”Frihet” i relationer.

IMG_20150107_193632Det här fenomenet snubbar som vill vara ”fria” i relationer är ju intressant. Det är nämligen ofta precis samma snubbar som inte drar sig för att använda diverse fula knep för att få kvinnor att bli känslomässigt beroende av dem. Det vill säga alla snubbar höhö.

Jag tänker på det här citatet ur SCUM:

»Hippien« babblar på om individualitet, men han har inte mer begrepp om det än någon annan man. Han längtar efter att få återvända till Naturen, till vildmarken, till de pälsklädda djurens hemland där han hör hemma, bort från staden där det finns åtminstone ett spår, en liten början till en civilisation, för att leva på artnivå där hans tid upptas av icke-intellektuella aktiviteter – odla, knulla, trä pärlor. Den viktigaste gemensamma aktiviteten, på vilken gemenskapen baseras, är gruppsex. »Hippien« är lockad av kollektivet framförallt på grund av utsikten till fri fitta – den huvudsakliga handelsvaran att dela på, att få bara genom att fråga – men förblindad av girighet misslyckas han med att förutse det faktum att han måste dela med alla andra män på samma sätt som han misslyckas med att förutse avundsjukan och ägandebegäret hos fittorna själva.

Män kan inte samarbeta för att nå gemensamma mål eftersom varje mans mål är att få all fitta för sig själv. Kollektivet är därför dömt att misslyckas; varje »hippie« kommer i panik att hugga första bästa pucko som gillar honom och förpassa henne till förorten så snabbt han bara kan. Mannen kan inte utvecklas socialt, han svingar sig bara fram och tillbaka mellan isolering och gruppsex.

Den så kallade ”friheten” är bara attraktiv för mannen så länge han befinner sig i överläge.

Jag tänker att det borde handla om att en inte vill att någon ska vara med en för att de är känslomässigt beroende av en eller känner sig skyldiga till det än, snarare än att en vill ha någon slags tillgång utan förpliktelser. Jag tänker att inbyggt i hela konceptet att ge frihet i relationer så ligger det att en måste ha något rimligt sätt att hantera sin egen oro och ge den andra parten frihet. Annars kommer det per automatik bara gälla när en själv befinner sig i överläge.

Alla relationer förpliktigar på ett eller annat sätt. Att ha en relation med någon gör en skyldig att ta ansvar för hur en beter sig. Detta gäller även för den som sagt att den vill vara ”fri” i relationer, det är ändå viktigt att vara respektfull och ta hänsyn till den andra partens behov. Om en kräver frihet ska en också kunna ge samma tillbaka, och inte göra den andra ofri genom att utöva makt och kontroll.

Men grejen är att män inte vill ha ömsesidig frihet, de vill bara ha så mycket tillgång så möjligt utan krav.

4 reaktioner till “”Frihet” i relationer.”

  1. Åh vad jag har tänkt på det här! Och fallit offer för det här! Så fort snubbar pratar om frihet i relationer eller hur viktigt det är att en ”tänker på sig själv” och ”inte gör avkall på sina egna intressen” drar jag öronen åt mig snabbt! Har alltför många gånger tyckt alldeles för mycket om snubbar som bara tänker på sig själva och som du säger, vill ha relationen att liksom falla tillbaka på men ändå leva som han vill och skita i partnerns känslor och tankar. Blir galen!

  2. Och jag känner att jag själv lätt faller in i rollen som den som kräver frihet den inte vill ge. Detta är iofs det första förhållande jag upplever det i, kanske beror det på att jag själv blivit utsatt för det så många gånger tidigare. För det har jag. Oavsett vad är det inte vackert och jag måste verkligen jobba på det…

    1. Jag tror att det är ett problem som många har, det är bara att försöka och framförallt att inte agera på de impulser en kan få av att vilja begränsa den andra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *