Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Men kan man få erkänna sina misstag eller?

Alltså gud. Detta är så otroligt fånigt. Nu kommer det låta som om jag ingår i någon slags stödtrupp till Lady Dahmer men jag hade faktiskt blivit lika upprörd vem det än handlade om. Lady Dahmer har i alla fall haft någon slags konflikt med en person som heter Ellen angående att hon har fotat och lagt upp bilder på sina barn när de gråter och Ellen tyckte väl att det var förlöjligande. Det är en åsikt jag kan förstå och inget fel med att ifrågasätta sånt. Grejen är att Lady Dahmer har skickat ett mejl till henne där hon skriver att hon har tagit till sig av det hon sagt vilket Ellen nu har publicerat och döpt filen till rövslickeri. Herregud. Ingen resonerande text om saken, inget mer än bara publicering av mejlet. Uppenbarligen gjort enbart i syfte att håna.

Nåja. Att det är jävla mellanstadiefasoner är egentligen inte det som stör mig för så är det ju ibland med så kallade bloggbråk, det som stör mig är att man hånar en person som faktiskt tagit till sig, svalt stoltheten och till och med skickat ett personligt mejl om saken. Det är ju jättemodigt gjort av Lady Dahmer! Det är inget jag säger för att smöra, utan det är fan inte många människor som faktiskt vågar erkänna när de har haft fel och bytt åsikt. Jag tycker att det är stort gjort.

Överlag kan det finns en tråkig attityd mot människor som ändrar sig och vågar erkänna att de gjort misstag. Vad är grejen med det? Måste man ha samma åsikter intakta från att man är femton? Är man plötsligt en rövslickare eller kappvändare för att man tar till sig av det någon säger till en och vågar erkänna det?

4 kommentarer till Men kan man få erkänna sina misstag eller?

  • Isabella Swan skriver:

    Men alltså. Jag vet inte vad jag skall tycka är mest pinsamt – att man inte kan hålla privat korrespondens privat (Om syftet var att löjliggöra avsändaren, så måste man ju säga att det blev FAIL BIGTIME, vilket kanske i och för sig var en nyttig lärdom för henne.), att man försöker skylla ifrån sig med att det var ett ”skämt” (På vilket sätt skulle någon kunna tycka att det var roligt? Snacka om skymf mot läsarens intellekt.) eller att man, när ”skämtet” inte uppskattas, desperat försöker krångla sig ur det hela, utan att fatta att man bara gör det värre. Åh gud, vad jag behöver en skämskudde nu.

  • ladydahmer skriver:

    Grejen är ju att hon VET att hennes läsare ogillar mig också. Och precis som jag trodde så trillar det in ett par kommentarer om hur dum, omogen (och fet!?) jag är. Nu så länkade jag ju inlägget och därför trillar det ju in sånt som är till min fördel också. Men det var knappast Ellens intention. Jag köper inte hennes bortförklaring.

  • Melinda skriver:

    Ironiskt att hon kommenterar Lady Dahmers beteende som förlöjligande först, och sen själv förlöjligar Lady Dahmer. Haha :(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv