Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Hur är fördomar som riktas emot mig mitt ansvar?

En grej jag tycker är intressant i debatten om debatten om feminismen är alla dessa som snackar om vad ”andra” tycker och tänker och tror om ”feminismen”. Det är alltid någon annans fördomar en ska ta med i beräkningen, aldrig deras egna. Därigenom sätter de sig i en position där de företräder åsikter och perspektiv utan att behöva försvara dem, för det är liksom alltid någon annan som innehar dem. Dessa andra talas om som barn som ska uppfostras, som inte är ansvariga för sina egna känslor och tankar, medan jag anses vara fullt kapabel till att ta ansvar inte bara för mitt eget agerande utan även deras reaktioner. Jag måste stå till svars för någon tänkt tredje persons fördomar om mig.

Den typen av argument jag åsyftar kan låta till exempel såhär: ”när du skriver sådär så spär du ju på fördomarna som finns om feminismen”. När en sedan frågar om vem det egentligen är som är ansvarig för dessa fördomar, jag eller de som innehar dem och sprider dem, då låter det kanske lite såhär: ”nejmen jag menar bara att ditt beteende kan få andra att tänka/tycka såhär” eller ”jag vet att andra tänker/tycker såhär”.

Givetvis har folk fördomar om feminismen, det är ingen överraskning. Frågan är varför det alltid är jag som får dessa uppkört i fejset av människor som verkar se sig själva som utomstående betraktare. Varför vill de att jag ska stå till svars för andra människors eventuella fördomar, som eventuellt kan ha något att göra med något jag har sagt? Det är väl för fan inte mitt problem att någon tar det jag säger och förvrider det. Det vore väl mer lämpligt att konfrontera de som gör det med detta?

Det hela påminner lite om hur en generellt pratar om män. Män liksom är på ett visst sätt och det är ingenting de kan göra något åt, men det är upp till kvinnor att veta hur de ska förhålla sig till män för att inte råka illa ut. På samma sätt är det med feminismen och patriarkala fördomar, fördomarna liksom bara är där som ett obestridbart faktum, men feminister förväntas förhålla sig till detta så att dessa fördomar liksom inte uppstår.

Jag är trött på att alltid få dessa förklaringar uppkörda i fejset som om det vore ett oföränderligt faktum att världen ser ut så. Ja, för guds skull, jag vet att allt jag säger som är det minsta subversivt kommer användas emot mig och feminismen som rörelse. Jag ser dock inte detta som någon anledning till att sluta, ty jag är fast övertygad om att alla kampmetoder vi väljer som har den minsta lilla chans att vara effektiva kommer mötas med motstånd.

Istället för att läxa upp feminister om vad de borde göra för att slippa fördomar borde du läxa upp de som går omkring och sprider dessa fördomar. Genom att få det till att det skulle vara feministers fel att vi blir bekämpade så legitimerar du också de fördomar vi utsätts för, genom att försöka få oss att ändra på vår retorik, vår teori och så vidare så blir du en del av problemet vi försöker motverka.

Jag kommer aldrig någonsin att vika mig för, än mindre delta i, någon utrensning av feminister som antas agera på ett sätt som väcker fördomar mot feminismen, för jag tror att det är ruskigt kontraproduktivt.

5 kommentarer till Hur är fördomar som riktas emot mig mitt ansvar?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv