Fick denna fråga under inlägget En snäll kille:
Hur borde jag agera i en sån här situation? Jag är noga med sex, frågar alltid ”är du säker på att du vill göra det här, helt säker”, men om det inte är så enkelt… vad borde jag göra??
Så, hur göra för att som man undvika situationen jag beskrev i inlägget här. Detta är verkligen inte en lätt fråga eftersom alla dessa värderingar rörande sex sitter så himla djupt i såväl män som kvinnor, vilket gör att det kan vara mycket svårt att komma ifrån. Jag tänkte skriva utifrån de problem jag har haft med detta och vilket sexuellt beteende från mäns sida som hjälpt mig med det.
Jag vill först och främst säga att det är väldigt bra att fråga, men att det kan göras på olika sätt. Många män kan fråga på ett sätt som snarare känns krävande, som om en måste leverera ett definitivt svar direkt. Många gånger är en helt enkelt inte helt säker på vad en vill och då är det bättre att ta det lite långsamt framåt och vara lyhörd inför signalerna istället. Om din partner verkar kåt och tar egna initiativ är det ofta ett bra tecken på att hon vill, gör hon inte det är det nog bra att avvakta oavsett om han svarar/har svarat ”ja” på frågan om hon vill ha sex.
Ofta när det har kommit till sex för mig så har det funnits en viss dubbelhet. Jag har velat ha sex eftersom sex med män är ett sätt att bli bekräftad som kvinna i det patriarkala samhället, men jag har inte njutit särskilt mycket av själva sexet. Jag har helt enkelt använt min kropp som en handelsvara för att få saker jag velat ha från män, men i slutänden har detta beteende skadat mig. Jag har till exempel varit mer pådrivande att ha sex i relationer där jag inte känt att jag fått den bekräftelse och kärlek jag har behövt, och det har hänt ett flertal gånger att jag har haft sex med en person utan att egentligen vilja bara för att det är det enda sättet jag kunnat få någon form av kontakt. Jag tänker mig att detta är ett ganska vanligt förhållningssätt till sex bland många kvinnor som jag tänker är pådrivet av patriarkala strukturer kring hur kvinnor definierar sitt egenvärde.
Resultatet av detta har bland annat varit att jag har varit mest pådrivande att ha sex trots att jag egentligen har njutit ganska lite av sexet som sådant, något som många män är kvicka på att utnyttja. Detta gör i sin tur att en känner sig utnyttjad och objektifierad, vilket inte sällan förstärker det här bekräftelsebehovet.
Vad är då skälet till detta beteende? Kvinnor blir insocialiserade i att vi är könsvarelser först och främst, och endast i andra hand människor. Ett sätt att bli bekräftad som könsvarelse är att ha sex med män, eftersom en då får det bekräftat att en är värd någonting som kvinna. Det kan också vara ett av de sätt som kvinnor kan få tillgång till män känslomässigt, eller i alla fall få illusionen av att få känslomässig tillgång till män. Det är viktigt att förstå att detta är ett samhälleligt problem, men det betyder inte att du inte kan göra något åt det på individnivå.
Vad är då lösningen? Jag tror att det är viktigt att som man bekräfta att din kvinnliga partner har ett värde utöver det hon får som könsvarelse vid sex. Alltså att du värderar henne som människa och inte bara som kvinna, att du vill ha hela henne och inte bara det hon kan ge dig i egenskap av just kvinna. Det är viktigt att bekräfta detta gång på gång och inte bara typ enstaka gånger. Om du gör detta så tror jag att det här med sex kommer att spela en mindre roll i hur hon värderar sig själv, vilket i sin tur leder till att en slutar ha sex av bekräftelseskäl.
När jag har varit i sexuella situationer med män så spelar det stor roll vilken inställning jag uppfattar att de har. Om det känns som att de är ute efter bara just sex så är det alltid mycket jobbigare att tacka nej, men om jag känner att jag uppskattas som person så är det lättare. Det handlar alltså inte bara om att acceptera ett nej, utan om att värdera sällskapet lika högt oavsett om det blir sex eller inte. En grej många män gör som signalerar precis motsatsen är att typ… vända sig om för att sova direkt om de får ett nej. Det som signaleras här är att det enda som är värt att få av mig är sex, annars är det lika bra att sova. Detta är ett väldigt typiskt exempel på ett riktigt oskönt beteende som många män ägnar sig åt, som gör det betydligt svårare att tacka nej till sex.
Sedan tycker jag också att det är en bra idé att vara MYCKET avvaktande, i alla fall till en början i en sexuell relation. Alltså att vid minsta lilla tvekan om vad kvinnan vill så skiter en i det. När jag har träffat män som agerat så så har det ofta känts jobbigt till en början eftersom en är så van vid att män ska vara ”på” och kämpa och att en själv ska vara lite avvaktande, men det har alltid känts jävligt fett till slut eftersom sexet då ägt rum på mina villkor. Det kan säkert finnas kvinnor som tycker att det är alldeles för jobbigt att uttrycka vad de vill ha, och att det därför inte blir något sex alls, men jag tror generellt att det är en positiv erfarenhet att känna att det är en själv som sitter på makten att ta initiativ när en är van vid att aldrig ha det. Det tvingar in en i att känna efter själv och ta reda på vad en egentligen vill, och det tror jag är en mycket bra sak för många kvinnor, om än inte helt konfliktfritt.
Gud vad klartänkt du är <3
En sak som jag själv gör på olika vis handlar mer om att jag på olika sätt, både fysiskt och verbalt, erbjuder mig att göra saker. ”Vill du att jag gör x?” istället för ”Får jag göra x?”. Svårt att beskriva det bättre i text men det är ändå ett helt annat förhållningssätt som jag tycker är ganska självklart. Och detta gäller då framförallt lite osäkrare och passiva tjejer då.
Fast det förutsätter ändå att du är den aktiva och hon den passiva, samma gamla mönster. Säg åt henne att göra vad hon vill istället.
Jag tycker du lyfter en viktig aspekt men som jag sade så handlar det om just den typen av sex där det är så. Jag har många andra typer av sex också.
Att bara säga åt någon som är lite osäker och van att vara passiv är inte så lätt, det sätter en helt annan typ av press på den personen känner jag.
Att bygga upp en sexuell trygghet och intimitet med personen och sedan utveckla andra mönster allt eftersom är någonting som känts bäst i dom sexuella relationer av den typen jag har haft.
Tycker f.ö. att det här tillsammans med ”en snäll kille” är bland det bästa du skrivit, och jag har läst bloggen länge. Just den här frågan har varit väldigt viktig för mig personligen och det tog mig flera år att inse var problemet låg (man bara: jaha var DET också patriarkatet, suck). Texterna borde verkligen publiceras på fler ställen så alla kan läsa!
sex är en hang up
Just precis så, på spiken. Skön analys som en kan förstå på en otroligt komplicerad fråga. Tack!
asså är jag helt annorlunda som aldrig sig känt att det är svårt att säga nej till en kille om jag inte vill ha sex? känner i för sig sympatier med dem tjejer och kvinnor som inte tycker att det är lika lätt att sätta gränserna där de vill.
Jag har heller aldrig haft problem med att säga nej, men jag vet att det är ett stort problem. Jag tar ju istället konsekvenserna av att säga nej. Upplever du att det finns konsekvenser för dig?
Jag känner igen mig i beskrivningen att även om en vill ha sex och är drivande kanske det inte just är sex en eg vill ha, snarare bekräftelse eller kontakt över huvud taget. Att bara dela upp det i att säga ja eller nej till sex blir då lite för enkelt. Sätt det i ett sammanhang av vårt samhälle. Känner du igen dig i den beskrivningen då?
June: grunden till problemet är ju dock inte att ”tjejer har svårt att säga nej”. Det här får en höra så himla ofta, jag har också fått höra detta många gånger, att en måste lära sig att säga nej.
Men anledningen till att det är extremt svårt att säga nej och att veta sina egna gränser är ju för att detta nej ofta inte respekteras. Se det ur en samhällskontext, vi får lära oss att kvinnors kroppar och sexualitet finns till för män.
Och när vi alltid säger att ”kvinnan ska säga nej”, så utgår vi ju fortfarande från precis det som Fanny beskriver. Alltså att det alltid är på mannens villkor, det är mannen som lägger fram förslagen och kvinnan som vill välja om hon vill tacka ja eller nej. Det är alltid mannen som har makten.
sjukt bra skrivet, har tänkt på dethär mnga gånger, kommer verklign hjälpa mig i framtiden!
”Det kan säkert finnas kvinnor som tycker att det är alldeles för jobbigt att uttrycka vad de vill ha, och att det därför inte blir något sex alls, men jag tror generellt att det är en positiv erfarenhet att känna att det är en själv som sitter på makten att ta initiativ när en är van vid att aldrig ha det.”
Säkert sant, och sex kan man gott vänta på tills det är helt avslappnat. Är man något så när förstående som person vet man att det också är något som är komplext för väldigt många.
Vad man däremot inte kan vänta på är bekräftelse. Tidigare i livet råkade jag på blyga/passiva tjejer som inte öppnade upp, inte blev kramiga/flörtiga, utan mest trivdes med att vara passiva mottagare av uppskattning. Man blir då intvingad i rollen som uppvaktare, alt. påsättare om det går så långt. Man oroar sig konstant hur hon upplever det hela.
Jag gav upp innan det gick särskilt långt, i båda fallen undrade de vad de hade gjort för fel.
-Tja, du gjorde just ingenting och det var det som var felet.
Jag menar inte att man behöver rata en tjej om hon inte omedelbart leder in dig i sängkammaren, men om hon är hårt fast i en gammal fin-flicka-könsroll blir du per automatik intvingad i den mest patriarkala mansrollen, där varenda liten beröring initieras av dig som man. Det är absolut inte värt det.
Det slog dig aldrig att du hade kunnat ta mod till dig att prata om det innan du gav upp?
Varför skulle en? Jag tycker inte att det är värt att ”investera” i relationer med män som är uppenbart låsta i sin mansroll, det får mig att må dåligt som fan. Om Karl-johan nu mår dåligt av dessa kvinnors agerande är det ju bara rimligt att avsluta relationerna, förutsatt att det görs på ett respektfullt sätt givetvis.
Egentligen var det fel av mig att försöka få igång relationer där överhuvudtaget, men till mitt försvar kan jag bara säga att jag var rätt omogen och bekräftelsetörstande då, men iaf. hade vett att stoppa det innan det hann gå för långt.
Problemet är just att man inte kan prata om det i det läget. Det blir direkt motsägelsefullt om jag som man i förtryckarpositionen ska ”korrigera” och få henne att bli mer självhävdande och lära sig ta kontroll. Då är det ju fortfarande jag som styr och bestämmer, förmodligen mot hennes vilja, och det kan därför omöjligt mynna ut i en jämställd relation. Jag har sett killar som gärna går in i en roll som älskare och uppfostrare på samma gång men finner det direkt vidrigt.
Det där måste komma från föräldrar, kompiskretsen, info på nätet, samhället självt (när de destruktiva könsnormerna suddats ut) etc. och jag tror lyckligtvis att det faktiskt sker till större del i Sverige än på andra platser. Det var just i en mindre fransk stad jag råkade ut för det här första gången och där var snälla-flickan-normen i allra högsta grad levande.
Naturligtvis finns det alltför många män som med glädje blir ihop med dessa tjejer och då kan ha total kontroll, och där ligger den största delen av problemet.
Obs! Nu kommer det att komma ett megalångt svar, hoppas det är ok. Annars är det bara att ta bort!
Okej nu ska jag försöka svara till både dig Fanny och till dig Karl-Johan. I min värld kommer jag oavsett vilken relation jag går in i behöva möta någon som på ett eller annat sätt innehar en mansroll och denne kommer att möta mig i min kvinnoroll. Detta pga saker de strukturer vi fostras in i. Så att säga att en inte vill investera något med någon som uppenbart innehar en mansroll ör för mig främmande. Det kommer jaf ju att gå oavsett vem jag träffar? Obs! Att för mig vilja investera i en relation förutsätter att jag gillar personen, alltså typ kär eller på väg att bli, annars är det för mig helt ointressant att att investera i relationer med killar som befinner sig i en mansroll som gör att jag hamnar i en kvinnoroll jag inte gillar. Dom snubbarna ser jag inget som helst intresse att investera i men nu pratar jag om situationen att en börjat gilla någon lite extra! Men ni kanske inte alls pratar om sådana situationer? Ni kanske menar när en går hem med random person och har sex och denne är megajobbig och försätter en i traditionella könsroller? För isf är jag Helt med på att det är befängt att börja investera massa tid i den relationen.
Men om ni pratar om en situation där en faktiskt börjat gilla en person väldigt mycket men som sen tar på sig en könsroll som gör att en automatiskt tvingas in i den motsatta könsrollen, DÅ ser jag ändå värdet i att investera i en sådan relation med hjälp av kommunikation för att undersöka hur det ligger till egentligen. Med det sagt vill jag förtydliga att ”prata om det” inte alls handlar om att du Karl- Johan ska lära henne någonting utan snarare FRÅGA och lyssna på hur hon faktiskt ser på saken. Detta är såklart inte helt soft att göra när en väl befinner sig i en sexuell situation (pga lätt att känna skam och skuld över att inte vara bra) utan vid ett annat tillfälle. OBS! Det är viktugt att det tillfället en väljer är omringat av tid enough för att deala med ämnet.
Jag har exempelvis en problematisk anknytning till sex pga ett övergrepp när jag var 15 som fortfarande gör att jag ibland beter mig väldigt konstigt i sexuella situationer och detta är något jag alltid samtalar om (med dom jag gillar lite mer) MEN om jag hade haft svårt att ta upp det här hade jag uppskattat om killen VÅGADE fråga och eventuellt skulle det vara en fråga som jag kanske inte reflekterat över innan och då är det ju bra om personen jag träffar får mig att reflektera över det.
Vi är alla mer eller mindre påverkade av patriarkatet och dess roller vi förväntas inta, att prata om det är för mig ett sätt att bryta mönstret.
Än en gång, ursäkta för meeegalångt svar, det här är en hjärtefråga för mig (våga prata om det, inklusive våga FRÅGA).
Förstår verkligen hur du menar. När en själv kämpar för att röra sig bort från vissa roller så är det asjobbigt att ha en relation med någon som liksom kastar en tillbaks i den rollen igen. Vissa män beter sig på ett sätt som gör att jag BLIR kvinna, och sådana försöker jag undvika så gott det går.
Ja, det var precis så jag kände, fast omvänt.
Inte så himla lyhörd och inkännande kille här.
Om en tjej vill ha sex med mig men inte lyckas framföra det på ett sånt sätt att jag begriper, har jag någon som helst anledning att anta att hon vill ha sex? Själv kan jag inte komma på någon. Vill hon verkligen ha sex med mig så är hon kanske tydligare nästa gång vi ses. Världen är ju trots allt rätt liten, eller snarare så är de flesta umgängeskretsar rätt små så om hon inte aktivt undviker mig så är chansen hyfsad att vi möts fler gånger. Och är det till och med så att vi håller på och dejtar varann så behöver hon kanske bara vänta till nästa dejt. Det enda hon och jag förlorat på det är en kväll med sex. Det går ganska enkelt att ta igen.
Sen tycker jag oftast det är en fördel med kvinnor som är tydliga när de inte vill ha sex, eftersom jag gissar att såna kvinnor också är tydliga när de vill ha.