För några dagar sedan drack jag kaffe ur sniffmuggen och tänkte på det faktum att de flesta män påminner betydligt mycket mer om sniff än de vill tro. Sniff som är feg, ängslig, falsk och egoistisk, som aldrig gör något för någon annan än sig själv och är livrädd för att avslöjas för detta.
Samtidigt så går de flesta män omkring med en bild av Manligheten som stämmer mer överens med ett ridderligt ideal, alltså att män är givmilda, självsäkra, modiga och så vidare. Det är ofta så manliga hjältar porträtteras. Mannen som visserligen har makt och kontroll över andra men förtjänar denna genom att vara ett så ypperligt exempel på människa, mannen som kan hjälpa kvinnan i hennes liv och därför har gjort sig förtjänt av att äga henne. Män måste upprätthålla dessa myter för att stå ut med sitt eget förtryck, vilket en ju kan begripa. Män måste inbilla sig att de berikar kvinnans liv med sin manliga glans. Därför hänvisar de till ”mansidealet” och ”mansrollen” trots att det stämmer oerhört dåligt överens med hur det ser ut i verkligheten.
Detta stämmer ju som alla kan se inte överens med verkligheten. Mannen blir förfärad! Det får under inga omständigheter avslöjas att han inte är så som det berättas i sagorna! Det får under inga omständigheter avslöjas att han inte alls förtjänar att ha makt och kontroll över kvinnor! Det får under inga omständigheter avslöjas att patriarkatet inte är legitimt! Mannen ser sig desperat omkring: vad är det som är problemet? Vem kan jag skylla på för att dra uppmärksamheten från min egen usla existens?
Såhär skrev till exempel Siewert Öholm:
Feminismen är orsaken till att unga män inte har något självförtroende! Bekvämt. Nu kan mäns tillkortakommanden skyllas på feministerna.
Anledningen till att män har kass självkänsla är emellertid att den bild de försöker måla upp av sig själva är falsk. Eftersom de ständigt försöker bevisa att de är värda en position och en makt som de inte är värda så blir det givetvis jobbigt att upprätthålla denna självbild. Det handlar ju om att ständigt försöka bevisa en lögn, och det är inte konstigt att en blir knäpp av det.
Män målar upp en bild av den ideala manligheten, men den är uppenbarligen väldigt skör eftersom minsta lilla störning gör att det krossas. Till exempel; genusförskolor, feminism, kvinnor som gör karriär och så vidare och så vidare. Feminismen är jobbig för att den ifrågasätter mäns makt, kvinnor som gör karriär är jobbiga för att de inte är lika beroende av män och så vidare. För att män ska kunna vara de här Goda Männen så krävs det att alla omkring dem anpassar sig, annars får en skylla sig själv. En tycker ju annars att om män var så starka så skulle de kunna upprätthålla sin manlighet trots lite feminism.
En annan metod som män använder i detta projekt är att nedvärdera ickemän, till exempel genom att säga att de är osjälvständiga, ointelligenta, hysteriska och så vidare och så vidare. Män mäter ofta sig själva i förhållande till ickemän, och därför måste de nedvärdera ickemän. Det hela är bara en uppvisning för att stärka det manliga egot och skapa illusionen av att ickemän på något vis skulle behöva män i sitt liv.
Många män kräver också att ickemän ska agera som deras livsbekräftare, att ickemän ska trösta dem när de får en svag förnimmelse av att det de försöker intala sig själva och resten av världen inte stämmer. Ickemän tvingas att ständigt bekräfta det manliga egot, ständigt ursäkta tillkortakommanden och svagheter eller lägga skulden på sig själva, ständigt upprätthålla illusionen av att mannen är bra ”egentligen” men att han inte kan ge utlopp för det.
Först när mannen accepterar att hans auktoritet och makt över ickemän inte är berättigad så kommer han kunna vila i detta. Så länge han försöker bevisa något som inte stämmer så kommer det dåliga självförtroendet och ängsligheten att fortsätta. Det är naturligt att det leder till jobbiga känslor att ständigt försöka inbilla sig själv och alla andra att en är på ett sätt en inte är. Det mannen måste göra är att sluta bygga sitt existensberättigande på en lögn och istället börja göra något bra för världen på riktigt.
Hehe någon är lite scum-frälst… precis som det ska vara. Fan vad bäst du är.
Älskar när folk ser det 🙂
Hej Fanny! Förlåt att det är OT men jag hoppas verkligen att du kan hjälpa mig! Det är nämligen så att jag är i ett förhållande med en kille sedan en månad tillbaka. Vi har såklart diskuterat tidigare erfarenheter av förhållanden/sexliv och han har svårt att acceptera att jag har haft one night stands tidigare. Han tycker att sex hör hemma i ett förhållande och med någon en bryr sig om, (trots det har han haft ett kk-förhållande med en tjej). Jag tycker inte att han har rätt att döma mig och även om han säger att han inte gör det skulle han såklart önska att mina ”snedsteg” (som han kallar det) aldrig hade hänt. Vi har diskuterat det många gånger men kommer ingenstans!
Alltså, din partner har ingenting med det att göra och att han ens kommenterar det är oacceptabelt. Nu har han valt att leva med dig och då får han fan ta dig och acceptera din historia, det är ju en del av dig. En kan inte vara tvungen att dölja saker i förhållanden.
Hej Anna! Jag vill bara peppa dig och säga att du ska stå på dig! Jag har läst din kommentar och tycker att det låter som att din kille typ vill ”äga” dig och inte visar respekt för dig som en hel människa i den här sakfrågan. Jag tycker att det låter som att han vill att du ska leva upp till en fantasi han har om dig (han vill att du skall vara på det sättet som passar hans ego bäst eller vad det nu kan vara) och detta tycker jag är väldigt egoistiskt och elakt! Du är en individ med egen vilja, egna drömmar, egna begär och du kan fatta egna beslut alldeles utmärkt. När din kille kallar dina tidigare beslut för ”snedsteg” så nedvärderar han din förmåga att tänka själv och fatta beslut själv. Jag tolkar detta som en direkt förolämpning. Om du har valt att ha one night stands tidigare för att du tycker att det är najs, då är det ju jätte-najs och alldeles fantastiskt att du har det! Han har absolut ingen rätt att varken döma, nedvärdera eller ifrågasätta din beslutsförmåga! Jag tycker att det låter som att du har väldigt bra beslutsförmåga. Du ville ha one-night-stands och du fixade one-night-stands. Woho! Du gjorde något som du själv ville! Fantastiskt! Stå på dig och säg ifrån om han tjaffsar mer om detta! Kramar från medsyster! <3 <3 //Johanna
Word Johanna Word!
Det bör noteras att när jag var i högstadieåldern (och spelade rollspel) var det rollspelskulturen som Öholm beskyllde för att pojkar och unga män tappade självförtroende och identitet (jag kan inte minnas att det någonsin sades något om vad rollspelen gjorde med tjejer och unga kvinnor). Med typ exakt samma argumentation som hans antifeministiska idag. Eh …
Spot on Fanny! Du är så jäkla bra på att skriva så träffande texter, håller med dig om allt! Tack för att du finns här på nätet, du har hjälp mig mycket. Kram o pepp från Linnéa
”Samtidigt så går de flesta män omkring med en bild av Manligheten som stämmer mer överens med ett ridderligt ideal, alltså att män är givmilda, självsäkra, modiga och så vidare. Det är ofta så manliga hjältar porträtteras. Mannen som visserligen har makt och kontroll över andra men förtjänar denna genom att vara ett så ypperligt exempel på människa, mannen som kan hjälpa kvinnan i hennes liv och därför har gjort sig förtjänt av att äga henne.”
Fast självsäkerhet eller känslan av egenvärde är ju raka motsatsen till behov av att äga andra eller vara kraftigt beroende av andras bekräftelse.
Jag kritiserar inte ditt resonemang då jag ändå utgår ifrån att du menar att bilden är falsk, bara varför den är det.
Det är en milsvid skillnad mellan att skapa värde/prestera för själva handlingens skull, vilket har med syfte, disciplin och moral att göra, än att försöka bygga sitt eget värde genom prestationer eller sätta andra under sig.
Därför undrar jag om det verkligen är idealen det är fel på. Felet borde väl snarare vara att tro att en automatiskt tror sig besitta vissa egenskaper pga. det biologiska kön en har fötts till?
Det är ju alltid män som har en falsk självbild och ett konstlat självförtroende som är farliga, som känner sig hotade av feminism osv.
Öholm var ju ett riktigt bra exempel på det 🙂
BTW: De unga män Öholm sörjer för har hamnat där de har hamnat pga. att de är beroende av enkel och snabb bekräftelse, har svag självkänsla och identitet då de saknar självdisciplin och inte förmår göra något vettigt av sin tid. Det har fuck all och inget att göra med feminism eller Gudrun Schyman.
Män kan aldrig göra något bra, va?
Men snälla sluta fjanta dig. Kommentera innehållet istället.
Män gör en massa bra saker hela dagarna, men har tyvärr oftast en dålig grundinställning till det de gör och sig själva vilket för negativa konsekvenser och förtryck med sig.
Jag tycker det binder in i diskussionen. Många män skapar värde/presterar främst för att höja sin status (över andra) eller för att ducka känslan ”Jag är helt värdelös”. Det är ingen bra drivkraft, men det är så det blir när inställningen är att män inte finns annat än när de presterar (och då gärna på ett manligt sätt).
Jag säger igen att ”ridderliga” ideal som ”givmild, självsäker, modig” är bra om de får vara just ideal, dvs. utgör moralisk kompass snarare än att de betraktas som grundkriterier för att få vara man eller ännu värre, ses som könsbundet medfödda egenskaper. Samma sak är det med att t ex kunna vara stoisk, klara av fysiska prestationer osv.