Här i Bryssel har jag besökt många kyrkor och tänkt lite på det där med gud. Vissa religiösa vill ju få det till att vi ateister saknar ”något” i livet i och med att vi inte tror på gud. Jag antar att det handlar om att vi inte tror på något ”större”, alltså en högre makt och att vi saknar ”rättesnören” i livet, alltså en moral instiftad av en högre makt. Vi saknar även förmåga att förundras över skönheten i gud skapelse.
Jag tänker såhär: jag tror på en massa saker. Jag tror på människans förmåga att uträtta storverk såväl socialt som politiskt. Jag har en personlig moral som jag tror på, en idé om hur jag ska behandla människor som jag har kommit fram till genom diskussion och praktik. Jag kan stundtals bli förbluffad och förundrad över skönheten i naturen. Allt detta som religiösa pratar om som fina saker de får från gud får jag på andra vis.
Jag förstår att man som religiös blir uppfylld av något när man går in i en kyrka; det blir jag också. Det är otroligt vackert, mäktigt och fridfullt. Men jag har också något annat i bakhuvudet; av vem uppfördes detta, varför och vem fick betala. Och svaret på den frågeställning är tyvärr väldigt ofta att det betalades av ett folk som var förslavat under kyrkans makt som ytterligare manifesterade sig i dessa byggnader, och att de som profiterade på det var prästerskapet. Då föredrar jag att få mina upplevelser av ”något större” någon annanstans, på ett ställe som inte byggts på ett system fyllt av orättvisa och förtryck.
Fast jag känner inte riktigt att det är det religiösa menar med att ateister saknar något i livet, det är snarare själva kärleken du uppfylls med från gud så att säga som jag tror det menas med. Eller snarare känner att det menas med.
Fast sen kan jag inte tala för alla men det är så jag känner i alla fall.
Det är i alla fall något jag hör ibland.
Jojo, säkert men jag tycker det låter som något väldigt dumt att säga och det är därför det gnager lite tvivel i mig.
Oavsett vilket, tror iallafall att det är just kärleken de flesta menar, och det behöver vi ju inte kyrkan till, för egen del känns den faktiskt mest som att den är där att beundra för det historiska värdet.
Folk säger dumma saker ganska ofta så det är ju inge konstigheter.
Alltså JA, bra inlägg!
Människor som säger att ateister inte kan förundras av skönheten i naturen(eller Guds skapelse), att de inte har några rättesnören/moral att gå efter eller att man saknar ”något” som ateist är enbart idioter enligt mig. Självklart kan man se hur vacker världen är utan att tro på att Gud skapat den. Självklart har ateister en moral, en av mina bästa vänner hatar Gud men är en av de mest rättrådiga jag känner, självklart är inte att man saknar ”något” i livet som ateist. Jag tror att alla måste ha nåt att tro på, Gud, kärlek, framtiden, historia, vetenskapen och det viktigaste, det ingen överlever utan(enligt mig), tron på sig själv!
Jag tror på Gud, en fantastisk Gud som skapat världen så underbar som vi ser den framför oss, men även innan jag trodde på Honom så tedde sig världen precis lika underbar som nu i mina ögon.
Jag är en ganska så starkt troende kristen som verkligen inte gillar kyrkor. Knäppt men sant, jag tycker också att många krístna(dock inte alla) är jäkla puckon rent ut sagt. Många är fördomsfulla med låga tankar om andra människor(återigen inte alla förstås). Jag har upptäckt bland mina egna vänner, att det finns några som som anser att kristna står före alla andra, att homosexuella är syndare och något ytterst vämjeligt. Att straff är till för sådana som inte väljer att följa Jesus Kristus utstakade väg, att det är syndigt och även straffbart att svära det minsta. Detta har gett mig problem på många sätt, mina åsikter är absolut inte desamma. Jag råkar också vara lebb och kär i en annan kristen som, turligt nog, oftast dela mina åsikter. Men hur skulle mina nära se mig, om de fick reda på vem jag är och vem jag älskar?
Håller med dig angående kyrkor och att de är symboler för förtryck. Var det Gud som hittade på att vi ska ha dyra kyrkor till Hans ära stående att kosta pengar och enligt mig vara något som ofta är en symbol för hat, rasism eller bara skryt? Kyrkor har jag heller egentligen aldrig tyckt varit vackra, mer hotfulla och skrämmande. Något som rests av slavande arbetare för att nån fin kung eller präst ska få visa sin enorma makt och rikedom. Fantastiskt är det du skriver och hela bloggen är otrolig. Tack för att jag får läsa!
Alltså, jag förstår vad du menar med inlägget och det är absolut bra skrivet. Men jag tycker ändå att det känns som grov generalisering, även om du skriver att det handlar om ”vissa religiösa”.
Jag har då aldrig uttalat mig så, eller någon annan kristen jag känner för den delen heller. Uttalanden som kan antas som förtryck kommer oftast av de osäkra, ofta unga, kristna som mest försöker passa in i mallen som de tror att den ser ut. Och det är fruktansvärt tråkigt att de ska behöva representera alla kristna i sådana här inlägg, och i de extremt många anklagelser vi får. Hela tiden. Påhopp på kristna är det ju verkligen inte ont om här i Sverige, så det du skriver är knappast nytt, men däremot bidrar det till samma generalisering och missuppfattningar ateister har om kristna.
Eller till exempel som att det känns som att du egentligen inte vill ta in det Nicole skrivit (som jag känner stämmer mest i så fall) utan svarar med att folk säger dumma grejer.
Otroligt bra inlägg. Jag blir irriterad av att religiösa påstår detta och även i samma andetag ofta hävdar att man helt enkelt inte har förstått eller ännu värre – att man inte kan acceptera Jesus/whatever för att man är ogudaktig. Fuck off liksom.
Att vara del av något större, del av en gemenskap med liknande värdegrund, kan man uppnå på annat sätt precis som du skriver. Bara för att sekter/religioner/fotbollshulliganer har en explicit tro/är konkret hänförda av denna konstruktion betyder det inte att det inte kan existera mer implicit. Till exempel bland vänner, i en organisation som enas för att jobba mot ett mål, osv.
Spiritualitet/engagemang/glöd kan existera utan att utövandet måste vara explicit och banalt.