Skönhetsindustrin försöker då och då få det att framstå som om strävan efter skönhet vore något tabubelagt i dagens samhälle. Syftet är väl, antar jag, att få personer att känna att de minsann ska ”stå upp mot” jante och våga ge det där pockande behovet fritt spelrum. Det där de försökt tränga undan, som de nu med gott samvete kan unna sig att bemöta. ”Visst skulle det ändå vara trevligt med lite snyggare bröst, och varför ska du neka dig själv det? Nu när du fött barn och allt”, viskar reklamen. Den som redan går i de tankarna kanske får den där extra lilla kicken, går på en konsultation och sedan sitter en där och har köpt sig ett par nya tuttar.
Jag kan i och för sig hålla med om att det finns viss stigmatisering kring operationer eftersom det fortfarande förknippas med superstora bröst och läppar vilket inte anses ”classy”, eftersom en nu ska inneha ”naturlig skönhet”, vilket såklart inte ska förväxlas med att vara naturlig på något sätt. Faktum är dock att ganska många ”kommer undan” när de säger att de minsann inte ska göra något så radikalt utan bara ”fixa till lite”, till exempel fixa brösten som de såg ut innan någonting, kanske en graviditet eller viktnedgång.
Det finns på det stora hela inget stigma kring att vilja vara vacker. Det är tvärtom något som förväntas av kvinnor. Vad som är stigmatiserat är att vara ful och faktiskt inte bry sig, inte försöka fixa till. Eller att ”ha potential” men inte göra något av den utan låta håret vara risigt och ansiktet osminkat och äta alldeles för mycket mat och springa omkring i okvinnliga kläder. Även om många ”egentligen” är emot operationer så är det ofta att det ändå förklaras med att det är ”naturligt” att vilja vara vacker (som kvinna) och liknande, då underförstått att en ska sluta kämpa emot naturen och göra en operation.
Jag tycker att det är problematiskt när den där jante-retoriken används för att göra precis samma sak som normen föreskriver, fast liksom med någon slags stolthet över att en vågar. Jag ser inte ner på den som opererar sig, men jag tycker inte att det finns något modigt i det. På samma sätt tycker jag inte att det finns något modigt i att ”våga vara kvinna” som vissa verkar tycka. Det är ju bara gamla könsroller förpackade i en ny, fräsch ”krossa jante”-förpackning. Och vem tjänar egentligen på detta? Jo, givetvis skönhetsindustrin som lyckats ge sina produkter en aura av fräscht nytänkande.
asbra skrivet! vill tillägga att det här:
”jante-retoriken används för att göra precis samma sak som normen föreskriver”
är typ samma sak i alla fall där ordet jante-retoriken används. ”Bryt jante! Jobba skithårt i hopp om att bli framgångsrik!”, ”Bryt jante! våga använda vardagsrasistiska/sexistiska uttryck!”, ”Bryt jante! Våga skryta om dina cash!”, ”Bryt jante! Sparka neråt!”
Tack tack! Och ja, det är verkligen så den används. Så jävla deppigt när normföljande lyckas förpackas som normbrytande.
Förlåt att den här kommentaren är helt off topic. Jag har inte kommenterat här förut, så jag tänkte passa på och tacka dig för att du har orken att driva en så välskriven och genomtänkt blogg.
Min far är läkare, när han kommer hem från jobbet ser jag en trötthet i hans ögon. Jag har frågat honom vad han tycker om prislistorna, han skrattar bara cyniskt och säger att han tror att vården måste krascha ordentligt, med buller och brak, så att någon kan bygga upp den på nytt, att det är för sent att rädda den. Jag ser hur han spenderar längre och längre dagar på jobbet, trots att han avsagt sig ansvarsuppdrag där han kunnat påverka, han får mindre och mindre tid över till patienterna på grund av administration och missanpassade system.
Min mor är präst inom Svenska Kyrkan. Hon har alltid älskat sitt jobb, man har kunnat se hur hela hon lyser upp varje gång hon går upp i predikstolen. Självklart har det varit jobbigt ibland, som man kan förvänta sig med ett arbete som ofta går ut på att ta hand om människor i sorg. Men för varje gång jag träffar henne ser hon tröttare och ledsnare ut. De som styr får för sig att det går att styra som ett företag, med stordriftsfördelar och heirarki när hela konceptet bygger på en nära och mänsklig kontakt. De har till och med givit dem stämpelklockor!
Jag är 22 år, och jag förtvivlar över hur allting i vårt samhälle verkar handla om småsaker, över hur politikerna bryr sig mer om att bli valda nästa gång än att faktiskt förändra. Jag antar att min poäng med hela den här långa och konstiga kommentaren är att jag är så glad för att jag har din blogg att återvända till. Jag är så glad för att du alltid orkar ta debatten. Så tack för det!
Tack!
Det är en så sjuk paradox att de som har arbete får jobba mer, medan fler och fler går arbetslösa.
Ilja: högern har ju kidnappat hela jantebegreppet. Jag tänker att man kan använda jante om bland annat småstäder där man ser ner på alla som vågar vara tex öppet homosexuella eller ha en annan klädstil. Men så används det sällan eftersom man förknippar jante så starkt med ”här i Sverige får man ju inte vara rik och välbärgad – det är sossarnas jantelag det!” Så försöker de få det att låta som att jante bara finns i Sverige också. Att Sverige är så himla supersocialistiskt, till skillnad från andra länder där folk kan vara sig själva (läs: rika) utan att behöva skämmas (läs: betala hög skatt).
Jag läste en blogg där en tjej skrev att hon tyckte att Kissie var modig för att hon opererade sig utan att bry sig om vad andra tyckte om det. Visst, nu följer Kissie inte ”normalidealet” utan går steget längre men det är ändock ett ideal hon följer. Porridealet. På vilket sätt gör det henne modig? Hon får väl göra vad fan hon vill med sin kropp men att operera sig för att passa in i en norm är knappast modigt.
När jag mår dåligt över något med mitt utseende försöker jag finna botten med det missnöjet. Skulle jag må dåligt över den här delen av min kropp ifall skönhetsidealet inte sa att den var fel? Nio gånger av tio blir svaret nej. Försöker jag ändå förändra de delarna av min kropp trots att jag antagligen skulle vara nöjd med dem ifall de varit med idealanpassade, känner jag mig mer tragisk än modig. Modig känner jag mig när jag inte försöker passa in.
Jag tycker att det förakt Nilsson får utstå på grund av sina operationer är otroligt osmakligt och ser det som ett uttryck för såväl klassförakt som kvinnohat, men håller såklart med om att det inte heller finns något subversivt i det hen har gjort.
Det är inte fult att vara vacker. Och vänder vi på deras resonemang blir det alltså: det är inte vacker att vara ful. Det säger ju egentligen ingenting. Som att säga: Det är inte tråkigt att vara rolig. Knäpp reklam.
Men som du säger, att anstränga sig för att vara snygg är ju trots allt normen, en norm som knappast behöver mer uppbackning. Inget modigt i det. Visserligen är det inte fult att vara vacker, men det är påfrestande, dyrt och onödigt.
Äsch. Jag ser det där på samma sätt som det gamla ”Är det fult av företag att gå med vinst?”