Marcus Birro är för mig lite vad Per Ström är för OWC-Hannah. Den eviga fienden, personen man bara inte kan förmå sig att fortsätta läsa och förundras trots att man tycker att allt som kommer ur munnen, eller tangentbordet, är total idioti.
Nu har Marcus Birro skrivit en krönika om ”män”. Om hur män ”är”. Tydligen är det enda som skiljer en man från total ödeläggelse ”kärleken och tron”. Vidare så driver män runt i ”insydda kostymbyxor, suger in kinderna och balanserar den och medhavda kaffemuggen”. Jag antar att det ska vara lite charmigt och framförallt ödmjukt att man som man kritiserar män som grupp. Kanske rentav upplevas som feministiskt. Jag vet inte.
Birro klargör också detta:
Det är inte kvinnorna som behöver frigöra sig, det är männen. Det är arbetarklassens män i småstäderna som är dagens förlorare. De unga kvinnorna utbildar sig och flyttar till storstaden. Männen blir kvar.
För det första har Marcus Birro helt enkelt fel. Kvinnor är inga ”vinnare” i dagens samhälle även om det på sista tiden har dykt upp en del unga kvinnor som gör karriär, som Blondinbella. Det betyder inte att det är så kvinnor generellt gör. Kvinnor har fortfarande lägre inkomst än män genomsnittligt.
Marcus Birro ”älskar kvinnor” för de är kulturella och känsliga och vet att livet handlar om kärlek. Kvinnor är allt som män inte är, och kvinnor är mäns räddning från dem själva. Detta är nästan den mest mansgrisiga inställningen tycker jag, den här synen på kvinnor som rena och oskuldsfulla väsen som har nått en högre insikt om livet än män och finns på jorden enbart för att vi ska rädda män från deras jävla mörker.
Snälla Marcus… Både kvinnor och män är framförallt människor. Det finns större skillnader inom könen än mellan dem. Män och kvinnor ”är” inte på ett visst sätt. Kvinnor är varken onda horor eller oskuldsfulla och väna madonnor, vi är människor. Vi är inte övermänskligt starka, vi klarar inte av mer än andra människor. Vi är också sårbara, patetiska och beroende. Vi kan också ha en sekund ifrån ”det inre yxhugget” och vi vet att det kan vara jävligt jobbigt. Vi kan också må dåligt och behöva hjälp och stöd.
Och vi måste, liksom alla andra människor, ibland ta oss samman och försöka fixa våra liv på egen hand. Försöka samla ihop skärvorna av oss själva eller våra liv efter att det slagits i bitar. Alla människor mår piss ibland, såväl kvinnor som män. Skillnaden är att vissa känner sig tvungna till att kokettera om det och till att utnämna hälften av jordens befolkning som räddare.
Men jag kommer under inga omständigheter ta hand om Marcus Birros jävla mörker och det hoppas jag att ingen annan heller gör. Han får väl helt enkelt hålla god min och plocka upp sin egen skit som en massa andra människor (även kvinnor) gör. Dessutom utan att gnälla om det.
Sjukt bra text! Du borde skicka den till Marcus. Lova att du gör det?
Han kommer säkert bar skriva en gnällig krönika till då =(.
Oh, jag håller med dig. Marcus Birro är samhällets fiende no 1.
Och hela hans krönika och töntiga kvinnodyrkan är egentligen inget annat än en artig misogyni, eftersom att den fortfarande helt och hållet utgår ifrån att kvinnorna bara existerar för männens skull.
Dessutom gillar jag inte att han insinuerar att t ex jag skulle vara nära total ödeläggelse i och med att jag är sedan extremt länge singel och dessutom inte troende. Kräk är vad han är.
För att dessutom vara lite elak så är jag inte förvånad över att ingen vill vara vän med Birro om han håller på irl som han gör i sina krönikor. Vem fan orkar med sådan total egocentrering från någon som sedan länge är äldre än 17?
Och det är troligare att alla katter mystiskt blir lila än att Birro slutar gnälla.
Nu har jag inte läst vad han har skrivit, men på din text låter det nästan mer som om han hånar kvinnorna.. ”ni som är så perfekta och fantastiska, och vi är bara smuts under era skor” liksom. Eller möjligtvis så känner han sig värdelös och försöker dra med alla andra män i fallet. Ganska avtändande (för att använda knullbarheten som värdemått, som ”alla” män ju gör…).
//Emma Hå
Han kanske borde koncentrera sig på kampen mot de hotfulla matematikerna.
Tyvärr är det inte bara Birro som har den där inställningen… Läs äckelboken ”One Day” (finns visst på bio också). Litteraturhistoriens mest patetiska man (alkoholist, frånskild, arbetslös…) räddas av den intelligenta men ack så naiva och oskuldsfulla tjejkompisen.