Nationalekonomin och de militanta fackföreningarna.

IMG_20130105_171544

Just nu läser vi om olika sätt att motverka konjunkturvägningar i nationalekonomin. Läser i boken om vad som kan skapa problematiska situationer för företagen, där en av grejerna är ”militanta fackföreningar”, vilket alltså åsyftar när fackföreningar ställer krav på löneökningar som inte motsvaras av ökningar i produktiviteten. Detta är så otroligt fånigt. Detta är alltså en lärobok riktad till högskolestudenter, det ska föreställa vara seriöst. Ändå använder en formuleringen ”militanta”. De hade istället kunnat använda formuleringen ”fackföreningar som ställer för höga lönekrav” eller liknande, men militanta? Det är väl fan att överdriva.

Hur som helst så snackade jag lite med läraren efter lektionen och frågade om det inte även kunde uppstå problem med att företag inte höjde lönerna tillräckligt mycket. Jo, det stämde, sa hen, men det täcks inte upp i just den modellen vi lärde oss. Sen sa hen att en alltid ska tänka att fackföreningarna är satan när det kommer till att lösa ut dessa modeller. Ja, hen uttryckte sig faktiskt precis så, och det var menat som en ironisk kritik mot det hela.

Det är klart att en modell en lär sig på A-nivå inte kan täcka allt, däremot tycker jag att det är ett jävligt stort problem att det ständiga skyllandet på fackföreningarna som orsak till diverse kriser inte problematiseras alls i undervisningen. De flesta har inte ett kritiskt perspektiv på den här typen av retorik utan går troligen ut kursen med bilden av att företag är snälla och att fackföreningar bara ställer till besvär, och sedan ska de jobba som ekonomer eller statsvetare eller vad de nu blir.

11 reaktioner till “Nationalekonomin och de militanta fackföreningarna.”

    1. Haha, ja. Jag har sett den redan och den är helt fantastisk. Min erfarenhet om nyliberaler säger att den inte alls behöver vara ett skämt, utan lika gärna kan vara fullt på allvar.

  1. Jamen asså den är så sjuk. Särskilt frågan om att vissa människor inte klarar att försörja sig själva. Det finns risk för att andra väljer att inte hjälpa dom frivilligt. Borde då staten gå in och tvinga andra att hjälpa den här människan?

    HUR I HELVETE KAN EN SVARA NEJ PÅ EN SÅN FRÅGA AAAAAH

    Liksom viktigare att människor här rätt till sin egendom än att folk överlever. Va fan är det för prioriteringar.

    1. Ja. Dessutom går det mycket dåligt ihop även om en bortser från detta eftersom folks rätt till ägande knappast är något objektivt. Överlag en ganska tramsig politiskt åskådning, tur att den är så marginaliserad som den är.

  2. Hahaha ja verkligen tur att kapitalismen inte är så utspridd… ;P

    Måste bara säga att jag är så jävla glad att jag hittat till din blogg. Mest för att det är skönt att få mina egna åsikter om politik bekräftade av nån som kan argumentera för dom på ett bättre sätt. Så att jag kan få mer kött på benen när jag ifrågasätts så fort jag uttalar mej kritiskt mot kapitalism, och när jag säger nåt positivt om kommunism.

    Sen för att du är cool oxå! <3

    1. Hehe. Förstår att det såg roligt ut. Skulle dock kalla det som hemsidan propagerade för objektivism och det är som tur är ganska ovanligt.

      Och tack för smickret!

  3. Militanta fackföreningar och jordbävningar ger kostnadsstörningar. Sådana tuvor stjälper lasset kan jag förstå. Men platt skatt jämnar vägen och mitträcken håller undan vänstern. Jag börjar skönja den högre(a) politikens skönhet!

  4. Hoppsan! Jag glömde skördebortfall. Det man inte sår får man inte skörda. Så rösta rött. Bör tilläggas, det kan tänkas det inte står i boken.

    1. Snarare att det arbetarna sår och skördar får de ändå inte ta del av. Under kapitalismen, det vill säga.

Lämna ett svar till Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *