Heterosexuell radikalfeminism.

En kan ju tycka att den logiska slutsatsen av en radikalfeministisk problemformulering, det vill säga en där förtrycket i den privata sfären står i fokus, borde vara lesbisk feminism. Om män förtrycker kvinnor i det privata, i kärleksrelationer, så borde det vara självklart att lesbisk kärlek är svaret på detta. Tyvärr verkar det inte vara så, utan det finns gott om heterosexuell radikalfeminism.

Jag har en teori om detta, nämligen att den heterosexuella radikalfeminismen sätter sex i fokus snarare än kärlek. Det fokuseras på mäns sexuella förtryck av kvinnor i en väldigt bokstavlig bemärkelse; sexuella trakasserier, prostitution, porr och våldtäkt.

Jag tänker mig att ”sexuellt förtryck” snarare är könat förtryck än förtryck som utövas genom sex, alltså förtrycket av oss som könsvarelser. I detta så anser jag att den heterosexuella kärleken har en framträdande roll. Jag tror inte att sex är det centrala, utan det handlar snarare om de känslor som vi har för varandra som könade varelser och hur vi skapas som könsvarelser i våra relationer med varandra.

Det är mer safe att kritisera sex, eftersom det i mångt och mycket redan är tabu. Kärlek däremot är en annan sak. Den heterosexuella radikalfeminismen kan i och med sitt sexfokus framställa den heterosexuella kärleken som något positivt, eller i alla fall inte som patriarkatets kärna. Deras ”kärlek” för olika män de har relationer med får stå orörd, så länge de har en kritisk hållning till sex.

9 reaktioner till “Heterosexuell radikalfeminism.”

  1. Intressant. Jag lever i ett förhållande med en man sedan många år tillbaka och har de senaste typ 5 året gjort ett radikalt feministiskt, mycket plågsamt uppvaknade. Är kvar it relationen men är öppet kritisk till den inför både vederbörande samt bland gemensamma vänner. Jag har inte tänkt på den radikalfeminisrisk analysen som heteronormativ, men jag inser nu omedelbart att jag ju haft det tänket hela tiden. Alltså en icke heteronormativ radikalfeminism. Det märkliga är att denna min ogenerat öppet kritiska hållning till heterorelationer verkar accepteras runtomkring mig. Det är aldrig nån som säger jamen gör slut då! Kan det vara så att jag på något vis lyckas peka på saker som de ändå tycker är rätt och rimliga? Väldigt spännande men också sorgligt såklart.

  2. Fast varför ska man ens ha en kritisk hållning till (hetero)-sex om man gillar det? Eller kärlek för den delen? Sen kan man ju leva i ett kasst förhållande såklart, men det behöver väl inte beror på ett strukturellt problem med män/heterorelationer? Sen tycker jag inte att feminism på något sätt bör vara kopplat med sexuell läggning. Varför? Man kan ju vara hetero och feminist såklart, som jag är.

  3. Ja! Känner att heterorelationer, både mina egns och andra kvinnors, är typ det största hotet evermot mitt välmående. Liksom även om jag själv bestämt mig för att aldrig vara ihop med en man igen känns det som att massa av mina vänner och andra kvinnor omkring mig försvinner in i dessa hemska relationer. Bryr mig väl inte om hur folk har sex men bryr mig fett mycket om att kvinnor jag älskar organiserar sina liv kring ett utsugande förhållande med en himla snubbe.

  4. Usch ja, kärlek är verkligen ett SÅ infekterat område. Kan inte ens Börja kritisera den det minsta lilla för folk försvarar ju verkligen sitt förtryck!

  5. ”om att kvinnor jag älskar organiserar sina liv kring ett utsugande förhållande med en himla snubbe.”

    Well, eg är det ju oftare mannen som tjänar mer i förhållanden ekonomisk. Så du talar om känslor?

    Ju mer jag läser den här bloggen så ser jag att den motsvarar radikala mansrättsaktivister, s.k ”MGTOWS” extremt väl. Det är lite samma ramsa, antagligen mer en reaktion från människor med dåliga upplevelser eller dåligt sex och relationssliv, snarare än en ideologi som är baserad på sanning, studier och upptäckter/fakta.

    Jag tror att du borde göra mer praktisk research, kolla lite mer på andra studier gällande könsskillnader i pratktiken, t.ex psykologer som Roy Baumeister och andra beteendevetare som lutar mer åt mansrättshållet.

    Förstår man andras biologiska drifter bättre, så blir man sällan lika frustrerad över skillnader mellan könen.

    Om du lyssnar lite på killen som kritiseras här så ser du säkert att avhumaniseringen, och den ständiga vilifieringen av det andra könet är extremt likartad med det du uttrycker på din blogg. En fullständig hopplöshet inför det andra könets möjlighet att ge en vad man/en vill ha.
    https://www.youtube.com/watch?v=4grOKBIwL20

    1. ”Förstår man andras biologiska drifter bättre, så blir man sällan lika frustrerad över skillnader mellan könen.”

      Haha. Du kan gå och duscha nu.

      1. För ad hominems och förolämpningar brukar vara när jag vet att jag vunnit.
        Logik är det enda som spelar någon roll för sann förståelse.

  6. Fanny citat:

    ”En kan ju tycka att den logiska slutsatsen av en radikalfeministisk problemformulering, det vill säga en där förtrycket i den privata sfären står i fokus, borde vara lesbisk feminism. Om män förtrycker kvinnor i det privata, i kärleksrelationer, så borde det vara självklart att lesbisk kärlek är svaret på detta.”

    Detta är ju min väldigt personliga vinkel men polyamori är en lösning som jag ser det (jag är polyamorös och ibland RA och har goda erfarenheter utav det pga man ändrar själva maktkonstellationerna i kärlek och förhållanden på en fundamental nivå).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *