Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Men diskutera den jävla mansrollen då.

Ibland dyker det upp män som vill diskutera den så kallade mansrollen. Detta är såklart något som jag som feminist uppmuntrar. Det finns en massa ideal för män som är förtryckande såväl för kvinnor som för männen själva. Maskulinitet är över huvud taget något av det mest destruktiva som finns.

Jag kan dock bli lite konfunderad inför många av dessa män som vill diskutera mansrollen, de tycks nämligen inte vara kapabla att göra det utan att gå i polemik mot feminister. Det kan till exempel låta som så att feminister bara diskuterar ideal som åläggs kvinnor och inte de ideal som åläggs män. Detta är något jag verkligen inte kan känna igen mig i. Maskulinitet diskuteras mycket i feministiska sammanhang, såväl ”akademiska” som i mer vardagliga. Jag tycker det är beklagligt att de män som klagar över att feminister inte diskuterar detta är så dåligt insatta i den feministiska debatten att de lyckats missa denna diskussion.

Tyvärr upplever jag att män ofta är dåliga på att diskutera maskulinitet. När det görs så brukar det ofta stanna vid att män förväntas ha muskler och bjuda kvinnor på drinkar. Jag skulle hemskt gärna se en diskussion om till exempel manligt våldsutövande som drevs framåt av män, men det är väldigt frånvarande. En annan bra grej vore om män kunde ta tag i problemet med att de inte lär sig ta ansvar för relationer. Tyvärr är det nästan bara kvinnliga feminister som tar tag i dessa ämnen, vilket såklart ger en ensidig och bristande analys. Det är nästan lite som att män är rädda för att på djupet diskutera och förstå fenomenet maskulinitet, kanske kan det ha att göra med att maskulinitet också är ett sätt att utöva och behålla den makt som män har i detta samhälle? Bara spekulerar lite här…

Det hade varit trevligt om fler män faktiskt diskuterade mansrollen istället för att falskeligen anklaga feminister för att inte diskutera mansrollen. Jag tror att vi i så fall skulle kunna ha en jättespännande diskussion om hur vi ska kunna bli kvitt patriarkatet. Tyvärr har män genom tiderna inte varit så taggade på att bli av med patriarkatet, kanske för att det ger dem makt över kvinnor men VAD VET JAG jag är ju bara en simpel feminist.

Jag tycker bara att det är så jävla symptomatiskt att så många män är så oerhört taggade på att diskutera mansrollen när de kan använda det som ett argument emot feminismen men verkar utöva maskulinitet hej vilt annars. Detta verkar inte handla om någon faktisk vilja att undersöka maskulinitet, då hade en till exempel kunnat ta sig en titt på den enorma mängd feministiska litteratur som finns på ämnet, det verkar bara handla om att svartmåla en rörelse som faktiskt på allvar jobbar med just maskulinitet. Och det är väl bekvämt, med tanke på att maskulinitetsutövande faktiskt är något som de flesta män vinner på i detta samhälle.

15 kommentarer till Men diskutera den jävla mansrollen då.

  • Silver skriver:

    Fullständigt spot on! As usual.

    Många antifeministiska män/”jämställdister” jag är bekant med är tillika rasister. Så här brukar det se ut (för mig): jag tar upp feministiskt ämne/postar något om det på facebook. En av dessa män kommer in & skriker ”men määän då” & drar upp tex att män oftare råkar ut för våld & när man bemöter detta så skriker dom META! trots att det var dom som gjorde det till meta, men det dom menar är meta, påstår dom, är att jag & andra feminister diskuterar samhällsproblem, våldtäkt & manligt utövande av våld, med fel utgångspunkt: Dom menar, gravallvarligt, att det inte på något sätt finns ett patriarkat eller att män i allmänhet förtrycker kvinnor – ”det är INVANDRARNAS fel”, att män blir utsatta för våld & att kvinnor våldtas, att diskutera det från något annat perspektiv än detta är enligt dessa meta & fullkomligt kontraproduktivt, falsk propaganda (utöver hur PK det är då såklart, som vanligt). Oftast har dom inte ens en enda icke-vit vän, ens någon med ett utlandsklingande namn. Vissa har dock ”vittnen” dvs dejtade en asiatisk tjej för femhundra år sedan. ”Så dom som säger att jag är rasist är bara ute & cyklar, jävla PKs!”.

  • Josefine skriver:

    Asså jag älskar dina inlägg. Känns skönt att kunna läsa en blogg som sätter ord på mina känslor. Framför allt det här med maskulinitet är otroligt intressant, och just att det aldrig verkar vara mäns fel att världen ser ut som den gör. Maskulinitet, enligt många män, verkar innebära ATT VARA EN MANLIG MAN (gorillasex och dra kvinnor i håret om en läser Gabriella whatever her name is), och en manlig man gör väl aldrig fel? Ifrågasätta sin manlighet verkar inte finnas på tavlan, att jag som kvinna däremot ska ifrågasättas och bedömas hela jävla tiden det är däremot okej.
    Tack igen för din inspirerande blogg! Dina texter ger mig kämparglöd även en måndag som denna som främst har bestått av näthatande män som skriver snubbiga, förnedrande kommentarer om att vi feminister borde kämpa för ”riktiga problem” då förtryck tydligen är något jävla hittepå.

  • Lo skriver:

    Det lustiga är när män eller sk ”jämställdister” ena stunden gnäller på att feminismen bara problematiserar manlighet, men inte kvinnlighet (vilket ju från första början är felaktigt, kvinnlighet problematiseras typ hela tiden) för att i nästa sekund påstå att feminismen bara pratar om kvinnor.

    Liksom hur vill de ha det? Får vi prata om manlighet och de problem som kommer med det eller inte? Jag förstår att de vill att vi pratar om problem som män erfar men så fort vi gör detta gör vi det på ”fel sätt”, tex kritiserar saker i manligheten som inte anses okej att kritisera eftersom männen i fråga själva uppskattar just det attributet. Och så får en höra ”vad vet ni kvinnor om det här problemet egentligen?”

    Det enda som anses legit att kritisera enligt jämställdismen är:
    Att män inte anses likvärdiga föräldrar, men absolut inte att män inte tar samma ansvar för barnen.
    Att män förväntas bjuda på saker, men inte att män tjänar mer.
    Att män har svårare att få sex, men inte att kvinnor som ligger runt blir hårdare dömda.
    Att män blir negativt bemötta av att ha ”kvinnliga attribut” men inte att det ”kvinnliga” har lägre status än det ”manliga”.
    Att pojkar klarar sig sämre i skolan, men inte att pojkrollen innebär att ta mindre ansvar.

    Att det ena följer med det andra borde en mellanstadieelev kunna räkna ut. Men att kritisera mansrollen i grunden är jobbigt, de vill helst bara prata om de jobbiga bieffekterna men ha kvar grunden, den manliga mannen ska få vara som han är men slippa allt det negativa.

  • Nina S skriver:

    Detta. Jag har svårt att se hur man kan ha ett så endimensionellt perspektiv, det verkar inte som att de anstränger sig det allra minsta för att förstå. Det är så dumt att min hjärna imploderar. Och detta förväntas man ”debattera”. Bland det värsta i patriarkatet är dumheten och kunskapsföraktet man som feminist möter.

  • Helene skriver:

    Många män förstår nog inte att feminismen vill män väl också. Jag minns när jag gick på högstadiet, då var det många av killarna i klassen som trodde att feminism gick ut på att kvinnorna ville ”ta över jorden”. Jag tror att många män skulle må bättre av att slippa försöka leva upp till den hegemoniska manligheten och eftersträva andra ideal, förhoppningsvis mer självvalda.

  • M skriver:

    Jag hade gärna läst mer om detta, diskussionen om mansrollen alltså. Har du tips på ngt du tycker tar upp ämnet bra? (Alltså, jag kan ju googla men du verkar

    • Fanny skriver:

      rekommenderar ”det kallas kärlek” starkt, den handlar inte uteslutande om mansrollen men mycket. Har också hört att ”med uppenbar känsla för stil” ska vara väldigt bra, men har inte läst den.

  • Erik skriver:

    Jo men varför skulle män diskutera manlighet utifrån feministiska premisser bara för att feminister anser sig ha tolkningsföreträde.

    Nä antingen är feminister inte kvalificerade nog att diskutera något som de inte förstår. Får ni tro er själva är ni säkert överkvalificerade. Är det inte bättre att ni fortsätter diskutera med varandra istället oavsett vilket?

    • Fanny skriver:

      Jamen nu handlar ju inlägget om folk som klagar på att just _feminister_ inte diskuterar mansrollen, vilket helt enkelt inte stämmer. Om en sedan tycker att det görs på fel sätt är det en helt annan sak, som en såklart gärna kan tycka, men då får en vara ärlig med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv