Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Hur män närmar sig feminism. Del 2.

Diskussionerna har gått en massa kring mitt inlägg om Feministiskt forum för män och jag har noterat en grej som är mycket vanlig när mäns deltagande i feminismen diskuteras, nämligen den där ”men jag försöker faktiskt göra något bra varför kritiserar du mig”-grejen. Vissa tycker till exempel att jag borde fokusera på att kritisera så kallade ”riktiga svin” (var nu dessa finns, kanske i något invandrartätt område eller hos folk med arbetarklassbakgrund där ju Det Riktiga Kvinnoförtrycket™ som bekant frodas…). En annan invändning har varit att jag ”inte bestämmer” vad som är feministiskt och patriarkalt och så vidare.

Såhär: allmänt för mina texter gäller att jag endast redogör för min åsikt och mitt perspektiv. Om någon inte håller med så kan denna antingen strunta i vad jag har att säga eller argumentera emot min ståndpunkt. Att hålla på och tramsa om att jag ”inte bestämmer” är verkligen inte meningsfullt och inte en diskussion jag tänker delta i. Jag har aldrig hävdat att jag ”bestämmer” mer än någon annan, jag har framfört min åsikt om sakernas tillstånd, jag uppfattar inte mig själv som någon slags auktoritet på området utan jag är en av många feminister.

Vissa tror att mitt syfte är att ”alla ska tycka som jag”. Så är det såklart inte. Jag ser absolut inget egenvärde i att folk ”tycker som jag”, det enda jag bryr mig om i det här fallet är att män ska sluta närma sig feminismen på ett patriarkalt sätt, vilket jag uppfattar är fallet här. Detta eftersom jag anser att det bidrar till förtrycket av kvinnor, något jag som feminist givetvis vänder mig emot. Att andra gör andra tolkningar är naturligt, men för att jag ska tycka att det är intressant för egen del så måste jag få se argument och inte bara löst tyckande.

Att en kan göra fel trots goda intentioner är verkligen helt jävla okej, problemet jag ser är när personer klamrar sig fast vid sitt misstag med argumentet att de ”hade en god tanke”. Jag är också helt okej med att folk helt enkelt inte håller med, men då kan en väl enas kring det istället för att böla om att jag inte sitter inne på den sanna tolkningen, ty det har jag faktiskt aldrig hävdat att jag gör. Jag har bara hävdat att det här är min tolkning av hur saker och ting är, men jag kommer liksom inte sitta och skriva någon jävla brasklapp om att jag inte sitter inne på den objektiva sanningen om saker och ting, jag anser att det är underförstått.

Jag tycker det är ganska konstigt hur feministiska män så ofta skjuter ifrån sig kritik angående hur de gör feminism med argument i stil med att de faktiskt har rätt att vara feminister eller att jag inte bestämmer vem som är feminist och inte (som om jag hade kunnat göra det ens om jag hade velat). Jag orkar liksom inte bry mig om huruvida du ”är” eller inte ”är” feminist, vad du ”är” framstår som fruktansvärt irrelevant i mina ögon. Jag vill diskutera vad du gör, och det jag (utifrån beskrivningen) anser att den här gruppen gör är att stärka patriarkala normer. Jag anser att folk kan vara feminister och ändå göra patriarkala grejer, så det är inte något problem för mig att kritisera en person och fortfarande se denne som feminist. Detta rör sig alltså inte om att jag ifrågasätter dessa personers rätt att vara feminister eller deras goda intentioner.

Jag förväntas uppenbarligen visa någon slags glädje och tacksamhet inför att män ens ”försöker” vara feministiska, och inför detta känner jag väl typ; tack men nej tack. För mig duger det inte att ni ”försöker” och sedan sitter och är självrättfärdiga över det, jag kommer att kritisera även feministiska män om de gör något jag uppfattar som patriarkalt, vilket är oerhört vanligt. Om ni verkligen är intresserade av att sluta förtrycka kvinnor så borde ni ta det till er istället för att böla om att ni och har rätt att kalla er feminister eller whatever. Jag har liksom aldrig sagt att ni inte har den rättigheten, däremot har jag kritiserat er när ni upprätthåller patriarkala normer precis som jag kritiserar andra män som gör det.

7 kommentarer till Hur män närmar sig feminism. Del 2.

  • Sofie skriver:

    Jag tycker det är fantastiskt bra att du inte ursäktar dig för dina åsikter och din ståndpunkt. Att män ofta tar illa upp när man kritiserar deras del i patriarkatet är mer regel än undantag, och det behövs alltid folk som inte viker sig, fortsätter att påpeka allt det sjuka i samhället. Jätte bra blogg!

  • Stefan skriver:

    Nu vet jag inte vad du har fått för mail etc., men det du beskriver i det här inlägget var väl inte speciellt representativt för kommentarerna? Samt att många av kommentarerna skrevs av kvinnor och trans*personer.

    Jag tyckte att jag redan skrivit så mycket under förra inlägget, så jag fick inte med att jag faktiskt håller med om mycket du skriver i förra inlägget, vilken roll det nu spelar. Om inte kritiken mot just den gruppen känns missvisande så hade det nog framstått som

  • Stefan skriver:

    …det var inte klart, det där inlägget.

    *så hade t.ex. kritiken mot att gruppen, utifrån sitt syfte, inte går in för att avprogrammera män från patriarkalt beteende (som i att ta plats), för att ta ett exempel.

    Alltid intressant att ta del av det du skriver, hursom.

  • JemyM skriver:

    Då jag idag fick för mig att googla gruppens namn är detta det första som dyker upp och jag läser detta först nu.

    Gruppens grundare har idag lämnat och gruppen drivs av två män, två kvinnor och en queer. Gruppen består av uppåt 300 medlemmar men växer kontinuerligt.

    Gruppens syfte är nu;
    ”Välkommen till Feministiskt Forum För Män. Det här är en diskussionsgrupp främst ämnad som ett forum för feministiska män eller män som är intresserade av att lära sig mer om feminism, men alla är välkomna att delta oavsett könsidentitet.

    De flesta medlemmarna identifierar sig som feminister på sitt sätt, men gruppen förutsätter inga förkunskaper eller att man skriver under på precis alla feministiska ståndpunkter/teorier. Vi vill däremot se ett öppet sinne. Vi undanber antifeministiska eller feministiska korståg. Om du redan har bestämt dig för att feminism är dåligt eller inte kan tolerera feministisk mångfald får du söka debatt någon annanstans.”

    Forumet har ett delsyfte och det är att stå som motpol mot mansrättsrörelser, mansideal, maskulinitetsideal och mansideologier, dvs de grupper som försöker rekrytera unga män in i destruktiva rörelser, antifeministiska rörelser och kvinnofientliga rörelser. Forumet är motpol mot manskonstruktionen, manligt genus, alltså vad en person med manligt kön förväntas vara av de patriarkala strukturerna. Detta är vad vi gör och jag ser det som djupt viktigt att det görs. För det här är det sociala genus som pojkar utsätts för i vardagen, från andra män och från kvinnor.

    För män kommer patriarkalt förtryck i form av ett grupptryck och förväntningar. Det krävs en social gemenskap för att kunna säga nej, i synnerhet om du själv är svag och maktlös. Det handlar inte om att ”sluta förtrycka kvinnor” (vilket bokstavligen skulle innebära passivt deltagande) utan att aktivt delta i att riva ner de kulturer som gör det. Men ensam är svag. Att kunna säga nej och veta att en har vänner och uppbackning i ryggen när en säger nej och står upp emot förväntningarna och maskulinitetsideologierna är nödvändigt. Därför behövs en sådan här grupp.

Lämna ett svar till Stefan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv