Kanske skulle dessa Vettiga Feminister som tycker det är så jävla gött med män fundera lite på vad det får för konsekvenser för deras feminism.

feministmänskahatillgångNär kvinnor säger att de minsann tycker om män fast de är feminister undrar en vad syftet är. Det är en sån där grej en hör ganska ofta. Kvinnor som pratar om att de är feminister men som i nästa andetag känner sig tvungna att påpeka att detta minsann inte hindrar dem från att ha manliga vänner eller pojkvänner. Kanske tycker de rentav att det är skönt! De kanske är ”en av grabbarna” eller något. Och de är ju trots allt heterosexuell, inte mycket att göra åt.

Jag tänker att själv kärnan i patriarkatet just är det att män ska ha rätt till kvinnor och tillgång till kvinnor. Män har ingenting emot feminism så länge de fortfarande har tillgång till kvinnor, så länge det handlar om att uppnå ~*jämställdhet*~ inom ramarna för heteromonogama relationer. Däremot om kvinnor börjar vända sig från män och mot andra kvinnor så blir det mindre roligt för dem.

Därför försöker feminister skaffa sig legitimitet i patriarkatet genom att säga att de faktiskt visst kommer att vara tillgängliga för män även i ett mer jämställt samhälle. ”Oroa er inte, vi kommer vilja ligga med er, skaffa familj med er, bekräfta er och göra känslomässigt arbete åt er ändå”, lugnar feministen alla män som är oroliga för att feminism kommer utgöra ett hot för deras rätt till kvinnor.

Jag önskar att feminister som sa den här typen av saker insåg vad de sysslade med och slutade. Det är så osympatiskt. Dels legitimerar en sig på patriarkatets villkor, men förutom det så kastar en lesbiska kvinnor under bussen. För det är ju lesbiska kvinnor en tar avstånd från när en intygar att en faktiskt tycker om män trots allt. Det är ju lesbiska kvinnor som är den Vettiga (manstillvända) Feministens ständiga motpol. Den lesbiska kvinnan som faktiskt inte är så jävla intresserad av att leva i ett jämställt samhälle för att kunna ha bättre relationer med män eller för att det faktiskt är synd om män också.

Det är tröttsamt att alltid målas upp som någon slags extrem även av ens medsystrar. När ens livsval och relationer alltid konstrueras som det där extrema, avvikande och konstiga blir en lite less. Kanske skulle dessa Vettiga Feminister som tycker det är så jävla gött med män fundera lite på varför de känner så och vad det får för konsekvenser för deras feminism.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *