Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Genustenta om sexualitet-kön-genus.

Tänkte att jag skulle publicera min tenta i genus från i våras. Här är första frågan som handlade om att jämföra hur begreppen kön-sexualitet-genus används inom två feministiska perspektiv. Jag valde queerfeminism och liberalfeminism.

När det ska göras jämförelser mellan olika feministiska inriktningar tänker jag att det viktigaste är var tonvikten läggs inom de olika teorierna. Olika feministiska teorier har olika sätt att beskriva och härleda kvinnoförtrycket, vilket leder till olika analyser av verkligheten och också olika strategier för att bekämpa förtrycket. Jag kommer jämföra queerfeminism med liberalfeminism, men jag tänker att även om en liberalfeminist hade kunnat ställa upp på att det ligger någon slags sanning bakom en queerfeministisk analys och tvärtom så är det var analysens tyngdpunkt ligger som är det relevanta vid en jämförelse. Jag kan ofta tycka att det är vanskligt att göra jämförelser mellan olika feministiska teorier, eftersom det riskerar att måla upp motsättningar där det egentligen främst föreligger skillnader i perspektiv. Jag brukar tycka det är mer fruktbart att tänka i termer av vad olika feministiska teorier har bidragit med till det feministiska projektet, än att se dem som motsatta ståndpunkter som en ska välja mellan.

Inom queerfeministisk teori finns det generellt ett större intresse att se till hur kön, genus och sexualitet konstrueras socialt än inom andra feministiska teorier. Det beskrivs helt enkelt utförligt inom queerfeminismen, vilket det inte gör i liberalfeminismen på samma sätt. Judith Butler kritiserar i sin bok Genustrubbel idén om könsroller som en förlängning av det biologiska könet där det biologiska könet bara ”är” medan könsrollen är konstruerad, som hen menar är vanlig inom feminismen. Butler menar istället att vi måste se både kön och genus som socialt konstruerade. Den queerfeministiska analysens tyngdpunkt ligger alltså vid hur kön, genus och sexualitet konstrueras socialt. Inom liberalfeministisk tänkande finns det visserligen tanken om könsroller, men att kön skulle vara en social konstruktion rakt igenom är inte en tanke som är central i den liberalfeministiska analysen. Snarare förutsätts det att det finns kvinnor och män, och att dessa ska vara jämställda med varandra.

Liberalfeminismen har, enligt Gemzöe, en syn på könen som i grunden lika, och omfamnar också ofta ett humanistiskt människoideal, i vilket det är förnuftskapaciteten som skiljer människorna från djuren. Det finns många liberalfeministiska tänkare som lagt fokus på olika saker, men om en läser Wollstonecraft så kan en se hur mannen används som ett normerande ideal, det är kvinnorna som anses vara begränsade i sin könsroll på grund av det förtryck som åläggs dem medan mannen får stå modell för det mänskliga. Fokus ligger på hur kvinnan begränsas som människa, inte på hur människor skapas som könade varelser i ett patriarkat.

Inom liberalfeminismen finns det alltså en tydlig idé om vad människan är, och ur detta härleds vad kvinnan skulle vara om det patriarkala förtrycket försvann. Utan det patriarkala förtrycket skulle kvinnan vara fri att söka sin identitet som människa istället för att behöva underkasta sig den kvinnliga könsrollen. Här finns en idé om att det finns något i grunden mänskligt, och att könsrollen/genuset sedan läggs på detta i form av begränsningar. Butler däremot skriver i Genustrubbel att människor inte är begripliga bortom genus, utan att det är en alltför viktig del av vad en människa är för att vi ska kunna tala om något mänskligt som kommer innan eller står utanför själva genuskonstruktionen.

Frågan är helt enkelt om det är meningsfullt eller ens möjligt att prata om någon slags mänsklig ”natur”. En liberalfeminist skulle nog svara ja på denna fråga, men en queerfeminist skulle troligen mena att det inte finns någon mänsklig identitet bortom genus och att denna, om den nu finns, i så fall inte går att uttala sig om. Butler verkar snarare mena att vi istället för att söka den mänskliga identitet bortom genus måste utnyttja möjligheterna inom själva genuskonstruktionen och snarare fokusera på att tänja på gränserna för vilka positioner som är möjliga att inneha. Detta är två olika förståelser av vad genus är som ger olika implikationer. I den queerfeministiska tolkningen så är genus en skapande kraft som definierar oss som varelser och inte går att komma ifrån utan som vi måste arbeta inom, inom liberalfeminismen snarare något som läggs på en redan befintligt mänsklig natur som en förtryckande kraft och som kan tas bort.

En queerfeminist skulle nog också vända sig emot liberalfeminismens ensidiga fokus på hur det kvinnliga konstrueras och peka på att såväl manligt som kvinnligt konstrueras socialt. Vissa liberalfeminister, bland andra Wollestonecraft i Försvar för kvinnans rättigheter och Moberg i Kvinnans villkorliga frigivning, verkar mena att män är så som kvinnor skulle ha varit om de inte var förtryckta. Ingen av dem berör på något djupare sätt att manligheten också är socialt konstruerad. Detta synsätt på könen skulle en queerfeminist antagligen tycka var problematiskt, eftersom manlighet och kvinnlighet i detta perspektiv båda är produkter av patriarkatet. Många liberalfeminister skulle troligen gå med på att även manlighet konstrueras socialt, men det är inte något huvudfokus i den liberalfeministiska teorin, utan detta ligger snarare i hur kvinnan begränsas, ofta på ett väldigt konkret påvisbart sätt i form av till exempel lagar eller mindre ekonomisk makt. Wollstonecraft beskriver till exempel hur kvinnor hindras från att sträva efter samma dygder som mannen strävar efter, helt utan att ifrågasätta dessa dygder.

Inom liberalfeminismen finns det inget större ifrågasättande av sexualiteten, medan en inom queerfeminism fokuserar mycket på sexualitet. Inom queerfeminismen anses sexualiteten vara en väldigt viktig del av hur kön konstrueras. En liberalfeminist och en queerfeminist skulle nog se väldigt olika på en heterosexuell relation. Medan liberalfeministen mycket väl hade kunnat tycka att en sådan är relativt oproblematisk och mena på att de jämställdhetsproblem som förekommer i en sådan är något en skulle kunna arbeta med inom relationen så skulle en queerfeminist troligen se det som ett uttryck för hur sexualitet organiseras i patriarkatet, och också mena att kvinnligt och manligt högst sannolikt kommer att konstrueras på ett normativt sätt i sådana relationer.

Liberalfeministen och queerfeministen skulle nog också tycka att problemet med ojämställdhet inom heterosexuella relationer skulle lösas på olika sätt. Liberalfeministen skulle mena att det går att uppnå jämställdhet inom ramarna för en heterosexuell relation och därmed också att heteronormen inte är något egentligt feministiskt problem. Queerfeministen skulle mena att heteronormen, eller den heterosexuella matrisen som enligt Ambjörnsson betecknar ett normsystem kring sexualitet där heterosexualiteten utgör måttstocken eller det normala, är en grundsten i patriarkatet och att den måste luckras upp. Inom liberalfeminismen så har en generellt inte fokuserat särskilt mycket på förtrycket i den privata sfären eller det sexuella förtrycket av kvinnor, något som kritiserats även från radikalfeministiskt håll. Detta skulle jag säga är en av de saker som främst skiljer liberalfeminismen från queerfeminismen, huruvida sexualiteten anses vara problematisk eller ej.

Eftersom liberalfeminister inte ifrågasätter heteronormen på något djupgående sätt så kan en också mena på att de antar att den är naturlig, alltså något som bara är också inte går att förändra med feministisk praktik. Även om det inte sägs rakt ut så sätts heterosexualiteten upp som ett ramverk inom vilket feministisk kamp ska äga rum, eftersom dessa gränser inte ifrågasätts. Det är alltså en utgångspunkt som märks mer i vad som inte sägs än vad som sägs. Detta skulle en queerffeminist vända sig emot, eftersom det inom queerfeminismen finns en syn på sexualiteten som mycket central i kvinnoförtrycket. Detta skulle jag säga är en av de centrala skillnaderna mellan liberalfeminism och queerfeminism.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv