Över hen.

Träffade min före detta partner i torsdags för första gången sedan i julas, då jag hälsade på hen i Japan. Jag var orolig inför mötet, orolig att alla känslor skulle återvända. Men inget sådant inträffade. Det var så jävla skönt att inse att jag är helt och hållet över detta. Jag känner varken kärlek eller hat, inte heller någon slags revanschlust. Jag kunde vara genuint glad för hens skull.

Det har tagit en jävla massa tid, grunnande och ångest. Det har varit svårt att greppa att det aldrig kommer att bli vi igen. Men nu när det är över känner jag mig så jävla stark. Och vad som också gör mig stolt är att jag klarat mig ur det utan att ersätta det med någon annan eller med någon slags ytlig förströelse, att jag har tillåtit mig själv att sörja förhållandet och så vidare.