Könsliga tolkningsramar.

Ibland finns det en föreställning om att bara en kvinna beter sig mer som en man så kommer hen att kunna nå samma framgångar som en man. Enligt denna modell så uppmuntras kvinnor till att ”ta för sig”, ha ”vassa armbågar” och så vidare. Ofta handlar karriärtips för kvinnor om att upplysa om mäns hemligheter. Ja, jag antar att ni känner igen snacket.

Jag tänker såhär, det finns två olika hinder för kvinnor när det kommer till att ”göra karriär” och liknande:

  1. Saker och ting vi fått med oss vid uppfostran. För kvinnor kan det vara att inte vara lika självsäker som en man, att inte kunna ”gå in” lika mycket i en uppgift eller ett ämne som en man eftersom kvinnan är fostrad att också bry sig om annat, att inte känna sig bekväm med att ta lika mycket plats som en man också så vidare. Allt detta är såklart allvarliga begränsningar, men rent teoretiskt kan en lösa dem på en individuell nivå genom att träna upp dessa beteenden, helt enkelt agera mer som ”en man”.
  2. Det andra problemet är att det finns könsliga tolkningsramar som präglar hela samhället. Detta gör att samma agerande tolkas annorlunda beroende på om det är en man eller en kvinna som står för det. Detta är betydligt svårare att tackla på en individuell nivå, eftersom det inte handlar om hur du agerar utan om hur det du gör tolkas.

Det är den andra aspekten som människor ofta glömmer bort när det talas om kön och möjligheter i livet. Detta att en kvinna som ”tar för sig” eller är ”bossig” inte uppfattas på ett sätt som en man skulle uppfattats om hen gjorde samma sak. Beteendena tolkas helt enkelt helt annorlunda beroende på könet.

När en kollar på kvinnor med makt så är det inte helt ovanligt att de ägnar mycket tid åt att accentuera sin kvinnlighet. Et utmärkt exempel är Löwengrips ständiga fixande med sitt utseende och hur hen alltid påpekar att hen är kvinna och stolt över att vara kvinna och så vidare och så vidare. Många kvinnliga politiker har ett väldigt kvinnligt sätt att klä sig, alltid kjol eller dräkt och ofta någon slags accessoar.

Ett annat alternativ är att ha väldigt konservativa värderingar kring kön och familj, utan att nödvändigtvis leva upp till dem själv, till exempel uttala sig starkt emot genus och feminism. Om en gör så så upplevs en såklart mindre som ett hot, eftersom att det faktum att en personligen får makt inte föranleder någon större uppluckring av mäns makt, könsroller etcetera.

Men det skulle troligen inte fungera i något sammanhang att som kvinna klä sig som en man, agera som en man och så vidare och få makt på det sättet. Resultatet skulle enbart bli ett hårt socialt straff för att en går utanför vad som anses okej för ens kön. Det är en ständig balansgång mellan att inte vara ”för kvinnlig”, alltså känslig, irrationell och så vidare och att inte uppfattas som aggressiv och ”okvinnlig”. Därför måste kvinnligheten ständigt påpekas och accentueras hos kvinnor med makt.

14 reaktioner till “Könsliga tolkningsramar.”

  1. Off topic nu men har ett par frågor till dig Fanny.
    Jag älskar din blogg och har föjlt dig hur länge som helst nu känns det som och du har verkligen fått mig att tänka i nya banor, börja reflektera, analysera och värdera nya saker i mitt liv.

    Så några frågor på det
    Jag älskar film, musik, litteratur, teater, ja allt som har med populärkultur att göra. Jag undrar då om du också har ett stort intresse för detta?
    Vad väljer du helst att lyssna/se på? Väljer du aktivt bort saker som innehåller ex. rasism och sexism och liknande?
    Jag började göra detta för ca ett år sedan men insåg till sist att det var så mycket som skulle ”rensas bort” och slutade efter ett tag. Idag så gör jag det bara med uppenbara saker som att inte kolla på 2 & 1/2 men och att t.ex. använda mig av Bechdel-testet när jag kollar på film.

    Jag insåg att det fanns ett stort ”hål” till sist eftersom min vardag går ut på att konsumera musik, film, litteratur osv. och undrar om du har tips på ny musik, film etc som inte innehåller rasism, sexism och som kanske t.o.m. har som agenda att vara feministisk?

    Tack för en superbra blogg!

    1. Nu är inte jag Fanny men jag vill tipsa om serien ”My mad fat diary”. Skitbra och rolig och utöver det dessutom väldigt bra utifrån ett genusperspektiv.

  2. Åh, tänkte skriva om just detta idag! Visst är det så att ”manligt” beteende tolkas annorlunda om det är en kvinna som beter sig så, och det är dessutom så himla galet att tjejer först ska uppfostrar på ett sätt, som ”tjejer” och sedan förväntas att plötsligt börja ”ta för sig”. Och förresten, varför är ”ta för sig” den egenskap som ses som den positiva – borde vi inte uppmuntra fler att ”backa och låta någon annan synas/ta plats” också?

    1. Ja, verkligen. Förstår inte varför vi ska uppmuntra kvinnor att bli lika mycket förtryckare som män.

  3. Bra inlägg, speciellt det sista. Det är precis som du påpekar ingen lätt balansgång om man som kvinna vill vara till lags, då både ”typiskt kvinnlig” och ”okvinnlig” används som skällsord.

  4. Fast det handlar ju inte bara om uppfostran och ”könsliga tolkningsramar”, även fast detta är en central del i det hela. Man kan inte låta bli att ta hänsyn till att vi lever i ett klassamhälle där folk ges olika förutsättningar beroende av klasstillhörighet: en person från överklassen har lättare att bli chef (då jobb ofta ”ärvs” av föräldrarna) än vad en person från arbetarklassen har. Många glömmer att ta med det i sina beräkningar när de beklagar sig över hur svårt det är att ”klättra i karriärsstegen (särskilt för kvinnor)”. Men i vilket klasskikt man har sin tillhörighet ÄR väldigt fundamentalt och spelar en stor roll när det gäller ens ”karriärsmöjligheter”. Det går inte att förneka det, trots att det är bekvämt.

    För grejen är att de klasser vi har nu har sett exakt likadana ut sedan feodalismens tid (de som var rika då är de som är rika nu, de som var fattiga och slavade då är de som är fattiga och slavar nu – bara senare generationer. Det är väldigt få som gör en ”klassresa”, särskilt inte folk från lägre klasser.)

    Jämställdhet kommer nämligen aldrig kunna uppstå under en högerregering, då de varken står för, eller strävar efter, det. Att då försöka uppnå ett jämställt högersamhälle blir aningen kontraproduktivt, kan jag tycka. Det går inte att förändra vissa ideologier som ingår i ett styrelseskick utan att samtidigt ändra hela systemet det tar form i.

    (Sedan att varken höger- eller vänsterpolitik är någon lösning på problemet är en annan sak.)

    1. Fast nu diskuterar jag kön, inte klass. Det är en viktig diskussion såklart, men inte den enda.

      1. Fast det hör ju samman, därför går det inte att utesluta det ena och enbart diskutera det andra. Det går inte att förneka att feminism är en klassfråga – att det rent av MÅSTE vara det. Åtminstone är det väldigt icke-analytiskt att göra det.

        1. Jag har inte förnekat det, jag har faktiskt skrivit om det flera gånger. Men tycker inte att det behövdes ta upp just i detta inlägg.

  5. ”Men det skulle troligen inte fungera i något sammanhang att som kvinna klä sig som en man, agera som en man och så vidare och få makt på det sättet. Resultatet skulle enbart bli ett hårt socialt straff för att en går utanför vad som anses okej för ens kön.”

    Thatcher då? Nu klädde hon sig inte som en man, dock hade hon en ledarstil som av omgivningen beskrivits som ”manlig”, lite ”peka med hela handen” stilen. Hon straffades ju inte för det utan snarare motsatsen, hon blev respekterad. Och detta under 80-talets England, ett land som på många sett är betydligt mer konservativt än Sverige.

    1. Om du läser inlägget igen, ordentligt den här gången, så kommer du se att jag kommenterar just konservativa värderingar.

    2. Vidare säger en enskild individ ganska lite om en struktur, men spelar ingen roll i fallet Thatcher eftersom även hen fungerar utmärkt in i min analys.

Lämna ett svar till Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *