Mäns beroende av kvinnor.

En ganska rolig respons jag ofta får när jag pratar om att en som kvinna kan undvika relationer med män är män som ba ”ja lämna oss ifred det är mycket bättre för oss”. Det är roligt eftersom det säger så oerhört mycket om det enorma glappet mellan mäns självbild och den så kallade verkligheten.

Jag tänker på detta citat från SCUM:

Eftersom mannen är en ofullständig kvinna tillbringar han sitt liv med att försöka komplettera sig, att försöka bli kvinna. Detta genom att ständigt söka upp kvinnor, beblanda sig med dem, försöka leva genom dem och smälta samman med dem.

Och det är verkligen sant! Män klamrar sig fast vid kvinnor som blodiglar. Ofta märks det inte eftersom de gör en stor affär av att få kvinnor att känna att det är motsatsen som gäller och eftersom det finns gott om samhälleliga strukturer som medverkar till att det ska bli så automatiskt. Genom att göra kvinnor känslomässigt, ekonomiskt och socialt beroende av deras erkännande så kan de maskera det faktum att det egentligen är de som är djupt beroende av kvinnor.

Men om en kollar på det rent krasst; den man som inte vill ha samröre med kvinnor har alla möjligheter i världen att se till att det blir så. Män är inte ekonomiskt eller socialt beroende av kvinnor eller deras erkännande i detta samhälle. Män tjänar inte mindre pengar för att de är män. Män anses inte mindre värda om de inte har en fru. Män blir inte trakasserade av främmande kvinnor på stan. Män behöver inte motivera sitt ointresse för kvinnor med att de ”faktiskt har en flickvän”. Män riskerar i regel inte liv och hälsa när de lämnar en dålig relation och så vidare.

Detta märker en väldigt tydligt när en försöker rensa ut män i sitt liv. De söker liksom aktivt upp en. De kommer fram till en på krogen och vill ”prata” fast en ber dem lämna en ifred. De mejlar en fast en sagt att en försöker rensa ut männen i sitt liv. De frågar om en verkligen är 100 % säker på att en är lesbisk. De kommer där med sina ledsna ögon och vill imponera på en och visa att de är bra feminister. Seriöst, de är verkligen överallt.

Kvinnor som grupp är inte beroende av män som grupp i någon egentlig mening. Män som grupp tillför liksom inte något till våra liv. Individuella kvinnor är inom ramarna för patriarkatet beroende av män ekonomiskt och socialt, men det innebär inte att män på något sätt behövs i kvinnors liv egentligen. Det är män som behöver kvinnor; män behöver att kvinnor gör hushållsarbete och känslomässigt arbete åt dem, att kvinnor bekräftar dem och så vidare. Det är män som desperat försöker få kontakt med kvinnor, som försöker dominera kvinnor.Innan så var jag glad för minsta lilla manliga bekräftelse jag fick, och därför såg jag inte riktigt detta så klart. Men nu när så inte är fallet så blir det mer och mer påtagligt hur män ständigt försöker få tillgång till kvinnor, ofta genom att nedvärdera dem. Nedvärderandet fyller den mycket viktiga funktionen att det får kvinnan att känna att hon behöver mannens bekräftelse och godkännande. Det handlar om att etablera känslomässigt beroende. Vad är syftet med detta känslomässiga beroende? Jo, att kvinnan ska stanna kvar i relationen. Att kvinnan ska fortsätta ge sin livskraft, sin kärlek, sin bekräftelse till mannen.