Nu när jag skrivit om objektifiering har jag fått en del kommentarer i stilen ”men vad ska vi göra åt detta då? En kommer ju ändå aldrig kunna utrota objektifieringen helt”. Det kanske är sant, och i så fall är det tråkigt. Personligen tror jag att vi kan utrota den på det sättet att den inte längre har några negativa effekter på människor, eftersom jag ser den som ett resultat av ojämna maktförhållanden och så vidare.
Grejen är att vi idag liksom ligger så himla långt ifrån att ”utrota” objektifieringen att vi kanske snarare ska tänka i termer av hur vi ska göra för att minska den. I detta har jag ett gäng förslag. Jag tycker först och främst att reklam ska förbjudas, åtminstone på offentliga platser. Vi skulle även kunna öka presstödet på villkoret att de tidningarna struntade i annonser. Sedan tror jag att en skulle kunna komma långt med att satsa mer på kultur, så att vi fick ett rikare kulturliv och slapp vara utlämnade till filmer som reproducerar sexism och rasism. En kan såklart även göra en del med hjälp av genuspedagogik på dagis och i skolan. Det finns med andra ord absolut konkreta politiska åtgärder som skulle kunna tas till, som troligen skulle ha positiva effekter även på andra områden.
Det lustiga är att det nästan alltid är män som stället den här frågan, som svar på min uppmaning att de ska sluta objektifiera. Jag har så svårt att förstå det, för det är liksom inte som att alla måste sluta innan de själv ska göra det. Det går alldeles utmärkt att som enskild man lägga ner med ett beteende som skadar människor.
Ibland känns det som att folk verkligen inte kan tänka sig att vara ”bättre” än andra människor omkring dem. Om andra är sexister så ska de minsann också vara det själva, för annars är det orättvist. Visst, jag förstår att ni inte bryr er om kvinnors välmående och så vidare men då kan ni väl för guds skull bara skita i det rakryggat istället för att ursäkta er med att vi inte kommer kunna utrota all objektifiering.
Jag blir helt paff. Tänk om jag slutade engagera mig i tjejjouren med motiveringen att jag inte kommer kunna ha stödsamtal med alla utsatta tjejer. Vad är det för jävla människosyn egentligen? Det är ju liksom fortfarande så att det är en jävligt bra grej att ha stödsamtal med en. Det är en människa en hjälper oavsett, och det betyder något det också. En behöver liksom inte rädda världen varje gång en gör en bra sak, det räcker med att göra den till en lite bättre plats.
Jag känner för lite Stig Dagerman här, även om jag hade önskat att han låtit bli att använda könade ord…
Jorden kan du inte göra om
Stilla din häftiga själ
Blott en sak kan du göra
En annan människa väl
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Och det som verkligen saknas i dikten, det är att detta är det enda varaktiga sättet att förändra världen. En människa i taget. En människa som ändrar sitt synsätt, som gör världen en liten smula bättre för andra i hens närhet. En människa som sprider detta till en annan människa i taget.
Jag instämmer helt med detta.
Förmodligen vill dessa män ha en manual att följa, typ en 10-punktslista som beskriver hur man sällar sig till ”gruppen bra”, men det fungerar ju inte när det handlar om strukturella orättvisor som tarvar ett flexibelt och aktivt sinne där man både ifrågasätter sig själv och sin omgivning på daglig basis.
Visst, jag tror man kan göra gott i liten utsträckning och samtidigt vara självgod men då blir det ju inte så mycket hjälp heller. Till exempel om man tar ett autogiro till en hjälporganisation, deklarerar att ”Fy fan vad jag är bra”, och sedan ignorerar alla hemlösa och tiggare som man passerar.
Det innebär att man tappar perspektivet kring maktpositionen mellan rikt västerland och andra delar av världen och hjälper till med att skyffla stora orättvisor under mattan. Man har väl i och för sig gjort något litet bra men det här med att klappa sig på axeln (som män gärna vill göra) kanske bidrar till värre saker?
Sen att man kanske inte har råd att själv göra mycket mer än sitt autogiro är en helt annan sak.
Var tänkt som en kommentar till blogginlägget men den hamnade på fel ställe,
Tjejjouren : Feministisk indoktrinering.
Nej tvärtom, det låser in dom mer. På samma sätt en kille som blir nedslagen och traumatiserad av en grupp invandrare inte ska bearbeta det med svp eller smr, han behöver ju diskutera och bolla det med opolitiska proffs så det blir så bra som möjligt.
Det är väl varken feminismens eller kvinnojourers uppgift att hålla med krisstöd för män?
Bör det finnas? Absolut!
Finns det någon motsättning mellan att driva kvinnojourer och att driva andra brottsofferjourer? Nej.
Det är väl det att män är generellt dåliga på att agera stöd till andra män och ofta inte bryr sig mycket om att killar i deras omgivning far illa.
Du kan väl förgå med gott exempel och lägga ned själ och hjärta i ett sådant projekt så får du säkert också statligt stöd vad det lider.
Sen det här med att du tror att man likt scientologer erbjuder hjälp mot indoktrinering har du nog fått om bakfoten. Människor som driver en jour kan väl ha vilken ideologi som helst utan att det har så värst mycket med deras praktiska arbete att göra?
Vari ligger motsättningen mellan ”feminist” och ”utbildad personal”? Och varför likställer du feminist med rasist?
Du vet uppenbarligen inte vad du snackar om och är härmed blockad från kommentarerna.
Att du jämför kvinnojourer med Smr är ju bara vidrigt.
Ja, det är så himla hemskt att tjejer snackar med tjejer där dom lär sej att bli manshatare och flator. Sen kommer dom ut och hugger pungen av varenda man bara för att någon var utsatt för förtryck, misshandel, sexuellt ofredande och/eller våldtäkt. Sen tar dom dom starkaste och vackraste männen och sätter dom i burar där dom mjölkas på sin säd i avlingssyfte.
Bra att det finns istället för den patriarkala indoktrinering som genomsyrar resten av samhället. Men tror jag tar bort dig från kommentarsfältet nu.
Håller helt med dig!
Precis så, bra liknelse med tjejjouren.
Det här mer reklam tycker jag är väldigt intressant, vet inte själv var jag står i frågan. http://blogg.resume.se/nina-akestam/ , feminist och fd reklamare, skriver som jag förstått saken sin doktorsavhandling om vilka effekter reklam har på oss, negativa som positiva. Är hemskt nyfiken på vad hon kommer landa i för slutsats.
Syftade på Fannys liknelse i inlägget alltså, om inte det framgick. Såklart inte bra liknelse av E som jämför tjejjourer med SMR ovan!