Nedvärderandet av kvinnlig kunskap.

Jag har tänkt mer kring det här om att varken vilja vara en mans slav eller morsa, och hur många män liksom använder en slags hjälplöshet för att slippa undan olika uppgifter och på män och kvinnors kunskap.

Jag tänker nämligen på hur jag själv också ibland använder denna hjälplöshet när jag inte orkar ta tag i vissa saker, som också är manligt kodade. Typ saker och ting som kräver fysisk styrka eller ”teknik” som kvinnor ju anses vara dåliga på. Detta är något jag ser som problematiskt, eftersom jag strävar efter att kunna göra det mesta i min vardag själv. Därför brukar jag försöka se till att då och då göra dessa manligt kodade sysslor.

Men det finns två viktiga skillnader, och det är dels vilken status dessa uppgifter har och hur mycket tid de kräver generellt. De manligt kodade sysslorna är ofta sådant som görs mer sällan i ett hushåll, som kanske är tidskrävande när de utförs men som inte kräver mycket tid generellt. Typ byta däck på bilen är väl ett jävla praktexempel som män gillar att ta upp. Det kanske är jobbigt (jag vet inte, jag har aldrig gjort det på grund av att jag inte äger en bil), men tidsåtgången kan såklart på långa vägar inte mätas med tidsåtgången för de kvinnligt kodade sysslorna, alltså städning, matlagning, känslomässigt arbete, barnskötsel och så vidare.

IMG_20121025_103538

Sedan kommer vi till statusen. När dessa sysslor utförs är det liksom en större grej, troligen delvis för att de utförs mer sällan men såklart också för att de är just manligt kodade. De förknippas med kunskap på ett helt annat sätt än de kvinnliga sysslorna. När dessa sysslor utförs så leder de i högre grad till beröm och beundran än när typiskt kvinnliga sysslor utförs. Dessa sysslor är också i högre grad professionaliserade och har också högre lön och status än kvinnligt kodade sysslor som är professionaliserade.

Att laga mat, diska, ta hand om barn och så vidare ses i regel som jävligt enkla uppgifter, det förbises helt att det faktiskt kräver en hel del kunnande. För mig, som är duktig på matlagning, blir det ofta plågsamt uppenbart hur bristfälliga kunskaper många har på detta område när de försöker. Inte så att de inte kan laga mat, utan snarare att det tar längre tid, att saker och ting blir brända/överkokta ofta och så vidare. Samma sak gäller att ta hand om varandra känslomässigt, ett område jag uppfattar att många män har mycket bristande kunskaper inom. När jag har påpekat för män att sättet de gör några av dessa kvinnligt kodade uppgifter på inte är så bra, så brukar det viftas bort, trots att det finns en föreställning om att jag som kvinna bör utföra dessa uppgifter och således borde vara bättre på dem.

Nu kommer vi till det intressanta: även om kvinnors kunskaper inte anses vara särskilt värdefulla, något verkligt relevant kunnande, så anses kvinnor ändå på grund av sitt kunnande vara mer lämpade för att utföra vissa sysslor. Många män har inställningen att de inte är lämpade för att utföra en viss uppgift för att de inte kan den lika bra som kvinnan, utan att ha den minsta lilla respekt för kvinnans kunskaper på området. Mannen lyfter fram kvinnans kunskaper och färdigheter när det passar honom, men väljer att ignorera dem när de inte passar honom.

Jag tror genuint att kvinnor är bättre på en del saker i dagens samhälle, just för att vi blivit ålagda att utföra dem. Jag tror också att det är viktigt att ta problemet med denna ojämna kunskapsfördelning på allvar, och inte bara som en fråga om vad män vill utan också om vad de faktiskt kan. Däremot tycker jag att män ska sluta behandla kvinnors kunnande så ignorant, utan istället förstå att kvinnor generellt har en massa kunskap som de saknar, så att de själva också kan skaffa sig denna.

19 reaktioner till “Nedvärderandet av kvinnlig kunskap.”

  1. Just matlagning tycker jag är ett intressant exempel, för det är som du säger en kvinnligt kodad aktivitet. Men det finns ändå en aspekt av matlagning som jag åtminstone upplever som manligt kodad, dvs. när vi börjar tangera det som kallas gastronomi och när vi talar om ”stjärnkockar”. Det torde ju finnas något gränsland mellan dessa, och där hittar man nog något intressant om man letar. När jag själv tänker på det, nu spontant och därav antagligen som patriarkatet har lärt mig, så tänker jag den kvinnligt kodade matlagningen som något som sker oreflekterade och är erfarenhetsbaserad; man sätter ihop och lagar saker som man av erfarenhet vet smakar bra, som en mundan vardagssyssla. Den manligt kodade gastronomiska matlagningen sker då stereotypiskt av en brinnande passion för matlagning, någon som kan artikulera varför han lagar olika saker på olika sätt och som kan prata mycket och länge om matlagning och mat.

    1. Jag tänker att det också har att göra med att när kvinnor är bra på matlagning så anses det inte vara något konstigt med det – men om män är det så är det någonting speciellt. Då är det ett undantag, och någonting som ska satsas på. En kvinna är bra på mat -> du är en bra husmor, en man är bra på mat -> du är kockmaterial. Plus att män överlag uppmuntras mer att ta saker vidare och ”nörda in” på ett område, och konkurrera!, och säkerligen också blir mer bekräftade när dom gör det.
      Sen är det väl ganska typiskt tänkande också, att kvinnor är mer lämpade för vissa saker, men ska det göras riktigt bra så ska det göras av en man. Hästsport är ju ett annat typiskt exempel – lågvärderat pga kvinnligt kodat, men kollar man på eliten så är det klart större andel män som håller på med det än vad det är på hobbynivå.

  2. Så himla rätt. Sen begriper jag inte heller varför typiskt manliga sysslor anses så himla svåra. Jag har både klippt gräs och bytt däck och det är inte svårt! Precis som kvinnliga sysslor så blir man såklart bättre ju oftare man gör det, men att det i grunden skulle vara svårare än att dammsuga än att klippa gräs kan ju knappast stämma.

  3. Jag tycker att det är ganska konstigt att matlagning ses som en enkel syssla. Det är fan inte enkelt alls! Jag är usel när det gäller matlagning och har all respekt och beundran för de som har större kunskaper inom det kulinariska området än vad jag har. Alla kan väl följa ett enkelt recept men de som hittar på egna recept och ”kokar soppa på en spik”, kreativiteten alltså! Jag kan stirra in i skafferiet utan att se en enda maträtt där medan jag känner folk som kan trixa ihop något helt fantastiskt av nästan ingenting alls. Men det är ju som du skriver, det som är typiskt kvinnligt anses vara sämre.

  4. Som man blir jag trött på Män som på allvar tar upp däckbyte som en extra besvärlig arbetsuppgift. Personligen skulle jag hellre byta samtliga hjul på en treaxlad tung lastbil än att laga bearnaisesås utan att såsfanskapet skär sig.

  5. Jag tror att det finns fler dimensioner. I antiken skiljde grekerna på episteme, tankekunskap, och techne, hantverkskunskap. Episteme var för fria män medan man såg ner på techne, något som var för de lägre klasserna. Även fast det finns mycket praktisk kunskap i att ta hand om barn, laga mat eller dreja krukor är det svårt att sätta ord på vad den kunskapen är, det saknas ofta ett särskilt yrkesspråk (i matlagning finns det ett yrkesspråk på högre nivåer). S.k. ”tyst kunskap”. Kan man inte förklara vilken kunskap man besitter är det rimligt att ens arbete nedvärderas.

    Att det finns en patriarkal aspekt låter rimligt – trots allt har många traditionellt manliga yrken fått ett yrkesspråk och rankas högre än kvinnliga dito – men jag tror att tyst kunskap spelar in också,

    1. Den där ”tysta kunskapen” känner jag igen ifrån mitt arbete som sjuksköterska. Kallas ibland för ”den kliniska blicken”. Under en period när man gjorde mycket kartläggningar inom vården, mätte tidsåtgång för olika sysslor för olika yrkeskategorier och undersökte typ ”vad gör alla egentligen?” så kom de fram till att sjuksköterskor i princip inte var något annan än pillerutdelare och kunde ersättas med undersköterskor/robotar (?). För någon som inte vet vad det handlar om ser det ju ut som att sjuksköterskan bara går in till patienten, växlar några ord och ger mediciner när hen egentligen registrerar MASSOR av saker under de där minuterna – känner på pulsen, lyssnar på andningen, tittar på hudfärgen, lyfter en snabbis på täcket och kontrollerar underbenen, slänger ett öga på vätskelistan osv osv.

      ”Den kliniska blicken” är i o f s ett bra ord men det är fortfarande svårt att beskriva det där fenomenet när en kliver in på en sal och direkt känner att någonting inte stämmer. Någonting har förändrats – låter det annorlunda, luktar det annorlunda, stämmer detta överens med bilden jag fick av patienten under rapporten osv?

      För bara två nätter sedan blev jag diffust orolig för en patient utan att kunna sätt fingret på varför och höll lite extra koll på hen under natten. Inget hände men när jag kom tillbaka nästa natt fick jag höra att hen hade fått ett krampanfall på morgonen direkt efter att jag hade gått. Hur värdesätter man sådan kunskap liksom? Hur beskriver en det ens utan att börja flumma intuition eller liknande?

        1. Jag har tänkt leta rätt på den där studien i flera år men det har inte blivit av. Det refererades mycket till den i början av min utbildning. Det var där under 90-talet när pengarna började tryta och man rent allmänt letade efter saker att skära ner på. Den blev totalsågad dock och förde med sig en hel del bra grejer som myntandet av uttrycket ”den kliniska blicken” och ett konstaterande att sjuksköterskor gör mer än vad som synd osv. Såvitt jag förstått var den något av ett startskott för att ssk började skriva omvårdnadsdiagnoser. Men de där tidsmätningarna finns ju kvar ffa inom hemtjänsten. Där är det beräknat för varje minut – hur lång tid tar det att bre en macka/byta en blöja/duscha osv och så är hjälpen anpassad efter det. Vidrigt!

          Det finns så ofantligt mycket patriarkalt skrot inom vården. Det är bara läkarna som skriver journal t ex – vi ”dokumenterar”. Läkarna ställer diagnoser och konstaterar hur saker och ting ÄR medan vi ”upplever” – ”patienten upplevs orienterad/nedstämd/piggare” :S

      1. Huvudet på spiken.

        borde f.ö. skrivit ”troligt” eller ”möjligt” istf ”rimligt”…

    2. Du är ju inne på det själv, men tänker att den manliga kunskapen i högre grad fått en professionell terminologi. Sedan tror jag också att den auktoritet män generellt har ofta gör att en tolkar deras tysta kunskap som att de liksom vet vad de sysslar med, de behöver inte bevisa att de gör bra grejer helt enkelt, för ingen skulle misstro deras kunnande. Tvivlar på att en elektriker skulle kunna sätta ord på allt hen gör heller.

  6. Käkade middag hos exet för bara någon timme sedan när han stolt deklarerade att han blivit grym på att koka potatis! Följt av en lång utläggning om hur han först skalar dom, sen kokar upp dem i vatten och sedan SÄNKER VÄRMEN TILL HÄLFTEN (poängterar att detta är mycket viktigt!!) osv osv. Jag bara gapade – har jag levt med en snubbe i 5 år som inte vetat hur man kokar potatis?!

    1. Hahaha dagens gapskratt! Potatisgourmanden!
      Dock så är det ju så att när män gör något så räknas det alltid som lite bättre än om en kvinna gör det, oavsett om han utför så kallade kvinnliga eller manliga göromål.
      I mitt eget förhållande märktes detta när min kille påstod att det är såå tungt att arbeta som målare – det kanske det är, men det är tungt att jobba med städ också sa jag, fick aldrig gehör för det. Samma sak när vi skulle städa hemma, den kunskap jag ändå förvärvat genom jobbet och som kunde underlätta var skitsamma. Men nåde mig om jag kunde tro att jag skulle kunna hjälpa till och tapetsera…

  7. Jag brukar också använda den hjälplösa inställningen då och då. När det är en uppgift jag inte kan/är osäker på utförandet och inte orkar ta tag i att lära mig det. Handlar ofta om saker på datorn. Vid vissa installationer och plötsliga problem. Ofta försöker jag inte ens själv först.

  8. Undrar lite ovidkommande hur fan man får det jämställt när det ser ut så. Hur får jag min pojkvän att fatta grejen med känslomässigt arbete när vi pratat om det TYP hundra gånger och han säger att han ska anstränga sig men ingenting händer? Kanske att han pliktskyldigt och demonstrativt frågar om min dag några gånger, sedan åter till det vanliga, dvs nada. Känner mig bara så trött på att jag alltid glider in i att serva män fast att jag försöker sluta.

  9. Det kryllar av män som anser att kvinnor är bättre på att städa, laga mat, ta hand om barn, tala om känslor osv och att detta skall vara typiskt ”kvinno-göra”.

    Trots detta, ser vi väldigt många män som får göra egna matlagningsprogram och de främsta kockarna i världen är ofta manliga och har förstås också ofta utsetts av andra män till ”världens främsta kockar”.

    Barnombudsmannen är en man och många städföretag ägs av män, trots att män anser att kvinnor är bättre lämpade att förstå barn och är bättre på att städa, än män. På tv sitter manliga psykologer och gör kvinnoprogram, som tex Dr Phil. Dejtingprogram som tex Bachelorette och det andra fjantiga programmet (minns inte namnet) där kvinnor måste lära sig hur de skall attrahera män vid dejting, leds av manliga programledare.Trots att kvinnor anses vara bättre på att ta hand om barn, ansåg män förr i tiden att bara män var lämpliga som lärare och rektorer i skolorna. Många män är chefer över kvinnodominerade branscher men sällan ser vi kvinnor som är chefer över typiskt mansdominerade branscher/områden.

    Samtidigt har vi aldrig haft en kvinna som tex överbefälhavare eller en kvinnlig statsminister.

    Män har generellt heller inga problem med att bestämma, besluta och uttala sig i frågor som de anser att kvinnor är bättre på och inte heller har män problem med att uttala sig och ta sig tolkningsföreträde och bestämmaderätt i frågor som bara angår kvinnor och inte män. Tex vill många män bestämma över de gemensamma barnen, ha gemensam vårdnad om barnen osv och män anser också att de har rätt att uttala sig i frågor som tex kvinnlig sexualitet, kvinnlig aborträtt eller att kvinnor skall prostituera sig för män och sälja sina barn till främmande män.niksor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *