Om sorgen och saknaden efter cigg.

Nu är jag faktiskt ickerökare på riktigt. Jag har inte rökt alls på lite mer än två månader och jag är imponerad av mig själv, jag har inte ens rökt på fyllan vilket jag till och med tänkte låta mig själv göra. Jag är inte sugen på cigg, jag känner snarare ett aktivt osug efter cigg.

Den enda sorgen är att en cigg efter allt är den bästa accessoaren. Cigg livar fan upp varenda jävla outfit. Tänk kombon punkiga jeans, t-shirt och converse, inte så kul kanske. Tänk sen samma outfit med en cigg, genast blir allt skithäftigt.

11 reaktioner till “Om sorgen och saknaden efter cigg.”

  1. när jag skrapat ihop tillräckligt med motivation ska jag med sluta röka.

    svar; ja, det är alltid jag som har fotograferat om inte källa till bilderna anges.

  2. Men det är ju soft att du slutat röka ändå. Och nu blogga om mat för att få en mindre komplicerad relation till den. Go hälsosamma Fanny! ;D

  3. Men åh, här går jag omkring och försöker motivera mig till att sluta röka och så kommer du och berättar sanningen. min värld blev inte precis lättare.

    Och just när jag skrivit klart mening ovanför kom en kund in (jag är på jobbet) och stinker av ingrodd rök. Som att varenda del av honom är fylld av nikotin och det pyser ut genom porerna. Ingen god doft. Det gav mig nog tillräckligt med motivation för att kunna ignorera coolhets-sanningen.

    1. Det är väl en smakfråga men jag tycker tyvärr att du har fel. Cigg är coolt, farligt och äckligt ja, men även coolt. Det är coolt att skratta faran rakt i ansiktet.

  4. Det är inte bara på modefoto som frågan uppkommer: vad ska man göra med händerna? Ta i håret, hålla dem utanför bild, ha megaring(ar)? Ciggen är en av lösningarna. Bildmässigt lagom, och väldigt cool förr, men inte så cool idag.

    1. Nej, det finsn ingen speciell cigg jag längtar extra mycket efter. Morgonciggen allra minst, då det får mig att känna mig asäcklig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *