Jag noterar att många verkar resonera utifrån termerna ”men om du tycker det är rätt att hindra nazister med våld, har inte då rätt att använda våld mot dig”. Jag har väldigt svårt att förstå den här frågan. Det är liksom inte som att våra ideologier är neutrala, det är ju ideologin det handlar om. Skälet till att jag ogillar nazister är inte deras metoder utan deras ideologi, deras mål. Eftersom jag inte håller med en nazist om dennes ideologi så tycker jag såklart att alla sätt denne kan genomdriva sin ideologi bör bekämpas.
Det är typiskt för den liberala demokratin att åsikter ses som ”neutrala” och att allt istället ska bedömas efter vilka metoder de som företräder åsikter använder, alltså att alla ska använda de metoder som är sanktionerade av den liberala demokratin. Så ser inte jag på saken. Jag är kommunist och tycker att de metoder som effektivt kan skapa ett kommunistiskt samhälle är bra, för att jag tycker att ett kommunistiskt samhälle är en fet grej.
Vissa verkar vara ute efter någon slags ”objektiv” måttstock utifrån vilken en ska definiera ”spelets regler”. Det där sysslar inte jag med. Politik för mig handlar om kamp, och i kampen för ett samhälle fritt från förtryck är många olika metoder legitima, ty målet är legitimt. I kampen för ett fascistiskt samhälle är inga metoder legitima, ty målet är inte legitimt. Hur ”fredliga” nazisterna än är på sina demonstrationer så kommer jag att bekämpa det, ty deras drömsamhälle bygger på våld.
Drömmen om att skapa ett ”ramverk” för politiken, ett antal regler inom vilka de olika ideologierna kan mötas, är liberal. Det är ingenting jag tror på över huvud taget. Jag tror inte på att institutionalisera den politiska kampen, jag tror inte på att skapa objektiva regler för vilka metoder som är okej. Däremot tror jag på att ta ställning politiskt, på att fundera på vilken typ av samhälle en vill leva i och sedan kämpa för det med metoder en finner etiska och effektiva.
Jag ser inte demokratins spelregler som liberala. Jag ser dem heller inte som något längs den vanliga vänsterhöger-skalan. Jag ser dem som nödvändiga för att alla skall få uttrycka sina åsikter, utan rädsla för repressalier från de som inte håller med.
—————–
Låt mig bara fråga en sak: du skriver ”Jag är kommunist och tycker att de metoder som effektivt kan skapa ett kommunistiskt samhälle är bra…”. Om jag skulle tillämpa samma tankesätt som du, och kanske tolka dina ord lite väl hårt, så skulle det alltså vara acceptabelt för mig att ta till vapen för att forma samhället så som jag vill ha det?
Det vill säga att nästa gång någon representant för Vänsterpartiet ställer sig upp på ett torg i min stad, och propagerar för en politik jag inte håller med om, skall det alltså vara OK för mig att med ett jaktvapen (som dödar effektivare än militära vapen) skjuta skallen av honom/henne? Eller kanske jag nöjer mig med att bryta upp gatstenar och slänga dem mot talaren, så jag slipper höra hans/hennes virriga tankar…
Om du tycker att det är ett acceptabelt beteende att med våld forma ett samhälle kan jag bara tycka synd om dig, du kommer förr eller senare att få ett brutalt uppvaknande.
———–
Min egen syn på saken är att våld inte hör hemma inom politik. Våld är inte ett politisk verktyg, det är ett verktyg med vilket man förtrycker andra eller försvarar sig själv från andras fysiska angrepp. Oavsett hur illa jag kan tycka om en motståndares åsikter skulle jag inte skada denne.
I skrivande stund kan jag bara komma på ett enda scenario i vilket jag skulle ta till våld som politiskt verktyg. Det är ett väldigt osannolikt scenario, men det enda jag kommer på: om något politiskt parti (eller rent allmänt en grupp individer) i Sverige skulle ge sig på att avskaffa demokratin skulle jag kunna tänka mig ta till vapen för att försvara demokratin. Det gäller oavsett vem som har makten för tillfället, och oavsett vem som försöker avskaffa demokratin.
———–
Avslutningsvis: någon tänkare, långt större än mig, har sagt något jag håller med om reservationslöst. Jag tar det ur minnet, så det kan bli lite fel i citatet, och jag minns inte vem som sade det, men klokt är det:
– Demokrati är ett imperfekt styrelseskick. Problemet är att alla andra styrelseskick är sämre.
Intressant att du ser så på saken. Det är mer eller mindre konsensus inom statsvetenskap att demokratins spelregler är liberala.
Det är mycket möjligt att demokratins spelregler är liberala, men i så fall undrar jag varför alla tidigare socialdemokratiska regeringar inte gjort något åt dem? Traditionellt har ju S haft minoritetsregering med benäget bistånd av VPK (senare V), så de borde ha kunnat avskaffa demokratin för länge sedan. Varför har de inte gjort det? Demokratin och de allmänna valen hade ju kunnat avskaffas redan på Erlanders dagar, så hade staten kunnat spara in flera miljoner vart tredje (senare vart fjärde) år på att inte hålla val!
För att de också är liberaler i denna bemärkelse.
Jag svarar på dina frågor i inlägget du kommenterar. Läs det.