Om att må dåligt och orättvisa.

Angående 21 år av kvinnoförtryck (som jag fått skitmycket fin respons på, tack!) så vill jag bara påpeka en sak.

Jag har mått dåligt och varit destruktiv på en massa olika sätt. Jag har skurit mig i armarna, varit ätstörd och varit deprimerad och så vidare, jag menar inte att allt detta har haft sin orsak helt och hållet i kvinnoförtryck. Vissa av grejerna har jag inte ens tagit upp för att jag inte ser det som relevant i sammanhanget. Både män och kvinnor går igenom jobbiga perioder i sina liv, lider av ångest inför att passa in och psykisk ohälsa, jag vet det. Jag vet att det inte bara har med kön att göra.

Däremot hävdar jag också att det finns vissa aspekter av detta som är könade. I detta ingår bland annat ätstörningar. Kvinnor drabbas av detta i mycket högre grad än män, och det beror liksom på något. En rimlig förklaring är den massiva objektifiering kvinnor utsätts för. Det finns även objektifiering av män, men den är på intet sätt lika genomgripande i samhället. Män kanske ägnar sig åt anda uttryck, till exempel våld brukar förekomma som exempel. Detta beror i sin tur på andra patriarkala normer som premierar våldsamhet hos män. Det är viktigt att förstå varför olika personer uttrycker sig på olika sätt.

Vidare verkar vissa mena att det bara handlar om att kvinnor och män mår lika dåligt men uttrycker det annorlunda. Detta tror jag absolut inte stämmer. Kvinnor behöver nämligen inte bara gå igenom det jobbiga det innebär att vara människa utan är dessutom utsatta för förtryck på grund av sitt kön. Att säga att det skulle vara lika mycket, fast olika, ångest för kvinnor och män som grupp är enligt mig att förneka existensen av ett patriarkat, vilket jag som feminist såklart tycker är felaktigt.

Ibland sägs det att en inte kan jämföra lidande, att allas ångest måste tas på allvar. Jag håller med om att allas ångest ska tas på allvar, men jag tycker att det finns stora och relevanta skillnader mellan det olika individer får genomgå i livet, och många av dessa skillnader beror på strukturella faktorer, som till exempel kvinnoförtryck. Att jag lyfter fram detta betyder inte att jag tycker att det är oviktigt att andra, privilegierade, personer mår dåligt. Däremot tycker jag att det är viktigt att lyfta fram de orättvisor som finns i samhället, att hemska saker inte drabbar folk lika.