Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Löneskillnader.

Ibland talas det om det här med mäns och kvinnors olika löner. Ett vanligt argument för att detta inte är ett problem är att det oförklarade löneglappet, det vill säga det löneglapp som finns mellan män och kvinnor med samma yrke, samma position, samma utbildning, samma erfarenhet och så vidare tydligen är väldigt litet. Det kan säkert stämma, jag vet inte. Grejen är att det här löneglappet över huvud taget inte intresserar mig.

Grejen med löneskillnaden män och kvinnor emellan är liksom inte att enskilda arbetsköpare diskriminerar män och kvinnor med exakt samma post i fråga om hur mycket de får i lön. Grejen är att kvinnor är strukturellt diskriminerade på en mängd olika nivåer i samhället vilket syns i hur stor lön de får i slutänden. Till exempel jobbar kvinnor oftare deltid, är mer hemma med barn och har svårare att klättra i karriären. Vidare finns det som känt ett stort lönegap mellan olika branscher som har mycket att göra med huruvida de är mans- respektive kvinnodominerade. Detta gör att kvinnor i slutänden tjänar mycket mindre pengar än män.

Detta är inte bara en fråga om någon slags tom symbolik, utan om makt och förutsättningar till autonomi. Att kvinnor har lägre lön gör dem mindre förmögna att vara självständiga från en eventuell man, vilket gör dem mer utsatta för förtryck och våld i relationer. Tänk dig själv att lämna en man som slår dig om du inte har tillräckligt med pengar att försörja dig och dina eventuella barn. Det är något som påverkar många kvinnors liv och möjligheter till frihet på ett ytterst konkret sätt, speciellt kvinnor som tillhör arbetarklassen som har lågbetalda jobb redan som det är. Att då dessutom vara kvinna gör dig dubbelt utsatt. Det är såklart ett mindre problem att kvinnor med högbetalda jobb tjänar mindre än sina män, då de troliga ändå har tillräckligt för att kunna försörja sig själva, vilket såklart inte gör det oviktigt på något sätt.

Ibland hör en argument i stil med att det är ”förståeligt” att kvinnor blir diskriminerade i vissa givna situationer. Ett exempel jag hört flera gånger är att det är ”förståeligt” att vissa arbetsköpare väljer bort kvinnor eftersom kvinnor idag är mer benägna att vara föräldralediga, på samma sätt kan en höra att det är ”förståeligt” att kvinnor är mer föräldralediga för att män ofta har högre lön. Detta skapar såklart en ond cirkel som kan vara kostsam att bryta för den enskilda familjen eller arbetsköparen. Jag tycker dock att det är ganska ointressant huruvida varje enskild individs bidragande till strukturen är förståelig eller ej, problemet är strukturen som sådan. Jag är inte intresserad av att identifiera ett enskilt ursprung till kvinnors lägre löner, ett enskilt ställe där en ska”börja” och fixa det hela, helt enkelt för att jag inte tror att en sådan punkt finns. Patriarkala strukturer upprätthålls ju i hög grad av att det faktisk, inom patriarkatet, är rationellt för enskilda individer att agera förtryckande. Lösningen måste därmed vara politisk och inte individuell.

Bara för att en inte kan hitta en enskild källa till förtrycket, en skurk som är skyldig till allt, betyder inte det att vi ska ge upp tanken om förändring. Verkligheten är komplex, och så är också lösningen. Men att komma och hävda att kvinnors lägre löner inte skulle ha något med förtryck att göra bara för att det inte är särskilt stor skillnad på kvinnor och män med samma yrke, samma arbetslivserfarenhet och så vidare, det är verkligen inget annat än rent skitsnack.

8 kommentarer till Löneskillnader.

  • Jens skriver:

    Det var en välformulerad text som jag håller med om och så vidare, men du gjorde nog ett litet stavfel här: ”Till exempel jobbar kvinnor oftare heltid”. Deltid ska det väl vara?

  • Mats Hansson skriver:

    Det ”oförklarade” lönegapet är genomsnittligt ca 7%, uppåt 10% i tjänstesektorn, alltså till kvinnornas nackdel. Vilket inte kan påstås vara litet. Dessutom i ökande. Bla SCB har de mer specifika siffrorna.

  • Anders Winckler skriver:

    Håller så klart med. Pengar är inte allt, men i vårt samhälle just nu är det till exempel en möjlighet att kunna välja om man vill leva tillsammans med någon eller inte. Att kvinnor har sämre betalt för samma arbete och att kvinnodominerade jobb anses mindre värda, vrider kvinnors främsta maktmedel ur händerna på dem. Makten att välja bort relationer som inte är bra för dem.

    Men, vilka grunder kan du tänka dig för löneskillnader över huvud taget? (Tänker då inte på skillnader mellan könen, utan över huvud taget.)

  • Mell skriver:

    Det här är fakta:

    1. Kvinnor tjänar mindre än män; även då man justerar för skillnader i arbetstid, yrke, utbildning och ålder. Detta gäller även i yrken med lika stor andel män som kvinnor. [a], [c], [h]
    2. Kvinnor har i genomsnitt bättre betyg än män. [g] Kvinnor vidareutbildar sig också i högre grad än män. [a]
    3. Kvinnor erbjuds trots detta en lägre ingångslön än män med i samma ålder med identisk utbildning. När en genomsnittlig arbetsgivare presenteras ett av två identiska CV:n där bara namnet, och därmed könet, på den arbetssökande ändras – värderas kvinnans kompetens genomgående lägre och hon erbjuds en betydligt lägre lön än mannen (innan någon löneförhandling ens genomförts). [d], [e]
    4. När män och kvinnor får skriva ner sina löneanspråk, från den lägsta lön de kan tänkas acceptera till sin absoluta drömlön om allt går perfekt – har män både genomgående högre löneanspråk och en extremt mycket större spridning (dvs. trots att deras lägstalön ofta är i samma nivå som kvinnornas fast snäppet högre, är deras ‘drömlön’ genomgående extremt mycket högre än motsvarande kvinnas). Det finns alltså en könsskillnad i förhandlingbeteenden. Studier visar att testpersoner lever upp till positiva och negativa förväntningar på sin egen prestation; det innebär att spridning av uppfattningen att kvinnor är sämre förhandlare gör kvinnor till sämre förhandlare. Även kvinnor som är goda förhandlare slåss mot stereotypa föreställningar, eftersom de anses okvinnliga och krävande. Studierna visar dock att stereotyphot och normer kan påverkas och förändras över tid. Dessa förändringar går snabbare då chefer och medarbetare görs medvetna om hur könsstereotypa föreställningar kan påverka båda parter i ett lönesamtal. [b], [d], [i]
    5. Män löneförhandlar oftare än kvinnor. Kvinnor som löneförhandlar får högre lön än de kvinnor som inte löneförhandlar. [b], [d]
    6. När kvinnor löneförhandlar svarar arbetsgivaren genomgående kvinnorna med lägre motbud än vad de svarar en man med motsvarande krav. [b] [d]

    I blogginlägget finns även tydliga länkar till alla studier som bevisar påståendena och några förslag på hur detta kan förändras:

    http://mariellealvdal.wordpress.com/2013/04/17/loneforhandling-vagra-acceptera-kvinnoloner/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv