– Det är ju fint, hur känns det?
– ”…..” Att bli pappa har alltid varit min största dröm. Bella kommer alltid ha en plats i mitt hjärta för hon är kvinnan som föder mitt första barn.Jag vet älskling att du ville säga något gulligt här men jag uppfattar det som att du har tänkt att skaffa barn med andra kvinnor framöver. Eller så är det bara min kvinno-hjärna som ska vända och vrida på allt, som vanligt. Men ska man analysera det killar säger så ska man inte analysera utan bara läsa texten rakt igenom och då är det så. Så läser jag nu igen (med manligt tänk inställt) så säger Odd att jag alltid kommer finnas i hans hjärta för att jag föder hans första barn. Alltså exakt det som stod där uppe. Nu blev det rörigt här känner jag. Är det någon som förstår hur jag menar?
Alltså Löwengrip och hens jävla könsapartheid. VARFÖR är det så viktigt för hen att ständigt göra denna skillnad på kvinnor och män, kvinnor och män. Varför måste hen tuta i alla sina läsare att det finna speciella kvinnohjärnor och manshjärnor (gillar för övrigt att kvinnohjärna fanns i ordlistan men manshjärna inte gjorde det. Manliga normen som spökar?), manliga och kvinnliga sätt att tänka och att det dessutom är kvinnorna som borde lära sig att tänka manligt för att inte misstolka de stackars männen.
Okej, jag är upprörd. Fånigt av mig kanske med tanke på att jag vet att Löwengrip går in för att provocera folk som tycker att jämställdhet är schysst till max. Men jag tycker ändå att det är intressant att skriva om detta för Löwengrip ger uttryck för något som är extremt vanligt, nämligen att kvinnor ska anpassa sig för att förstå män för att inte bli sårade/kränkta/whatever. Tänk till exempel när tjejer blev trakasserade av killar i skolan, då hette det att det bara var deras sätt att visa omtanke. Tänk när män är fåordiga och tjejer söker bekräftelse, då heter det att männen egentligen vill men att de tyvärr inte vet hur en gör och så vidare. Det är ständigt ständigt kvinnorna som ska försöka se genom fingrarna och förstå männen, för de är ju inte så kloka och empatiska som vi. På något sätt används kvinnors styrkor emot oss, när vi är bra på något så ska vi använda den förmågan till att förstå män istället för att män ska lära sig att bli lika grymma som vi är. Kvinnor ska dalta med män och deras små manshjärnor till döden.
Tänk om Löwengrip istället skulle bli sjukt förbannad på Spångberg för hens klantiga sätt att uttrycka sig, och sedan skrivit ett inlägg om hur kass Spångbergs manshjärna var och att hen borde lära sig att ställa in sitt kvinnliga tänk när hen ska tala i media? Så befriande det hade varit. Nej okej, det hade fortfarande varit en massa könsroller som reproducerades men det hade varit så skönt att läsa ett relationsråd, eller vad en nu ska kalla detta, som inte bygger på att en som kvinna ska anpassa sig till något slags manstänk.
Jag blir arg på Löwengrip men tycker samtidigt synd om hen. Tycker synd om hen för att hen har det så inpräntat i sig att hen ska förstå och anpassa sig efter män. För att hen har det så inpräntat i sig att hen har en speciell ”kvinnohjärna” och att hen måste ändra sitt sätt att tänka för att förstå män.
Jag fattar inte varför det bara skulle vara kvinnans problem. Det har hänt att min sambo har formulerat sig lite dumt och att jag har blivit sårad och då har vi pratat om det från bådas perspektiv. Klart att en blir begränsad och får dåligt samvete av att råka uttrycka sig på ett sätt som sårar andra, även om beteendet beror på att han inte har blivit tränad i att uttrycka känslor på samma sätt som jag har. Lösningen för oss är att jag tar ett djupt andetag och säger, utan att skuldbelägga: ”När du säger så låter som du menar x, vilket gör mig ledsen. Vad menar du egentligen?” Sen får han ta tid på sig att förklara ordentligt. Med tiden har det blivit bättre eftersom det inte finns någon efterbliven manshjärna och sjåpig kvinnohjärna utan bara det faktum att män och kvinnor uppfostras olika.
Med Bella’s resonemang, betyder det att alla ”muslimer tar över världen”-teoretiker & uppsjön av antifeminister har blivit födda med kvinnohjärnor? Denna typs sätt att tolka, hitta samband & vrida & vända för att misstolka & få saker att betyda något helt annat, är ju legendarisk.
Bra inlägg!
Blev så sjukt förnärmad som liten när ett killgäng faktiskt mobbade mig, hårdhänt och verbalt, och fröken viftade bort det med ”Bråk slutar med barnvagn” och så skulle vi skämmas.
Så jävla absurt.
Jag blev precis lika provocerad av Löwengrips inlägg som du. Och jag vet att det är fånigt att bli det eftersom halva hennes syfte säkerligen är att provocera feminister osv. Men wtf liksom. Sluta köna så jävla mycket och skaffa dig LITE jävla analys
Åh håller så himla mycket med. För ett år sedan gjorde min kille slut med mig på ett fruktansvärt sätt. Han var helt oförmögen att berätta hur han känner, och än idag tampas jag med konsekvenserna av detta. Blev så himla ledsen varje gång någon förklarade (och blir fortfarande för folk ska fortfarande berätta det) för mig att han inte har lika lätt att berätta hur han känner som jag har och att jag måste lugna mig och försöka förstå. Det var ingen som sa till honom att han kanske skulle försöka gå emot sitt sätt att vara, trots att det faktiskt är hans sätt att vara som sårar. (och det är inte första gången han betett sig såhär mot någon han haft en romantisk relation med)
Det låter hemskt. Verkligen tydligt hur kvinnor alltid uppmanas till att förändra sig, medan mäns personligheter ses som konstanta.
Hm. Du fick mig att tänka för att jag känner igen mig. Mitt ex lämnade mig för snart fem månader sedan. Tiden har gått fort sedan dess så det känns som om det gått mycket längre tid, men det hör inte till vad jag vill berätta.
Han tog beslutet att lämna mig. Livet började snurra fortare än vanligt. Vad som påverkade hans beslut har inte bara med patriarkatet att göra, men till stor del eftersom det inte finns plats för (eh ja hur ska jag uttrycka mig?!) den kärleken vi hade/vårt förhållande/skillnaderna mellan oss, i samhället. Vi är fortfarande vänner och hade mer gemensamt än vi inte hade det, om du förstår. Vi var ihop i nästan tre år. Han är 17 år äldre än mig, jag var 18 år när vi blev ihop och han var 36 år. Han kan inte få barn och är öppen med sin ”sjukdom” Klinefelters syndrom, ett chockbesked som han fick och blev diagnostiserad med när han var 35 år. Det var ju såklart en lättnad för honom, att få ett svar på allt som plågat honom men det har ju givetvis varit allt annat än lätt. Ja, vi var ju allt samhället inte tillåter typ. Något som jag alltid varit ilsken över var att han fick mediciner men inte någon psykologisk hjälp. Som läkare borde man fatta hinten när en patient förtvivlat storgråter i och med beskedet, eller?! Hade han fått det kanske livet sett annorlunda ut. Vem vet… Jag har försökt få honom till psykolog men utan resultat. Jag tror att det nu känns skrämmande för honom och det är tragiskt eftersom att det bara skulle hjälpa honom…
Jag vet nog anledningen till hans beslut och hade därför relativt lätt att gå vidare, även om det var bland det svåraste jag behövt gå igenom. Förlora en så nära vän och partner helt ”utan förvarning”. Jag kunde förstå och möta honom i hans situation i livet, där han befann/befinner sig.
Jag bad honom sätta ord på sina känslor. Jag vet att han är dålig på det, just för att det inte är något han vant sig vid/lärt sig att göra eller tränat upp. Det blev en för stor press för honom och även mina frågor blev det. Vilket gjorde att jag fick sitta och berätta om mina egna slutsatser, då han inte sa emot någon gång uppfattade jag det som att han höll med. Jag tänkte bara logiskt, sökte förståelse i var han kommer ifrån och den onödiga trauma, sorg, ilska osv som han behövde genomlida pga hans sjukdom under uppväxtåren, tonåren och stor del av sitt vuxna liv (life as he knew it), men som han då inte hade någon vetskap om. Min slutsats var mer eller mindre att allt detta såklart triggade ett nytt ifrågasättande av den egna identiteten och hans existens. Samt att man någonstans måste (kunna) älska sig själv för att kunna älska någon annan. Han menade själv att i och med min ålder att jag behövde fortsätta i sökandet av min egna identitet (även om han inte sa det i dom orden).
Jag önskar någonstans att våra vägar hade korsats senare i mitt liv, eller att våra förutsättningar sett annorlunda ut – men samtidigt förstår jag varför det skedde när det skedde. Vi har gett varandra mycket och framförallt insikt, stöd och kärlek. Jag kommer nog alltid blicka tillbaka med sorg i att vi inte fick tid för mer, tacksamhet i att vi fick vad vi fick och glädje i att kunna ha en fortsatt relation.
Alltså, Fanny, du är så sjukt smart och bra på att framföra dina åsikter! Jag fattar inte hur du kan förklara det mesta så himla pedagogiskt! Jag är impad och försöker få fler att läsa din blogg eftersom den är så fantastisk. Respekt!
Jag tycker faktisk inte att det är fånigt att du blir upprörd. Jag blir också upprörd. Jag tror inte Löwengrip kommer med några åsikter hon inte egentligen håller med? Altså, hon vet att det kommer uppröra, men det är så hon tycker på riktig, för om hon inte gjorde det, varför skulle hon använt sin stora blogg till att spre blaj hon ”egentligen” inte står för?
Äsch, kännar att jag har svårt för att förklara vad jag mener (särskilt sedan jag egentligen är norsk och min svenska är sådär), men vad jag vill åt är att jag tycker det er tråkigt om Löwengrip och likasinnade bara kan gömma sig bakom att de ”provocerar med flit”, som om det gör deras åsikter mindre destruktiva liksom. Det kanske känns som att hon ”vinner” om vi blir arga men det gör hon väl också om hon aldri får sitt könsapartheid (gött sagt) ifrågesatt?
Och som du säger, det är interessant att skriva om det endå, för även om Löwengrip egentligen er skapsfeminist och gråter av glädja varje gång du säger hen om henne så är det ju tyvärr väldigt många som håller med de åsikter hon uttalar. Och det du skriver är spot on.
Tack för att du skrev alla de här inläggen om Löwengrip/Odd/manshjärna/kvinnohjärna med det fokus du hade. Det kändes stärkande att läsa, som kvinna. Och det gör att jag mår lite, lite bättre åtminstone för stunden. Så tack. Du är bra!