Jag börjar med att uttrycka mig lite svepande kring ett område jag kommer gå in mer specifikt på i några kommande luckor. Nämligen systraskap.
Ni vet hur en alltid hör om hur trevligt killar har det med sina killkompisar. Sina stora grabbgäng som går ut och har trevligt och dricker öl tillsammans. Ni vet hur den där manliga vänskapen beskrivs som så jävla genuin och äkta. De snackar inte skit utan är raka och ärliga, ställer upp i vått och torrt, sätter alltid varandra i första rummet och bla bla bla.
Dels tror jag att det ligger något i detta. Kvinnor socialiseras i vårt samhälle in i att prioritera manligt sällskap och manlig bekräftelse, vilket gör att våra relationer med andra kvinnor gärna blir lidande så fort det kommer upp ett manligt alternativ i bilden. Men jag tror också att många kvinnor tenderar att nedvärdera de nära relationer med andra kvinnor som de faktiskt har helt enkelt för att de lärt sig att manlig vänskap värderas högre.
Om vi ser på kultur där den kvinnliga vänskapen står i fokus så definieras denna vänskap ofta utifrån män på ett eller annat sätt. Kanske är det ett gäng singeltjejer som går till krogen tillsammans och raggar, eller så är det kvinnor som pratar med varandra om sina relationer till män. Det är sällan att vänskapen kvinnor emellan får finnas och tala för sig själv.
Så vad göra? Uppvärdera systraskapet! De flesta kvinnor har nog upplevt någon form av systraskap. Kvinnliga vänner som ni kunnat lita på till fullo, som ni kunnat prata om allt med. Även om de flesta kvinnor umgås mest med andra kvinnor så är många väldigt snabba på att påpeka att de har lika många, om inte fler, killkompisar och hur otroligt skönt, roligt och avslappnat det är att umgås med dem i förhållande till att umgås med tjejer.
Genom att inte bara sluta prata om vänskap med män som om det vore något lite finare, utan även vända på steken och prata om relationer till andra kvinnor på samma romantiserande sätt som många talar om vänskapsrelationer till män, så kan en sätta en annan samtalston kring kvinnlig vänskap och kanske även belysa hur sjukt det är att folk på ren vana häver ur sig saker som är direkt förolämpande mot halva mänskligheten.
Så nästa gång du är i ett sammanhang där det diskuteras vad en gjort med sina vänner, vad en har för relationer till dem och så vidare, pröva att bräka på om hur roligt du har det med dina tjejkompisar, om hur fantastiskt enkla de är att ha att göra med, om hur de förstår dig som ingen annan, om hur de alltid ställer upp och så vidare. Jag menar inte att du ska ljuga ihop något bara för att bevisa en poäng, men om du tänker efter finns det nog åtskilligt som du kan säga helt sanningsenligt. Och om du hamnar i en situation där någon börjar snacka om hur bra det är med manliga vänner, påpeka alla fördelar med kvinnliga dito istället för att sitta tyst eller säga att ”kvinnor är lika bra”. Vänd på det istället.
Vi kvinnor har också betydelsefulla vänskaper inom vårt kön, skillnaden är att vi inte har en hel kultur som kretsar kring att höja upp dessa. Vi har inga internetmemes, tv-serier eller böcker som går ut på att hypa våra relationer. Det finns ingen kvinnlig motsvarighet till Bromance eller Bros before hoes, ingen har brytt sig om att skriva en kvinnlig motsvarighet till The Bro Code. Och då får vi väl skapa vår egen. Så våga tro på systraskapets betydelse, våga hypa det och fundera på vad bara dina kvinnliga vänner kan erbjuda dig, vad de är bättre på, både inför dig själv och inför andra.
Med detta inte sagt att relationer med män skulle vara menlösa eller dåliga. Det är bara det att de har fått stå i rampljuset ett ganska bra tag nu. Ställ systraskapet där istället.
Jag ska göra det. Jag har underbara tjejkompisar. Min bästa väns vänskap och min är verkligen genuin och lättsam och underbar – men vet du vad vi får höra? ”Du och Néa beter er som karlar när ni är med varandra” varpå jag skrattar och säger ”kanske det!”. No more. Genuint kärleksfullt jävla systraskap är vad det är.
Så typiskt att det som är bra ska jämföras med manlighet och inte bara får stå för sig själv.
En sak jag tänkt på med den där klassiska, underbara och ärliga killvänskapen är att den inte alls brukar fungera lika bra utan att öl är inblandat. Bortsett från tv-spelskvällar, finns det något sammanhang där de där stora grabbgängen kan samlas och ha trevligt utan öl?
Jag känner lite detsamma. De verkar inte ha det lika lätt som tjejer har det.
Mycket bra inlägg. Jag har genom alla år haft vänner av båda könen, både bra och dåliga sådana. Men de kvinnliga vännerna har tveklöst varit de som funnits där när det verkligen har behövts. Det är tjejerna som har tröstat och visat omtanke i svåra stunder medans killarna har hållt sig undan. Mina kompisrelationer till killar har alltid varit mer ytliga. Över lag har jag nog haft mer kul med mina killkompisar, men det är tjejkompisarna som har betytt mest och känts mer äkta.
Detsamma gäller för mig. Mina kvinnliga vänner är alltid mycket bättre att prata med om allt som sker i mitt liv. Jag uppskattar mina manliga vänner också, och kan prata även med dem, men det är långt ifrån samma sak.
Sistahs before mistahs!
Beaches (den där med bette midler), anne på grönkulla, lost girl, xena warrior princess, strangers in paradise (serietidning)
Gillar verkligen detta julkalendersupplägg, Fanny! Kommer följa slaviskt.
Blir så glad att du skriver om just detta, för jag har alltid känt att mina vänskapsrelationer med andra kvinnor betytt så mycket mer än mina vänskapsrelationer med män. När jag hör manliga vänner berätta om sina vänskapsrelationer med andra män tycker jag oftast att dessa relationer låter ganska ytliga, när det väl kommer till kritan.
En av mina absolut närmsta vänner, som råkar vara man, har nästan uteslutande kvinnliga vänner och har uttryckt att han upplever att män mest ”vill tävla, bräcka varandra och snacka skit (om andra)”. Precis det som kvinnor anklagas för att göra, alltså…
Klara Bechdel testet när en umgås helt enkelt? 🙂
Hear, hear! Tål verkligen att tänkas på och utövas! Och äntligen ett begåvat upplägg för julkalender. Det ska bli roligt att följa.
Jag kan rekommendera en film som jag upplevde som jävligt peppig när det gäller systerskap, L’une Chante, l’autre pas av geniet Agnès Varda!
Men handlade inte Sex and the City om systraskapet i allra högsta grad? Och även om det kanske inte direkt är feministiska förebilder (förutom i en del avseenden) så minns jag att det pratades mycket om deras vänskap och om hur den var viktigare än relationerna i serien. Det var ju faktiskt ett stort tema ett tag.
Jag har inte sett hela SATC, så kan inte göra ett utlåtande totalt. Men tycker ändå att det jag sett har haft ett väldigt fokus på män, även om vänskapen såklart är ett drivande tema. Men de pratar ju knappt om annat än män och shopping?
Själv var jag aldrig något större fan av SATC, men en sak jag tyckte serien gjorde bra var att den gjorde något så ovanligt som att skildra kvinnlig vänskap där kvinnorna faktiskt är schyssta mot varandra, där de är genuint glada när det går bra för varandra, inte snackar skit bakom ryggen eller stjäl varandras pojkvänner.
Det kan säkert stämma och det tycker jag är väldigt bra. Ställer mig dock skeptiskt till tolkningen av satc som feministiskt. Känns som att Carries strävan efter mr big är en lite för stor del av serien (av vad jag vet dvs, har som sagt ej sett hela)
Håller med!
I analyserna av serien pratades det mycket om vänskapen: det här hittade jag vid första googlandet: http://www.aftonbladet.se/wendela/article11444921.ab (intervju med etnologen Marianne Liliequist).
Serien är väl inte ett bra exempel på hur kvinnor borde prata om sin vänskap för deras största tema är ju avsaknaden av män, men den visar hur viktig vänskapen de facto är för singelkvinnor i en storstad. Ett trevligare exempel är kanske Bridesmaids: http://www.youtube.com/watch?v=LzsHQCb4Cqo
Tänkvärt och bra inlägg! Håller med om att SATC hyllar vänskapen, men håller också med om att serien fokuserar (för) mycket på kvinnornas relationer till män – det är tyvärr lite av programidén. Men skildringen utgår ifrån den kvinnliga vänskapen, vilket gillas.
Ett ännu mer verklighetsnära (kanske) och i vart fall fantastiskt underhållande alternativ är ju Girls. Kontentan är att det nog ändå finns några motsvarigheter till Bros-serierna.
Tack för välskrivna och tänkvärda texter!
Jag kan inte hålla med, om jag ska basera det på mina egna erfarenheter och upplevelser. Jag tycker att den vänskapen kvinnor emellan oftast ses som djupare och mer hållbar än män emellan. Kvinnor får liksom va mer känslosamma med varann och därav uttrycka sin vänskap på ett djupare känslomässigt plan. Män är lite mer förpassade till att hänga i baren eller framför ett TV-spel, och vågar inte prata med varann på samma sätt som kvinnor kan. Dom flesta tjejer och kvinnor tycker jag ofta framhåller kvinnliga relationer som bättre. Asså generellt sätt, såklart.
I filmer tycker jag dock att den manliga vänskapen framhålls som viktigare. Kanske för att så många av huvudpersonerna är män, och det är dom en får lära känna?
Detta är förstås bara min upplevelse, kan inte tala för alla.
Sisters before misters!
Systerskapet i mitt hjärta! Måste också säga att sisters before misters funkar utmärkt.
Min man (typiskt 😉 ) kläckte precis ”femme before them”
Ville bara säga att jag hittade hit när jag googlade efter en kvinnlig motsvarighet till ordet ”bromance” eftersom jag behövde det till ett blogginlägg – blev automatiskt glad och vill nu ringa alla mina fina vänner ^_^
(Hittade sedan ”womance”. Herregud, så uppenbart!)