Objektivisters grandiosa självbild.

Denna serie av Liv Strömquist är kul, även om jag kan bli lite matt på hur Ayn Rands privatliv alltid tas upp när hon diskuteras. Nu brukar förvisso Strömquist dissekera även den manliga personer hon kritiserats privatliv, men generellt tycker jag mig se att man oftare tar upp privatlivet i fråga om Rand än när man talar om hennes manliga ”kollegor”.

Vad som dock är sanslöst roligt är beskrivningen av plotten i Rands stora epos Och världen skälvde som har fått mången person att bli objektivist. Den lyder nämligen, enligt Strömquist, som följer:

Detta är så fantastiskt roligt av flera olika skäl. Dels så är det ju himla skoj att dessa personer allvarligt tror att det är såhär världen är beskaffad, att den liksom bärs upp av dessa personer. Visst, det skulle vara ett stort problem om alla med högre utbildning försvann men det är inte det boken verkar beskriva, utan det handlar liksom om en väldigt lite grupp personer, eliten. Kanske de 1 % som åsyftas i wallstreetprotesterna? Som om inte världen skulle klara sig utan dem. Herregud.

Men det roligaste med detta är att de personer som blivit objektivister på grund av denna bok alltså, högst troligen, identifierar sig själva med denna ”elit”. Liksom går omkring i en bild av sig själva som övermänniskor som blir neddragna av det stora smutsiga kollektivet. Och det, det är fan humor.

Jaja, man kan väl vara objektivist även om man tror sig ingå en det stora kollektivet som drar ner dessa övermänniskor, men jag tror nog att det är undantag snarare än regel.

En kommentar till “Objektivisters grandiosa självbild.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *