Politiskt korrekta människor måste sluta springa rasisternas äranden.

Jag tror det var i söndags som det senaste twitterhaveriet gick av stapeln, kallat #pepparkaksgate. Grunden för det hela var en artikel i Nerikes Allehanda som handlade om ett barn som inte fick vara pepparkaka i skolans luciatåg eftersom det, enligt artikeln, kunde uppfattas som främlingsfientligt. Detta fick ungefär hela twitter att slå bakut och skriva om att detta minsann är att dra pk-ismen för långt, uttryckt på en massa olika sätt. Även personer som själva ingår i den politiskt korrekta sfären upprördes, bland annat Lady Dahmer som upprörs över det överdrivna hänsynstagandet till att någon kan ”ta illa upp”. Det hela slutade med att det kom en ny artikel där det hela förklarades som ett missförstånd. Detta kan såklart vara en efterhandskonstruktion, men det kan minst lika gärna vara helt sant eftersom källan i den första artikeln inte verkade vara mycket mer än den berörda tioåringens mor. Nå, spela roll.

Jag håller såklart i sak med om att det är trams att tycka att det är rasism med pepparkaksgubbar i luciatåget, om det nu var så det var. Jag tänker inte heller ge mig in i en diskussion om den tragiska bristen på både källkritik och nyansering som alltid förekommer i den här typen av debatter, eftersom den borde vara ganska uppenbar för de flesta. Vad jag däremot har otroligt svårt för är hur många personer som ingår i den politiskt korrekta sfären är så otroligt ängsliga kring detta att en måste göra värsta grejen så fort något går utanför vad en anser är ”okej” att göra i den politiska korrekthetens namn.

Samma tendens finns hos feminister att alltid ”ta avstånd” då en tycker att någon feminist har gått för långt. Jag tycker att detta är relevant i vissa fall (även om jag själv inte alltid gör det) som när det rör länge pågående debatter eller sådant som fungerar som vattendelare inom den feministiska sfären. Däremot ser jag inget behov av att ta avstånd så fort någon feminist säger något jag inte sympatiserar med. Jag tar avstånd från vanligt förekommande fenomen som jag inte sympatiserar med, men jag ser inget behov av att t avstånd från alla yttranden från feministiskt håll jag inte sympatiserar med. Detta vore att lägga energi på helt fel saker och skapa onödiga konflikter i en grupp som faktiskt ändå överlag delar mina intressen. Jag är helt för intern kritik inom politiska rörelser, men det måste ske på ett rimligt sätt och när det behövs.

Och att som en person som generellt är för politisk korrekthet göra en så stor grej av den här pepparkakshistorien, och även av ”debatten” kring att kulturhuset flyttade Tintin i kongo från barnavdelningen som var för ett tag sedan, tycker jag är att springa rasisternas ärenden. Genom att bidra till att göra en så jävla stor grej kring varje liten skitgrej som händer så befäster en en bild av att det finns en ”pk-ism” i samhället. En bild som rasister har gjort väldigt väldigt mycket för att sprida, och som pk-människor alltså hjälper till att sprida än mer. När folk pratar mycket om något som egentligen inte alls är representativt eller ens regelbundet förekommande så tar det så otroligt mycket mer plats än vad det egentligen borde ta. Det skapar en allmän bild av att detta är ett fenomen snarare än en enskild händelse.

Företrädare för rasistiska, eller för den delen sexistiska, åsikter gör extremt sällan detta, det är ju aldrig så att någon företrädare för Sd själv drar uppmärksamhet kring att någon kommun eller skola agerat rasistiskt. De svarar ju knappt ens på direkt fråga kring sådana ärenden! Om de hela tiden hade belyst den rasism som finns i samhället hade de såklart förlorat extremt mycket på detta, det säger ju sig självt. Så varför belyser pk-människor ständigt de få (och ofta missvisande) exempel som finns på orimlig politisk korrekthet?

Alltså gud, du är Pk. Du är för ett ickesexistiskt, ickerasistiskt och jämlikt samhälle. Bara chilla i detta och be inte om ursäkt för dig hela jävla tiden. Du behöver inte, och du bör inte heller, ”ta avstånd” från alla personer och institutioner som implementerar detta på ett sätt som inte faller dig i smaken. Genom att alltid ”ta avstånd” från saker som inte är representativa för de politiskt korrekta sfären i stort så bidrar du till att skapa en bild av att detta är vanligt förekommande, och därmed värt att ta avstånd ifrån. Gör inte det!

Det är så sjukt jävla onödigt att skapa splittringar genom att ”ta avstånd” när det inte ens behövs. Jag blir så otroligt otroligt trött på denna ängslighet från vissa pk-människor. Varför ska det vara så förbannat svårt att stå för att en generellt sympatiserar med den rörelse som syftar till att bekämpa rasism och sexism? Varför måste en alltid ta avstånd från denna rörelse så fort en får chansen? Skäms ni för att ni är Pk eller vad fan är grejen?

43 reaktioner till “Politiskt korrekta människor måste sluta springa rasisternas äranden.”

  1. Jag tror att grejen är att tar man ställning för feminism eller icke-rasism är det de där grejerna som alltid kommer upp. Jag har en släkting som envisas med att lägga upp länkar från avpixlat och nationell, och när man ifrågasätter skiten som står där får man den där pepparkaksgubben eller serietidningen i ansiktet. Bättre förekomma än att förekommas.

    1. Ja, säkert. Förstår att det kan vara skönare för individen, men tror det generellt leder till ett mer ängsligt klimat där folk behöver ursäkta sig än mer.

      1. Jag förstår inte poängen med den sortens nyheter över huvud taget. Det är så absurt – en tioåring får eller får inte klä ut sig till pepparkaksgubbe. Varför i hela fridens namn är människor intresserade av att diskutera sådna total skit, rent ut sagt? Och varför skriver tidningarna om det? Skriver tidningarna om det så utses det automatiskt till ett symptom på en generell trend, vilket i det långa loppet på något sätt ”bevisar” att anti-rasismen eller feminismen har ”gått för långt”. Inte bara att anti-rasism och feminism är onödigt eftersom Sverige är totalt jämställt, utan att det ”gått för långt”, vilket ju faktiskt inte är fallet om man slutar fokusera på estaka separata fall och tittar på helheten. Jag förstår verkligen inte varför man skriver artiklar om typ skolbarn som äter halal och sånt där som är totala icke-nyheter. Tintin var en sådan icke-nyhet.

        1. Klart folk är intresserade när deras kultur och traditioner ifrågasätts och därför blir det nyheter av det! Sedan finns det många som upplever det som att feminismen har gått för långt och bara drivs av folk som bor på Södermalm och aldrig har haft kontakt med verkligheten och tror att alla twittrar…

          1. Men kulturen ifrågasätts ju inte. Det är enskilda totalt isolerade fall av absolut skittrams som kan hanteras av personerna i fråga. Det finns inget ifrågasättande av huruvida man skall tillåtas sjunga nationalsången eller flagga på nationaldagen, men de lyckas alltid gräva upp nån idiot som sagt något som på något sätt kan tolkas som att kanske….

            Ja, folk tror ju så mycket dumt.

            1. I de exempel som kommer fram ifrågasätts vår kultur. Sedan att det kan hanteras av ensklilda personer är ju inte tidningen intesserad av att veta eller förmedla. De vill ju bara ha en nyhet som folk är intresserad av att läsa. Sedan finns ju poängen med att dessa fall skulle bli fler om inte tidningarna skrev om dem…

  2. Jag håller verkligen med, jag önskar att man kunde sluta ge dessa små saker så mycket uppmärksamhet. Det ger människor som inte är utsatt för rasism en bild av att det inte existerar någon ”riktig” rasism i Sverige, och att svenska traditioner faktiskt är hotade. Samt att ”PK-maffian” lever och frodas.

    Jag tror det bästa sättet att bemöta sådant som det här ”pepparkaks-förbudet” är att ta avstånd från det om rasister och antifeminister börjar dra upp det som exempel i diskussioner och debatter, annars låt det vara.

  3. Jag tycker du tar upp något väldigt viktigt här, man måste ju själv inse vad som är rätt, vad som är fel och vad som helt enkelt är nonsens utan betydelse. Uttrycket PK används ju ofta av SDare och liknande för att beskylla människor att på ett opportunistiskt vis följa rådande samhällsnormer och trender, vilket denna ängslighet som du beskriver bekräftar.

    Själv såg jag något om det på facebook om det och bestämde mig för att bara strunta i det och inte klicka på några länkar, Det verkade vara så onödigt och oviktigt att ens slösa tid att diskutera något så banalt. Ditt inlägg är det första jag läser om saken och jag tycker att twitter och facebook samt andra sociala medier gör samhällsdebatten nästan outhärdlig ibland. Dessa medier tillåter att något sprids direkt när det har hänt, förvrids, sprids vidare, förvrängs, innan källkritik har fått en chans. Jag la ner både twitter och blogg nyligen av en massa anledningar och främst twitter tycker jag är skönt att strunta i. Dessa svallvågor av tjags och tjattrande, ingen vill vara sist på bollen så man hoppar på precis allt. Ständigt reagera istället för att agera.

  4. Jag kunde inte hålla med dig mer. När detta diskuterades (kommer inte ihåg var) så såg jag till och med en person som skrev något i stil med ”jag har alltid varit emot SD, men nu börjar jag fatta varför folk röstar på dem!” Liksom, va? Är det rimligt att rösta på ett främlingsfientligt parti för att en unge inte fick vara utklädd till pepparkaka?

  5. Men ja! Tack! Kommenterade hos LD om detta men fick bara konstigt svar. Känner det också, får bara ångest när politiskt korrekta ska skriva inlägg om små skitgrejer och blåsa upp det så. Shit, vänta lite liksom.

    1. Jag ser nyanser i sådana här debatter som gör att jag inte säger mje eller mjo (nu menar jag itne att andra inteser nyanser, menar bara att just jag inte känner att jag kan yttra mig si eller så än) om det men jag vill bara påpeka att jag tycker att din kommentar gjorde sig mycket bra där, den var uppfriskande! Synd att ingen riktigt tog seriös notis om den & betänkte (kanske någon gjorde men då har jag missat det då jag skummade)

  6. Jag håller verkligen med dig här, det är visserligen fullt möjligt att vissa (tex skolpersonal) ibland är överdrivet försiktiga för att inte uppröra någon även då det inte behövs men jag blev så irriterad på alla de som förutsätter att så alltid är fallet för att någon påstår något, som det där med de svarta katten på blocket t.ex. Jag är trött på att folk som egentligen har bra värderingar angående rasism göder föreställningen att det är vanligt förekommande.

  7. Detta ständiga avståndstagande från triviala ”pk”-händelser är oerhört tröttsamt (det har ju blivit lika viktigt att ta avstånd från politisk korrekthet som det är att ta avstånd från t ex rasism, vilket uppenbarligen bara är ett sätt för rådande ordning att försega utveckling), men det ditt inlägg handlar om var en aspekt av det hela jag aldrig tänkt på! Väl skrivet!

  8. Jag tycker det är dags att skrota begreppet pk. Politikerna har olika uppfattningar, det är deras jobb. Det är mediasvängen som går åt samma håll alltid, utan att kolla så noga vart det bär, och jobbar på att bibehålla fördomar. Det borde heta ”mk”, medialt korrekt.

  9. Det är uppenbart att det finns en snäv ram av åsikter som är acceptabla att uttrycka och detta kallas ofta pk. Om man jämför med många andra länder så är ramen betydligt snävare i Sverige och här kritiseras man för de åsikter man har och man diskuterar inte åsikterna i sig som ofta görs i andra länder. Läs exempelvis tidningar från Tyskland, England och Frankrike så finns det mer respekt för andras åsikter är jämfört med i Sverige.

      1. När det gäller det etiska är enda skillnaden att de svenska har inte blivit ertappade. Men det finns fler tidningar som tycker olika saker och inta samma sak som i Sverige.

        1. Jag förstår inte din mening ”det finns fler tidningar som tycker olika saker och inta samma sak som i Sverige”. Tycker du att brittisk press är ett bra exempel på respektfullt beteende inom media? För det tycker inte jag. Tänker jag brittisk press tänker jag häxjakt.

          1. Nej, engelska tidningar är inte något föredömme när det gäller etik, men min erfarenhet är att svenska tidningnar är ungefär lika dåliga.

            Vad jag ville säga med min dåligt formulerade mening var att i england och i många andra länder så finns det en större bredd i åsikter mellan tidningarna och att det är på ett annat sätt acceptabelt att ha en annan åsikt. Bland svenska kultursidor råder oftast konsensus och dessa åsikter återfinns inte ofta utanför södermalm (om man ska raljera lite…).

            1. Jag håller absolut inte med om att det i England är ”mer accepterat att ha en annan åsikt”. Visst är det större antal högervridna skvallertidningar i Storbritannien, men jag tycker inte att det tyder på att man är ”tillåten att ha en annan åsikt” utan snarare att de satsar på ett nyhetssystem som är mer amerikanskt, alltså att journalisterna och redaktörerna är mer öppet vinklade och lägger personliga åsikter i nyheterna.

              Och även om jag på intet sätt kan kalla svensk media perfekt kan jag inte tänka mig att en sådan skandal som att hacka sig in i mordoffers mobiltelefoner skulle förekomma i Sverige. Svenska tidningar är ofta dåliga och rent oetiska, men jag skulle inte lägga dem i samma liga som brittiska.

              Gällande din första post om hur svensk media är mer PK än andra kan jag säga att jag tycker att det är ganska bra att vi inte sjunker till t.ex. The Daily Mails nivå.

                  1. Utan att vara någone expert av tysk press, men efter fem år i landet anser även jag att det finns vissa skillnader, men jag tycker mer det handlar om att flera olika diskussioner förs, inte att åsikter tolereras på andra vis. Men, en hel del tabun har sprängts de senaste åren vad gäller främlingsfientlighet, mycket på grund av Socialdemokraten Thilo Sarrazins bestseller och diskussionerna den ledde till. (In his 2010 book Deutschland schafft sich ab (”Germany Is Doing Away With Itself” or ”Germany Is Abolishing Itself”), the most popular book on politics by a German-language author in a decade,[3] he denounces the failure of Germany’s post-war immigration policy, sparking a nation-wide controversy about the costs and benefits of the idea of multiculturalism. wikipedia).

                    Sedan är det nästintill omöjligt att diskutera vad man får och inte får säga då känslan av att få sina åsiktr kränkta, censurerade, ej respekterade är så subjektiv.

        2. Tyska och till viss mån franska tidningar är bättre exempel än engelska, men få svenskar kan ju tyska och franska bra numera. Den svenska skolan är ju ännu ett exempel där kunskap och kritiskt tänkande inte längre står högt i kurs….

    1. ”respekt för andras åsikter”?
      alltså. för mig är det just det pk är. respekt. det handlar (för mig) om att t.ex. inte kalla folk saker de ej vill bli kallade, inte bete sig ohyfsat och inte behandla folk på ett sätt de ej vill bli behandlade på.

      sen är det tydligen många som snarare använder pk som ett skällsord, och verkar tro att det handlar om någon slags självcensur för att inte reta upp twittervänstern (?). vilket jag inte förstår alls, det låter ju jättekonstigt.

      ”it’s not about being politically correct, it’s about not being a total jerk”, som jag så fint såg det uttryckt på tumblr.

      1. Tja, ta Pär Ström som exempel. Oavsett om man håller med om vad han tyckler så har han rätt att tycka som han gör ang feminismen. Där bryter han en norm som är den politiskt korrekta och han har fått skit på alla möjliga ställen för det. En del är berättigad kritik men det är en massa påhopp på honom som person som inte alls har med att göra med vad han tycker, bland annat från ”twitter-vänstern”. Tror du andra vågar stå för sina åsikter när han behandlas som han gör?

        1. Personer med ”PK-åsikter” får precis samma sorts påhopp som Ström om inte värre. Att ha åsikter överhuvudtaget som är mer kontroversiella än typ ”man ska vara snäll” ”Hitler va dum” eller ”mobbing är fel” brukar generera väldigt mycket ilska från något håll i alla fall. Sen råkar de åsikter som Ström uttrycker generera ogillande från de som anses vara ”politiskt korrekta”, det innebär dock inte att Ström är mer utsatt än någon annan.

          Sen tycker jag inte att ”politiskt korrekt” med innebörden ”personer som tycker så som man ´bör´ tycka i dagens samhällsklimat” passar in med innebörden ”Feministiska, antirasistiska och solidariska åsikter som syftar till att stärka grupper som har det sämre i samhället” det är helt enkelt inte samma sak, inte minst då samhällsklimatet (och vad som anses korrekt) förändras hela tiden men ändå är det samma åsikter som jämt kallas för PK.

          1. Visst är det fler än Ström som drabbats men om man nu ska vara ärlig så drabbades han ganska mycket mer än de flesta andra.

            Det är inte samma åsikter som anses PK nu som för exempelvis fel eller tio år sedan. ”Feministiska, antirasistiska och solidariska åsikter som syftar till att stärka grupper som har det sämre i samhället” är en ganska bra definition av vad som är PK nu för tiden…

                1. Vet inte om jag skulle kalla det att bli ”drabbad” att aktivt söka upp en person, skriva dryga kommentarer och sedan få svar på tal. Snarare jag som är drabbad av dig.

            1. ”men om man nu ska vara ärlig så drabbades han ganska mycket mer än de flesta andra.”

              Om man med ”de flesta andra” menar de flesta andra människor i allmänhet, så visst. Om man med ”De flesta andra” menar de flesta andra som uttrycker sig någorlunda ”kontroversiellt” om politiska åsikter öppet och är lika kända, så nej, då drabbas han inte ”ganska mycket mer än de flesta andra”.

  10. Men! Nej, det gör jag ju verkligen inte?! Jag skäms fan inte alls utan är tvärtom skitstolt över att vara pk eftersom pk innebär att en strävar efter en mer jämlik och rättvis värld. Ska aldrig någonsin ursäkta detta igen.

    Jag har känt att något har legat och skavt i alla diskussioner en haft om bla pepparkakorna och tintin, men aldrig riktigt kunnat sätta fingret på vad. Så jag är hemskt glad att du just gjorde det!

    Vidare tror jag att det beror mycket på att en vill visa att en faktiskt är en tänkande människa som avgör själv vad en tycker från fråga till fråga, att en inte bara ”köper ett pk-paket” och oreflekterat tycker så i alla frågor. Detta behov tror jag att en har för att en ofta blir utmålad på det motsatta sättet; som någon som bara har köpt ett åsiktspaket och ex inte rakar sig under armarna ”bara för att”, använder hen ”bara för att”, måste säga chokladboll ”bara för att”, ifrågasätter ”bara för att” osv osv osv i all oändlighet = tröttsamt och sårande att bli reducerad till ett åsiktspaket som ”bara tycker likadant som alla andra i pk-maffian”. Då kanske en vill svära sig fri från detta genom att visa att en minsann kan tycka emot det där också, och på så sätt kanske ens åsikter i enlighet med det politiskt korrekta får mer trovärdighet.

    Bara en möjlig förklaring. Men du har ju rätt.

    /Stolt och glad förespråkare för en jämlikare och rättvisare värld

    1. ja! just det jag menade med ”självcensur” – att många verkar tro att man är pk ”bara för att”.
      t.ex. att man kanske *egentligen* vill säga negerboll men inte vågar/anpassar sig. och så är det ju helt enkelt inte?

      bra uttryckt, malin!

  11. Grymt bra poäng! Har inte tänkt på det förut, men du har såklart helt rätt. Själv tycker jag att det är hemskt tröttsamt när folk gnäller om skolor som inte tillåter svenska flaggor och hur överdrivet känsliga dessa skolor är. Orkar man tänka efter så är det ju långt rimligare att lacka på rasisterna som försöker ta över symboler som den svenska flaggan och därmed ger den de negativa associationer som skolorna i så fall försöker undvika.

  12. Lite lustigt sätt att använda begreppet PK. Just nu är det PK att vara bl.a. antirassit (dvs. antivit) men i en annan tid eller annat sammanhang skulle det kunna vara något annat. Att vara PK säger egentligen inte något om ens politiska åsikter som sådana, bara att man anammat de åsikter som de som styr debatten eller innehar makten för tillfället propagerar för.

    1. Ja, fast eftersom det nu inte är antirasism och feminism som styr debatten, men pk ändå används för att beskriva dessa åsikter, så valde jag att använda den definitionen.

Lämna ett svar till alexandra Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *