Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Mäns våld mot kvinnor är ingen tragedi.

IMG_20130912_125923Läste denna artikel i tidningen Hänt Extra och förbluffas över hur våld i nära relationer porträtteras. Det beskrivs alltså som att paret hade ett ”lyckligt äktenskap” men att denna olycka, där mannen mördade sin fru, liksom bara råkade ske. Det är inte ovanligt detta, att mäns våld mot kvinnor beskrivs som olyckor och tragedier (hatordet: familjetragedi).

Det är fan inte så våld i nära relationer fungerar. Om en man är kapabel att mörda sin fru så har det innan skett en process av normalisering, där våldet uppfattas som legitimt. Detta beskrivs också i artikeln, hur mannen blir mer och mer irriterad på sin fru för att hon går över gränserna för vad han uppfattar som bra och hur han får ett allt större behov av att tillrättavisa henne. Men det beskrivs aldrig i dessa termer, utan det beskrivs som helt legitima reaktioner från hans sida. Som något ”förståeligt”. Som om det handlade om hennes beteende och inte om hans värderingar och reaktioner.

Så länge mäns våld mot kvinnor beskrivs som ”tragedi” eller ”olycka” så kommer vi som samhälle ha mycket svårt att hantera det här problemet på ett rimligt sätt. I detta har tidningar, även blaskor som Hänt Extra, ett stort ansvar. Det handlar om hur vi beskriver ett våld som finns närvarande i många kvinnors liv, om vi beskriver det som legitimt och förståeligt, som en tragisk olycka, eller om vi beskriver det som resultatet av en viss process, en process som börjar i normer och värderingar om manlighet och kvinnlighet som vi alla bär inom oss.

3 kommentarer till Mäns våld mot kvinnor är ingen tragedi.

  • peachbeast skriver:

    Jag hoppas att det var ett smaklöst och misslyckat försök att vara originell genom att se den absurda berättelsen ur den som misshandlars perspektiv.

    Det är redan alltför vanligt att man ska förstå och tycka synd om de som misshandlar, precis som du påpekar. De har ett jobbigt förflutet, alkoholproblem, psykiska besvär, svår svartsjuka, osv osv.

    Vet ni vad? Jag behöver inte tycka synd om den som misshandlat mig. Jag behöver inte förstå. Jag behöver inte förlåta. Jag skiter fullständigt i den personens synvinkel eller bakgrund.

  • lilla S skriver:

    Enda sättet sådana händelser är tragedier på är för de människor som vill se Familjen som en underbar, trygg konstellation där allt som går illa bara är olyckliga tillfälligheter.

  • Lo skriver:

    Det här låter ju helt sjukt, vill läsa för att se om det är så sjukt som det låter men har ingen lusta att stödja den jävla skittidningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv