Hantera sexism i släkten.

Jag har fått den kniviga frågan om hur en ska hantera sexism i släkten. Jag har haft det här problemet i ganska liten utsträckning, inte för att jag inte har stött på sexism i släkten utan för att jag alltid har varit en person som älskar att diskutera/bråka och därför för det mesta typ tröttat ut folk så till den grad att de inte pallar vara sexistiska med risk för att få mig på sig. Vidare så har jag ofta fått uppmuntran när jag tagit den här typen av diskussioner. Jag förstår dock att det kan vara otroligt jobbigt att hantera sånt när det dyker upp i sammanhang som en inte kan undvika, såsom släkt.

Mitt tips är att fokusera på känsloargumenten. Försök inte ”vinna” över folk på din sida rent ideologisk, för det kommer troligen att leda till ännu mer ifrågasättande och som värst att folk kör med ännu mer sexism mot dig, och det är ingenting en ska dra igång om en inte pallar med det. Säg istället: ”jag blir illa till mods när du säger/gör sådär, jag skulle uppskatta att du slutade med det i min närhet”. Det är såklart inte garanterat att detta fungerar heller, och kan även det leda till obehagliga situationer, men min erfarenhet är ändå att folk oftare lägger ner om en framställer det som en personlig fråga och inte som något politiskt. Jag brukar dra till med den här taktiken när jag inte är upplagd för den tunga politiska diskussionen, och det fungerar ofta bra, speciellt om det görs inför andra så att den tilltalade personen känner att det är pinsamt att inte visa respekt.

Detta kan såklart också leda till andra trixiga situationer. Bland annat att folk ska hålla på och ursäkta sig i en helt orimlig omfattning och typ förklara sig med att de har en vän/syster/whatever som tycker att det är ”okej” med sådana skämt. Jag vet inte om det handlar om att de förväntar sig att en ska säga att en tycker att det är ”okej” eller vad som är grejen. Jag brukar oftast hantera detta genom att säga typ ”ok, men jag tycker inte det” och lägga till något om att det är lugnt bara hen inte gör om det. Absolut inte säga ”men det är lugnt/inte så farligt” för detta kommer enbart tas som en bekräftelse på att personen kan fortsätta.

Jag kan också tycka att det kan vara okej att dra vita lögner för att slippa. Ett exempel som tyvärr inte relaterar till sexism var när jag var på någon slags tillställning där några personer sysslade med otroligt mycket alkoholromantik, varpå jag sa typ ”jag skulle uppskatta om ni lade ner för jag har problem med alkoholism i släkten och tycker att det är obehagligt”. Det blev lite jobbig stämning och så vidare, men det fungerade! Jag tänker mig att en skulle kunna köra samma grej med sexism, typ säga att en precis lämnat en väldigt sexistisk partner eller något, givetvis beroende på vad en själv känner sig bekväm med. Oavsett om det stämmer för dig personligen eller inte (ofta gör det ju tyvärr det) så är risken väldigt stor att det stämmer för någon annan i sammanhanget. Ofta kan det vara viktigt att uppmärksamma människor om att sexismens mörkaste sidor är något som inte drabbar ett fåtal, utan som finns i princip överallt. Det kan nog ofta vara en ganska rejäl tankeställare för den som tycker om att slentrianmässigt skämta sexistiskt.

Tyvärr är det ofta jobbigt att ifrågasätta sexism. Många personer är fan beredda att gå över flytande lava för att värna sig ”rätt” att vara sexistiska svin i tid och otid. Det handlar om att göra det ännu jobbigare för personen ifråga att käfta emot än att bara lägga ner hela grejen. Då kan det till exempel vara en smart strategi att framstå som ”känslig”, det vill säga som om risken är stor att en blir uppenbart ledsen/sårad om personen som är sexistisk fortsätter. Jag har kört den här taktiken ett par gånger, alltså påtalat min egen, sanna eller uppdiktade, känslighet inför sådant och insinuerat att jag kan komma att ta väldigt illa upp om det hela fortsätter. Inför detta tenderar folk faktiskt att backa, för de flesta vill inte ställa till en scen. Om du dessutom är yngre så kan du använda idén om att vuxna ska ”ta ansvar” och liknande till din fördel.

De flesta vill ha bra stämning och tycker att det är obehagligt när folk tar illa vid sig eller blir ledsna, och med tanke på detta kan en framställa det som en fråga om att en tar illa upp och inte om något som primärt är politiskt. Nej, det är inte optimalt, men det kan vara en räddning i ett sammanhang där en inte pallar eller kan ta den ”stora” diskussionen men ändå vill slippa sexismen.

Sedan tycker jag att det är jätteviktigt att en stöttar andra som tar upp liknande grejer, för det betyder verkligen så jävla mycket. Oavsett om en gör det öppet eller om en tar personen till sidan och säger att en tyckte att det hen gjorde var bra så är det en viktig markering om att hen inte är ensam om att känna som hen känner.

10 reaktioner till “Hantera sexism i släkten.”

  1. Som du säger så kan ju också en tillsägelse med hänvisning till känslor få upp personens ögon för sitt eget beteende. Så jag tror att även om man väljer det opolitiska utgångsläget kan det få en positiv politisk effekt! I vissa fall kan det tom funka bättre än att göra det till en strukturell fråga. Politik kan ibland ses som något opersonligt och avlägset, det är en attityd som ofta används för att kritisera kanske främst feminister och antirasister. Jag tror att det är bra att våga gå ifrån det akademiska och visa på att det finns en reell effekt av tex sexistiskt beteende, iaf AFK.

    1. Ja, så tänker jag också. För det mesta tycker jag dock en ska politisera, men ibland tror jag att bara fokusera på det personliga kan vara en framgångsrik strategi.

  2. Gud så jag stör mig på människor som försvarar sin rätt till sexism. Ta bara det här med att Facebook äntligen verkar tagit till sig kritiken mot allt sexistiskt material som florerar där. Hamnade i en diskussion på nätet fylld av vita kränkta män som var upprörda över att de inte längre fick skämta om att våldta och misshandla kvinnor. SAY FUCKING WHAT?! Är det någonting värt att försvara?

    1. Ja gud ja. Verkligen personer som är vana vid att få göra hur de vill och blir kränkta när de helt plötsligt inte får det.

  3. Ett sätt som jag tyckt fungerar är att se lite oförstående ut och säga något i stil med : hur menar du nu? Menar du att hon skulle tycka att det är kul?
    Eller vad de nu pratar om.
    För många gånger när folk vräker ur sig lite sexistiska saker, förväntar de sig att alla ska hålla med eller skratta, och alla gör ofta det, oavsett vad de känner inombords, därför att de känner att det förväntas av dem.
    Men om man då lugnt och inte fientligt eller irriterat bara undrar vad som menas, så blir många rätt ställda.
    För det som sägs är ju ofta rätt ologiskt.
    En kvinna som är si eller så av någon anledning.
    Det brukar liksom inte hänga ihop med verkligheten utan vara mer taget från stereotypa tankegångar.

  4. Det här inlägget ska jag skriva ut och ha i väskan nästa gång jag vet att jag kommer utsättas för att träffa pappa eller släkt. Diskussionerna är tagna tidigare och det är som du skrev, det trappas upp och personerna går över lava för att försvara sin sexism. Asjobbigt.

    1. Men om de går över lava för att försvara sin sexism, så har man nog gått ut lite för hårt i sin kritik mot dem. Man når aldrig fram till någon genom att tvinga in dem i försvarsställning. Tänk istället som när man pratar med ett argt litet barn, eller om man ska uppfostra en hund, det hjälper inte att hota och skrika, man måste lugnt förklara.
      Om någon skrattar rått och säger: höhö en sån hora. Så säger man lugnt tillbaka: du menar någon som tar betalt för sex? Gjorde hon det?
      Nu vet jag inte om det är det rätta att säga, men bara för att visa att man kan bemöta saker lugnt och sansat och ändå få fram att den som säger det egentligen säger något som inte stämmer alls.

      1. Jag håller inte med dig om din idé om hur en ska hanetera människors vidrigheter. Tror inte en kommer någonstans genom att vara snäll mot sexister.

      2. Det finns inga silkeshandskar mot sexister. jag tänker inte sitta i väna ord och acceptera och försöka resonera kring människor som tycker det är konstigt att jag säger ifrån när jag så tydligt blir förtryckt av dom. Det är ju så tydligt vad som är rätt och fel i frågan. Inlägget Fanny skrev blev som en reminder av att testa något nytt, kanske fungerande, kanske inte. Det är svårt att behålla huvud och självförtroende i en sån situation.

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *