En grupp människor jag tycker är så sanslöst störig är den jag skulle vilja kalla för rika nihilister. Människor som har det väldigt bra ställt materiellt men som gör ett stort nummer av att det ”egentligen” inte betyder något med allt detta. Den typen av personer som skulle kunna säga till någon trebarnsmor med socialbidrag att det som betyder något i livet egentligen inte är pengar, utan typ ”kärlek” eller något liknande och som liksom ibland kan få något nästan beundrande i rösten när de talar om människor med mindre materiella tillgångar, liksom som om de önskade att de själva kunde tacka nej till allt materiellt.
Jag tror absolut att det kan vara så att ett för stort överflöd gör en inkapabel att uppskatta andra värden i livet eftersom det kan fungera som bedövande för andra känslor att ständigt stimulera sitt begär efter mer, som jag ser som en ganska primitiv drift. Jag tror också att de flesta uppnår ett högre välbefinnande av att tagga ner lite på konsumtion av det mesta. Men att romantisera en tillvaro där man inte har ett val tycker jag är skevt. Man kan ju faktiskt avsäga sig saker, tagga ner på sin konsumtion och så vidare även om man är välbemedlad. Det är ju inte som att det är dessa personer som saknar valmöjligheter.
Vissa verkar se sig som offer för sina privilegium. De tycker liksom att det är jobbigt att kunna välja i livet. Visst kan de ge en viss ångest när framtida misslyckanden kommer var ens egna och inte ha att göra med skrala valmöjligheter i samma utsträckning som för andra människor. Vissa drömmer sig till en livssituation där deras väg är utstakad redan från början, just för att detta är så ångestladdat. Men Jag tror att få skulle uppskatta att verkligen vara där.
Saker och ting är meningsfulla. Det är meningsfullt för de flesta att kunna välja yrke själv, att kunna fatta beslut om sitt liv, att inte behöva oroa sig över det essentiella såsom mat, husrum, kläder och så vidare och så vidare. Först när man har detta så kan man fokusera på att göra vad man vill i liv. För människor som har allt detta så kan det vara svårt att förstå hur det är att var utan och man romantiserar en tillvaro där livet förefaller ”enklare” eftersom man inte kan göra några val. Man vet redan vad man ska fokusera på, helt enkelt.
Även om det ibland kan vara förlamande med möjligheter så föredrar jag det alla gånger. Jag ser ingenting positivt med att leva för att överleva.
I kernen af indlægget er jeg enig med dig, men jeg synes, at du er for hård. Jeg kan virkelig godt forstå, at angsten må være overvældende, hvis man objektivt set står på toppen af verden og indser, at al luksus og status i virkeligheden bare er ”a chasing after the wind.” Når man er på bunden af samfundet, har man dog ofte en forestilling og et håb om, at tingene – i hvert fald teoretisk set – kan blive bedre. Hvis bare man kunne rykke lidt op i samfundshierakiet, osv. Hvis man allerede står på toppen, har man ikke rigtigt nogen steder at vende sig, ikke noget at hænge sit håb om at få det bedre på. Og så er det nok, at man begynder at ”se” det håb i de lavere klasser, og det er jeg som sagt enig i er uvidende/fejlagtigt, men jeg kan virkelig forstå det.
Jag kan ju forsta varifran dessa kanslor kommer, emn om man nu kanner sa, varfor inte avsaga sig sitt overflod eller kampa for andra manniskors val och ve? Tkr det ar en mkt egoistisk installning.
Mycket bra! Jag vet inte riktigt vems yttranden du svarar på här, men om man tycker det är jobbigt att ha mycket pengar så är det väl bara att ge bort dem?
Det som satte igang tanken var en kille i filmen videocracy, men tycker mig ha sett installningen innan ocksa.
Håller helt och hållet med dig. Ser inget romantiskt i att leva knapert.
”Jag ser ingenting positivt med att leva…”
This.
Känns som att folk som påstår att pengar inte gör en lycklig eller påverkar hur man mår utan undantag är människor som har nog mycket pengar för att inte behöva lägga särskilt mycket tankekraft på sin budget.
Självklart kan man må dåligt och ha legitima problem även om man har gott om pengar och privilegium, men det borde väl vara en självklarhet att det är lättare att må bra om man slipper fundera på hur man ska klara sig på de pengar man har hela tiden.
Som manga sagt innan mig. Pengar gor dig ej lycklig, men brist pa pengar gor dig latt olycklig.
Kan inte säga mycket mer än att jag håller med dig.
Men eller hur. Det är väl en sak om en person som har tillgångar, slår sig fri från i stort sett all konsumtion utöver den absolut nödvändiga, säger så… men när det kommer från en person som verkligen använder sig av sina tillgångar och som aldrig levt så där sparsmakat, då klingar det illa. Det är lätt att säga att pengar är viktiga när en redan har dem i överflöd, speciellt när en också använder sig av dem för att konsumera och ägna sig åt andra nöjen. En person med betydligt mindre pengar känner nog sällan någon frihet i att vara tvungen att vrida & vända på varenda krona för att få det att gå ihop, att inte ha möjligheten att välja är inte så fint som det låter när en verkligen är inne i det.