En gång läste jag en person som skrev: ”ni med systemkameror, det enda sättet ni kommer kunna tjäna pengar på dem är att sälja dem”. Åtskilliga gånger har jag hört att jag borde tjäna pengar på de grejer jag är bra på. Jag borde bli journalist som är så bra på att skriva, jag borde bli konstnär, fotograf och så vidare och så vidare. Som om det jag gör inte är något värt om jag inte förr eller senare tjänar pengar på det. Ibland så håller folk på och ironiserar över att människor som sysslar med vissa uttrycksformer är kassa och menar att en inte ska vara kreativ om en inte kan (hur en då ska lära sig?) eller om en är originell i sina uttryck.
Det är en så tråkig inställning. Det finns en massa skäl till att vara kreativ som inte har att göra med att en vill skapa ny, unik, stor konst eller att en vill kunna tjäna pengar på sina förmågor. Båda att fotografera och rita för mig är främst lustfyllda aktiviteter, något jag vill göra utan krav. Om någon sedan är intresserad av att köpa något jag gör så är det kul, men det är inte min grundtanke med skapandet. För mig är det kul att fotografera och rita även om jag gör dåliga eller ooriginella saker. Det är liksom inget jag gör för någon annan utan för mig själv, för att det är njutbart.
Det är så tragiskt att det är förmågan att kunna tjäna pengar på det som värdesätt i samhället. Att människor liksom inte kan få vara kreativa för sin egen skull utan att det är något som måste fogas in under arbetets logik. Att det finns en speciell kreativ klass, som liksom är de enda som får vara kreativa medan resten ska ägna sig åt sina andra jobb. Jag hoppas att jag aldrig lägger ner bara för att det jag ägnar mig åt inte kan fogas in under arbetets logik.
Jag har en systemkamera som jag ofta fotar med som helt klart var en förlustaffär för mig ifall man ska till det faktum att jag aldrig kommer tjäna pengar på den. Det var dock aldrig meningen heller. Foto är en hobby jag inte vill arbeta med. Samma sak med konst. Jag älskar att rita och måla men jag vill inte arbeta med det. Webbdesign däremot, det är en annan femma. Det är den enda av mina hobbies vilken kunde leda till en inkomst men det har ändå aldrig varit poängen. Jag började med det för att det är kul och nu har jag kommit så långt att jag skulle kunna arbeta med det. Pengar har dock aldrig varit drivkraften bakom min kreativitet.
Hej! Först, tack för en intressant blogg och för att du fått upp mina ögon för feminism! En fråga, jag studerar själv ekonomi på ett universitet i England, och jag undrar lite hur du resonerar kring den ’fria marknaden’ etc som kommunist? På mitt Universitet predikar professorerna den fria marknaden som det enda rätta sättet, iom att price/demand hamnar i equilibrium osv. Som ekonomistudent, hur tar du ställning i frågan?
Åh vad jag håller med. Älskade att fotografera. Blev fotograf. Slutade att fotografera på fritiden. Fotograferade astråkiga (för det mesta och ibland något kul) saker på reklamjobbet. Slutade jobba som fotograf. Började älska att fotografera igen.