Mer om Cyrus.

Vissa har undrat över det här med Cyrus och hur jag ser på att t.ex. ha dreads eller lyssna på hiphop. Jag har också sett vissa göra ett stort nummer av att alla kulturer minsann blandas och inspireras av varandra och så vidare.

Jag tycker att det är en tydlig skillnad på kulturell appropriation och på att hämta influenser från andra kulturer.

Det Cyrus gör är inte att ”inspireras” av svart kultur, det hen gör är att ta den, göra den till sin egen, förvränga den och spotta ut en produkt som är helt deformerad, förlöjligande. Det finns ingen respekt inför de människor som hen tagit dessa kulturella uttryck ifrån, utan det är snarare förlöjligande. Cyrus producerar en nidbild av svart kultur, gör det till något ”farligt” och vulgärt, något hen använder för att själv kunna framstå på ett visst sätt. Det finns ingen ödmjukhet utan är bara rått, exploaterande och förlöjligande.

Influeras kan en göra. En kan till exempel lyssna på hiphop utan att vara en av de typer som Falskheten tar upp här (läs hens rasskola btw, det är väldigt bra om frågor som dessa och hur bjudit mig på många viktiga insikter om rasism). Det går att närma sig ”främmande” kultur på ett sätt som inte är exploaterande, exotiserande. Detta är inte var Cyrus gör.

Det hela förstärks även av hur Cyrus använder svarta människor i sin video till We can’t stop. Det finns dels hen vänner som figurerar, men de är nästan alla vita. Sedan finns det svarta som mer agerar som rekvisita. Det är kvinnor som ”peppar” hen när hen twerkar och som hen tar på rumpan på ett mycket objektifierande vis, alltså verkligen ”grabbar tag” och liksom visar upp. Hen använder dessa kvinnor för att själv kunna framstå som subversiv, häftig och så vidare. Det är liksom pinsamt uppenbart.

Vissa har även frågat hur jag ser på män som tar kvinnliga attribut. Det ser såklart olika ut eftersom könsmaktsordningen och rasmaktsordningen är två kvalitativt olika maktordningar, men det kan nog ändå tjäna som exempel för att tydliggöra min poäng. Det finns en massa män som tar kvinnliga attribut och förvrider dem, och ”lajvar” kvinna, men allting blir bara en förvrängd nidbild av vad en kvinna är. Mannen spelar kvinna för att kunna leva ut sina fantasier om hur det är att vara kvinna. Detta tycker jag är vidrigt. Om en man däremot till exempel använder typiskt kvinnliga attribut till vardags, på ett sätt som inte är förlöjligande utan snarare för att leka med könsroller, tycker jag att det kan vara bra och normöverskridande.

Men nej, det är inte okej att utnyttja förtryckta personers kultur och uttryck för att verka cool och subversiv eller för att kunna ”leva ut”. Varken som vit, som man, som heterosexuell som ska leka med Hbtq-personers uttryck under Prideveckan eller liknande, hur ”spännande” du än tycker att det är. Andra människors levnadssätt och kultur är inte till för att du ska kunna använda dem för din egen frigörelses eller bara rena nöjes skull.

10 reaktioner till “Mer om Cyrus.”

  1. You write about a ”Tydlig skillnad på kulturell appropriation och på att hämta influenser från andra kulturer”. Since you assert that the difference is ”tydlig” then you presumably can clearly define the difference. Please do so.

    Regarding Cyrus, you have no idea what her real intentions are with the way she expressed herself. I might suggest that she is simply trying to gain media attention and cares not about black culture other than to promote herself and that might be very true, but I do not know that to be true and neither do you.

    With regard to the specific borrowing of black culture in this instance, you do not have tolkningsförträde as that is reserved for black people. In this case, you are in the privileged group and the one that förtrycks. You have stated your opinion and that is very fair but you will need to allow others to decide, namely black people.

    You say, ”det är inte okej att utnyttja förtryckta personers kultur och uttryck för att verka cool och subversiv eller för att kunna ”leva ut””. In any case, it is not in your power to decide what specific instances violate this principle and those that do not when it comes to borrowing from cultures other than your own.

    1. Håller med Brad, det känns skevt att någon ej tillhörande den förtryckta gruppen så tvärsäkert uttrycker vad som är rätt och vad som är fel.

      Jag har problem med Cyrus framträdande precis som du, känns osmakligt. Men jag har även stora problem med kritiken som riktats mot framträdandet, spontant känns det som om det är mycket förminskande av black culture som sker.

        1. Inte i din kritik för att förtydliga. Men på twitter och annorstädes har det uttrycks kritik mot kritiken i stil med tror ni att detta är kärnan av black culture, att det är allt black culture är (typ halvnakna kvinnor som dansar utmanande). och jag har inte hört någon kritik öht som behandlat dansarna annat än som props precis som cyrus gjorde. de har helt tagit ifrån dem agens. som om dansarna inte hade någon egen vilja öht.

    2. Hi Brad,

      ”I might suggest that she is simply trying to gain media attention and cares not about black culture other than to promote herself and that might be very true, but I do not know that to be true and neither do you.”

      This is absolutely true, of course, but then it is true in many, many cases. We don’t know. Does that mean we ought always to refrain from discussing things we don’t know to be 100% true, even when it seems to be the most reasonable and probable interpretation/explanation of the situation? I see no problem as long as Miley Cyrus is given an honest opportunity to explain herself (and I’m sure we’ll know about if she does).

      ”You have stated your opinion and that is very fair but you will need to allow others to decide, namely black people.”

      Again, absolutely true, but from what I have read, most of the reactions seem to come from PoC. This link, for instance: http://groupthink.jezebel.com/solidarity-is-for-miley-cyrus-1203666732

      It’s also interesting to note that, if you look at the picture at the top of the page I just linked to, there are several PoC in the audience, and most of them (if not all) look slightly… hesitant towards the spectacle, especially compared to their white counterparts. Not to overanalyze (despite appearances, I’m not quite sure what to think of this myself), might just all be coincidence, but I find it really quite noticeable in that particular shot. And if you look at the video of the performance, at 2:30 there is a shot of Rihanna and another WoC, both of whom also look thoroughly unimpressed. So I don’t think it’s entirely fair to suggest that this is just something white people are deciding is a problem on behalf of PoC.

      1. I’ve poked around and found many US based blog posts and comments, etc. from people of color that have been very clear to say that it was nothing to get excited about and in their opinions definitely not racist. Then again, there are others as you point out who have a different opinion.

    1. Är inte särskilt insatt i dragkonceptet, så kan ej uttala mig. Tycker definitivt det är vidrigt när män klär ut sig till kvinnor i t.ex. komedier.

  2. ”Andra människors levnadssätt och kultur är inte till för att du ska kunna använda dem för din egen frigörelses eller bara rena nöjes skull.”

    Varför inte det? Var och en som känner för att klä ut sig eller låtsas vara någon/något har all rätt att göra det men får då också förstås ta eventuella sociala konsekvenser av det hela.

    Om alla klädde ut sig mer åt alla håll och hade mer roligt hade det hela inte varit så allvarligt tror jag och fler grupper hade kommit ”närmare” varandra eller vad man ska säga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *