Sedan frisläppandet av Schibbye och Persson så har det varit lite inne bland borgerligheten att säga att de är ”emot demokrati”. Jag fattar verkligen inte detta. Person och Schibbye är uttalade kommunister om jag förstått det, men att vara kommunist är absolut inte att vara emot demokrati. Den som är någorlunda inläst på kommunismen som politisk idé vet om detta. Alltså, det räcker med att man har varit i kontakt med typ en enda nutida kommunistisk filosof för att känna till detta.
En kan såklart vara emot den politiska ideologin kommunism, typ säga att ”det är en fin tanke men fungerar ej i praktiken” eller liknande populistisk smörja men att hävda att någon är emot demokrati för att hen bekänner sig till en politisk ideologi som handlar om att omkullkasta kapitalismens produktionsförhållanden och ägandeformer är tyvärr inget annat än efterblivet, populistiskt och djupt okunnigt.
Jamenellerhur!!!
Och sen, vad spelar det för roll? Om de så var nazister så har vi ändå en skyldighet att hjälpa dem.
Fast vissa borgerliga verkar ju tycka att alla politiska motståndare till regeringen lik väl kan få sitta och ruttna någonstans..
Eller hur ska man annars tolka det här:
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1064061–tva-marxister-som-avskyr-reinfeldt-
Överlag är det ju dagisnivå vad gäller den politisk-teoretiska bildningen just när det kommer till kommunism. Jag har efter många år accepterat att jag i de flesta sammanhang inte kan kalla mig kommunist, utan får nöja mig med ”socialist” (vilket, alla som faktiskt har läst Kommunistiska manifestet vet, inte är hälften så bra ens). Men inte ens det brukar ju fungera.
”PLANEKONOMI? JAHA SÅ DU VILL HA ETT NYTT SOVJETUNIONEN?”. Jag blir så trött.
När jag diskuterat demokrati med kommunister så har vi kommit fram till att vad man normalt anser vara demokrati inte gäller för kommunister utan de har sin egen definition. Exempelvis är det för en kommunist inte självklart att alla ska ha rösträtt och att varje röst ska vara lika värd utan vissa grupper ska exkluderas, exempelvis kapitalister (de som lever på annat än eget arbete). Många kommunister tycker Kuba är ett föredöme i demokratiskt hänseende, likaså DDR även om många säger att Sovjet inte var demokratiskt. Hur kommer det sig att dåvarande vpk inte tidigt tog ordentligt avstånd från exempelvis DDR?
Då måste det ju innebära att alla kommunister tycker att alla invandrare som inte har jobb inte heller har rätt att rösta, vilket också betyder att dom flesta kommunister är rasister i så fall. Nu vände jag upp och ner på hela vänster rörelsen…..
Eftersom invandrare i större grad röstar vänster så väntar de med att ta bort rösträtten tills de infört proletariatets diktatur 🙂
Sedan får du slå upp vad rasism är. Att vilja att invandrare inte ska få rösta är inte rasism. Att vilja att personer från vissa raser inte ska få rösta är rasism.
Och till sist, jmfr vänster rörelsen och vänsterrörelsen. Tänk på rök fritt och rökfritt 🙂
Ah, fast jag har aldrig hört ngn kommunist uttala sig så, så så mycket rörde du nog inte om i grytan.
Nej, för det första är det inte bara invandrare som inte har något jobb, så även om de skulle tycka så är de ju inte rasister för det, för det andra lär ju de kommunister du pratar om göra skillnad på folk som lever gott på andras arbete för att de vill (dvs kapitalister) jämfört med människor som lever mindre gott på andras arbete för att de inte har något annat val (arbetslösa bidragstagare oavsett svensk eller invandrare).
Så där föll din tes..
Dels rörde ju detta just dessa två personer, som mig veterligen inte uttalat sig antidemokratiskt (iaf inte som ngn av dessa personer kunnat påvisa). För övrigt delar jag inte alls din erfarenhet, och jag vågar påstå att mitt samröre med kommunister är större. Inom den nutida kommunistiska filosofin så är man väldigt noggrann med att ta avstånd från ddr, se t.ex. Slavoj Zizek.
Fast, kommunister vill ju ha ett samhälle utan kapitalister och lyckas de med det så behöver de ju inte ta bort rösträtten för någon eftersom ingen kommer vara kapitalist..
Jag tycker alltid att det är intressant att diskutera styrelseskick och hur de fungerar. Det vi har nu i Sverige tror jag till exempel att många ser som själva urbilden av ett bra demokratiskt system eftersom det är det vi är matade med, medan vissa faktiskt tycker att det är väldigt odemokratiskt. Det finns flera bra argument mot varför vårt nuvarande system är väldigt odemokratiskt också, men det är knappast så att folk hoppas på de som vill ha kvar det för det, samtidigt som kommunister ofta för utstå en hel del.
Liksom, vad är demokrati egentligen? Är total demokrati (vad det nu är) ens eftersträvansvärt?
Håller för övrigt med dig i ditt inlägg.
Sen är det klart att det säkert finns kommunister som är antidemokrater. Precis som det finns kommunister som är demokrater, och massa antidemokrater som inte är kommunister.
Kommunismen har vissa antidemokratiska inslag som proletariatets diktatur men jag har aldrig stött på en kommunist idag som vill införa det eller avskaffa rösträtten för kapitalister.
De kommunister jag har frågat hävdar att Kuba är mer demokratiskt än USA vilket jag tycker är mycket konstigt. Nu tycker jag inte att USA är något idealsamhälle men de har faktiskt valt själva hur de vill ha det vilket kubanerna fått göra.
Haha. ”De har valt själv”. Åh herregud vilken förbluffande naivitet.
Du kan ju vara lite mer mogen och argumentera…
Tack för tipset…
Säg till om du vill ha fler 🙂
Nja, det här med att folk väljer själva känns inte så hett i länder med några hundra miljoner invånare (eller någon miljon för den delen).
Det kan inte vara särskilt stor andel av befolkningen som överhuvudtaget kan bli påtänkta att ges något inflytande. Dvs. det folket får välja mellan är några olika alternativ, knappast särskilt mycket hur de alternativen ska se ut.
Så demokrati är nog bättre än de andra styrelseskick som testats men jag tror inte att det ger en genomsnittlig medborgare särskilt mycket inflytande över hur landet ska skötas, eller se ut. Däremot får de nog, jämfört med andra beprövade styrelseskick, mer inflytande över hur deras eget liv ska te sig. Vilket är en klar fördel med demokratier.
Inte nödvändigtvis faktiskt, om t.ex. fattigdomen är utbredd så har en person i den positionen jävigt lite att säga till om oavsett statsskick.
Därav användningen av genomsnittlig medborgare.
Tkr inte att ”frihet” i formell mening är särskilt mkt värt om en stor mängd människor fortfarande saknar reell makt.
Nähä? Jag är lite osöker på varför det kommer i samband med vad jag skrev men jag ger mig på en tolkning.
Med mitt sista stycke så skriver jag att jag tror att en genomsnittlig medborgare i en demokrati har mer inflytande över sitt eget liv än i andra (beprövade) styrelseskick.
Du svarar att inflytande (frihet) är beroende av visst mått av rikedom. Detta håller jag med om. Jag har emellertid svårt att se hur det går emot något jag skrev.
Menar du att i någon slags jämförelse mellan en fattig demokrati och och rik diktatur (eller annat statsskick) så har medborgarena mer inflytande över sina liv i det senare än i det förra?
Du har rätt, det var märkligt skrivet av mig.
Jag tror att demokrati-diktatur är otillräckliga begrepp för att avgöra någon form av frihetsgrad. Många länder går för demokratier trots att de demokratiska rättigheterna är kraftigt kringskurna via till exempel mer eller mindre permanenta undantagstillstånd (som i USA), vidare så kan det även i en demokrati råda ett diktatoriskt styre av ekonomin.
Håller nog med om allt det du skriver här.
Jag tror också att rikedom är en mycket bättre indikator på personlig frihet än statsskick (troligtvis med undantag för riktigt totilitära regimer, för personlig frihet brukar inte stå så högt i kurs där).
Jag tror även att demokrati (dvs. den version av demokrati som vi har idag) ger bättre förutsättningar för rikedom än något annat beprövat statsskick.
Jag tror även att en klart friare ekonomi än idag (men knappast helt oreglerad) skulle ge mer rikedom än i dagsläget och att detta i sin tur skulle leda till mer personlig frihet för i princip alla.
Jag antar att du inte riktigt håller med om detta.
En del förskönande saker om Kuba förekommer absolut hos en liten minoritet. En gång träffade jag en kommunist som tyckte att de ”odemokratiska inslagen” ara okej eftersom klassklyftorna är små. De personerna är dock väldigt få,
Vad fan är grejen, undrar bloggägaren. Grejen är, som jag förstått det, främst att Schibbye har ett förflutet som mycket aktiv inom Revolutionär kommunistisk ungdom (RKU). Bland annat satt han i förbundets centralstyrelse och arbetsutskott. Han ingick också i redaktionen för deras tidning Rebell.
År 2004, under Schibbyes aktiva period, förlorade RKU sitt statsbidrag från Ungdomsstyrelsen just pga sin bristande demokratisyn. Exempelvis ansåg man det legitimt att ta över makten i Sverige med hjälp av våld. (Inte särskilt förvånande för en organisation som har ordet ”revolutionär” i namnet.) När det i pressen skulle gråtas ut över de indragna bidragspengarna var det ofta en viss Martin Schibbye som förmedlade tårarna.
Stödresor till diktaturer som Nordkorea och Kuba är förresten en annan sak RKU är kända för. Är det alldeles irrelevant att nämna denna bakgrund när en av deras mest aktiva (före detta?) medlemmar själv hamnar i fängelse i en diktaturstat? Det tycker jag inte. Man kan glädjas över att Schibbye och Persson är fria samtidigt som man kan småle åt den tragikomiska inramning som Schibbyes politiska bakgrund ger hela historien.
Hoppsan, nu riskerar du att inte få skriva något mer är eftersom du nämner kommunism och diktaturer i samma inlägg. Och bloggägaren är trött på att det hävdas att kommunism är odemokratiskt och att det råder censur i dessa länder. Bäst du passar dig 🙂
Japp, vänstern ska en passa sig för att kritisera, men att svinga vilt åt höger är uppmuntras.
När har jag kallat alla anhängare av en högerideolgi för antidemokrater? Om det ej är fascism såklart.
Antidemokrater har du nog inte kallat dem och det har jag inte skrivit heller, men du är väldigt flitig med att tolka självbilder, uttalanden och beslut med mera på ett mycket negativt sätt (inte sällan lika generaliserande som att tex socialister vill ha det som i Nordkorea) . Det är vad jag menar med att du svingar vilt mot högern.
Det kan säkert stämma att du tycker mkt av kritiken mot häger här är osaklig. Nu är det dock som så att detta är en vänsterblogg, vilket såklart påverkar vad som anses okej att skriva. Jag har inget emot kritik av vänstern, men jag blir trött på denna vulgokritik som bygger på att vi vill ha det som i sovjet. Jag ha ringen skyldighet att hålla min blogg öppen för alla slags åsikter utan är intresserad av att människor ska kunna diskutera vänsteridéer, feminism och så vidare, och det försvåras tyvärr ibland av typer som kommer in och inte ens har gjort sig mödan att läsa in sig på det de sitter och spyr ut sina åsikter kring.
Det kan ju vara så att vi är inlästa men drar helt andra slutsatser än vad du gör. Att som kommunist ignorera de brott som begåtts i kommunismens namn är ju lika dumt att en nynazist ignorera Hitlers brott.
Nå, men fortfarande så är det ju så att jag inte kan stå till svars för att vissa kommunister gör det. Och om du tror att ingen gör det är du förskräckligt okunnig.
När man bekänner sig bekänner sig till en ideologi så bekänner man sig till hela dess rörelse och historia utom den del som man uttryckligen tar avstånd ifrån. Eftersom det ännu inte har existerat en demokratisk kommunistisk stat så är det inte konstigt att folk ifrågasätter hur demokratiska kommunister är. Sedan är självfallet inte du ansvarig för alla brott som kommunister har gjort, lika lite som en nynazist är ansvarig för Hitlers.
Jaja. Någon vulgokritik kmr ej publiceras här iaf.
Att ta avstånd från folkmord och arbetsläger är knappast vulgärkritik…
Nej, men att hävda att alla som är kommunister står för det är det.
Vem har ignorerat de brott som begåtts i kommunismens namn?
Du jämför äpplen och päron här: socialism/kommunism är en ideologi med enorm bredd, djup och en långtgående historia, nazismen är det inte. Man behöver inte (BÖR inte, kanske till och med) stödja de vidriga realsocialistiska regimerna i Sovjet och Kina för att man bär på en socialistisk övertygelse. Det är särskilt historielöst, för att inte säga rentav oärligt, som medborgare i den ”demokratiska socialismens” Sverige att inte se den skillnaden.
Nazismen å andra sidan är knappt en ideologi alls, utan snarare ett politiskt fenomen tätt sammankopplat med EN person, EN plats och ETT historiskt skede. Hitler ÄR nazismen på ett sätt Stalin aldrig varit socialismen, och att bekänna sig till en nazistisk ideologi är att ställa sig bakom Hitler.
En svart och grym historia och det ursäktar inget.
Man ser vad man vill se, antar jag.
”Revolution” utifrån marxistisk diskurs syftar inte nödvändigtvis på ett väpnat inbördeskrig, utan ordet betyder i de sammanhangen bara en fullständig omdaning av ett lands politiska, ekonomiska och/eller sociala system. Skillnaden mellan revolutionära socialister och reformister är att de senare vill att förändringarna ska ske gradvis, medan de tidigare vill göra det i ett svep. Våld har inte direkt något med saken att göra, även om det såklart också finns de kommunistiska/socialistiska rörelser som vill ha just en väpnad revolution.
Det är sant att RKU gjort resor till en del mindre socialt accepterade destinationer, och nu är jag väl inget större fan av Kuba, men jag kan ändå tycka att bilden vi får är fruktansvärt ensidig. Det är i dagsläget knappt någon som alls är intresserad av att sätta sig in i hur ”motståndarsidan” resonerar, utan folk tenderar istället att bara helt köpa en verklighetsbeskrivning influerad av den amerikanska kalla kriget-propagandan. Nu försvarar jag knappast Kuba eller liknande platser (att likställa Kuba och Nord Korea som många gör känns dock fruktansvärt obildat i min bok då det sistnämnda verkligen är en klass för sig), men jag känner inte att jag tycker att USA och liknande är särskilt mycket bättre. Nu menar jag inte att USA inte får utstå kritik, men vi har fortfarande bilden av landet som ett någotsånär okej ställe, medan Kuba mer eller mindre betraktas som Satan. Säga vad en vill men på Kuba får i alla fall befolkningen läkarvård.
Det hade också varit intressant att se hur Kuba hade blivit ifall USA inte gått apeshit och mer eller mindre tvingat landet in i armarna på Sovjet.
Rent principiellt är det stor skillnad mellan USA och kuba, USA är en demokrati och Kuba en diktatur, sedan är Nordkorea betydligt värre än Kuba.
Jag tycker varken Kuba eller USA är bra länder för fem öre, men den dikotoma synen på demokrati vs diktatur gör att USA kommer undan med skitmycket bara för att de kan hävda att ”vi i alla fall inte är en diktatur”. USA är ju om något beviset för att en demokrati inte behöver vara något positivt eller ens särskilt demokratisk.
Nu är jag inte tillräckligt inläst på Kuba för att riktigt kunna säga något om det, men det är inte helt osannolikt att jag skulle tycka att Kuba ändå var bättre, även om jag inte tycker något av länderna är direkt bra.
Det är just åsikter som dina som skrämmer mig. Att man inte håller med om vad USA gör är en sak men folket har faktiskt möjlighet att starta partier och driva de frågor de vill. På Kuba är inte detta möjligt då politiska partier är förbjudna. Att någon kan kallas sig demokrat och föredra en diktatur visar på att ordet demokrati inte betyder samma sak för alla…
Det kan säkert finnas olika definitioner av ”revolution”. Men nu gällde det just RKU, som Schibbye var aktiv inom. Åtminstone 2004, när bidraget från Ungdomsstyrelsen drogs in, var de mycket tydliga med att omdaningen av samhället kommer att bli våldsam. Ur deras politiska plattform:
”Historiskt sett har därför alla samhällen växt fram under våldsamma förhållanden. Anledningen till detta är mycket enkel. Den gamla härskande klassen står inte frivilligt och ser på när dess privilegier och ledande ställning i samhället tas ifrån den. Så var fallet när kapitalismen växte fram för några hundra år sedan, och så kommer också vara fallet när det arbetande folket ska ta makten från sina förtryckare – kapitalisterna.”
(källa: http://www.trelleborgsallehanda.se/opinion/article474202/Ett-antidemokratiskt-forum.html )
”Det arbetande folket” ska ta makten ”under våldsamma förhållanden”. Tydligare kan det inte sägas. Det var bland annat denna formulering som låg till grund för Ungdomsstyrelsens beslut.
Ang. Kuba och Nordkorea så är Nordkorea självklart, som du påpekar, i en klass för sig. Och faktum kvarstår alltså att RKU gjort stödresor just dit.
Vad detta ytterst handlar om är väl huruvida Martin Schibbye verkligen är den hjälte och demokratikämpe han allmänt framställs som. För egen del anser jag inte att en person som delar RKU:s värderingar går att betrakta som något demokratiskt föredöme. Men han har förstås all rätt att uttrycka sina åsikter, och det är bra att han och Johan är hemma i Sverige igen.
Det var inte RKU jag pratade om heller, utan din kommentar ”(Inte särskilt förvånande för en organisation som har ordet ”revolutionär” i namnet.)”.
Men våld och demokrati är ju inte oförenliga. Tvärtom är många av våra stora demokratier oerhört våldsamma och det finns dessutom ingenting som hindrar ett våldsamt maktskifte från att i sin tur bli en demokrati.
Utifrån RKUs sätt att betrakta samhället så är det idag inget demokratiskt sådant, men att det kommer att bli det genom ett våldsamt maktövertagande. Sen behöver en inte hålla med om att samhället idag är odemokratiskt, men faktum kvarstår att väldigt få länder har lyckats demokratiseras utan våld. Icke-våld har främst fungerat när det varit en del av befolkningen som saknade rösträtt (medborgarrättsrörelsen i USA), eller när det handlade om en ockuperande kolonialmakt vars egna invånare hade demokratiska rättigheter (Indien). (Jag säger nu inte att det inte förekommit våldsfria omvandlingar, utan bara att dessa varit ganska få. Våldet, eller i alla fall hotet om det, har oftast hängt i luften)
Så utifrån det går det ju att se Schibbye som just en demokratikämpe, även om jag personligen inte delar RKUs ”handlingsplan”.