Manliga förebilder.

Ibland talas det om vikten av så kallade ”manliga förebilder” för pojkar. Det är till exempel inte helt ovanligt att unga män som begår olika våldsbrott eller är bråkiga i skolan antas göra det på grund av en brist på manliga förebilder. Därför så anses det relevant att män jobbar inom till exempel skola eller förskola, för att de pojkar som inte har några bra manliga förebilder i sin närhet ska

Idén med den manliga förebilden är att pojken ska lära sig att bli en så kallad Bra Man, alltså fostrad i den Goda Maskuliniteten. Att vara en Bra Man bygger på att en fortfarande är en Man, det vill säga har makt och kontroll över kvinnor, men håller sig inom gränserna för det socialt accepterade maskulinitetesutövandet i patriarkatet. Det kan till exempel innebära att inte slå eller våldta sin partner, i alla fall inte så att någon märker.

Problemet är nog inte så mycket avsaknaden av bra manliga förebilder som närvaron av oerhört dåliga manliga förebilder. En har kanske till exempel en pappa som misshandlar ens mamma, och det leder ju givetvis till diverse olika trauman och sociala problem. Men då är det ju snarare närvaron av män som utgör problemet, inte frånvaron av Bra Män.

Varför skulle egentligen pojkar behöva manliga förebilder? Kan pojkar inte inspireras av kvinnor? Tydligen inte, enligt de som talar om vikten av specifikt manliga förebilder. Kvinnor ska visserligen vårda pojkarna, men de kan aldrig fylla den roll i deras liv som en bra manliga förebild antas kunna göra, det vill säga utgöra något slags föredöme, ett mål att sträva mot. Varför är det så? Jo, för att kvinnor har lägre status än män, det anses därför orimligt att en pojke skulle inspireras av en kvinna.

Givetvis är det bra om ett barn har många bra personer i sin omgivning, kvinnor som män, men att det skulle finnas ett specifikt värde för pojkar att ha Bra Män i sin omgivning är patriarkalt skitsnack som bygger på idén att pojkar inte skulle kunna ta efter och inspireras av kvinnor eftersom de är ämnade för Något Mer här i livet.

Det rimligaste sättet att hantera problemet vore givetvis att sluta låtsas som om det är någon fundamental skillnad på kvinnor och män, pojkar och flickor och deras uppgift i livet och att det skulle finnas något slags egenvärde att utveckla en God Maskulinitet för pojkar. Det finns det inte, för den så kallade Goda Maskuliniteten är precis lika mycket något som upprätthåller patriarkatet som den dåliga, och den måste också bekämpas. Pojkar borde, precis som flickor, omges av kärleksfulla och omhändertagande Människor, inte specifikt kvinnor eller män.

23 reaktioner till “Manliga förebilder.”

  1. Precis!!! Jag brukar ofta fundera på vad exakt människor menar när de snackar om ”manliga” förebilder. HUR manliga, liksom? Tror du slår huvudet på spiken just när du skriver om Bra Män, för visst är det just dem det handlar om. Män som ÄR män, dvs uppfyller alla krav på hur en man enligt normen bör vara, men som inte slår eller våldtar. Helt sjukt. Barn behöver goda förebilder, punkt slut.

  2. Jag tänker mig att det viktiga inte är att de bra manliga förebilderna är maskulina, utan snarare att de agerar motpol till de dåliga förebilderna. Att en som pojke kan få känna att den enda möjliga rollen en har är den som patriarkal förtryckare.

    Det hade knappast behövts i en jämstäld utopi, men om en idag omges av enbart kvinnor under hela sin uppväxt men samtidigt vet att en är man och de enda män en ser är dåliga förebilder typ i olika medier misstänker jag att ens världsbild ändå kan bli skev.

      1. Det tror jag de kan. Men att bara för att en ser upp till någon betyder inte det att en förstår att det är något en kan eftersträva om allt som syns runtomkring en är bra kvinnor och dåliga män.

        1. Kanske kan det vara så att vuxna människors tjat om manliga förebilder spelar in lite i detta?

  3. Tycker det är intressant att Den Manliga Förebilden alltid anses vara så viktig för flickor också, att de annars utvecklar en massa problem och blir ”slampiga”. Om det nu endast handlade om att lära sig maskulinitet och femininitet så skulle ju moderns roll betonas vara lika viktig för en flicka som faders roll skulle vara för en pojke. Men även där är det pappan som ska vara den där fantastiska mentorn som ska UPPFOSTRA sin dotter till att bli en bra kvinna. Trots att det ändå typ alltid är mamman som gör nästan allt praktiskt jobb och lägger ner mer tid och energi på barnen. Så sjukt.

    1. Håller med! Den Manliga Förebilden sticker ju många gånger ifrån familjen, antingen fysiskt eller genom t.ex. alkoholmissbruk. Även i de fall fadern eller någon annan man är närvarande i en familj är det ju som du skriver oftast kvinnan som sköter det praktiska, men även oftast det känslomässiga arbetet.

  4. ”Problemet är nog inte så mycket avsaknaden av bra manliga förebilder som närvaron av oerhört dåliga manliga förebilder” Så bra skrivet och håller med såå mycket!

    Känns som det här med bristen på ”fadersfigur /manlig förebild” ges som ett alltför enkelt (och felaktigt) svar på varför exempel unga killar hamnar i brottslighet och begår våldsbrott etc. Som om det automatiskt måste bli något fel när en växer upp utan både en mamma och pappa och det inte alls handlar om vem eller vilka ens föräldrar är och hur de beter sig mot sina barn…

  5. Egentligen är väl kvinnor kanske ännu sämre förebilder än män? I egenskap av att bara vara förtryckta är ju risken stor att dom för den rollen vidare? Hur tänker du om det?

  6. Att man pratar om manliga förebilder på förskolor handlar knappast om att män ska vara så mycket bättre för just pojkar, eller att pojkar inte kan inspireras av kvinnor. Det handlar om att det bara jobbar kvinnor på förskolorna och att de barn (flickor och pojkar) som kanske är på förskolan, låt oss säga tio timmar fem dagar i veckan (inte helt ovanligt), och saknar en pappa av någon anledning, skulle kunna få en fadersgestalt på förskolan. Modersgestalter efterfrågas inte eftersom de redan är överrepresenterade på förskolorna. Allt har inte med patriarkat att göra. Varför inte istället diskutera varför INGEN verkar inse att pedofili troligtvis är lika vanligt bland kvinnor som bland män? Och det skulle i så fall betyda att de kvinnliga förskolelärarna är ett minst lika stort hot mot våra barn, som de manliga förskolelärarna är.

    1. ”pedofili troligtvis är lika vanligt bland kvinnor som bland män”. Vad baserar du det på?

  7. Om du vill ha en bra bok på temat som rekommenderar jag Peggy Drexlers ”Raising boys without men”. Det är en bok som tar för sig temat om pojkar som växer upp hos ensliga mödrar eller lesbiska föräldrar, och hur detta formar dom. Boken kostar under 100-lappen på cdon.com och är mycket väl värt det!

    Sedan tycker jag att det är lite ironiskt att dom som tycker att mannen är viktig (om inte viktigast) som figur i familjen också som regel är dom samma som kommer med påstående som att, ”feminismen är meningslös för kvinnor föds annorlunda än män, det är därför kvinnor söker omsorgsyrken och män tekniska yrken”.

    Men beställ och läs boken! Den är absolut värt pengarna! : )

  8. Handlar det inte om identifikation snarare än inspiration? I en värld där kön fortfarande verkar relevant för hur man bemöts, ser ut, beter sig tänker jag att det kan vara av vikt om det finns vettiga människor med snopp som barn med snopp kan identifiera sig med… Med vettiga menat inte nödvändigtvis förmedlare av bra maskulinitet, utan mer vettig mänsklighet. Tror dock inte heller att problemet är för få manliga förebilder, utan för många dåliga manliga förebilder…

    1. I det du säger insinuerar du att en man inte kan se en film med en kvinnlig huvudrollsinnehavare och identifiera sig med henne. För en man skulle det ganska enkelt vara helt oförstående varför huvudrollsinnehavaren uppför sig som hon gör. Vad hon tänker, menar, tycker, varför hon tänker som hon gör, osv. skulle vara en gåta för dom män som ser på filmen.
      Är det så?

      1. Nej, det är inte så. Det du beskriver är snarare inlevelse i en annan människas situation eller typ empati. Det jag menar med identifikation är att vissa (jag kan inte prata för alla) uppfattar sig själva som tillhörande ett visst kön och identifierar sig med andra som ser sig själva så. Och ser man bara dåliga exempel på hur personer med samma könstillhörighet beter sig kanske man drar slutsatsen att det är så en ska bete sig. Jag har till exempel inte svårt att leva mig in i en manlig karaktärs beteende på film eller i verkligheten, men jag har väldigt svårt att identifiera mig med, och se upp till, män. Och det tror jag ej beror på könet i sig egentligen, utan på att jag upplever att vi lever väldigt olika liv och har väldigt olika erfarenheter. Men jag kan ha fel, jag blev nyfiken på den där boken du rekommenderar! Ska läsa den!

      2. Tillägg, varför just könet skulle vara relevant i det här fallet med förebilder, är nog kanske för att det förefaller vara vår allra starkaste kategorisering. Det spelar lixom ingen roll vad du har för tillhörigheter i övrigt, alla som möter dig vill ändå placera dig i ett av två könsfack.

  9. Jag har också reflekterat över det här med ”manliga” förebilder. Som tidigare nämnts så är det ju bara en förebild med sunda mänskliga värderingar som behövs. Jag har själv ”tagit hand om” barn som varit klassade som bråkiga och svåra och älskat dem och de mig och allt detta har funkat alldeles utmärkt trots att jag har snippa.

  10. I huvudsak stämmer det. Någon specifikt manlig bekräftelse tror jag inte behövs.

    Barn ser generellt alltid upp till vuxna på något sätt, så det är inte heller problemet.
    Däremot kan en del barn som väldigt starkt vill identifiera sig med en samkönad vuxen vara svåra att nå för någon av motsatt kön, oavsett hur bra hen är.

    Ingen lärare kan utmärkt bemöta alla barn enligt sina personlighetstyper, men det viktiga är att varje barn i alla fall har NÅGON vuxen på skolan att ty sig till. Ibland är det bara enklare att det finns några vettiga män just då det finns barn som helst identifierar sig med/vill bli sedda av en vuxen man. Sen kan ju denne man ha precis samma pedagogik, moraluppfattning och stil som sina kvinnliga kollegor.

    Därtill är det ju också det att de som har varit små pojkar själva kan ha en fördel i att ha en mer jämförbar personlig erfarenhet.

  11. Jag vet inte och är lite kluven. Tycker ni på samma sätt att det inte är viktigt med kvinnliga förebilder? Jag vikarierade på ett gymnasieprogram med teknikinriktning som var fullkomligt överrepresenterat av män både bland eleverna och lärarna. När vi pratade om hur fler tjejer skulle välja programmet förespråkade jag inkvotering av kvinnor vid nyanställning och kritiserade att det bara var killar på informationsbroschyrerna om programmet utifrån identifikation.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *