Pm: privatsfären och demokratin.

Detta är min Pm i kursen Medborgare om samhälle, som överlag var en riktigt tramsig kurs. Är nöjd med denna i alla fall.

Privatsfären och demokratin

Syftet

Generellt för de teorier om demokrati vi tagit del av genom kursen kan sägas att perspektivet är någorlunda minimalistiskt. Fokus i definitionerna ligger på procedurer kring val och på olika medborgerliga rättigheter, såsom yttrandefrihet, föreningsfrihet etcetera. Jag vill utforska vad detta har för konsekvenser för kvinnoperspektivet inom demokratiseringsforskningen.

Demokratidefinitioner

Det finns många olika demokratidefinitioner som skiljer sig åt på många sätt. Emellertid har minimalistiska demokratidefinitioner kommit att bli mer vanliga. Minimalistiska definitioner ”begränsar sig till den politiska arenan”(Linde och Ekman, 2006, 16) och berör mest hur procedurerna kring val etcetera ser ut (Linde och Ekman, 2006, 16).

Ett bra exempel på en minimalistisk demokratidefinition är Dahls polyarkimodell som enligt Linde och Ekman (2006, 19) är representativ för många av definitionerna av demokrati inom demokratiseringsforskningen. Enligt denna modell är det viktiga att myndigheter kontrolleras av valda befattningshavare som väljs i fria och opartiska val. Allmän rösträtt ska råda och alla ska ha rätt att kandidera i val. Det ska råda yttrande- och föreningsfrihet och det ska finnas alternativa informationskällor som skyddas av lagen (Linde och Ekman, 2006, 19). Detta är vad som krävs för att ett samhälle ska kunna kallas polyarkiskt, vilket enligt Dahl är så nära demokrati en kommer i praktiken, varför jag härefter kommer att kalla det demokrati. Ett samhälle där i princip alla har rätt att medverka i den offentliga tävlan om makten på tidigare nämnda premisser anses vara en demokrati.

Exakt vad Dahl tycker ska stå under demokratisk kontroll framgår inte av hens demokratidefinition. Dahl fokuserar främst på hur politiken ska äga rum på de arenor där den gör det, inte vilka arenor som ska omfattas av politiken. Utan att dra det till sin extrem och mena på att politiken med denna definition skulle kunna omfatta i princip ingenting så kan en ändå säga att den politiska sfären kan skifta mycket i storlek i olika demokratier, vilket alltså innebär att den mängd saker som står under demokratisk kontroll kan skilja sig mycket mellan olika länder utan att de ses som mer eller mindre demokratiska.

Feminism

Centralt inom feminismen är kritiken av uppdelandet av samhället i olika sfärer, framförallt den privata sfären och den offentliga sfären. För att komma till bukt med diskrimineringen av kvinnor så kan en inte bara se på den offentliga sfären, utan måste även leta i den privata sfären. En stor del av kvinnoförtrycket antas pågå i den privata sfären (Kymlicka, 1990, 249).

Inom feminismen finns också en kritik av det smala politikbegreppet som bland annat kan återfinnas i Dahls demokratidefinition. Politik handlar enligt denna om det som sker i den offentliga sfären, och undantar därmed det som sker i den privata sfären (Linde och Ekman, 2006, 41). Detta gör att förtrycket av kvinnor i den privata sfären inte ses som frågor som är öppna för politisk diskussion och påverkan utan som privata angelägenheter.

Genom att dela upp samhället i två sfärer och sedan kräva jämlikhet i den ena men strunta i den andra så kan en stor del av kvinnoförtrycket fortgå trots att kvinnor och män formellt har samma rättigheter i den offentliga sfären. Ett samhälle kan alltså vara formellt jämställt men fortfarande rymma ett omfattande kvinnoförtryck. Många feminister vill därför bredda vad som anses som politiskt relevant till att även röra det som idag räknas in i den privata sfären.

Analys

I de minimalistiska demokratidefinitionerna, där Dahls polyarkimodell ingår, sägs det ingenting om vad politiken ska omfatta. Även om en kan göra antagandet att det ska vara en betydande del av samhällslivet som står under demokratisk kontroll så är det inte grundläggande för definitionen, och samhällen anses inte mindre demokratiska för att en mindre del omfattas av politiken. Det viktiga är istället att den politiska makt som finns utövas enligt vissa procedurer.

Även om Dahls demokratidefinition omfattar kvinnor genom att inkludera dem både bland de som borde vara röstberättigade och bland de som borde kunna vara med och konkurrera om makten så ställer den inga krav på kvinnors villkor i samhället i stort. Om det är som många feminister säger, att en stor del av kvinnoförtrycket pågår i den privata sfären, så påverkar detta såklart samhället.

Dahls demokratidefinition säger inte heller någonting om att samhället i ett utgångsläge ska vara någorlunda jämlikt eller att det ska finnas en jämlik representation av olika grupper, till exempel kvinnor och män, i den politiska arenan. Dahl skulle troligen inte betrakta ett samhälle där kvinnor var förbjudna från att delta i politiken eller från att rösta som demokratiskt, men det verkar inte vara viktigt att kvinnor och kvinnor intressen finns representerade i politiken.

Ett grundläggande ideal inom demokratin är jämlikheten mellan människor. Detta tillvaratas i Dahls modell genom att kräva formell jämlikhet i de politiska procedurerna, till exempel att det ska finnas lika rösträtt och att alla har rätt att ställa upp i val. På detta sätt råder den en formell jämställdhet. Detta krav omfattar emellertid bara den politiska arenan.

Den privata sfären anses inte vara politiskt relevant, det ägnas i alla fall inte särskilt mycket intresse åt att utforska hur den kan vara det. På detta sätt så blir en av de viktigaste sfärerna där ojämställdheten mellan kvinnor och män upprätthålls borträknad från det politiskt relevanta.

Slutsats

Enligt Dahls demokratimodell kan det, ur en feministisk synvinkel, fortfarande fortgå en ansenlig mängd kvinnoförtryck utan att det för den sakens skulle gör att landet anses mindre demokratiskt. Detta möjliggörs delvis av att Dahl endast fokuserar på procedurerna i den politiska arenan, och därmed bortser från en av de, enligt feminism, viktigaste arenorna för upprätthållandet av kvinnoförtrycket, nämligen den privata sfären.

Det är intressant att fundera över vad en minimalistisk demokratidefinition gör med vår förståelse av demokrati och hur det påverkar olika grupper i samhället. Hur ska vi se på ett samhälle som uppfyller alla krav i Dahls modell men fortfarande innefattar ett omfattande förtryck av kvinnor? Om vi inte ser det som en demokrati så riskerar vi att döma ut många länder som som idag ses som demokratier som ickedemokratiska, samtidigt kan en fråga sig vad demokrati har för värde om det inte innefattar ett visst mått av jämställdhet.

Jämlikhet är ett av de viktigaste idealen inom demokratin. Det anses relevant att alla medborgare har lika möjligheter att delta i politiken. Genom att begränsa sig till den politiska arenan när det kommer till att definiera demokrati så riskerar en att bortse från omfattande ojämlikhet, däribland ojämlikheten mellan män och kvinnor. Detta borde vara en relevant tankeställare för de som förordar minimalistiska demokratidefinitioner.

Litteraturförteckning

Kymlicka, Will. Modern politisk filosofi. Andra upplagan. Nora: bokförlaget nya doxa. 1990.

Linde, Jonas och Ekman, Joakim. Demokratiseringsprocesser. Lund: studentlitteratur. 2006.

En kommentar till “Pm: privatsfären och demokratin.”

  1. Hej hej, kanske detta är en fråga mer till fredrik lindstöm;) men
    ordet man, jag är helt med på att byta ut det till en,uskattar det och
    nu när jag är medveten om detta ord så märker jag hur mycket det
    använs. Så jag funderar på om det – utan genus- helt enkelt om order
    man haft en inflation de senaste åren. Skulle mormor använda det i sitt
    talspråk, skulle nyhetsankaret säga det så mycket för 10 år sedan.
    Det känns som det byter ut många pronomen, jag blir man, vi blir man,
    en blir man, eller? OCH Grym blogg!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *