Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Om en kvinnofrigörelse bortom karriär eller förhållande.

Läser en ”antingen/eller” lista som Kissie har gjort på sin blogg. Sista punkten lyder såhär:

KARRIÄR / FÖRHÅLLANDE

Och jag tänker att detta säger så mycket om dagens kvinna. Kvinnan som slits mellan dessa två ”motpoler”, förhållande eller karriär. Som har att välja på att vara slav under patriarkatet eller kapitalismen (även om kapitalismen såklart är patriarkal, men ni fattar grejen).

Karriärkvinnan framställs inte sällan som ett feministiskt ideal. Kvinnan som inte lever för förhållanden med män utan istället för att göra karriär, tjäna pengar och så vidare. Vi har att välja mellan att ingå i heterosexuella monogama relationer eller total cynism när det kommer till andra människor, aldrig att vi kan prata om att leva i samvaro med andra människor på andra villkor. Antingen är det förhållanden eller total egoism, att gå upp i sig själv och endast sig själv, och då såklart även ”karriären”.

Det är såklart relevant för jämlikheten att kvinnor har samma möjligheter till ekonomisk självständighet som män. Problemet med karriärkvinnan som feministisk figur är att det inte fokuserar på frågor som lika lön för alla kvinnor, utan handlar om enskilda kvinnors möjlighet att göra karriär inom ett kapitalistiskt system som fortfarande domineras av män och där kvinnor på de allra flesta ställen tjänar slavlöner.

Sedan är det såklart problematiskt att kvinnor uppmanas till att välja mellan dessa tu, förhållande eller karriär. Män behöver inte välja, de kan fortfarande utan problem ha båda delarna. Kvinnor däremot måste obönhörligen offra det ena.

Jag drömmer om en kvinnofrigörelse som innebär en verklig autonomi, där vi slipper vara slavar. Där vi slipper välja mellan att vara självständiga som karriärkvinna eller får kärlek i förhållanden. Där vi kan utveckla oss själva och våra relationer i frihet, utan att behöva sälja oss. Där vi inte behöver välja mellan karriär och förhållande, utan istället kan ägna våra liv åt betydligt mer meningsfulla saker än båda delarna.

6 kommentarer till Om en kvinnofrigörelse bortom karriär eller förhållande.

  • Brad skriver:

    Two things:

    1. Absofuckinglutely! I agree with you 100% that it is a tragedy that women still can’t choose both of these. Until this one is solved there is much much to do…

    2. I’m unsure about another point. You make a clear reference to men as a relative comparison, ”Män behöver inte välja, de kan fortfarande utan problem ha båda delarna”. I find the comparison incomplete. I’m not sure whether I should help to complete the comparison or not as if I do then it might be perceived as if I’m shifting the topic to men and this blog is about feminism and feminism is about women and not men. So, should I leave the comparison incomplete or complement and break the rule?

      • Brad skriver:

        Hence my reluctance to do so. However, then the comparison that is made is incomplete and therefore subject to misunderstanding.

        What to do…

        • Brad skriver:

          That’s an interesting way to look at it. Do you find it problematic that I’m interested in feminism and want to read and occasionally reply in a blog like this one? Would it make a difference to you if I was female?

          • Brad skriver:

            Ok, fair enough, unacceptable on my end to use the words ”incomplete/complete” or to assert that the argument was incomplete. Lesson learned (hope I don’t make that mistake again). Bash me again if I do!

            ————

            However, I’m very confused as to why my gender matters here and I must say I don’t agree at all with your assertion that women don’t ”complete” arguments of other women. They most certainly do and in fact must if the overall process is to move forward. They perhaps use a different manner of presentation. New perspectives are indeed what is required. Without those feminism would have stagnated a long long time ago.

            Back on topic, if I was female I simply would have complemented (i.e. added to) the discussion and no one would have batted an eye. However, being male, I am not allowed to add anything that is about men EVEN when the topic was a direct comparison of women to men. I don’t understand ”hur det går ihop” (spelling?). That was my point.

  • Brad skriver:

    (note: sorry if this one posts twice as it disappeared the 1st time I tried to skicka)

    @Maria – No need to answer my questions as I took a peek at your blog and found that you have already addressed this topic.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv