedan med dådet i åtanke väljer att införa en nya ordning så har jag inget emot det av princip, men att kräva undantag när känslorna blir för starka är att sätta rättsstatens spelregler åt sidan för att införa någon slags folkdomstol, och det är inte så jävla fräscht.

Låt honom tyna bort i sin cell.

Nu när Breiviks rättegång är igång så märks verkligen vikten av att ha en fungerande rättsstat. Jag läser och hör på alla hål och kanter kreativa förslag på hur Breivik ska undantas de vanliga reglerna. Han ska inte ha rätt till konventionellt försvar, man ska tortera honom, instifta dödsstraff för att han ska kunna dömas till det och så vidare och så vidare. Jag förstår detta, jag förstår verkligen hatet mot Breivik och varför alla dessa personer ser rött och vill ge honom dessa fruktansvärda och inhumana straff. Och därför är jag extra glad att Norge är en rättsstat där sånt inte sker, där folkets affekt inte får styra i dessa fall.

Jag tycker att det är obehagligt att skåda den blodstörst och det hämndbegär som så många ger uttryck för nu. Jag tycker att det är sorgligt att människor vill besvara en grymhet men ännu mer grymhet så till de milda grad att man är beredd att åsidosätta värden som de flesta ändå i grunden är överens om, såsom att dödsstraff suger. Det är vid tillfällen som dessa våra värderingar prövas.

Att utsätta Breivik för tortyr eller inte ge honom en försvarare är helt orimliga scenarion, det skulle aldrig någonsin kunna ske i ett civiliserat land som Norge, jag tror inte heller att det är något människor skulle vilja se, även om de pratar om det.

Att införa dödsstraff för att kunna dela ut det till Breivik vore dåligt på så många vis. För det första så är det orimligt att ändra samhällsordningen på grund av terrorister, även om det inte är i den riktning de efterfrågat så tycker jag att de sänder ut fel signaler. I ett civiliserat samhälle så åsidosätter man inte den vanliga ordningen ens för handlingar som Breiviks. För det andra så skulle det troligen leda till att Breivik fick martyrstatus om han dödades, det skulle liksom brännmärka in honom i historien med allt vad han står för nu. Låt honom istället tyna bort i sin cell, liksom hans minne.

Men skärp er.

Okej. Jag håller med om att det Breivik gjorde inte var en isolerad företeelse, sprungen ur endast hans eget labila psyke. Okej, jag håller med om att den ”politiskt inkorrekta”-retoriken är skadlig och ett tecken på att rasism, misogyni och liknande blir mer och mer accepterat i samhället. Men alltså, att indirekt anklaga alla som snackar om ”politisk korrekthet” för att vara av samma skrot och korn som Breivik (nåja, typ samma skrot och korn), det är fan bara att gå alldeles för långt. Det skapar absolut inte en konstruktiv debatt, inte på något vis. Det förstärker bara bilden av det politiskt korrekta etablissemanget som inget begriper om ”vanligt folk” och som inte vågar argumentera på riktigt helt enkelt för att de inte kan. Ni kan fan bättre än såhär, så bara skärp till er.

Skillnader.

Tänk va. Man sätter upp en pjäs av Anders Breiviks manifest för att föra en diskussion kring hur den typen av tankar och idéer kan få fäste i Danmark. Inte hörs det några starka protester (utom i Norge, där de primärt kommer från anhöriga till offren) från arga antirasister som tycker att det är förskräckligt att man sätter upp denna hemska människas manifest och sprider dessa idéer. Kan ha att göra med att antirasister är ganska säkra i sin position och att de därför inte har något emot att dessa idéer kommer ut i ljuset, något som alltså inte verkar gälla för alla de antifeminister som fullkomligt gick i taket över att SCUM-manifestet sattes upp.  Oavsett så säger det ju en del om vilka idéer som anses vara provocerande, eller snarare om vilka grupper människor som är mest lättretade.

Gränslös idioti.

Alltså gud. Denna kommentar fick jag på inlägget om Breivik.

Var är konsekvensen? När det gäller Valerie Solanas, hennes hatmanifest och hennes mordförsök på Andy Warhol så bortförklaras ju det just av att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp.

Det är så mycket som är idiotiskt i denna kommentar. Herregud.

  1. Jag har aldrig, någonsin, bortförklarat Solonas manifest eller hennes mordförsök med att hon blev utsatt för övergrepp. Aldrig! Jag tycker såklart att en person som försöker döda en annan människa ska få ett straff.
  2. Jag har heller aldrig sett någon enda feminist uttrycka att hennes mordförsök skulle ha varit okej. Däremot att hennes text är det, men det är å andra sidan inte Breiviks manifest jag klagat på utan hans handlingar. Jag har sett betydligt fler uttala sig positivt om Breiviks mord än om Solonas mordförsök, som jag bara sett folk ta avstånd från.
  3. Och så det otroligt absurda i att ens tycka att det är jämförbart att en person försöker, men inte lyckas, döda en annan och att en person dödar 77 personer. Det är inte samma sak! Om man inte fattar det saknar man ju all känsla för proportioner över huvud taget.

Det är bara en del av förklaringen.

Nu när man börjat gräva i Breiviks förflutna, såsom sig bör, så har det kommit fram att det finns skälv för misstanke om att han utsattes för övergrepp i sin barndom. Tydligen så ska en psykolog som träffade honom ha slagit larm, men ingenting skedde.

Det är helt i sin ordning att det sker en utredning kring Breiviks psykiska hälsa, men jag ser en stor risk att detta kommer utveckla sin till ett rakt sjukdomsförklarande av honom, vilket kommer göra det svårare att sätta hans handlingar i kontext.

För att en person ska göra det som Breivik gjorde krävs det mer än att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn. Det krävs också att man lever i ett visst slags samhälle, ett samhälle där vissa tankar får luft under vingarna, där de accepteras och sprids. Visst är det bekvämt att reducera det till enskilda personers ondska och missförhållanden som råder i enskilda hem, för då behöver vi inte tänka på samhället. Då räcker det med att säga: ”gud vad hemskt”, sedan är vi fria från ansvar.

Jag vill påminna om att det Breivik gjorde inte var ett vansinnesdåd. Det hade planerats under flera år, ett mycket långt manifest hade skrivits till förklaring, idéerna hade dessutom stötts och blötts med andra likasinnade. Även om själva planen inte blev visad innan det skedde så fanns det många människor som visade uppskattning för hans idéer.

Breivik var kanske djupt psykiskt störd, men han var inte galen, han var inte vansinnig. Han var mycket organiserad i sitt utförande och han var övertygad om sin sak. Han var inte empatilös, han insåg ju själv att han skulle bli tvungen att äta anabola för att kunna utföra det han gjorde utan att bli tvungen att sluta på grund av medlidande.

De personer som ägnar sig åt islamistisk terrorism har säkert också blivit utsatta för hemska saker under sin barndom, men ingen gör någon psykologisk analys på dem. Istället så beskrivs de som en homogen grupp som liksom rör sig som en amöba. Men när en person som vi inte kan applicera vårat vanliga ”vi och dom”-tänkande på till en början gör något så gör vi allt för att hitta den där komponenten, den som skiljer honom från mängden.

Innan ni början analysera, förklara och rentav ursäkt Breiviks dåd med det han eventuellt blivit utsatt för som liten så ber jag er att tänka på de andra faktorer som påverkat honom. För de har också med saken att göra, jag lovar.

Ge mig pengar!
Arkiv