När man säger till någon att sluta glo på typ en prostituerad, hår på fel ställen på en person eller tycker att någon är oförskämd när den frågar någon om hen är homosexuell så får man ofta svaret att man ju måste förstå varför det är spännande, varför man vill veta eller varför man tittar eller frågar. Och ja, jag förstår. Jag hamnar också i situationer där jag verkligen knappt kan hålla ögonen borta från någon eller där jag känner att jag håller på att förgås av nyfikenhet.
Men grejen är att om man är en vuxen person så ska man fan i mig kunna behärska sig i sådana situationer. Det är ett jävla barnbeteende att peka, glo och fråga om precis allt bara för att man känner någon liten nyck. Herregud människa, du behöver fan inte veta allt, du behöver inte kolla på allt som är annorlunda.
Barn kan inte hålla sig från att peka och glo och ställa frågor för sådana är barn. Omogna och dåliga på att behärska sig. Och de flesta blir tillsagda av sina föräldrar att man inte gör så, det är en del av normal uppfostran. Tyvärr verkar många glömma denna elementära kunskap om hur man beter sig inför andra människor när de blir äldre och tar sig återigen friheten att gräva i människors privatliv bara de tycker att det är tillräckligt smaskigt och intressant.
Många mänskliga svagheter kan jag ursäkta med att man kan ha personliga skäl till att bete sig som man gör men detta har jag svårt att se förlåtande drag för. Skärp er! Sköt dig själv och skit i andra, så att säga.
Jamen gud, JA. Jag läser Magdalena Ribbings etikettspalt i DN, och något som återkommer EXTREMT ofta (och som jag misstänker att hon tar upp just för att hon själv hatar det, för hon lär ju få betydligt fler mail än vad som publiceras i spalten) är just detta med att folk inte kan hålla sig från att ställa sjukt närgångna frågor och sedan blir förorättade om personen vars inre de tafsar på inte vill svara så detaljerat som de önskar. Typexemplet är väl frågorna som rör barn; ”varför har du/ni inga barn”, ”när blir det barn då”, ”men nu skall ni väl ändå skaffa barn snart”, ”jaha, nu har ni köpt hus, är det för att ni har tänkt att utöka familjen eller”, ”nog skall ni väl ha FLER barn”, ”varför har ni så många barn” (uppenbarligen är det svårt att ha lagom många) osv. osv. Och gravidfrågorna; det verkar inte finnas någon ände på vad folk tycker att det är OK att fråga en gravid person, och vad man väntar sig att den gravida skall exponera i fikarummet på jobbet, typ. Homogrejen är ju en annan oemotståndlig frågegenerator, eller om någon är mörkhyad eller känt adopterad (Klassikern ”Varifrån kommer du? Jaha, Stockholm, men jag menar varifrån kommer du EGENTLIGEN?”).
En annan variant av det här är när folk frågar en om ens vänner. Jag har flera gånger varit med om att folk frågat mig närgångna saker om mina nära vänner – som den frågande har en ytlig relation till, men tycker är spännande – och de är varje gång lika förvånade när jag inte vill svara, alternativt gör en Magdalena Ribbing och låtsas som om jag inte förstår, typ ”Varför frågar du det? Jaså, för att var nyfiken.. Jaha”.
Fast tror nog att barn har en mer sund inställning, de tycker faktiskt sällan att något är fel, bara annorlunda och vill veta varför. Att tycka att barn är ”Omogna och dåliga på att behärska sig” är ett litet övertramp från din sida.
Fast att barn är omogna borde väl vara ett faktum? Håller för övrigt inte med, barn kan vara extremt dömande, givetvis beroende på ålder. Jag tänker typ tioåringar som börjat lära sig normer etc men inte fattat hyfs än.
Barn kan ju vara omogna på flera olika sätt; när det gäller mindre barn är de väl ofta så att de helt enkelt inte förstår vilken effekt deras frågor eller kommentarer kan ha på andra. Enligt vad jag fått återberättat ropade jag en gång när jag fick se en person vi bodde granne med på ett ställe vi flyttade från när jag var fyra år, och som enligt uppgift också var mycket överviktig, ”Oj, vad tjock han är!&rduqo;. Troligen menade jag inget negativt med det; jag kanske till och med avsåg det som en komplimang.
Problemet är väl att hur det uppfattas att vara överviktig, inte att du sa det du sa, vilket var min poäng även om den inte var så välformulerad…
Jag skulle nog säga att dåliga snarast var överdeterminerat av båda sakerna; hade jag känt till de negativa föreställningar som är kopplade till övervikt i vår kultur hade jag inte sagt det, och man kan väl säga att en aspekt av mognad är att känna till sådana koder, så att man i alla fall kan bestämma sig för hur man skall anpassa sitt beteende till dem. Mitt svar var riktat till Fanny, som verkar ta upp en annan typ av omognad: att barn fattar att de pekar ut andra på ett negativt sätt, men antingen inte kan lägga band på sig eller tar sig rätten att vara dömande.
Dels kan man knappast tala om ”barn” i så generella termer. Det är stor skillnad på en 4-åring och en 10-åring och vidare så är det ju såklart individuella skillnader barn emellan. Visst finns det en massa gulliga odömande barn som bara inte förstår vad de säger, men barn som börjat förstå samhällets sociala koder och vad som är fint och fult, töntigt etc har en tendens att vara extremt dömande utifrån dessa.
Håller helt med; jag ville betona det att det finns mer än en orsak till att barn i olika åldrar säger sådant som sårar andra.
Fast om man läser vad du skrev var du väldigt generaliserande om barn…
Ehm, tänkte bara på en sak, vet inte om jag kopplat rätt men. Att fråga någon om hen är homosexuell är väl egentligen en rätt svår sak att bedöma hurvida det är oförskämt eller inte? Att fråga någom om hens läggning är ju inte alltid en fråga om nyfikenhet utan om att det är rätt bra att veta, tycker det är rätt svårt att liksom flörta med tjejer om jag inte vet om de är gay eller ej. Det kan skapa pinsamma eller till och med obehagliga situationer om man inte känner till någons läggning. Så jag tycker egentligen inte att det är det minsta oförskämt utan en fråga som man helt enkelt behöver använda sig av ibland, var tvungen att fråga min tjej vilket hon var när jag föll för henne eftersom hon inte berättade det självmant. Nu är jag dessutom väldans glad att jag frågade!