Politiskt korrekta människor måste sluta springa rasisternas äranden.

Jag tror det var i söndags som det senaste twitterhaveriet gick av stapeln, kallat #pepparkaksgate. Grunden för det hela var en artikel i Nerikes Allehanda som handlade om ett barn som inte fick vara pepparkaka i skolans luciatåg eftersom det, enligt artikeln, kunde uppfattas som främlingsfientligt. Detta fick ungefär hela twitter att slå bakut och skriva om att detta minsann är att dra pk-ismen för långt, uttryckt på en massa olika sätt. Även personer som själva ingår i den politiskt korrekta sfären upprördes, bland annat Lady Dahmer som upprörs över det överdrivna hänsynstagandet till att någon kan ”ta illa upp”. Det hela slutade med att det kom en ny artikel där det hela förklarades som ett missförstånd. Detta kan såklart vara en efterhandskonstruktion, men det kan minst lika gärna vara helt sant eftersom källan i den första artikeln inte verkade vara mycket mer än den berörda tioåringens mor. Nå, spela roll.

Jag håller såklart i sak med om att det är trams att tycka att det är rasism med pepparkaksgubbar i luciatåget, om det nu var så det var. Jag tänker inte heller ge mig in i en diskussion om den tragiska bristen på både källkritik och nyansering som alltid förekommer i den här typen av debatter, eftersom den borde vara ganska uppenbar för de flesta. Vad jag däremot har otroligt svårt för är hur många personer som ingår i den politiskt korrekta sfären är så otroligt ängsliga kring detta att en måste göra värsta grejen så fort något går utanför vad en anser är ”okej” att göra i den politiska korrekthetens namn.

Samma tendens finns hos feminister att alltid ”ta avstånd” då en tycker att någon feminist har gått för långt. Jag tycker att detta är relevant i vissa fall (även om jag själv inte alltid gör det) som när det rör länge pågående debatter eller sådant som fungerar som vattendelare inom den feministiska sfären. Däremot ser jag inget behov av att ta avstånd så fort någon feminist säger något jag inte sympatiserar med. Jag tar avstånd från vanligt förekommande fenomen som jag inte sympatiserar med, men jag ser inget behov av att t avstånd från alla yttranden från feministiskt håll jag inte sympatiserar med. Detta vore att lägga energi på helt fel saker och skapa onödiga konflikter i en grupp som faktiskt ändå överlag delar mina intressen. Jag är helt för intern kritik inom politiska rörelser, men det måste ske på ett rimligt sätt och när det behövs.

Och att som en person som generellt är för politisk korrekthet göra en så stor grej av den här pepparkakshistorien, och även av ”debatten” kring att kulturhuset flyttade Tintin i kongo från barnavdelningen som var för ett tag sedan, tycker jag är att springa rasisternas ärenden. Genom att bidra till att göra en så jävla stor grej kring varje liten skitgrej som händer så befäster en en bild av att det finns en ”pk-ism” i samhället. En bild som rasister har gjort väldigt väldigt mycket för att sprida, och som pk-människor alltså hjälper till att sprida än mer. När folk pratar mycket om något som egentligen inte alls är representativt eller ens regelbundet förekommande så tar det så otroligt mycket mer plats än vad det egentligen borde ta. Det skapar en allmän bild av att detta är ett fenomen snarare än en enskild händelse.

Företrädare för rasistiska, eller för den delen sexistiska, åsikter gör extremt sällan detta, det är ju aldrig så att någon företrädare för Sd själv drar uppmärksamhet kring att någon kommun eller skola agerat rasistiskt. De svarar ju knappt ens på direkt fråga kring sådana ärenden! Om de hela tiden hade belyst den rasism som finns i samhället hade de såklart förlorat extremt mycket på detta, det säger ju sig självt. Så varför belyser pk-människor ständigt de få (och ofta missvisande) exempel som finns på orimlig politisk korrekthet?

Alltså gud, du är Pk. Du är för ett ickesexistiskt, ickerasistiskt och jämlikt samhälle. Bara chilla i detta och be inte om ursäkt för dig hela jävla tiden. Du behöver inte, och du bör inte heller, ”ta avstånd” från alla personer och institutioner som implementerar detta på ett sätt som inte faller dig i smaken. Genom att alltid ”ta avstånd” från saker som inte är representativa för de politiskt korrekta sfären i stort så bidrar du till att skapa en bild av att detta är vanligt förekommande, och därmed värt att ta avstånd ifrån. Gör inte det!

Det är så sjukt jävla onödigt att skapa splittringar genom att ”ta avstånd” när det inte ens behövs. Jag blir så otroligt otroligt trött på denna ängslighet från vissa pk-människor. Varför ska det vara så förbannat svårt att stå för att en generellt sympatiserar med den rörelse som syftar till att bekämpa rasism och sexism? Varför måste en alltid ta avstånd från denna rörelse så fort en får chansen? Skäms ni för att ni är Pk eller vad fan är grejen?

Maria Svelands jävla artikel.

Alltså ursäkta mig, men Maria Svelands jävla artikel. Jag tyckte verkligen inte att den var bra. Jag har svårt att fatta hur det kan vara motiverat att upplåta så mycket utrymme åt sådant svammel, ännu mindre hur den kan ha blivit så fantastiskt hypad som den har. Ja, jag begriper hennes frustration över hur saker och ting ser ut men hon sitter liksom bara på sin högs häst och spyr galla över en otroligt stor massa människor. Nej, jag tycker inte heller att det är kul att Sd kommit in i riksdagen, att det finns så många antifeminister eller att Breivik dödade de socialistiska ungdomarna men det tjänar ju fan inget till att bara domdera på det där viset.

Jag tycker att det är viktigt att feminister, antirasister och kulturmarxister i största allmänhet står upp för de politiskt korrekta idealen, men inte på det här sättet. Det gör mig bara ännu tröttare, ty jag vet att det finns en vettig kritik att leverera men att texter som dessa går före. Och här blir det relevant att fundera på det här indignationsprivilegiet, för det är det som gör att sådan här svada blir accepterad som en debattartikel och dessutom hyllad.

Sålänge man är en politiskt korrekt kulturvänsterfeminist så behöver inte komma med någon djupare analys, bra argument eller ens något nytt. Det är bara att köra på med att jämföra Pär Ström med Breivik, då kommer alla att hylla texten till skyarna. Kanske för att det som står är det alla tänker, men ingen vågar säga?

Nej tyvärr, jag köper inte detta. Bara för att jag håller med Sveland i sak så betyder inte det att jag tycker att hennes text är bra. Om man ska uppta så mycket plats med en debattartikel om den politiska inkorrektheten så tycker jag att man ska kunna leverera mer än detta. Texten skulle kunna platsa i en blogg, kanske under rubriken ”lösryckt frustration” men inte som det den utger sig för att vara.

För övrigt tycker jag Hannah har skrivit bra om saken. Läs hennes inlägg!

Men skärp er.

Okej. Jag håller med om att det Breivik gjorde inte var en isolerad företeelse, sprungen ur endast hans eget labila psyke. Okej, jag håller med om att den ”politiskt inkorrekta”-retoriken är skadlig och ett tecken på att rasism, misogyni och liknande blir mer och mer accepterat i samhället. Men alltså, att indirekt anklaga alla som snackar om ”politisk korrekthet” för att vara av samma skrot och korn som Breivik (nåja, typ samma skrot och korn), det är fan bara att gå alldeles för långt. Det skapar absolut inte en konstruktiv debatt, inte på något vis. Det förstärker bara bilden av det politiskt korrekta etablissemanget som inget begriper om ”vanligt folk” och som inte vågar argumentera på riktigt helt enkelt för att de inte kan. Ni kan fan bättre än såhär, så bara skärp till er.

Att framstå som verklighetsfrånvänd pk-elit är det sista vi vill.

Jag fick ett svar på mitt inlägg om SD och Brå, och vill ge ett svar i ett eget inlägg. Dels för att jag inte vill uppfattas som någon slags sympatisör och dels för att jag vill tydliggöra min åsikt ordentligt.

Anledningen till att man förnekar är ju för att BRÅ är statistik-nördar. Hela SDs ”undersökning” är så ovetenskaplig att jag får ont i magen. Man kan inte bara undersöka hälften av alla dommar utan att redovisa vilka det är, hur man har valt ut dem.
Visst, mörkertalet kan ses som löjligt i sammanhanget, men det gäller ju bara om samma samband kan ses där (alltså antal invandrare som är förövare). Det kan ju vara så att personer är mer benägna till att anmäla någon som är invandrare? Då blir ju mörkertalet större för svenska förövare, och man kan då bara uttala sig om sambandet man kan se bland dömda förövare.

Det finns absolut kulturella skillnader, det förnekar jag inte (och BRÅ förnekar inte heller att invandrare är överrespresenterade i kriminalstatistiken: http://blogg.svd.se/faktakollen), men vad SD försöker bevisa med sin undersökning är bara väldigt uttänjda halvsanningar så då blir det mest bara jobbigt att lyssna på dem och ta dem på allvar.

När det gäller vetenskapligheten i SD:s undersökning är väl det enda jag kan säga att man aldrig ska lita på vetenskap utförd av eller på uppdrag av politiska partier, men detta gäller lika mycket SD:s undersökning som den där jävla sexköplagsutredningen. Annars är det inget statistiskt dåligt underlag att välja 114 slumpvisa brottslingar om man ska göra en studie och våldtäktsbrott, de flesta valundersökningar görs på ett underlag om kanske 1000-2000 personer, vilket i sammanhanget är en försvinnande liten del, men dem ses ändå som statistiskt relevanta. Huruvida det är korrekt eller inte låter jag vara osagt, min poäng är att lite vad som helst kan gå under namnet ”vetenskap” och ”statistik” och att SD:s undersökning inte är ett undantag (förutsatt att urvalet är slumpmässigt).

Gällande mörkertalet är det givetvis relevant om man har lyckats bevisa att det är mer troligt att en invandrare blir anmäld och dömd för sexbrott. Om det finns sådan bevisning så är det helt och hållet korrekt men om det bara är spekulationer så är det minst lika illa. Jag tvivlar hursomhelst på att mörkertalet är tillräckligt stort för att göra statistiken representativ för befolkningen i stort.

Jag håller med om att SD är värdelösa, mest för att det är ganska uppenbart vad de haft i åtanke när de gjorde sin ”undersökning”, vilket gör det till dålig vetenskap per definition, detta är dock inget unikt för SD som parti, väldigt mycket forskning bedrivs på statens initiativ i syfte att bevisa att det finns underlag för den politik man önskar föra, FHI är till exempel en stor jävla bevismaskin.

Det jag blir upprörd över är att man alltid skriker ”lögn och förbannad dikt” såfort SD gör ett uttalande, ibland hänvisar man till att retoriken är typiskt ”nazistisk”, ibland är det dålig vetenskap och så vidare. Om man alltid hanterar det SD säger på det sättet så kommer man bara stärka deras och andras övertygelse om att det är ett parti som missförstås och fryses ut för att de inte tillhör den sk ”pk-eliten”, alltså ett parti som representerar verklighetens folk och vågar säga det alla tänker men inte vågar, vilket delvis stämmer. SD lever på att de är utanför och missförstådda.

Jag tror att det bästa sättet att hantera SD på är att erkänna att den problematik de talar om finns (bara den som faktiskt existerar, såklart) men leverera bättre lösningsförslag och lyfta fram det positiva med invandringen. Annars så kommer det att framstå som att pk-eliten i storstäder är verklighetsfrånvända och inte förstår de problem som ”vanligt folk” har. Det är ett jävligt dåligt intryck att ge i dagens läge så jag tror att man måste sluta diskriminera SD:s bevis och argument, för utanförskap gör grupper starka och det vill vi ju inte, eller hur?