Om att prioritera.

Tycker detta inlägg hos Hej Sonja är fantastiskt. Det här med mat alltså, det gör mig så trött. Det är ett sånt jävla käbbel fram och tillbaks om vilka märken som är nyttigaste, miljövänligast och så vidare. Samtidigt äter vi mer kött och mejeriprodukter än vi någonsin gjort, vilket ju är välkänt problematiskt för miljön.

Sonja beskriver den goda matens löfte såhär:

Väljer vi ekologisk dyr mat får vi ett löfte om att jorden har en chans att blomstra till ett paradis. Väljer vi den billiga skitmaten så är det ganska säkert att världen kommer att dö och bli en dyster vy med stinkande lik och skrikande ensamma barn överallt.

Hela mathetsen tycker jag är ett utmärkt exempel på hur en har lyckats dels individualisera miljöfrågan, men också hur den används för att skuldbelägg de som inte har möjlighet att leva upp till det. För mat är ju faktiskt en ekonomisk fråga. Det sägs att en ”alltid” bör prioritera bra mat, speciellt om en har barn. Det behöver tydligen inte vara dyrt, bara en lagar den hemma själv. Att en massa människor båda saknar kapital och energi till ”bra mat” finns nog inte ens i vissa personers sinnesvärld, för dem är det något en ”alltid kan prioritera”.

Jag tycker det är intressant detta hur frågor som faktiskt handlar om möjligheter görs till frågor om prioriteringar. Träning och mat är typexemplen. Alltså, det är klart de flesta kan köra en löprunda efter jobbet, liksom de flesta kan fixa bra mat trots tight ekonomi och två barn en är ensam om att ta hand om, men möjligheterna ser annorlunda ut för olika personer.

10 reaktioner till “Om att prioritera.”

  1. Men ja herregud. ”ALLA har tid att träna.. (era jävla latmaskar)”. Visst, jag kan springa typ en halvtimme och det är inte så lång tid men jag måste ju för fan förbereda mig innan, sen stretcha (länge också om man lätt går skador), sen duscha och byta om och åka hem och äta efter träningen (OBS viktigt för annars får du inga muskler buhu :'( ) och sen hamnar man i matkoma och vips har fem timmar försvunnit.

    Och jag hatar att laga mat, är så osmidig i köket. Har alltid ätit skitdåligt men sen jag blev vegetarian sitter ala och ba ”nu måste du vara intresserad av näring och laga rätter med 150 pytteingredienser” och hela min kropp ba NEJ DET MÅSTE JAG INTE *går och steker sojakorv för femte dagen i rad*

    Dock intressant hur fruktansvärt lite folk vet om vad kött gör mot miljön, ingen tror mig. Känns ju som ett givet skolämne annars.

  2. Fattar inte varför folk gnäller om prioriteringar när det kommer till livsstil. Jag menar, om man inte upplever sig ha tid eller råd eller ork till att äta bra/träna/sova mer eller vad det nu är så kommer man ju knappast göra det bara för att någon annan säger att alla minsann kan om man bara prioriterar det högre. Det stämmer väl, men om det hjälper ju knappast någon.

  3. Jag håller med! Visst kan alla välja ekologiska alternativ ibland, men det blir faktiskt dyrt i längden. Jag slutade ta hem kompisar på högstadiet efter att en kompis blev jättearg efter att ha sett att vi hade ett paket juice från Lidl i kylskåpet. För de med större marginaler i sin ekonomi är det inga problem att lägga på ett par hundralappar på matkostnaderna, men alla har inte den möjligheten. Det är inte rimligt att lägga ansvaret för miljöproblem på individnivå. Visst räknas de små insatser individen kan göra också, men det är de stora industrierna och hur samhället ser ut i stort som skadar mest.

    1. Det egentliga ”i längden” handlar inte om mkt som blir kvar i någons plånbok under loppet av ett år. Det egentliga ”i längden” handlar om hur många regnskogar som går upp i rök, hur många människor som utnyttjas för att vi ska ha orealistiskt billig & absurt varierad föda, hur många djurarter som knuffas ur kretsloppet, hur många cancerfall som diagnostiseras & hur många krig som förs. Hur stor del av framtiden som förstörs. DET är det långa loppet. Det är fullkomligt oförsvarligt att ignorera detta gör att en anser att det inte är ens ansvar utan företagens ansvar. Företagen verkar INTE för vår skull, dom är BARA intresserade av pengar & därför är det upp till oss konsumenter att upphöra att vara i första hand konsumenter & bli i första hand människor som prioriterar liv framför konsumtion. Vi människor formar hur samhället är i stort & när vi gång på gång visar att vi värdesätter låga priser framför rättvisa priser ger företagen oss vad vi vill ha & ingenting kommer att förändras förrän vi tydligt visar att vi inte tolererar det.

      1. Visst är det så verkligheten ser ut idag, men jag tycker fortfarande att det är fel att skuldbelägga individen. Jag förstår poängen med konsumtionsmakt när det handlar om t ex. klädinköp, för där kan vi välja att inte konsumera alls, men när det gäller livsmedel tycker jag att det är annorlunda. Istället för att lägga ansvaret på den fembarnsföräldrer som köper icke-ekologisk mjölk bör vi titta på hur vi kan göra ekologisk mjölk mer tillgänglig för alla, t ex. genom bidrag till bönder och genom att utveckla bättre metoder så att mjölken faktiskt blir billigare. Istället för att skuldbelägga den som inte cyklar till jobbet utan tar bilen för att snabbare kunna hämta barnen från dagis bör vi sänka/avskaffa kostnaden för att använda kollektivtrafik.

        Jag pratar inte om att skylla ifrån sig, utan om att en mer rättvis och effektiv ansvarsfördelning behövs omgående.

        1. Absolut, det finns tusenfallet områden att förändra till det bättre sett till ett större perspektiv än den sk lilla människan men ett genomgående tema är att människor prioriterar bekvämlighet & så länge prion är sådan kommer förändring inte att ske om inte hundratalet förbud mot ’dåliga saker’ ramlar ner i famnen på oss but ain’t gonna happen, som en säger på utrikiska. En viktig del för en bättre värld är attitydförändring & en viktig del av attitydförändringen är att ta ansvar även som liten människa. Vi kan ju inte alltid vänta på att ’någon annan’ ska fixa biffen när denne ’någon annan’ inte ens tjänar på det. Ja, det är superbökigt för fembarnsföräldrar, fattiga & utarbetade 7-19-arbetare att ta ansvar men jag tror tveklöst att det är på oss små människor det ligger & att det är upp till oss att förmedla vilken form av samhälle vi vill ha. Fucked med sant.

          1. Något annat som ”ain’t gonna happen” är att alla börjar konsumera på det sätt som skadar omvärlden minst (och det är inte som att de minst destruktiva produkterna kommer göra världen hållbar och rättvis ändå). Sen förstår jag inte varför vinstdrivande företag ska komma undan för att de är vinstdrivande men inte jag för att jag är bekväm av mig.
            Och finns det inte andra sätt att förmedla vilken form av samhälle vi vill ha än genom konsumtion?

            1. Nej, jag vet, för så pass bryr sig inte människan generellt om att saker & ting är bra i det lång loppet. Vi tänker kortsiktigt. Jag har INGENSTANS sagt att företagen ska ’komma undan’, eller hur? Jag säger bara att dom skiter i vilket så länge det inte handlar om pengar. Det är inte detsamma som att jag tycker att det är bra eller att dom ska komma undan, det är bara SÅ DET ÄR.

              Men, detta har jag redan tjabblat om i en annan post som tycktes mer inriktad på det, så det känns tjatigt att säga samma saker igen. Vad gäller denna post håller jag hellre fokus på att det även är kortsiktigt tänkande att prioritera bekvämlighet & lågt pris framför inte bara andras utan även den egna hälsan. Bra mat handlar inte bara om rättvisa priser & humana arbetsförhållanden utan även om att få i sig gott med näring för att må bra. Brister i näring & vitaminer kan leda till död, psykoser, depressioner, neurologiska skador, cancer etc etc så jag tycker absolut att det är någonting som BÖR vara prio ett. Tror nog att naturen också tycker det då människan enligt vetenskaplig undersökning mest ägnar tankeverksamhet åt mat, sömn & sex & att mat var #1 i våra tankar.

  4. Att en alltid KAN prioritera tror jag inte, däremot tror jag att det sällan finns någonting som är VIKTIGARE att prioritera. Om en upplever sig må bra kroppsligt & psykiskt så förstår jag om en inte riktigt tänker på det (däremot tycker jag att det är oansvarigt att äta framförallt näringsfattig mat som gravid) men om en mår psykiskt &/eller fysiskt dåligt & så bör en absolut se över sina matvanor & se om dessa behöver upprioriteras. En del verkar verkligen inte fatta hur viktigt det är & hur dåligt en kan må av näringsbrist & hormonimbalans.

  5. En sak man kan göra är att ställa högre krav på att kommuner ska servera hållbart producerad mat i skolor, sjukhus och omsorg. Visserligen kanske det finns hinder som lagen om offentlig upphandling. Men till exempel ha vegetarisk skolmat 2 gånger i veckan kanske. Fast då köttnormen är så stark i Sverige hade väl folk blivit galna och påstått att deras barn får näringsbrist om de inte får äta kött morgon, lunch och middag alla dagar i veckan…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *