Kvinnor som hatar män och män som hatar kvinnor.

Det är så intressant det där, vad som kallas manshat och inte. Att välja bort relationer med män är tydligen manshat. Jag har så svårt att se hur det är hat att konstatera att utfallet av något i nio fall av tio har varit att en blivit skadad på olika sätt, och därmed välja bort det. Andra skulle ju kalla det vanligt sunt förnuft.

”Tänk om män skull säga samma om kvinnor”. Tja, det gör dem ju. Eller i alla fall lever de så; män har för det mesta bara manliga vänner eller prioriterar i alla fall dessa mycket högre än de kvinnliga. Tyvärr är de inte helt konsekventa i sitt avståndstagande utan envisas med att ligga med kvinnor och skaffa diverse flickvänner som de suger ut emotionellt. Det hade ju varit trevligt om de hade kunnat lämna oss ifred, men det gör de inte för det är inte så patriarkatet fungerar. Patriarkatet kretsar kring heterosexuella relationer. Kring att män ska kunna suga ut kvinnor.

Män lever ju i regel ut sitt kvinnohat i relationer med kvinnor. Det är faktiska kvinnor som får stå ut med kvinnohatande mäns nedvärderande kommentarer, mäns sexuella våld, mäns misshandel och så vidare. Tänk om dessa män som hatar kvinnor så djupt att de är kapabla att mörda en kunde ta och undvika relationer med kvinnor? Vad mycket bättre världen hade varit ändå. Det är så konstigt hur de konstant ingår i relationer med människor de hatar.

Kvinnor som hatar män däremot brukar ju försöka undvika män i den mån det går. Ibland är det omöjligt, vilket har att göra med att män har ekonomisk och social makt över kvinnor som de använder för att tvinga in kvinnor i relationer med dem.

Paradoxalt nog brukar män som hatar kvinnor vara de som är mest angelägna om att ha relationer med dem eller i alla fall få kontakt med dem på olika sätt. Kvinnohatande män har ju till och med skrivit manualer i hur en bäst får kontakt med en kvinna genom att förnedra henne.

Så nä, jag hade nog inte brytt mig så jävla mycket om att män hatade kvinnor om det inte var för att de konstant var tvungna att söka upp en med sitt förakt.

relationermedkvinnorenföraktar

4 reaktioner till “Kvinnor som hatar män och män som hatar kvinnor.”

  1. Så bra skrivet! Tror det var Maria-Pia Boëthius som skrev att samhället har lovat män att hur långt ner på samhällsstegen han än är så ska han ha en kvinna under sig. Har tänkt på det genom åren, hur sant det är. Har flera gånger haft diskussion med olika pojkvänner om att om det nu är så mycket fel på mig, varför ska vi då tvunget vara ihop? Vi gör slut här och nu. Nä för han älskar mig. Att JAG vill att det ska vara slut hör liksom inte till saken, man blir ju aldrig av med fanskapet. Nu har jag levt ensam med mitt barn i tre år och trivs bara bättre och bättre. Det känns osannolikt att jag nånsin kommer att hooka upp med nån igen, det tar för mycket energi från annat. Enligt vissa är det ju såklart synd om mig som inte kan hitta en karl och jag måste förklara (utan framgång) att det är såhär jag vill ha det. Ibland orkar jag inte och säger att jag är olyckligt kär, då släpps det haha

  2. Har funderat mycket på det där, och for what it’s worth, som man, tror jag att de flesta män i någon mån – medvetet eller omedvetet – har sex, ingår relationer, gifter sig med kvinnor, inte för själva kvinnans skull, utan föga överraskande för att säkra sin sociala status, främst i andra mäns ögon: i familjen, i vänskapskretsen, på arbetsplatsen. I andra mäns ögon är en man som helt undviker kvinnor suspekt och en man som sätter kvinnan före vännerna en toffel, varför män försöker navigera spektrumet däremellan. Mäns förehavanden med kvinnor handlar oftast om att vinna andra mäns respekt, beundran, avundsjuka etc, skulle jag säga. Men det finns män som lyckas ta sig ur det här sättet att tänka, eller som åtminstone är på väg. De är kanske inte många, och spelar inte så stor roll på ett strukturellt plan, men de finns.

    1. vill tillägga, du säkert har rätt om motiveringen till varför män ingår i familjer,
      att, men vi har observerat, dokumenterat och dissekerat mäns Sjukliga besatthet av kvinnor och barn ett tag nu 😉 och finner precis det: en form av sjuklig besatthet, en infantil hemlängtan och ansvarsbefrielse, män jagar kvinnor, vägra släppa kvinnor
      alla kvinnor måste se män, älska män, leva med män, bekräfta män, mata män

      annars dör män … nej tyvärr inte;
      Nu återgår vi till barna, katterna, fåglarna, boskapen, träden och varandra. ¤Babas

  3. Jag blir liksom lite tårögd när jag läser det där. Går rakt igenom själen och gör att det plötsligt går att förstå sig själv. Har på nåt sätt alltid haft känslan av att om man undviker att gå in i ett förhållande för att man tidigare haft ett destruktivt förhållande så är man bitter. Det är ju i själva verket överlevnadsinstinkt och självbevarelsedrift. Tack söta du för den ögonöppnaren!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *