Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Föraktet mot outbildade.

En såndär sak som det tycks vara helt okej att förakta, baktala och värdera personer utifrån är huruvida de är bildade eller inte. Personer som saknar högskoleutbildning anses generellt vara lite sämre. Ännu värre är det om man har hoppat av grundskolan eller gymnasiet. Att sakna utbildning är inte riktigt okej.

Det är så synd, för man kan såklart vara en helt fantastisk människa fast man är outbildad. Man kan såklart ha en massa spännande perspektiv på världen fast man inte läst ett enda poäng matematik eller naturvetenskap eller något annat spännande och berikande ämne. Att det finns ett visst förakt mot outbildade står dock klart, se bara på hur man talar om Håkan Juholt. Den som saknar utbildning kan anses lat och ha felaktiga prioriteringar.

Sällan talas det om hur man ska få folk att bli mer bildade. Är man obildad så är man, punkt slut, tycks folk resonera. Men det förakt som kan finnas mot obildade i vissa kretsar stänger ju såklart ute folk som är intresserade av att lära sig.

Vad vill jag ha sagt? Att folk borde sluta förakta människor som inte lyckats genomföra grundläggande utbildning. Det finns säkert den som inte lyckats för att hen är lat, men generellt så är det ju djupt tragiskt att vi har ett skolsystem där så många hoppar av skolan. Det är på det stora hela ett samhällsproblem, inte individuella tillkortakommanden.

18 kommentarer till Föraktet mot outbildade.

  • mana skriver:

    åh, jag får ont i magen bara av att läsa inlägget. Jag är snart 26 och ända sedan jag tvingades hoppa av gymnasiet när jag var 17 har jag skämts så otroligt mycket. Jag är ju medveten om att det finns folk som totalt nedvärderar människor utan utbildning, men jag har aldrig riktigt upplevt det själv. Istället har det varit jag själv som dömt som mest. Tänkt tankar som att ALLA borde klara gymnasiet. Att jag var svårt sjuk när jag var tvungen att hoppa av finns liksom inte med i mina tankar. Det finns nog ingenting jag har så stora komplex för som min icke-existerande utbildning.

    • Fanny skriver:

      Vad jobbigt det låter. Skolan måste kunna ta hand om sådana saker och leverera alternativa lösningar, det är deras förbannade plikt.

  • Candy skriver:

    Känner igen mig i det mana ovanför skriver och får också ont i magen. Hoppade av när jag var 17 och nu är jag 24. Och jag har dömt mig jättehårt för det, trots att jag mådde jättedåligt i min skola och ”stad”. Liksom skämts så fort frågor om utbildning och arbete kommit på tal, tittat ner i marken och mumlat något ohörbart till svar. Dock har jag, till skillnad från mana, även upplevt att andra varit föraktfulla. Så det är klart att mitt eget förakt blivit större p.g.a. detta, då det ju redan till viss del fanns där från början. Men det späs på av den allmänna attityden att man ska skämmas om man inte gått klart skolan eller utbildat sig vidare efter gymnasiet, att utbildning är jätteviktigt och att man är en dum/korkad/dålig människa om man inte studerat si eller så många år.

    Hatar även att några av de första frågorna när man träffar nya människor är vad man jobbar med eller vad man pluggar, och att frågor om gymnasiet ofta kommer upp. Jag förstår visserligen att det bara är av artighet människor gör så, men det visar ju också på hur otroligt viktigt t.ex. utbildning anses vara eftersom det är en nästintill nödvändig artighetsfråga i vårt samhälle. Man ”ska” helt enkelt fråga om sånt. Jag vill helst inte svara på dessa frågor och i en större grupp går det oftast bra, då kan jag liksom glömmas bort i mängden, göra mig osynlig, och ingen reflekterar över att jag inte besvarat frågan… men när jag är ensam med en eller två personer är det värre. Eller om jag är i en stor grupp och frågan riktas direkt mot mig så att alla förväntar sig ett svar.

    Ironiskt nog, så nu när jag faktiskt känner att jag snart skulle kunna börja plugga in gymnasiet, så har jag insett att jag INTE KOMMER ATT HA RÅD MED DET! Jag kommer helt enkelt inte ha råd att plugga, för det ger några hundra mindre i månaden (studiebidrag + lån) än min aktivitetsersättning för tillfället gör. Med min dyra elräkning och de skulder jag har gör dessa hundralappar tyvärr att jag hamnar på minus ekonomiskt sett. Och hur som helst vill jag ändå inte ta studielån, för som sagt har jag redan skulder. Jag behöver inte fler. Och att ta ett extrajobb är helt uteslutet eftersom jag är för stresskänslig för att kunna både plugga och jobba samtidigt. Så det blir till att söka arbete när jag är redo, istället för att plugga, och även fortsättningsvis leva med skammen då folk frågar mig om gymnasiet. Det värsta är ju också att många arbetsgivare kräver gymnasial utbildning för att de ska anställa en, samtidigt som de inte så gärna anställer f.d. sjukskrivna om de inte får nåt jävla bidrag.

    Slutsats: I’m fucked. Och jag och andra kommer fortsätta se ner på mig. Och det här blev visst lite av en skriva av mig-grej till dig, förlåt. :O

    • Fanny skriver:

      Det är ju ett jävla ofog att du får mindre pengar för att göra något som både du och samhället tjänar på. Men jag tror att man kan läsa in gymnasiet på folkhögskola och därmed få fullt studiebidrag, men jag vet inte. Snacka med en syo om det, förhoppningsvis går det att ordna på ngt jävla vis.

  • Mej skriver:

    Intressant att höra det från den synvinkeln. Jag själv är högutbildad och har många ggr upplevt det motsatta, ett ”förakt” för högre utbildning. Vilket utan undantag kommer från folk utan högre utbildning. De har sagt saker till mig som att det är meningslöst att plugga, att det bara ser fint ut på pappret, att en person utan respektive med tex en vårdutbildning gör ett lika bra jobb på samma plats som personal inom vården, osv osv osv. Det har gjort att jag fått svårt att hävda mig och blivit uppriktigt ledsen många ggr. Jag FÅR liksom inte veta mer om något som jag VET mer om, min utbildning är bara trams. Jag tycker att Jante ger mig stryk som bara fan, faktiskt.
    (sen kan man visst lära sig/kunna saker utan utbildning genom självstudier, det är inte det jag menar… men det är trist att känna att jag inte får nåt erkännande alls för det jag faktiskt vet och kan, tex på ett jobb.. som vissa absolut inte kan fast de tror det)

    • Fanny skriver:

      Ser man på. Sådant kan säkert också förekomma och expertförakt är ju extremt problematiskt. Högskoleutbildade kan säkert få ta en del sådana kängor, men när det gäller gymnasieutbildning skulle jag definitivt säga att det är mycket vanligare med förakt för den som inte slutfört sin.

      Sen kan jag ibland anse att det inom vissa yrken finns en stor övertro till utbildning. Några av mina bästa lärare saknar examen, till exempel. Jag menar såklart inte att utbildning är onödigt, men det är inte det enda som gör en kompetent.

      • Jag skriver:

        Mm.. det är synd. Vet flera supersmarta personer som inte gått gymnasiet.
        Väldigt onödigt att döma folk utifrån det.

        Det där med lärare håller jag inte med om dock.
        Eller, alltså. Det finns ju säkert undantag. Men generellt är det ett
        problem att ickebehöriga undervisar, det påverkar kvalitén på utbildningen
        helt klart. Kom precis o tänka på psykologi”läraren” jag hade som påstod att
        adhd är samma sak som psykos.

        • Fanny skriver:

          Dessa personer hade säkert varit ännu bättre om de hade haft hela utbildningen, jag menar bara att man kan vara en bra pedagog utan att ha hela utbildningen och tvärtom. Det är så mkt annat som också spelar roll.

    • Candy skriver:

      De kanske upplever att det är meningslöst att plugga p.g.a. att det kan vara svårt att få jobb trots högre utbildning? Naturligtvis är det inom vissa branscher ännu svårare och ibland helt omöjligt utan högre utbildning eller gymnasium, så därför kan det vara bra att plugga ändå om man vill göra någonting annat än att städa toaletter resten av livet (vilket numera är ett yrke som allt oftare efterfrågar gymnasial utbildning även det…). Sen är det ju förstås kul att lära sig saker, tycker jag i alla fall. Men det går inte att komma ifrån att arbetsmarknaden är tuff även för de som utbildat sig, så kanske kan det vara en sorts uppgivenhet de känner inför det hela, som de sedan yttrar till dig? Självklart onödigt av dem ändå, eftersom det framstår som att de missunnar dig din högre utbildning och vill trycka ner dig i skorna så snart du utvecklar dig på något sätt. Även fast de kanske inte menar så, så kan man med lätthet tolka det så.

      Men vad vet jag, självklart kan det vara så de menar också. Att se ner på utbildade, liksom. För det där föraktet mot högtubildade har även jag stött på. När jag berättade för min mamma att jag ville bli jurist hette det att jag inte ska tro att jag är finare än någon annan bara för att jag skaffar en högre utbildning och att man kan klara sig minst lika bra på ett Ica-kneg. Varför inte skaffa ett hederligt arbetaryrke? Det var det jag fick höra att jag borde göra istället för att satsa på mina juristdrömmar. Ett arbetaryrke. Och det är väl inget fel med det, om man vill det, men nu var det inte vad jag ville. Min största mardröm var att jobba på Ica resten av livet och min största dröm var att bli jurist. Det kan väl folk försöka peppa en till istället för att försöka ”ta ner en på jorden”, vilket kan vara väldigt typiskt folk så snart någon har en dröm de vill följa eller lyckas uppfylla den drömmen. Så snart någon kan lite mer eller gör lite mer. För man får ju inte tro att man är något. Men, man får inte vara för lågt utbildad heller, för då är man bara lat och dålig. LAGOM ÄR BÄST, JAJAMENSAN!

      • Jag skriver:

        Ja.. haha… det kanske är så att det alltid finns folk med behov av att trycka ner en antingen man är ”högutbildad” eller ”lågutbildad”.

        Det finns massor av yrken med lååång utbildning som även jag kan tycka verkar onödig.
        Vi överutbildar oss i Sverige, och det blir som du säger, att tillslut behövs gymnasium för att städa toaletter. Och det är inte ens ett skämt.
        Det finns andra exempel också, som vissa administrativa tjänster där en internutbildning på typ 1 år säkert hade varit mer effektivt än en 4 års högskoleutb..

        Min utbildning är inom social omvårdnad kan man säga.
        Inom den yrkeskategorin finns det väldigt många som tycker att man ska vara trevlig ungefär, och att det räcker. Där blir det problem ibland i personalgrupper där vissa outbildade tex tror att de gör ett bra jobb om där inte blir några konflikter utan bara gullegull. Medans jag förstår att en klient som kallar mig jävla kärringas och ber mig gå och dö kommer att komma till mig veckan efter och berätta varför h-n blev så arg och att vi gjorde en skillnad tillsammans , framåt, i personens liv. Sen kan vi fika och skämta också men inte hela tiden. Vi skulle ju ta tag i problemen också, liksom. Det var bara ett exempel. Personlig lämplighet är alltid a och o men när man jobbar med folk som tex har psykiska problem så ska man veta vad man håller på med. Det stör mig.

        Min sits är dagens I-landsproblem och jag avundas verkligen inte dem som inte gått gymnasie eller grundskola. Förstår verkligen att det kan bli problem.

        Om du har svår ekonomi och ändå vill nå en högre utbildning kan jag verkligen rekommendera KY-utbildningarna som ofta är korta och leder till kvalificerade yrken..
        gymnasie tror jag man kan läsa på distans, kurs för kurs och tenta av en i taget så att man slipper studielån.

        Familjens värderingar får man försöka skita i. Men det är lättare sagt än gjort 😉

      • Fanny skriver:

        Jag tror att det ibland från föräldrars håll kan finnas en rädsla för att ens barn ska misslyckas med sina drömmar och man därför tar ner dem på marken innan, vilket ju såklart blir helt fel. Nu vet jag ju inget om din familj, din morsa kanske helt enkelt bara inte gillar högutbildade.

        • Candy skriver:

          Hon gillar inte högutbildade eller personer med mycket pengar, nej. Eller bara folk med mer pengar än hon (hon har aldrig haft ett jobb och är förtidspensionerad, så de flesta har de facto mer pengar än vad hon har). Ofta kan hon säga saker som: ”de tror att de är något med sin nya bil/hemmabio/studsmatta.” eller: ”folk som har råd att resa utomlands ska inte klaga på sin ekonomi, har man råd att lägga några tusen per år år på en sån sak har man inga problem”. Sådana saker.

          När ett syskon till mig tjänade några futtiga tusenlappar på ett caféjobb (tror jag det var), tyckte hon att det var en hög lön och att mitt syskon inte skulle klaga på lönen, trots att mamma och pappa tog ut 2000 i hyra av de som bodde hemma. Alltså blev det ju inte mycket kvar i slutänden ändå. Och de som utbildar sig vidare brukar det heta: ”inte är man finare eller bättre än någon annan för att man pluggar till advokat/läkare”. Gärna med en fnysning av förakt eller skämtande på deras bekostnad.

          Så nej, det handlar nog inte så mycket om att hon var rädd för att jag skulle misslyckas utan mer om att man ska vara arbetarklass, i kombination med Jantelags-fasoner baserade på bitterhet och avundsjuka (just för att hon alltid haft dålig ekonomi och inte pluggade vidare själv, hon gav typ upp när hon inte kom in på den utbildningen hon sökte och levde som hemmafru typ). ><

  • Diane skriver:

    Jag skolkade väldigt mycket i trean och fick därför inget slutbetyg. Efter gymnasiet började jag jobba och köpte en bostadsrätt. Jag var tvungen att jobba heltid för att ha råd med räntekostnaderna. Att jobba heltid och samtidigt plugga på komvux hade jag inte ork till. Min ”räddning” blev att jag träffade min nuvarande sambo. Jag sålde min lägenhet och flyttade in hos honom. Min månadskostnad för boende gick från ca 5200 kr i månaden till ca 1700 kr i månaden. Plötsligt hade jag råd att ta en paus från arbetslivet och ta tag i mina studier! Jag ägnade ca sju månader åt att läsa till ett slutbetyg och den 27 maj i år, vid 23 års ålder, tog jag äntligen studenten! Jag hann till och med med att ta körkort! Om jag inte hade träffat min sambo, hade jag inte klarat av det här.

    • Fanny skriver:

      Grattis! Jag kan tänka mig att det känns underbart att ha det avklarat. Själv så hade jag problem sista året men fick som tur är stöd av skolan (vilket alla jävla människor ska vara berättigade men få verkar få) och läste därför bara halvtid ett år, vilket gjorde att jag fixade studierna och slapp komvux. Det känns skönt att vara klar med den grejen och kunna bestämma mer vad jag vill göra.

    • Candy skriver:

      Jag vill också säga grattis! Måste kännas väldigt skönt att ha klarat av det nu. :) När min pojkvän pluggat klart och hittat ett jobb, d.v.s. om cirka ett år, kommer vi att bo ihop och då kommer jag ha råd att studera, men just nu är det omöjligt för mig att klara ekonomin så och därför blir det till att söka jobb. :/ Känner för övrigt igen mig i det du skriver- jag dras fortfarande med vissa lån efter bostadsrättshelvetet jag köpte för några år sedan, och pengarna från försäljningen räckte inte till att betala av alla lån så jag har fortfarande dryga utgifter varje månad. Så man kan säga att vi iaf varit i samma sits!

  • Klara skriver:

    Usch, det är hemskt att läsa det här. Kommer då och då på mig själv att racka ner på vissa så kallat obildade. Ändå är jag det själv! Är arbetarbarn med väldigt politiska föräldrar och har fått politiken och ”bildning” med modersmjölken. Men. Fick inget slutbetyg på grund av sjukdom och nu har mina betyg gått ut så jag måste läsa in HELA gymnasiet, trots betyg i både ettan och tvåan. Hur motiverande är det för vidare studier?! Längtar tills jag har möjlighet att läsa in det och äntligen kan få börja med högskolestudier. Men det är en ganska lång bit kvar.

    • Candy skriver:

      Vi sitter i samma båt där- jag kommer också bli tvungen att läsa in hela gymnasiet p.g.a. att mina betyg går ut nästa år, vilket är då jag tidigast kan börja plugga. Jag håller med dig om att det stjäl lite av ens motivation. Men vad ska man göra? Det är bara att bita ihop och ta tag i det så att man blir klar NÅN jävla gång. ><

      Och visst är det ironiskt ibland att man rackar ner på människor som är en själv. Men är inte det ganska typiskt, ändå. Drag eller erfarenheter man inte riktigt kan acceptera hos sig själv lägger man extra mycket märke till hos andra, och stör sig på. Förmodligen någon sorts försvarsmekanism, haha.

  • Elin Astrid skriver:

    Du har så rätt. Min pojkvän är en av de mest bildade människor jag vet men han har aldrig gått gymnasiet ens.
    I mitt vardagsliv tror jag inte att jag gör någon skillnad, däremot i mitt yrkesliv blir jag irriterad och trött när outbildade sitter på journalistiska jobb som jag vill ha och har utbildat mig för. Då händer det nog att jag spyr ut något giftigt om människor utan utbildning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv