Om att tvingas diskutera påhittade samhällsproblem.

Det är klart att det är fel att falskeligen anmäla någon för våldtäkt. Fel som fan. Helt seriöst, jag skulle bli fly förbannad om jag fick reda på att något sådant hade inträffat i min närhet. Jag skulle inte tveka om att fördöma den som medvetet försökt smutsa ner någons rykte genom en falskanmälan. På samma sätt hade jag blivit fly förbannad om jag fick reda på att någon falskeligen anmält någon för rån, misshandel, stöld eller mord. Det är såklart otroligt omoraliskt att försöka utnyttja rättssystemet för att straffa någon man ogillar och det har jag aldrig någonsin uttryck en annan åsikt om.

Frågan är ju hur relevant det är att diskutera. Ja, det är fel. Det finns en massa saker som folk gör som är fel. Folk mobbas, folk slåss, folk snackar skit, folk snor och så vidare. Allt detta är dåligt och omoraliskt. Men när man diskuterar saker som om de vore samhällsproblem, då måste man ju också kunna argumentera för att det faktiskt är så det ser ut. Alltså inte bara att et skulle kunna ske, och att det om det skedde vore ett samhällsproblem. Man måste kunna argumentera för att det som det ser ut idag är eller riskerar att bli ett samhällsproblem.

Om du framställer något, till exempel falskanmälda våldtäkter, som ett samhällsproblem måste du ju också stå ut med att folk ifrågasätter om det faktiskt är det. Jag har ingen respekt för personer som målar upp ett hypotetiskt scenario och ba: detta skulle kunna ske, alltså måste vi diskutera det som om det vore ett samhällsproblem. Nej, det måste vi inte. Vi måst diskutera problem som faktiskt existerar, inte problem som skulle kunna tänkas existera. Det är totalt ointressant.

Jag bli irriterad när jag tar upp ett faktiskt samhällsproblem, såsom att kvinnor inte anmäler våldtäkt, och någon kontrar med att ta upp ett hypotetiskt samhällsproblem, såsom falskanmälningar av våldtäkt. Det finns inga belägg för att falskanmälningar av våldtäkt är mer vanligt förekommande än falskanmälningar överlag, i alla fall inga som jag har sett. Jag anser inte att jag ska behöva ta ställning till eller diskutera ”samhällsproblem” som någon diktat ihop, faktiskt. Däremot gör jag det gärna om det finns belägg för att detta samhällsproblem faktiskt existerar.

Min alldeles egna konspirationsteori.

Nu börjar även jag tycka att detta är skumt, det måste jag medge. Jag vill inte att nån ska tro att jag helt förnekar möjligheten att det kan vara något konstigt med alla dessa djur som dör, jag skulle bara önska att folk kunde ägna sig lite mindre åt att hetsa upp sig i onödan. Och i onödan enligt mig är när det endast har skett på två platser och man har kunnat se tecken på utvärtes våld i båda fallen.

Detta är egentligen ingen konspirationsteori, men det är väl samma mekanismer som ligger bakom. Om man letar tillräckligt noga så kan man se samband för precis allting. Det finns så mycket information ute i världen och så många helt orelaterade händelser som kan verka hänga ihop om man bara försöker.

Det jag tycker är lustigt med det är att folk ägnar sig åt att fundera över sådant när man istället kan lösa betydligt mer uppenbara problem som finns rakt framför våra ögon. För att reda ut en sak som bostadsbristen eller psykvården behövs inga långsökta teorier, det är bara att läsa regelverket kring det och lite offentliga utredningar.

Det är onödigt att det går en massa tid och engagemang åt detta. Tänk vad alla konspirationsteoretiker hade kunnat uträtta om de ägnat sig åt lite mer jordnära problem. Deras energi verkar ju vara närmast outtömlig, tänk om de hade kunnat använda den för att informera om hur fruktansvärt dålig psykvården är.

Alla engagerade människor finns idag antingen inom religionen eller hos konspirationsteoretikerna, eller etter värre: hos de religiösa konspirationsteoretikerna. Jag vet inte om det är så att man måste vara fylld av orimligt stark tro till något påhittat för att kunna langa så otroligt mycket engagemang som dessa personer gör.

Om jag ska säga min egen konspirationsteori så tror jag att staten och media levererar en massa irrspår om ”mystiska grejer” för att vi ska undvika att engagera oss i verkliga och uppenbara problem. Rädsla är, som vi alla vet, ett utmärkt sätt att hålla människor i schack.