Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Frågestund!

IMG_20141231_173755Tja gullisar! Tänkte att det kanske är läge att ha frågestund.

Fråga jättegärna om typ radikalfeminism och relationer och sånt. Tror att det finns en del oklarheter där som nog tjänar på att redas ut, plus att jag själv känner behovet av tydligare formuleringar.

23 kommentarer till Frågestund!

  • Emma skriver:

    Hej Fanny!

    Jag har ingen fråga men tar tillfället i akt att berätta för dig hur grym jag tycker att du är!

    Att läsa dina inlägg är alltid en fröjd och jag tacksam för att denna källa av kunskap och inspiration finns. Och att du dessutom uppdaterar så ofta är otroligt.

    Så tack igen! Tillsammans störtar vi patriarkatet!

  • Ellen skriver:

    Tänkt på det här du skrivit om ”barnfödarstrejk” som politisk metod… Tycker det är en så intressant tanke, men det finns ju rätt många frågetecken för mig med det, och inte för att förringa de som faktiskt gör detta som aktivt politiskt val, men för att det verkligen ska funka som metod behöver ju väldigt många ansluta sig till denna strategi. Har du någon idé för hur detta skulle kunna funka praktiskt på riktigt? Hur ska man få med sig folk? Förstår att det är supersvårt att svara på men vore intressant att få veta om du tror att detta verkligen skulle kunna vara en fruktbar politisk strategi…

    Tack för en intressant blogg!

  • Sara skriver:

    Nu är det här i och för sig ingen fråga om feminism, men jag frågar ändå! Jag undrar vad du pluggar i Örebro? :) Om du pluggar dvs

  • Olga skriver:

    Här kommer några random frågor.

    – Jag undrar hur din inre process (hur du styrde dina tankar) och dina handlingar såg ut, när du bestämde dig för att börja begära kvinnor? För vad jag har förstått var det en medveten handling?

    – Tycker det verkar som att bloggen inte så ofta tar upp förklaringsteorier till patriarkatets uppkomst. Tycker du att det är en irrelevant fråga? I så fall, varför? Jag kan själv tycka att det är intressant om frågan är ”vad gjorde att den här strukturen uppstod och vad vi kan vi göra för att minimera de parametrar som bidrar till dess vidmakthållande?”.

    – Försöker du ha ett akademiskt förhållningssätt till din feministiska tolkning och i din blogg? Ser du något problem i att ”akademin” är ytterligare en samhällsinstans skapad och dominerad av män, och att då låta den diktera reglerna för ett förhållningssätt?

    Tack och hej.

  • A skriver:

    Jag vet att du anser att en ska undvika relationer med män men gäller det även familjerelationer? Hur har du själv hanterat det i så fall? (om den frågan inte är för privat)

  • Kristina skriver:

    Är du öppen ute i det sociala livet om att du försöker eliminera män ur ditt liv? Hur tacklar du de reaktioner som uppkommer, eller tycker alla du umgås med att det är en bra strategi? Tror själv att det säkert är bra för psyket att inte umgås med män om man haft dåliga erfarenheter, men kan ändå tänka mig att folk reagerar.

  • Au skriver:

    Hej! Jag postade samma fråga för ett par veckor sedan men tänkte att det antagligen kunde vara bra att skriva in den här, så att den kommer med (jag är väldigt intresserad av svaret nämligen) :)

    Tror du att en kan vara ”bara” vän med någon av motsatt kön (i mitt fall som kvinna vara vän med en man)? Det finns viss diskussion om att mannen alltid kommer vara ute efter att få ligga, och sådana berättelser har också kommit fram i din blogg. Jag har nyligen inlett en, för mig, vänskapsrelation med en kille och kommer på mig själv med att fundera över om han egentligen vill mer, något jag finner obehagligt att tänka på. Är han liksom schysst för att vi är vänner eller är det någons slags plan för att så småningom kunna bli ihop med mig. Tidigare har jag inte varit djupare vän med andra än tjejer så detta är ett nytt sammanhang för mig. Det skulle vara väldigt intressant att höra hur du tänker!

    När jag ändå håller på har jag en till fråga. Vilka tror du är de viktigaste sakerna att tänka på när en inleder en kärleksrelation med någon? För att inte hamna i en destruktiv relation med för mycket beroende t.ex. utan för att skapa något ”stabilt” att förhoppningsvis bygga vidare på.
    Sen är jag också nyfiken på liknande som A undrar över, hur hanterar du din relation med din pappa (om du har någon vill säga, annars andra närmre manliga släktingar)?
    Jag kommer på mer frågor hela tiden, haha, men om du har tid och/eller vill får du gärna svara på denna också – vad tycker du är viktigt att göra/tänka på i en vänskapsrelation? För att den inte ska försvinna, gärna bli ännu bättre/fördjupas osv.

    Tack för en bra blogg!

  • S skriver:

    Frågor angående barnfödarstrejk utifrån vad du tidigare skrivit om det politiska beslutet att inte skaffa barn:
    Hur ser du på barnafödande inom lesbiska relationer?
    Tror du att de negativa konsekvenserna (med avseende på patriarkatets effekter för barnfödande personer) minskar om två icke-män skaffar barn tillsammans, eller blir de politiska konsekvenserna samma?

    Ps. din blogg är bäst!

  • Maja skriver:

    Hur tänker du om genus, alltså kön är social konstruktion? Jag har funderat en massor på detta. Jag identifierar mig som ingen kön. Jag är ”tekniskt” en kvinna, men jag förknippar inga speciella mönster eller känslor till mitt kön. Jag ser kvinnliga saker som falska konstruktioner. Jag dömer inte ut transpersoner som identifierar sig med ett kön, jag vill bara förstå. Det man hör är nog är att vissa transpersoner säger att; jag visste att jag var t ex en tjej när jag var fem och ville sminka mig. Min egna upplevelse som femårig är könlöst och jag förknippar inte smink och kläder som min vilja att vara en kvinna. Jag undrar hur du tänker lite omkring detta? Eller om någon som faktiskt är trans kan svara. Hur identifierar man sig själv? Alltså inte samhället uppfattning.

  • C skriver:

    Ville bara kommentera ovanstående kommentar, en transperson upplever sig vara född i fel kropp, kroppen ter sig helt främmande för den. Det behöver inte ha att göra med viljan att prova det motsatta könets könsattribut (men kan förstås ta sig det uttrycket). En cisperson som inte identifieras sig med sitt köns könsroll är milslångt ifrån upplevelsen av att vara född i fel kropp så dessa saker går inte att jämföra.

      • Victor skriver:

        Varför skulle inte transsexuell vara en ok term? De svenskspråkiga transpersoner jag känner använder den iaf, alltså de som är transsexuella själv. Jag är mer trans* (- den termen har påståtts vara problematisk, jag vet faktiskt inte, men jag menar att jag har en transupplevelse men jag är inte säker på vilka fysiska förändringar jag kommer göra, så jag är en av många varianter inom det vidare spektrat). De engelskspråkiga transpersoner jag känner, känner till och följer använder mycket oftare transgender. Är det kanske det du tänker på, att folk använder transgender ist för transsexuell för att transsexuell har haft negativa konnotationer förr/kanske har det nu för oupplysta?

        • Fanny skriver:

          Jag har sett flera uttala sig väldigt kritiskt till det baserat på att det för tankarna till sex som i sexuell läggning. Istället har jag hört begreppen transperson/transkvinna/transman, som jag tycker täcker in ganska bra. Men jag är ingen expert på området heller, jag använder i alla fall inte transsexuell själv just för att jag sett så många reagera väldigt negativt på det.

  • Emilia skriver:

    Bra blogg.

    det finns en viral video, där ungdomar på Stockholms tunnelbana ”rånar” en utav sina vänner när han sover på tunnelbanevagnen. De som ingriper för att stoppa brottet är överlag livmoderbärare (förutom en). Jag skulle tycka det vore intressant att få höra ditt perspektiv och resonemang till varför fler livmoderbärare ingriper.

  • Jasmin skriver:

    Hur ser du på att Taylor Swift blir kritiserad för att sjunga om hennes ex medans killar som Ed Sheeran och Bruno Mars blir hyllade ?

    Vilka politiska frågor förutom feminism brinner du för?

  • K skriver:

    Du skrev nån gång för länge sen att du misstänkte att du hade en diagnos, typ Asperger eller? Varför trodde du det? Har du det?

  • Moa skriver:

    Apropå det här med relationer med män, anser du att det går att ”bara vara vänner” med män? Jag har försökt många gånger men för det mesta slutar det med att de gör romantiska närmanden och när jag inte vill så är vår vänskap inte så intressant längre. Och i de fall när det har funkat någorlunda att vara vänner ändå så har jag måstat ge en förklaring typ ”nej, jag är lesbisk” eller ”det finns en annan” eller liknande och mannen i fråga har inte bara kunnat acceptera ett nej med enbart grunden att jag inte vill.

    Dock känns det synd att det inte ska gå vara vän med män, jag upplever att jag ändå kan få ut något av relationen innan det blir fråga om romantiska närmanden, och att jag kan uppnå ungefär (inte riktigt men någorlunda) samma vänskap som med kvinnor.

    Vad tänker du om konceptet vän med män?

  • Anonym skriver:

    Känner igen mig mycket i det du skriver om heterorelationer – den ojämna maktbalansen, det emotionella beroendet, att ansvara för det känslomässiga arbetet i relationen och så vidare. Jag känner mig tvingad att alltid vara vaksam och liksom ”på tårna”, redo för att gå till attack, i mina relationer med män (jag är en kvinna), och känner mig också ofta utnyttjad och förminskad i varierande grad. Men funderar på mycket på hur en identifierar ett faktiskt patriarkalt förtryck i en relation, var gränserna går och så vidare. Vad är beteende som ligger på en individnivå, och vad är del av en större patriarkal struktur? Är väldigt osäker på mina gränser när det kommer till män i relationer. Är liksom många beteenden jag skulle tycka var okej från vänner, men som jag reagerar på när det kommer från en man jag har någon typ av ”kärleksrelation” med. Jag vill ändå (än så länge) ha relationer med män, men det känns – precis som du ju säger – som en omöjlighet att inte känna som förtryckt i en heterorelation. Har du några ytterligare tankar på hur en identifierar ett eventuellt emotionellt förtryck som inte är så tydligt?

  • Ellen skriver:

    Läser lite om ekofeminism som är ett inslag i en humanekologikurs jag läser nu, vore intressant att veta hur du tänker kring ekofeminism? Alltså det här med att det finns ett samband mellan förtryck av naturen och förtryck av kvinnor och att det är hela över-underordningssystemet som behöver försvinna för total frigörelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv