Kollar för närvarande på Svenska New Yorkfruar och är helt fascinerad över att de har lyckats skrapa fram två människor som är vidrigare än självaste Anna Anka.
1. Åsa, som snackar om hur mycket hon hatar ”sossar”. Hennes hundar hatar också ”sossar”, hon har lärt dem skälla när de hör ordet ”sosse”. I avsnitt två blingar hon fitty med scharkowskikristaller och tjejen som fixar det berättar om att det finns kvinnor som har könshår ända ut på benen (!) och Åsa ba: ”herregud, såna borde spärras in”. Idiot.
2. Gunilla, som kämpar för att hennes ”otroligt talangfulla” dotter ska bli den nya stora barnstjärnan. Inget ont om dottern, men fan vad vidrigt det är med föräldrar som pushar sina barn och dessutom klagar på alla andra barn och föräldrar för att de inte är lika talangfulla. Så fort nån inte dyker upp på Gunillas dotters kalas så handlar det om att det är avundsjuka för att hon är ett sånt geni. Det är jobbigt att se hur generad dottern blir över Gunillas ständiga intygelser över vilket geni hon är. Jag förstår inte hur tv3 kan tillåta att man gör ett barn till offentligt åtlöje på det här viset.
Asså, hatar fan föräldrar som intalar sina barn att allt negativt som händer dem beror på avundsjuka. Idioter. & den första låter juf an helt efterbliven. HATA!
Alltså, jag trodde Maria Montazami var blåst. Sen upptäckte jag Åsa…… Gunilla är bara vidrig. En riktig fisförnäm kärring som är bitter över allt hon missat i livet och prackar på sin fina dotter alldeles för stora förväntningar och tighta klänningar.
Jag tycker Maria är helt underbar!
Jag tycker också Maria är underbar, men icke desto mindre blåst 🙂
Jag har bara sett den sistnämnda (men om jag sett den första hade jag garanterat blivit väldigt provocerad) och jag skämde ihjäl. Stackars barn!
usch, jag klarar inte av sådana människor, så bojkottar program som går ut på att folk ska vara så elaka och mobbiga de bara kan!