Jag vill att det ska vara inkluderande.

Har en massa tankar om exkludering, utanförskap och gruppmentalitet angående hela den här feministgrejen och jag ska skriva om’t igen imorgon. Ibland kan det vara svårt att se till sin egen skyldighet att släppa in och vara inkluderande. Jag tror tyvärr att jag har glömt hur det känns att vara liten och rädd i dessa sammanhang, nu när jag känner mig som en accepterad och av många omtyckt del av den feministiska ”scenen” eller vad man nu ska kalla den, i alla fall på internet. Men nu när jag tänker på det så minns jag hur jag blev alldeles till mig när Hanna Fridén kommenterade första gången, till exempel.

Jag vet inte hur allt detta upplevs för er andra. Om det känns exkluderande att läsa här och att skriva till mig eller om det är inbjudande. Jag vill att det ska vara inbjudande för den som vill lära sig mer om feminism eller vill diskutera den, och andra saker som jag skriver om också för den delen. Jag vill inte att någon ska vara rädd för att yttra sig för att de upplever en risk för att bli överkörda, men samtidigt har jag fått höra det lite på sista tiden: att man inte riktigt vågar säga emot eller komma med andra infallsvinklar för att jag går på för hårt.

Detta är inget jag skriver för att folk ska komma hit och bekräfta mig och ba: ”nejmen Fanny, du är så bra”. Jag vill faktiskt veta. Om någon, alltså någon som är intresserad av feminism eller andra saker jag skriver om, känner sig exkluderad och i så fall varför.

25 reaktioner till “Jag vill att det ska vara inkluderande.”

  1. Jag upplever dig som hård som fan men otroligt rättvis när du debatterar. Du skrämmer mig inte alls eftersom jag generellt enbart uttrycker åsikter jag redan beprövat och vet att jag kan försvara, dels inte har några problem med att ändra ifall du skulle överbevisa mig.

    Jag känner inte att du skulle vara någon del i ett pack av ngt slag, det kanske är för att du bor i ett annat land eller vad vet jag men jag har intrycket av att du är trogen dina övertygelser och inte dina ”feministvänner” i första hand. Vilket är rätt ovanligt, för många håller varandra om ryggen bara för sakens skull. Just därför är du en av mina favoriter av alla feministbloggar. Det enda är att du är sjukt dålig på att tacka för beröm , vet inte om du blir lite generad eller vad.

    1. Gud, jag vet att jag suger på att ta beröm. Det är, mycket riktigt, för att jag blir generad. Menar du i som att jag ignorerar de och inte svarar eller som att jag skriver konstigt när jag svarar?

      När det gäller ”hård men rättvis” så tycker jag att det är en bra egenskap för det mesta, men ibland kan det bli kasst, då framförallt när man debatterar mot ngn som är ”ny” och osäker i sina åsikter. Då måste man gå mer försiktigt fram än med en van debattör, om du förstår vad jag menar.

      1. Äsch menade liksom mer, du verkar inte alltför bekväm med berömmet. Du ignorerar det oftast inte, men verkar inte riktigt veta hur du ska svara på det heller.

        Ja, ibland får man väl ha en lite mjukare framtoning kanske, samtidigt blir man ju trött på det efter en tid, man vill ju inte alltid föra samma grundläggande diskussion utan flytta upp den på en högre nivå. Det finns ju en massa ”nybörjarbloggar” för de som precis börjat intressera sig för feminism.

        1. Menar inte att man ska hålla det på en låg nivå rent åsikt- eller argumentsmässigt men att man måste vara lite snällare i sin ton helt enkelt.

  2. ”Hård men rättvis” är väl en rätt bra beskrivning; jag upplever att du på det stora hela är schysst och ärlig när du diskuterar (occasional slips, typ den urspårade diskussionen mellan dig och Lady Dahmer, men ingen är perfekt). Jag känner mig definitivt mer inbjuden än exkluderad – men jag vet inte om jag är så representativ för dem vilkas upplevelse du undrar över, då jag ju är typ hundra år och ganska van vid att det blåser kring öronen när man diskuterar.

    1. Jag tycker ju då, för tydlighets skull, att skärpa är en bra grej. Jag glömmer ibland att det inte alltid är defaultläget när man talar om tjejer (av någon anledning anses kvinnor vara ”bitchiga” på ett stadium då män fortfarande anses ha pondus eller peka med hela handen), så jag kände att jag behövde förtydliga det.

      1. Tolkade dig inte så. Tycker också att det är en positiv egenskap, eller iaf en av mina egenskaper jag inte är intresserad av att förändra.

  3. Jag har inte följt din blogg alls länge, men tycker ändå att jag fått en rätt bra bild av hur du skriver. Du känns inte alls som någon översittare som sitter och predikar den enda sanningen, utan du framför på ett intelligent och nyanserat sätt dina tankar och åsikter i olika ämnen. Det gillas.

    1. Det är så jag vill att det ska upplevas också =) Så fint.

  4. Jag tycker du är grym, älskar din blogg. Är nybliven feminist så är lite osäker än och har dragit mig för att kommentera. Dina inlägg är väl genomtänkta, nyanserade och du håller god ton. Det kan vara lite skrämmande att kommentera mest för att jag kanske har helt fel, kan vara saker som jag absolut inte tänkt på osv. Men det handlar mer om min egen osäkerhet, fast kan ju å andra sidan inte lära mig på något annat sätt. Poängen är att jag tycker du nog är den enda som jag följer i alla fall som kan hålla en mycket saklig och genomtänkt argumentation.

    1. Det värmer att höra! Och var inte rädd, det är okej att ha fel eller vara ogenomtänkt så länge man är öppen för diskussion. Det tycker jag, i alla fall.

  5. Jag har en teori om att det där med ”hård” som folk pratar om har att göra med att du inte bekräftar och trivsel-håller med om andras uttalande (som många andra bloggare gör) . Har lite svårt att sätta fingret på exakt vad, man om man jämför med många andra bloggare så är de ofta mer ”Tack! :)” och ”Hahaha! Skrattar så jag dör!” och ”Jag håller inte med, men intressant perspektiv ändå”. Man skulle kunna säga att du är väldigt ärlig och rak på sak, och då även skippar en del av det som får folk att känna sig bekväma och trygga (för att man inte riktigt vet vad man har dig pga. att du inte följer alla sällskapskoder och för att du utstrålar ständigt allvar ) Du håller inte på med internets variant av vad IRL är ungefär artighetsprat och att nicka lite bekräftande även när någon berättar något rätt ointressant.

    Dock kan jag vara ute och cykla helt. Och kanske är det framfusigt att dissekera andra beteende sådär?

    1. Jag bad ju om det i sammanhanget, så det är verkligen inga problem.

      Jag tror att du kan ha rätt, och så är jag IRL också, vilket väl leder till både för- och nackdelar.

    1. Vad menar du med det? Det är klart att jag inte ändrar mina åsikter för att ngn annan ska gilla mig, men ibland kan man undvika att säga vissa saker eller ge sig in i vissa diskussioner för att man är rädd för att bli dömd. Det är ju inte så konstigt? Inte ens jag är helt och hållet logisk eller vad man nu ska kalla det.

  6. Jag känner mig inte rädd för att kommentera, och det tror jag beror på flera saker:

    1. Vi är båda personer som tycks tänka först och tala sen, vilket för din del innebär att dina inlägg är genomtänkta och du är redo att ta en konstruktiv diskussion. Du försvarar dig inte genom att säga ”men jag var ju så jävla förbannad när det inlägget skrevs så ta det med en nypa salt”, utan genom att komma med konstruktiva argument. För min del innebär det att jag bara kommenterar när jag känner mig tillräckligt insatt för att ta den diskussionen.

    2. Du är ödmjuk inför möjligheten att du har fel och någon annan har rätt. Detta ser vissa som en svaghet, men det är väl bara korkat att hålla fast vid den åsikt man ursprungligen hade för att vara ”stark” eller något. Det här är alltså en blogg där du skriver om det som intresserar dig och inte Fannys privata toppuniversitet med forskning som motbevisar absolut ALLT andra kan säga.

    3. Du är väldigt duktig på att skilja på sak och person. Du kan säga: ”här sa Lady Dahmer något bra” och ”här sa Kissie något bra” utan att för den sakens skull vara med i deras trogna ”gäng”. Det gör att jag känner mig mer trygg när jag kommenterar. Kanske tycker du att det jag har skrivit är oerhört fel och korkat och skriver ett inlägg om det, men då vet jag att det är mina argument du attackerar och inte mig som person. I andra bloggar ser jag ibland kommentarer läggas upp och bloggaren skriver saker såsom: ”Sådana jävla puckon får mig att vilja dö/skämmas över att vara svensk/skratta, så nu skrattar vi åt puckot!”. Ofta sker sådant oprovocerat, men inte hos dig.

    Och hur fan hanterar man beröm egentligen? Jag har jättesvårt för det och börjar oroa mig för att ses som nonchalant när jag inte bara kan tacka och le stort.

  7. Hej! jag har nog aldrig kommenterat i din blogg men jag läser ofta du, skriver så mycket intressant. Jag vågar inte ge mig in i debatter fast jag skulle vilja och har en massa funderingar , men det gäller i och för sig inte bara feminism utan om det mesta. Önskar jag vore lite modigare.

  8. Blir fruktansvärt inspirerad av dig, hur du hanterar och bemöter människor.
    Det kanske handlar om uppväxt, om vilken sorts människor jag träffat (eller så är det först nu som jag börjar mogna lite och fundera på det) men tidigare har ”alla” jag träffat varit så aggressiva och dominanta när de debatterar, disskuterar. Som om det vore en tävling, och jätteviktigt att vinna. Jag har tagit efter det beteendet bara för att inte må dåligt i situationer där en fråga varit viktig för mig (att känna att jag stått upp för vad jag tycker) men har inte gillat det och inte kunnat förstå varför eller vad jag ska göra åt det. Hur jag ska bete mig annorlunda.

    Nu har jag bla tack vare dig lyckats sätta fingret på det, och kan förhålla mig till det på ett helt annat sätt. Det är så skönt. Jag mår inte dåligt eller känner det här sucket inombords när någon tar upp något jag måste säga ifrån om. Jag kan lugnt använda mig av hur jag vet att andra fungerar och hur jag själv vill fungera.

    Så tack för att du gett mig bra exempel på hur man hanterar vissa svåra situationer. Det är svårt att hitta förebilder men du är en av mina och det berikar mitt liv.

  9. Tycker inte du verkar taskig eller nochalant men jag tycker det är obehagligt med folk som är seriösa för jag blir nervös, vågar sällan kommentera pga känner mig korkad och ytlig i jämförelse. Men jag gillar din blogg jättemycket och du är så smart!

    1. Har märkt att många tycker det, då främst irl. Jag gillar allvar och tycker extremt illa om att flamsa. Men jag tycker aldrig att en person som försöker sätta sig in i saker är korkad eller ytlig, kom ihåg det.

  10. Om forumet är den feministiska scenen så tycker jag definitivt att du är den mest inbjudande bloggaren. Många feministiska bloggare är inte så inbjudande i den meningen att jag inför en kommentar känner mig underlägsen dem för att jag inte är lika påläst i just de frågorna. Jag är faktiskt inte så påläst om feminism över huvud taget, jag har helt enkelt inte tid och prioriterar andra saker som jag också brinner för. Men det betyder inte att jag inte vill vara med och prata och dela med mig av mina reflektioner utifrån det jag faktiskt vet eller mina egna erfarenheter (tråkigt att i ett kommentarsfält behöva känna sig lika svettig som inför ett obligatoriskt seminarium när man inte läst på och helst vill sätta sig under bordet). Med tanke på att man kan bli professor i nästan allt så kommer det ju alltid finnas någon som vet mer. Vad nu veta är?! Knepigt inlägg (jag är trött). Men i alla fall. Jag tycker att du har en imponerande självkännedom (är det ens ett ord?) och respekt för andra. Ibland när du själv inte vet så mycket om ett ämne skriver du det också. Men räds inte att resonera om det i alla fall. Stört skönt! Och sen som någon annan skrev så skiljer du på person och sak, det är också bra. Och så älskar jag ditt sätt att argumentera utan att förlora vettet. Du är väldigt saklig och ödmjuk helt enkelt och brer inte på bara för att få en bra story. Det är bra. Ofta kommenterar jag inte för att jag helt enkelt håller med dig om precis allt, eller för att du gett mig ett nytt perspektiv på något och att jag måste fundera lite kring det innan jag kommenterar (vilket förstås då aldrig blir av).

    1. Tack så mycket!

      Angående pålästhet om feminism så kan jag säga att jag inte alls var kunnig när jag började skriva om dessa frågor, det är ngt som har kommit iom att jag skriver om det samt diskuterar. Jag tror att vissa har iden om att man ska kunna allt innan man har ”rätt” att uttrycka sig men liksom glömmer att man lär sig extremt mycket genom diskussion, att ha fel, testa tankar och ändra sig om de inte fungerar.

  11. Åh. Jag kommenterar otroligt sällan, men de gånger jag gjort det så har det faktiskt känts… inte dåligt, men inte heller helt problemfritt. Någon gång för oh so längesedan gav jag en komplimang, och fick inget svar. Någon annan gång tror jag att jag uppfattade ditt svar som lite otrevligt. Men det var också i början av mitt följande av din blogg. Nu tror jag att jag lärt mig ditt sätt, och jag förstår att du inte vill vara otrevlig bara för att du inte är den som delar ut en massa ryggdunkningar för att behålla läsare. Att få svar är alltid trevligt, tho’, och du har verkligen blivit bättre på att svara folk i kommentarsfälten.

    Min egentliga poäng med denna kommentar? Jag kommenterar så sällan för att det inte alltid känns värt det. Jag förstår ditt sätt att svara på, men jag personligen föredrar väl att då kommentera på ställen där man känner sig uppskattad bara för att man kommenterar. Åtminstone att jag får ett ”Förstår hur du tänker, men…” istället för ett väldigt kort och rakt svar, som kan uppfattas som kallt och avvisande om man är på det humöret.

    Jag är inte osäker i mig själv och mina åsikter, men jag är rätt dålig på att uttrycka mig i det här formatet. Jag tror att de flesta är bättre på att förklara sig ”in person”, vilket gör att jag tycker att man kan vara aningen mer förstående för dem som kommenterar. Jag måste erkänna att jag oftast låter bli att kommentera ett inlägg där jag inte håller med dig för att jag känner att jag inte klarar ett kyligt svar just då.

    Och… jag vet att du inte var ute efter komplimanger, men din blogg har hjälpt mig en hel del. Vissa av inläggen har kunnat göra mig småledsen, då de känts träffande och kanske till och med lite dumförklarande, men jag har fortsatt läsa. För att det är utvecklande att få andra människors perspektiv på saker och ting. Jag älskar att du delar med dig av dina egna resonemang och att du orkar utveckla dem i intressanta och längre blogginlägg. Tack!

    1. Bra att du skriver detta. Jag vet att jag ibland kan vara sjukt usel på att svara på folks kommentarer. Jag kommer nog aldrig bi sådär supertrevlig men det är viktigt att folk känner sig uppskattade, för det är ni.

Lämna ett svar till Michaela Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *