Om vetenskaplig skepticism.

Roligt inlägg om ”rattfylleribluffen” som är menat att vara en parodi på vissa ”skeptiker”. Det finns ju en hel del människor som använder samma typ av argumentation kring till exempel klimatförändringarna och på något vis menar att staten inte ska göra något åt ett samhällsproblem om det inte är 100 % säkert att det faktiskt existerar.

Allt som allt en utmärkt satir på hur vissa haverister använder vetenskaplig skepticism för att föra sina teser i bevis, bara det att de använder den på ett helt orimligt sätt. Detta är ju något som växt fram mer och mer, personer som verkar vilja att saker och ting ska föras i bevis medelst kliniska experiment och vara ristat i sten innan man över huvud taget kan ta en politisk debatt kring det.

Som feminist så stöter man ju på mycket av denna vara. Personer som vill se vetenskapliga bevis för precis allting man lägger fram, även det som är uppenbart för var och en som öppnar ögonen.

Nå, skepticism kan såklart vara bra i många fall men när det används som ett sätt att förhala samhällsdiskussion och -förändring så är det kanske inte så lyckat. Det är ju inte som att nuvarande samhällsordning är byggd på någon slags ”evidens”, enskilda lagar kan givetvis vara det men vilka samhällsmål man strävar efter är i mångt och mycket en fråga om vilka intressen som tillåts dominera, inte om vad som på något objektivt sätt är ”bäst”. Det är väl ingen som på allvar tror att makthavare i allmänhet tänker mer på vad som är bästa för samhället än på vad som tjänar deras egna och dess allierades intressen eller att deras uppfattning om vad som är bäst inte färgas av deras position? Det är nog vad jag skulle kalla naivt.

20 reaktioner till “Om vetenskaplig skepticism.”

  1. Könsmaktsordning – där har du ett ord utan evidens.

    Men även en del feminister använder sig av fula knep. Som när man påstår att våld mot kvinnor är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor i Europa. 100 % osant. Cancer, bilolyckor, hjärtsjukdom m m är betydligt
    vanliga. Ändå upprepas den osanningen TROTS statistik som motsäger det.

    Uppgiften dementerades ganska omgående av TT eftersom det visade sig vara ett rent påhitt, men fortsatte trots det användas av feminister. T.ex har Gudrun Schyman (v) och Birgitta Ohlsson (fp) citerat uppgiften långt efter dementin.

    1. Det finns gott om belägg för att män har mer makt i samhället. Män sitter oftare i företagsstyrelser, har högre lön, mer egendom och så vidare. Där har du könsmaktsordningen.

      Angående dödsorsaker: Har aldrig hört det påstås och aldrig påstått det själv.

      1. Vet inte om det är någon som allvarligt hävdat att det är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor överlag, men i början av 2000-talet spreds visst nyheten att det var den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldern 15–44 år i Europa , och det verkar ha varit taget ur luften (Vof).

        Sedan bör man ju vara försiktig med att bemöta påståenden om ”den vanligaste dödsorsaken” när man inte vet hur listan över dödsorsaker är indelad. Men för officiell statistik i Sverige 2011 gäller att 8 15–44-åriga kvinnor hade mord/övergrepp (av partner eller annan person) som underliggande dödsorsak, 62 hade t.ex. C509 (en kod för bröstcancer); oavsett indelning finns alltså en klass [C509] som är större än varje klass som bara inkluderar mord/övergrepp (liknande förhållanden rådde för ca 10 år sedan även om något fler dog av båda orsakerna då).

        1. Verkar orimligt tycker jag rent spontant, men det beror ju såklart på hur snäva avgränsningar som görs. Dessutom så är det väl en massa män som dör i liknande grejer också, så det behöver ju inte indikera något särskilt. Hade aldrig hört det innan, än mindre hävdat det. Vissa antifeminister har en tendens att ta upp totalt inaktuella grejer.

      2. Ett fåtal män har makt. De flesta män och kvinnor har det inte. Så som argument för en känsmaktordning fungerar det inte… Löneskillnaden mellan män och kvinnor beror till största delen på grund av att män och kvinnor väljer att jobba inom olika yrken. Inom olika yrken är skillnaderna små när msn tar hänsyn till olika bakgrundsvariabler som ålder osv. Man skulle kunna hävda att det finns en könsmaktsordning som förtrycker kvinnor till att välja vissa jobb. Tror du det?

        1. Och du tror inte det finns ett samband mellan vilka yrken som generellt har en lägre lön? Och du tror inte att vissa jobb blir ”könade” då kvinnor och män faktiskt har olika normer att följa, och uppmuntras till något olika intressen? Du är helt främmande för detta?

          Ok, då kan man säga att ditt påstående stämmer. Annars är det antiintellektuellt skitsnack.

          Du menar att kvinnor ”väljer” att jobba inom vissa jobb som är lågbetalda. Då måste du mena att det är ett 100 % reellt val. Ok. Då är alltså män som signar upp för armén totala idioter? För de väljer ett yrke som är farligt! Och män som jobbar inom andra farliga branscher. Idioter de med. För de VÄLJER ju i princip att skadas. Jag vet inte ens varför vi ska betala ut rehabiliteringskostnaden för dem, eftersom de enkelt kunde VAAALT någon annat. Ellerhur? Ok! Det borde kanske bli mansrörelsen nästa agenda – se till att män slutar välja så helvetes dåligt i livet, i stället för att gå runt och klaga på att de har det dåligt…

          Eller, den här argumentationen om ”frivillighet” och ”val” är bara okej när det är kvinnor som tycker sig se könsliga orättvisor i samhället?

          (För idioter: jag säger inte att vi INTE har val. Jag påstår dock att valen är strukturellt bundna och eftersom män och kvinnor fostras in i olika roller tenderar våra val att se olika ut.)

          1. Den stora skillnaden är mellan offentliga arbeten och privata och speciellt offentliga arbeten som inte finns inom privata sektorn. Manliga sjuksköterskor tjänar som kvinnliga, samma sak med läkare när man tar hänsyn till bakgrundsvariabler. Även traditionellt manliga yrken som militär och polis är inte speciellt bra betalda men bättre än ex sjuksköterskor vilket beror på att de som arbetar där har fler alternativ i den privata sektorn jämfört med sjuksköterskor.

            Ditt svammel om att bara för att de valt något själv inte skulle få ersättning och rehabilitering är absurd av många anledningar. För det första begränsas inte sådant på grund av eget frivilligt val. För det andra så är det helt ok att välja ett yrke med låg lön. Det finns många andra saker som gör att man vill jobba inom ett visst yrke: man kan tycka det är intressant, viktigt, att man gör en insats etc.

            När sedan argumenten tryter kommer härskarteknikerna fram. Kalla folk idioter, hur vuxet är det…

            1. Nå, men grejen är ju att kvinnligt kodade yrken står lägre i status. Man har även kunnat se att mansdominerade yrken har tappat status när kvinnor kommit in i dem, som med läkare.

              1. Är inte helt övertygad om att det är så. Vilka yrken i den privata sektorn har tappat status när set blivit fler kvinnor? Knappast civilingenjörer där det är betydligt fler kvinnor nu jämfört med tidigare. Advokater? Knappast…

                Tror snarare att det är jobb inom offentliga sektorn som drabbats och i andra hand kvinnor då det är fler kvinnor där.

                1. Så kan det säkert vara. Att det leder till maktobalans mellan könen är dock fortfarande ett resultat av det.

            2. Btw så ska du knappat snacka om härskartekniker när du kallar fullt legitim argumentation för ”svammel”.

        2. Fast så är det ju också män som grupp man brukar diskutera och inte enskilda män. Jag anför dessutom också klass- och rasperspektiv i min världsbild.

          Jag tror att olika könsroller driver folk till att söka sig till olika sektorer men framförallt tror jag att kvinnor arbete generellt värderas lägre.

          1. Då kan du ju glömma könsmaktsordningen eftersom nästan alla män har precis samma makt som nästan alla kvinnor…

  2. Den enda ”statistiken” jag hört är att den vanligaste dödsorsaken bland gravida kvinnor i västvärlden är att de blir mördade av sin partner. Antagligen är det inte heller sant men jag gissar att det kan ligga aningen närmare ”sanningen” med tanke på att de flesta gravida kvinnor är relativt unga och friska och har tillgång till så god sjukvård vilket betyder att kvinnor i den åldern inte dör speciellt mycket alls. Så finns det en sådan statistik så säger den ju egentligen inget heller.

    Ska googla lite och se om det går att hitta några siffor. Återkommer med det i sånna fall.

    1. Det har gjorts studier från Maryland från 90-talet som visar på att 20 procent av dödsfallen under eller året efter graviditet var mord (Pubmed). Är inte så insatt i detta, men man kan kan ju tänka sig att mord har litet större betydelse som dödsorsak bland gravida kvinnor även efter att man tagit hänsyn till åldern, av olika skäl, som att (1) kvinnor med svåra kroppsliga sjukdomar, som cancer, mer sällan är gravida, (2) gravida kvinnor befinner sig i mer socialt utsatta miljöer (speciellt inom yngre åldersgrupper) (3) problem kring graviditet bidrar till att öka risken för våld från t.ex. partner. Om vi ser till den officiella svenska statistik för 2011 jag refererade till ovan var 8/689 dödsfall bland kvinnor i åldersgruppen 15–44 (oavsett om de var eller varit gravida eller inte) mord eller andra övergrepp.

      1. Det låter som rätt höga siffror. Skulle vara intressant med siffror från sverige och med lite nyare datum, I Sverigei har vi en så väl fungerande mödravård, bra sjukvård osv. Jag vet att i Sverige i dag föder även sjuka kvinnor barn i högre utsträckning än tidigare och kvinnor som aldrig skulle ha klarat/uppmuntrats till en graviditet för 15 år sen kan idag klara av en graviditet.

        Jag leker med tanken på att mödradödligheten i sverige torde ha ökat något eftersom kvinnor som är grundsjuka i större utsträckning föder barn – lite ot och det är bara spekulationer från min sida.

        1. Ja, det var en amerikansk befolkning med rätt hög risk för mord i allmänbefolkningen. Det finns ingen officiell statistik i Sverige över dödlighet bland gravida kvinnor i dödsorsaker som inte är graviditetsspecifika; vet inte om det gjorts någon studie där man länkat register. När det är så få kvinnor totalt som mördas i de aktuella åldersgrupperna i Sverige torde det också bli svårt att meningsfullt undersöka om det finns någon ökad risk just bland gravida. Om man ser till dödlighet i specifika graviditets- och förlossningskomplikationer har det dött i genomsnitt 3–4 kvinnor/år i Sverige sedan 90-talet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *