Gud vad jag hatar folk som snackar om så kallad ”naturlig skönhet”. Snälla, kan inte alla bara släppa det? För det första betyder ”naturlig” i sammanhanget sällan att man faktiskt ska vara naturlig utan snarare att man ska använda ögonskuggor i neutrala färger och inte ha någon jobbig ”extrem” hårfärg utan bara lite fräscha slingor eller något annat käckt.
Varför kallar man något naturligt när det i själva verket är tillkämpat? Du kan inte kalla ett par opererade bröst för naturliga bara för att de ser ut som ett par bröst skulle kunna tänkas se ut i verkligheten, du kan inte heller kalla smink för naturligt bara för att det går i hudtoner och inte syns så mycket att det är smink.
Det är sån jävla dubbelbestraffning i detta, ty man ska inte bara som kvinna gör allt för att leva upp till vissa skönhetsideal utan man måste även se till att man inte råkar anstränga sig för mycket eller på fel sätt. Du förväntas lägga en massa tid och pengar på din utsida men nåde dig om det syns att du gjort detta.
Jag tänker att om ja ändå anstränger mig för att se bra ut så är det ju skittråkigt om folk uppfattar detta som ”naturligt” på något vis. Jag är väldigt ointresserad av den typen av skönhet, som ska vara sparsmakad och nedtonad och inte sticka ut. Om jag gör något med mitt utseende så vill jag ju att det sa synas, annars kan det lika gärna vara.
Kan någon bara förklara för mig varför man ska lägga en massa pengar och tid på en look som folk uppfattar som naturlig?
För att smink ibland bara finns till där för att förstärka dina drag vilken en ”naturlig” sminkning oftast är till för att göra. Så det kan ju också vara kul, precis lika kul som att sminka sig så det syns.
Solnedgångsfotografer som photoshoppar sina alster, typ.
i grund och botten sminkar vi oss för att behaga andra, och jag ser absolut en poäng med att sminka sig i ”naturliga” nyanser. Man vill helt enkelt se snygg ut, men kanske på ett nedtonat sätt. Oftast när jag sminkar mig så brukar det vara ”på ett naturligt sätt”. Jag sminkar mig inte för att alla ska se vilket snyggt smink jag har, utan för att jag vill se snygg ut och att sminket ska framhäva mitt utseende.
Folk vill väl att folk ska tro att de ser ut så på riktigt, att de är begåvade med ett s.k. perfekt utseende helt naturligt, helt genetiskt. Tror även att det stämmer det folk här är inne på: man vill förstärka sina drag, inte få beröm för sitt snygga smink.
Själv föredrar jag dock att få beröm för en snygg sminkning, som verkligen syns, än att få höra att jag är så himla fräsch & fin fastän allt bara är en fasad tillrättalagd för att se så naturlig ut som möjligt.
Jag tycker att s.k. låtsasnaturligt ser fint ut på mig & på andra då jag uppskattar estetiken i det, att det just påminner om någonting naturligt men på ett onaturligt piffigt vis. handlar inte om fasader eller liknande utan att min hjärna registrerar det som någonting vackert. Jag är inte mycket för supersprayade svall & ultrasotiga ögon & jätterougade kinder & röda läppar på samma gång, hela den där rödamattan-stilen för att jag tycker att den ser smutsig ut.
Jag tycker också att det finns något väldigt obehagligt i tjatet om naturligheten, därför att den fortfarande uppehåller sig vid utseendet, men ändå bortser från att alla faktiskt inte är jämnt begåvade på det området. Läser så himla ofta om fina PK-killar som bah ”men tjejer är finare utan smink yada yada” och man bah ”eh nä, EN DEL tjejer är snyggare utan smink, men de andra är troligtvis osynliga för dig eftersom de passerar under din godkänd-för-att-ligga-med-radar”. Smink har liksom en demokratisk funktion på så sätt, alla kan bli snyggare med smink, om man nu tycker att det känns viktigt.
Tycker liksom snacket om naturlighet mest funkar som ett sätt att maskera sin utseendefixering som ett ”det är insidan som räknas”, men egentligen är det ju bara same old, same old…