Om att tvingas diskutera påhittade samhällsproblem.

Det är klart att det är fel att falskeligen anmäla någon för våldtäkt. Fel som fan. Helt seriöst, jag skulle bli fly förbannad om jag fick reda på att något sådant hade inträffat i min närhet. Jag skulle inte tveka om att fördöma den som medvetet försökt smutsa ner någons rykte genom en falskanmälan. På samma sätt hade jag blivit fly förbannad om jag fick reda på att någon falskeligen anmält någon för rån, misshandel, stöld eller mord. Det är såklart otroligt omoraliskt att försöka utnyttja rättssystemet för att straffa någon man ogillar och det har jag aldrig någonsin uttryck en annan åsikt om.

Frågan är ju hur relevant det är att diskutera. Ja, det är fel. Det finns en massa saker som folk gör som är fel. Folk mobbas, folk slåss, folk snackar skit, folk snor och så vidare. Allt detta är dåligt och omoraliskt. Men när man diskuterar saker som om de vore samhällsproblem, då måste man ju också kunna argumentera för att det faktiskt är så det ser ut. Alltså inte bara att et skulle kunna ske, och att det om det skedde vore ett samhällsproblem. Man måste kunna argumentera för att det som det ser ut idag är eller riskerar att bli ett samhällsproblem.

Om du framställer något, till exempel falskanmälda våldtäkter, som ett samhällsproblem måste du ju också stå ut med att folk ifrågasätter om det faktiskt är det. Jag har ingen respekt för personer som målar upp ett hypotetiskt scenario och ba: detta skulle kunna ske, alltså måste vi diskutera det som om det vore ett samhällsproblem. Nej, det måste vi inte. Vi måst diskutera problem som faktiskt existerar, inte problem som skulle kunna tänkas existera. Det är totalt ointressant.

Jag bli irriterad när jag tar upp ett faktiskt samhällsproblem, såsom att kvinnor inte anmäler våldtäkt, och någon kontrar med att ta upp ett hypotetiskt samhällsproblem, såsom falskanmälningar av våldtäkt. Det finns inga belägg för att falskanmälningar av våldtäkt är mer vanligt förekommande än falskanmälningar överlag, i alla fall inga som jag har sett. Jag anser inte att jag ska behöva ta ställning till eller diskutera ”samhällsproblem” som någon diktat ihop, faktiskt. Däremot gör jag det gärna om det finns belägg för att detta samhällsproblem faktiskt existerar.

95 reaktioner till “Om att tvingas diskutera påhittade samhällsproblem.”

  1. Något som gör mig ledsen är att det verkar finnas få män som offentligt fördömer våldtäkt, t.ex. på internet, men att det verkar finnas ganska gott om män (eller är det edtt fåtal mycket aktiva?) som fyller kommentarsfält till artiklar och blogginlägg om våldtäkt med kommentarer om att falskanmälningar av våldtäkt är något kvinnor (och även vissa män, antar jag) gör rutinmässigt som ett sätt att ”sätta dit” sina sexpartners; eller att våldtäkter är något som bara utförs av män från Mellanöstern som gömmer sig i buskarna för att hoppa på blonda, lättklädda ”pursvenska” tjejer.

    Jag skriver ”verkar som”, för jag hoppas att jag har fel och att jag har haft otur när jag råkat hamna i vägen för såna åsikter. Jag tror att majoriteten män (och kvinnor för den delen) har vettigare åsikter än så.

    Jag försöker alltså inte hoppa på någon här. Men jag, och säkert många kvinnor med mig, skulle känna en stor lättnad om det fanns fler män som yttrade sig vettigt om våldtäkt, speciellt på nätet, som en motvikt till alla hatkommentarer.

    1. Varför skulle just våldtäkt fördömas? Det är ju redan förbjudet i lag. Ingen går runt och kräver att misshandel ska fördömas. Misshandel är ju dessutom värre än de flesta våldtäkter. Misshandel innehåller alltid våld. Det gör ju inte våldtäkt, även om man kan tro det av namnet. Se bara på anklagelserna mot Assange. En trasig kondom och lite oro för könssjukdomar är allt som behövs för att bli anklagad för våldtäkt och uthängd i världens alla tidningar.

      1. Fast det gör ju folk verkligen, kräver att misshandel ska fördömas alltså. Våldtäkt tycker jag dock fördömd bra nog, problemet är att folk inte vill erkänna att vissa personer kan vara våldtäktsmän pga ”snälla” eller liknande. Sånt är ju otroligt vanligt, vanligare än inom annan brottslighet vill jag hävda.

        1. Fast man kan ju oxå undra hur många som ser snälla tjejer som våldtäktsmän? Skulle tro att det är nästan lika vanligt att tjejer tjatar sig till sex av killar som tvärtom eller att killar ångrar att de på fyllan hade sex med en tjej de träffade och följde hem. Hur ofta hör man ens att de killarna anmäler tjejen för våldtäkt. Istället ska de spela tuffa och höhöa inför sina kompisar, trots att de inte alls ville ha sex med tjejen. Tror många killar inte ens erkänner för sig själva att de blivit våldtagna.

          1. Så kan det säkert vara. Förstår dock inte hur det gör falska våldtäktsanmälningar mer troliga.

          2. ”Skulle tro att det är nästan lika vanligt att tjejer tjatar sig till sex av killar som tvärtom eller att killar ångrar att de på fyllan hade sex med en tjej de träffade och följde hem. Hur ofta hör man ens att de killarna anmäler tjejen för våldtäkt.”

            Inte särskilt ofta, vilket kan bero på att inget av de fallen du tar upp är våldtäkt (definitivt inte juridiskt och förmodligen inte enligt de flestas moraluppfattning av vad som utgör våldtäkt).

            Våldtäkt är att bli påtvingad sexuella handlingar. Om någon tjatar till sig sex men sexet i sig är frivilligt föreligger inget tvång. Om man ångrar sig efterår men sexet i sig var frivilligt förelåg det inget tvång.

            ”Tror många killar inte ens erkänner för sig själva att de blivit våldtagna.”

            Det du besrkiver är inte våldtäkter, utan situationer när folk frivilligt har gått med på sex men ångrar sig efteråt. Det går inte att jämföra med tvångssituationer när någon utsätts för sexuella handlingar.

            1. När någon tjatar och tjatar kan det vara svårt att banga. Mig veterligen kan det räknas som våldtäkt juridiskt, eller iaf ngn slags sexuellt utnyttjande.

              1. Det kan säkert vara svårt att säga nej om någon tjatar. Det utgör dock varken våldtäkt (vilket enligt BrB 6:1 kräver antingen våld, hot om brottslig gärning eller hjälplöst tilsstånd hos offret) eller sexuellt tvång (efterom det förutsätter antingen tvång eller annars de rekvisit som gäller för våldtäkt).

                Så nej, att frivilligt gått med på sex som någon tjatat sig till utgör inget brott. Om man inte vill ha sex så får man helt enkelt säga nej. Lite ansvar måste man faktiskt kunna utkräva av människor.

                1. Fast de där två är inte de enda sexualbrotten. Dessutom kan du t.ex. tjata på ett hotfullt sätt, vilket isf skulle innebär hot om våld, då det inte behöver vara uttalat hot.

                  1. Eftersom det enda andra sexualbrott som kan komma i fråga är sexuellt ofredande så får du i så fall argumentera för att rekvisiten däri är uppfyllda om någon tjatar sig till sex. Enligt min kunskap och den rättspraxis jag i farten letade upp så är tjatande inte nog för att dömas (men man kan säkert teoretisera fram en situation när tjantande kan anses nog). I vilket fall som helst kan tjat aldrig vara våldtäkt eller sexuellt tvång, vilket var det som diskussionen gällde.

                    Vidare så får man ju skilja på hot och tjat. Det är två helt olika saker även om det kan finnas ett överlapp. Men så uppfattade jag definitivt inte diskussionen, som att det var tjat med underliggande hot om våld som avsågs.

                    1. Nej, att bara tjata är nog inte straffbart. Men beroende på de inblandades relationer till varandra (om det finns ngn slags maktrelation) och tjatets natur så kan det nog angränsa i vissa fall.

                    2. Svarar mig själv för att jag kan inte svara dig (stänger du av min svarsfunktion eller är det så att dialogen har gått för långt? Jag gissar på det senare).

                      Det finns vissa enstaka fall när man tar hänsyn till maktförhållanden, och det är för brottet sexuellt utnyttjande av person i beorendeställning. Uttrycket beroendeställning ska tolkas snävt och avser inte bara vilket maktförhållande som helst, men exempelvis arbetsgivare mot arbetstagare eller god man bör kunna vara sådana situationer.

                      Jag kan tänka mig att vissa förhållanden kanske kan jämställas med sådan beroendeställning men oftast finns det nog grövre brott att bli dömd för i sådana fall (som grov fridskränkning).

                      Om det finns ett underförstått hot bakom tjatet (och gärningsmannen har uppsåt i förhållande till hotet) så kan det högst troligen anses utgöra våldtäkt istället.

                    3. Låter rimligt. Kommentarsfunktionen stängs nog av automatiskt, jag har inte gjort ngt iaf.

        2. Det är klart att våldtäkt ska fördömas! Det är ju inget man vill att ens mamma/syster/flickvän/osv ska bli utsatt för! Precis som andra brott som rån och misshandel. Och även om det är främst kvinnor som drabbas är det ju inte en ”kvinnofråga”. Man ska inte som man behöva känna obehag över att tex gå bakom en tjej från nattbussen för att man vet att hon är rädd (mina killkompisar hade just det problemet) eller behöva ta att kvinnor är misstänksamma mot alla män pga samma rädsla. Så både män och kvinnor tjänar på att ta ljudligt avstånd från våldtäkt, var poängen.

          1. Ja, det ska fördömas. Men tycker inte att det är så viktigt i fhr till att skapa insikt om att våldtäktsmän inte bara lurar i buskar.

        3. Vet inte om jag har rätt men det verkar vara ett stort problem att vid våldtäkt så står ofta ord mot ord. Omgivningen väljer då sida av två anledningar, den de känner samt att man inte vill erkänna att hemska saker händer (förnekelse). I framför allt i det senare fallet drabbas kvinnan.

  2. Hej Fanny! Är svaren på frågestunden del 2 på gång? Jag är så nyfiken på dina svar! 🙂

  3. Det värsta är ändå vissa på fullt allvar hävdar att svenska fängelser (!) är fulla med män som är oskyldigt dömda för våldtäkt (har hört det ett flertal gånger, bl.a. från en välkänd advokat som ofta syns i media). Hur vet de det undrar jag?

    1. Ibland undrar jag om det har att göra med en syn på våldtäkt som något som händer nattetid utomhus och där förövaren är en okänd man, d.v.s att det är en ”riktig” våldtäkt, och att andra våldtäkter hör till någon slags gråzon som kvinnor anses kunna utnyttja?

      Det är inte så längesedan (innan 1965, i England 1991 [!]) som det inte var ett brott att våldta sin hustru eller som domen mildrades om man kände offret (fram till 1978). Om man endast räknar överfallsvåldtäkter där grovt våld använts som våldtäkt borde man ju kunna hävda att större delen av våldtäktsdömda män är oskyldiga?

      1. Har hört det där förr, men stämmer det verkligen? I vilken lagtext står det att hustrun skulle vara undantagen i lagen som förbjuder att våldta kvinnor?

      2. Men då bör man ju kritisera lagstiftningen? Säger man ”oskyldigt dömd” menar man ju ngt annat, tänker jag.

  4. Går det verkligen att jämföra en falsk våldtäktsanmälan med rån och stöld? Bara mord ger upphov till en likvärdig eller värre stigmatisering. Därför undrar jag över ditt försök att likställa dem; ”[…] På samma sätt hade jag blivit fly förbannad …” Jag tänker att det finns grader i helvetet även i denna fråga. Det handlar möjligen om ordmärkeri från min sida, men jag fick för mig att du hade en poäng med det där ”[…] På samma sätt hade jag blivit fly förbannad …”

    Det som gör mig verkligt brydd är dock den ständiga diskussionen. Varje gång en tjej anmäler för våldtäkt kommer frågan upp: Är anmälningen adekvat? Då spelar det ingen roll om det är Julian Assange eller en random kille från krogen. Där finns alltid ett uns av misstänksamhet. En mer relevant frågeställning vore: Är folk dumma i huvudet? Vad tror de att en människa är villig att gå igenom för att utkräva en hämnd som oundvikligen kommer slå tillbaka vare sig anmälningen är falsk eller riktig. Både att anmäla och bli anmäld för våldtäkt innebär en form, om än olika former, av stigmatisering.

    Självklart förekommer falskanmälningar. Annars skulle förmodligen inte misstänksamheten ha uppstått från första början (skulle den?) Men jag undrar som du: Hur ofta händer det? Och hur ofta ska man behöva skambelägga ett offer för att somliga inte kan lägga konspirationsteoretikern inom såg åt sidan. I Stureplansmålet hände det, i fallet med en flicka som blev våldtagen av sin klasskamrat, och nu senast i fallet Julian Assange. Om man ska tro alla dessa skeptiker, så finns det inte en enda kvinna som blivit våldtagen. Någonsin.

    1. Det är troligen inte samma sak, och det beror säkert en massa på socialt sammanhang etc. Dock kan man ju säga att våldtäkter ofta slätas över av omgivningen. Jag kan tänka mig att en erkänd våldtäkt är mer stigmatiserande än ett rån, men inte anklagelsen i sig. Det spelar dock ingen större roll. Min poäng är inte att det är likställt, men att liknande problem existerar överallt. Du kommer aldrig ifrån det. Dock har falskanmälningar för våldtäkt blivit väldigt omdiskuterade, trots att det inte finns några belägg för att det är vanligare än andra falskanmälningar. Jag tolkar det som att våldtäktsoffer stigmatiseras.

      1. Tror snarare att våldtäkt är det brott som är mest hemskt att bli anklagad för och inte på stigmatisering av våldtäktsoffren.

        1. Kanske det. Men det är fortfarande inget stort problem, vilket många verkar mena.

            1. Klart det är. Men det jag skrev var inte att det var en liten grej för dem, utan att det inte är ett samhällsproblem vilket många försöker få det till. Den diskursen skadar imo bara de som anmäler verkliga våldtäkter. Vill du undvika falskanmälningar borde du avskaffa rättssystemet.

              1. Man skulle kunna börja med att lagföra de uppenbara falskanmälningar som sker med ordentliga straff. Notera att det ska ju bara gälla de uppenbara och inte gråsonsfall.

                1. Tja, det blir nog svårt att före i bevisning. Men visst kan det var en ide att införa en lag om falskanmälningar som går under allmänt åtal. Jag är inte jurist så jag kan inte bedöma vilka övriga effekter det skulle ha.

                  1. Om jag kommer ihåg rätt så förekom det verifierade falskanmälningar i det sk BDSM-målet som inte föranledde några legala åtgärder. F.ö. ett mycket sorgligt fall i sin helhet…

                    1. Ja, det var ju en absurd historia. Dock att det väl var modern som var målsägande där?

                    2. Flickan ljög om att hon blivit våldtagen och om jag kommer ihåg rätt så erkände hon sen att hon bara hittat på det.

                      Kan tänka mig att det lades ned pga hennes ålder. Kan också tänka mig att det lades ned pga att både polis och åklagare köpte hennes historia så det är mindre pinsamt om man bara skiter i det.

                    3. Kan väl också vara så att det helt enkelt inte utgör ngt brott. Ingen koll på hur förtalslagstiftningen ser ut.

                    4. Det behöver inte vara förtal. Man kan exempelvis bli åtalad för falsk anmälan.

  5. Våldtäkt är ett extremt allvarligt brott och jag tror att det är få falskanmälningar. Men om det man läser i media stämmer så lagförs inte de fall som kommer fram. Detta tror jag är mycket allvarligt, inte bara för de som blir felaktigt anklagade men även för våldtäktsoffren! Vet inte varför det är så men det verkar som mediaklimatet är sådant att sexbrott begångna av kvinnor inte riktigt tas på allvar. Se exempelvis de kvinnor som blev fällda för pedofilbrott men media var mycket förlåtande och skyllde på mannen. Han var skyldig så klart men inte för kvinnornas brott…

    1. Jag känner inte till fallet du skriver om men håller med om att det är ett problem att kvinnliga sexualbrottslingar klemas bort, vilket jag absolut håller med om sker. Jag tänker att det beror på synen att män alltid vill ha sex.

  6. Kollade statistik: under 2010 ( senaste jag hittade) lagfördes 200 för våldtäkt vsarav 1 kvinnlig förövare.

    (samma år 150 lagförda för våldtäkt mot barn)

    1. Läste någonstans att ca 2% av alla våldtäktanmälningar är falska, dvs där åklagare/polis kan belägga att så är fallet. Bland resterande finns det säkert falska anmälningar men där det inte går att visa vare sig det ena eller andra. Ca 13% av våldtäktsanmälningarna går till åtal och av dessa fälls 80%. Det anmäls dubbelt sp många i Sverige jämfört med ex uk, bland annat beroende på att vi har en definition sv våldtäkt som innefattar fler händelser samt att det är mer socialt accepterat att anmäla, dvs det är inte offrets fel. Lite olustig statistik…

      1. Har hört om ett par där det bevisats falsk anmälan (av tjejen själv en gång, se annan kommentar) , men ingen av dessa har förts vidare för falsk anmälan, vet du (eller någon annan) om så sker ibland?

      2. Varför är denna statistik olustig menar du? Tråkigt att så få fall går till åtal, annars verkar både falskanmälansfrekvensen vara låg, och att det är accepterat att anmäla är väl bra.

        1. Att ca 85% av anmälningarna hamnar i kategorin obekräftade falskanmälningar, fall där förövaren är okänd eller fall där bevisen varit så svaga att åklagaren valt att inte väcka åtal.

          Jag skulle inte uttrycka mig som att det är synd att inte fler fall går till åtal eftersom åklagaren bara ska väcka åtal om han/hon tror på fällande dom. Däremot är det synd att åklagaren inte får bättre underlag så att han/hon tror på fällande dom oftare och därmed väcker åtal oftare.

          1. Det behöver ju inte bero endast på bristande underlag (även om den vanligaste formen av underlag nog är endast målsägandes berättelse, dvs. ord mot ord, vilket såklart gör det svårt att bevisa våldtäkt), Det kan ju även bero på att målsägande har missuppfattat vad som utgör våldtäkt i juridisk mening, dvs. det är ingen falskanmälan eftersom målsäganden är i god tro om att det skett en våldtäkt men juridiskt sett har så inte skett, Då är det ju ingen falsk anmälan och det har heller inte skett en våldtäkt.

            1. Ja just det, tänkte inte på det… Det var ju en berömd advokat som påtalade just det att en person kan vara våldtagen utan att veta om det då personen inte var jurist…

          2. Men det är inte en falskanmälan om bevisen ansetts för svaga, det är en jättekonstig tolkning. Hur ska man kunna veta innan man anmäler vad som anses för ”svagt bevisning”? Snarare är det så att våldtäkt överlag är ett svårutrett brott, det gör inte ickebehandlade anmälningar falska.

            Givetvis ska åtal inte väckas om det inte finns chans för dömande. Jag bara resonerade utifrån siffrorna.

            1. Falsanmälan är det när det är uppenbart för anmälaren att det inte är våldtäkt, inte vid någon gråzon.

              1. Ja, men då är ju inte dessa 80 % som ej leder till åtal falskanmälningar, vilket du hävdade.

                1. Nej, det har jag inte hävdat. Det är ca 2% som klassificeras som falskanmälningar. Du får läsa lite noggrannare.

                  1. Du skrev ”Att ca 85% av anmälningarna hamnar i kategorin obekräftade falskanmälningar”. Tyckte det var rimligt att tolka det som att du ansåg att detta var falskanmälningar/troliga falskanmälningar. Om det inte var din mening får du nog uttrycka dig lite klarare.

                    1. Tips är att läsa hela meningen:

                      ”Att ca 85% av anmälningarna hamnar i kategorin obekräftade falskanmälningar, fall där förövaren är okänd eller fall där bevisen varit så svaga att åklagaren valt att inte väcka åtal.”

                    2. Han kallar dem fortfarande ”Obekräftade falskanmälningar” vilket i mina öron låter som att han anser att det är troligt att det rör sig om uppenbara falskanmälningar. Men nåja, vi kan ju enas om att dtet var ett missförstånd.

                    3. Ja, fast det var fortfarande så jag tolkade det. Du uttryckte dig extremt luddigt om det inte var så du menade. Du vet, det är ditt ansvar som kommunikatör att budskapet når fram.

    2. Men det där problemet kan ju finnas i samtliga anmälningar. Rättssystemet fungerar som så att man ej dömer folk om det finns rimligt tvivel, vilket är en princip jag helt ställer mig bakom. Domar som ej gjorts enligt dessa principer är såklart felaktiga. Om ord står mot ord så är det i regel friande domar som gäller.

  7. Det finns poliser och åklagare som gått ut i media och berättat att de ser fler och fler fall av falska våldtäktsanmälningar. En åklagare i Halland sa för något år sedan att hon hade skäl att misstänka att mellan 30 och 40 % av anmälningarna var falska.

    Det finns flera fall där rättsväsendet inte har åtalat falskangivande tjejer även fast de efter ett tag har erkänt att de ljugit.

    1. Det kan ju vara för att det är svårt att föra brott i bevisning. Så är det tyvärr ibland.

    1. Man får väl anta att alla som tar upp det jämt och ständigt anser det.

      1. Det vet jag inte. Att det är ett jobbigt problem att behöva hantera, jo, men att det skulle vara ett stort problem vet jag inte.

            1. Att hävda att det inte är ett stort problem för en person att falskligen bli anklagad för våldtäkt anser jag visar på problem med empatin.

              1. Jag vill fortfarande inte ha den typen av tramsiga personpåhopp i mitt kommentarsfält.

              2. Personligen ett stort problem, men knappast ett stort samhällsproblem. Och som sagt, du har nog inte brytt dig om att läsa det jag skrivit utan håller på och plockar kommentarer på måfå. Vill du ha en vettig diskussion, så ha det. VIll du hålla på och tramsa så kan du göra det med någon annan.

                Sedan ser jag fram emot att se framtida ”argument” av sorten ”meh, det händer ju ofta att kvinnor bara struntar i hur män känner, jag vet själv en tjej som sa att…..” 😀

          1. Äsch, hade du varit intresserad av något annat än att tjafsa om hur fittiga tjejer är hade du gjort det. Jag orkar knappt hålla en vettig diskussion, och orken räcker verkligen inte till att hålla på och tramsa.

            1. Jasså, var har jag hävdat att tjejer är fittiga? Det enda jag har hävdat är att det är jobbigt att bli anklagad för våldtäkt om man inte är skyldig. Är det konstigt? Om du läser vad jag skrivit så är det uppenbart att jag tycker att i stort är detta ett betydligt mindre problem än alla våldtäkter som sket.

              1. Men det roliga är ju att ingen här har skrivit att det inte är något dåligt med det, så du slåss ju mot väderkvarnar.

                  1. ”Personligen ett stort problem, men knappast ett stort samhällsproblem.”

                    Jag har som sagt tillbringat mycket tid med att förklara vilket enormt problem jag tycker att det är på en personlig nivå, måste jag börja med det igen nu?

              2. Mja, du har argumenterat att kvinnor ofta anmäler sina barns fäder för pedofili för att då tag på vårdnaden och hur jobbiga kvinnor är i relationer och allt möjligt annat fittigt snarare än att hålla en vettig diskusion. Jag har inte sagt att du sagt att kvinnor är fittiga, men du verkar mer intresserad av att hålla en diskussion om hur fittiga kvinnor är än att faktiskt hålla en vettig diskussion om ämnet.

                Hade du läst vad jag skrivit hade du sett att jag upprepade gånger ställer mig på den anklagade mannens sida. Jag tillbringade större delen av dagen igår med att försvara män som blivit falskeligen anklagade och skrev många ilskna texter om vilket monster man måste vara för att kunna genomföra något så djävulskt som en falsk våldtäktsanklagelse, hur männen ibland kan lida resten av livet och att jag anser att det är på samma moraliska nivå som en faktisk våldtäkt. Uppenbarligen är du inte intresserad av att diskutera något annat än min möjliga empatiska nivå efter att ha slöläst ett inlägg, vilket inte är ämnet jag är intresserad av att diskutera. Och jag orkar inte hålla på med ditt kvinnogisslande. Jag gick på det när du ville ”diskutera” kvinnors dialog och kommunikation och avslutade med att förklara att du inte ville diskutera din egen kommunikation eftersom du var perfekt. Jättekul skämt, men gör mig mindre taggad att se dig som en person jag vill ge mig in i en diskussion med.

                  1. Be om ursäkt för att du inte läser det jag skriver innan du börjar göra uttalanden om min empatiska förmåga och annat trams istället.

                    1. Ber om ursäkt för att jag inte läser allt du skrivit varje gång jag svarar på dina inlägg.

                      För övrigt har jag inte hävdat att det är vanligt förekommande att mödrar anklagar fäder för pedofili.

              1. Nej, du har rätt. Det var en dubbelgångare. Jag ber om ursäkt.

                Det var länge sedan jag varit med om en så uppenbar härskarteknik. Du gjorde fel, du orkar inte medge det och istället vill du förminska mig och prata om hur upprörd jag blir. Gör man fel får man väl erkänna det och be om ursäkt, inte hålla på och förminska den man har att göra med. Det är ju bara fånigt.

                1. Jag bad om ursäkt och det dög inte bara för att det inte var uttryckt exakt som du ville ha det. Det om något är härskarteknik…

        1. Nu drar jag till med en förutfattad mening om Lisas och Fannys åsikter om våldtäktsmål.

          Kan man inte använda samma argumentation som du och Fanny gör (dvs. det är väl inget stort problem (Lisa)/”jag tvivlar fortfarande på att det är ett stort problem, och framförallt så verkar ingen ha några som helst belägg för det så betraktar det som en ickefråga.”(Fanny)) om tilltalade som blir friade i våldtäktsmål:

          Visst finns det säkert någon skyldig som går fri men oftast har det nog inte skett någon våldtäkt från början. Jag ser det som en icke-fråga tills någon kan presentera bevis för att det ofta sker att våldtäktsmän blir friade. Det kanske är lite jobbigt för den målsägande som inte blir får upprättelse i rätten men jag kan inte tänka mig att det är något särskilt stort problem.

          1. Så kan du väl se på saken, antar jag. Jag delar inte din uppfattning.

            Jag ser det dock inte som ett samhällsproblem att folk inte döms om bevisningen är otillräcklig, vilket är mer troligt vid vissa brott. Så måste rättssystemet fungera. Jag tillhör inte dem som tycker att man ska döma till kvinnans fördel eller liknande bara för att. Däremot är det ett problem att kvinnor som anmäler våldtäkt misstänkliggörs, och det sker ju också helt öppet.

          2. Så kanske man kan se det, men nu har du nog inte heller läst vad jag skrivit. Jag tänker inte hålla på och argumentera mot saker jag inte sagt.

            1. Men uppenbarligen tycker du att jag ska göra det… Förlåt Fanny, men jag kunde inte låta bli 😉

Lämna ett svar till Pelle P Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *