Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Om att som kvinna bära mäns skuld och sorg i patriarkatet.

På sista tiden har jag tänkt på det här men män, skuld och sorg.

Ofta när jag pratar med män så upplever jag att de försöker söka skuldbefrielse hos mig. Typ att de ”biktar” sig om hur jobbigt det är att vara man, hur kassa män är, hur jobbigt det är med ”mansrollen” och så vidare.

Problemet är att detta utbyte inte är ömsesidigt. Det är jag som ska bära och förstå deras skuld och sorg. De kan och vill inte bära och förstå min sorg över att vara förtryckt i patriarkatet.

Jag förnekar inte att män kan känna sig trängda i patriarkatet, jag förstår att det måste vara pissigt att alltid behöva upprätthålla maktrelationer för att en är för rädd för äkta närhet, att inte kunna relatera till sitt känsloliv, att ha den där ständiga konkurrensen med andra män och så vidare. Men grejen är att detta inte är mitt problem eller ansvar.

Jag har hela mitt liv känt att jag ska passa upp på män och ta hand om deras känslor, och jag vill inte dessutom behöva göra det i min position som feminist. Jag vill inte att det faktum att jag är feminist gör att män söker sig till mig för att ~*prata om*~ sina känslor inför att vara man.

Problemet är att en som kvinna får bära all denna sorg som uppstår av att leva i ett patriarkat. Det är vi som får offra oss och arbeta ännu hårdare för att kompensera för det faktum att män och kvinnor inte kan ha genuina relationer eftersom det finns för mycket makt, förväntningar och så vidare emellan oss. Det är kvinnor som får försöka täcka över och förneka denna mur.

wpid-img_20141120_120310.jpgResultatet av detta är att vi tvingas att ständigt ha förståelse för våra förtryckare, eftersom vi kan se att de också lider. Det anses fint att ha den här typen av förståelse, att förlåta, att vara den större människan. Men problemet är att en inte kan förlåta det som pågår nu, det leder bara till att det fortskrider. Vi kan inte förlåta mäns förtryck i samma sekund som det drabbar oss.

Innan vi kan förstå och förlåta måste vi kämpa, och den kampen måste vara kompromisslös. Den kampen får inte kompromissas med av vår längtan att förlåta och leva tillsammans.

Givetvis är mannen människa, givetvis lider han också i patriarkatet, men poängen är att detta saknar relevans. Det spelar ingen roll om mannen ”egentligen” är ond eller om han ”egentligen” vill det ena eller det andra, vad som kan konstateras är att det är det som hela tiden sker. Det finns ingen poäng med att försöka nå det mänskliga i mannen så länge vi lever i ett samhälle som gång på gång reproducerar dessa maktförhållanden.

Om vi accepterar premissen att män också drabbas av patriarkatet så borde det sant kärleksfulla inte vara att fortsätta upprätthålla det genom att dalta med honom. Det sant kärleksfulla är att krossa patriarkatet, och det kan inte göras genom ”förståelse” gentemot män eller befria dem från deras skuld i stunden.

Jag tror det är viktigt att vi fokuserar på vår egen smärta och sorg, vad patriarkatet och män i patriarkatet gör mot oss. Vi kan inte vara självuppoffrande i kampen för våra rättigheter.

2 kommentarer till Om att som kvinna bära mäns skuld och sorg i patriarkatet.

  • Erika skriver:

    Borde män få uttala sig om feminism?

    Jag tänker på Mohamed Touzari som har utgett sig för att vara feminist och kämpa för kvinnors frigörelse – och nu visas det att han är dömd för stöld från tiggare, misshandel av en man, SEXUELLT ofredande av en annan man, ofredande av tjejer x2, och KVINNOMISSHANDEL

    Är det sådana här drägg som ska få representera feminismen?

    ”Det hela började 2010 då Mohamed får den brillianta idéen att han ska stjäla pengar från en tiggande gatumusikant. Sagt och gjort, han tar tiggarens pengar (87 kr) och springer därifrån tillsammans med sin tjejkompis.

    De delar upp bytet (han tar 54kr, hon 33kr) Då hinner en MAN ikapp dem och Mohamed börjar misshandla honom (slag mot ansiktet). Då Mohamed har en ganska klen fysik så tar det dock inte länge innan han blir övermannad och frihetsberövad.

    Han döms för det här till ungdomsvård som består av 2 punkter:

    1. Regelbunden kontakt med en utredare
    2. Påbörja medicinering för sin ADHD, och vård av psykiatrin för trotssyndrom som de trodde berodde på en neuropsykiatrisk störning

    Knappt ett år senare så börjar Mohamed skicka flera …ska vi kalla det ”oönskade” sms till en man. Efter detta så letar han upp honom och sätter sig vid honom på en buss där han börjar tafsa på hans lår och försöker föra upp sin hand mot mannens skrev.

    Det framkommer också att han ska ha jagat den här mannen, men det är otydligt om det här var före eller efter bussresan.

    För det här döms han till 40 dagsböter för sexuellt ofredande.

    Ett år efter är det dags igen:

    Denna gång så var Mohamed på McDonalds, och han vill ha tillbaka en (hand?)väska han har lånat till en tjej. Hennes kompis och han börjar prata om varför vilket resulterar i att han börjar spotta en halväten hamburgare i ansiktet på henne och börjar slå henne i ansiktet.

    Då avbryter hennes kompis som han tar stryptag på och börjar spotta både vanligt och hamburgare på.

    För detta döms han till Ungdomstjänst 30 timmar samt skadestånd på 11.575, trots att socialtjänsten ifrågasatte ämpligheten bakom det och ville istället ha en strängare påföljd.”

    Det här är fan inte OK – när ska män lära sig att bara hålla käften?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv