Politiskt korrekta människor måste sluta springa rasisternas äranden.
Jag tror det var i söndags som det senaste twitterhaveriet gick av stapeln, kallat #pepparkaksgate. Grunden för det hela var en artikel i Nerikes Allehanda som handlade om ett barn som inte fick vara pepparkaka i skolans luciatåg eftersom det, enligt artikeln, kunde uppfattas som främlingsfientligt. Detta fick ungefär hela twitter att slå bakut och skriva om att detta minsann är att dra pk-ismen för långt, uttryckt på en massa olika sätt. Även personer som själva ingår i den politiskt korrekta sfären upprördes, bland annat Lady Dahmer som upprörs över det överdrivna hänsynstagandet till att någon kan ”ta illa upp”. Det hela slutade med att det kom en ny artikel där det hela förklarades som ett missförstånd. Detta kan såklart vara en efterhandskonstruktion, men det kan minst lika gärna vara helt sant eftersom källan i den första artikeln inte verkade vara mycket mer än den berörda tioåringens mor. Nå, spela roll.
Jag håller såklart i sak med om att det är trams att tycka att det är rasism med pepparkaksgubbar i luciatåget, om det nu var så det var. Jag tänker inte heller ge mig in i en diskussion om den tragiska bristen på både källkritik och nyansering som alltid förekommer i den här typen av debatter, eftersom den borde vara ganska uppenbar för de flesta. Vad jag däremot har otroligt svårt för är hur många personer som ingår i den politiskt korrekta sfären är så otroligt ängsliga kring detta att en måste göra värsta grejen så fort något går utanför vad en anser är ”okej” att göra i den politiska korrekthetens namn.
Samma tendens finns hos feminister att alltid ”ta avstånd” då en tycker att någon feminist har gått för långt. Jag tycker att detta är relevant i vissa fall (även om jag själv inte alltid gör det) som när det rör länge pågående debatter eller sådant som fungerar som vattendelare inom den feministiska sfären. Däremot ser jag inget behov av att ta avstånd så fort någon feminist säger något jag inte sympatiserar med. Jag tar avstånd från vanligt förekommande fenomen som jag inte sympatiserar med, men jag ser inget behov av att t avstånd från alla yttranden från feministiskt håll jag inte sympatiserar med. Detta vore att lägga energi på helt fel saker och skapa onödiga konflikter i en grupp som faktiskt ändå överlag delar mina intressen. Jag är helt för intern kritik inom politiska rörelser, men det måste ske på ett rimligt sätt och när det behövs.
Och att som en person som generellt är för politisk korrekthet göra en så stor grej av den här pepparkakshistorien, och även av ”debatten” kring att kulturhuset flyttade Tintin i kongo från barnavdelningen som var för ett tag sedan, tycker jag är att springa rasisternas ärenden. Genom att bidra till att göra en så jävla stor grej kring varje liten skitgrej som händer så befäster en en bild av att det finns en ”pk-ism” i samhället. En bild som rasister har gjort väldigt väldigt mycket för att sprida, och som pk-människor alltså hjälper till att sprida än mer. När folk pratar mycket om något som egentligen inte alls är representativt eller ens regelbundet förekommande så tar det så otroligt mycket mer plats än vad det egentligen borde ta. Det skapar en allmän bild av att detta är ett fenomen snarare än en enskild händelse.
Företrädare för rasistiska, eller för den delen sexistiska, åsikter gör extremt sällan detta, det är ju aldrig så att någon företrädare för Sd själv drar uppmärksamhet kring att någon kommun eller skola agerat rasistiskt. De svarar ju knappt ens på direkt fråga kring sådana ärenden! Om de hela tiden hade belyst den rasism som finns i samhället hade de såklart förlorat extremt mycket på detta, det säger ju sig självt. Så varför belyser pk-människor ständigt de få (och ofta missvisande) exempel som finns på orimlig politisk korrekthet?
Alltså gud, du är Pk. Du är för ett ickesexistiskt, ickerasistiskt och jämlikt samhälle. Bara chilla i detta och be inte om ursäkt för dig hela jävla tiden. Du behöver inte, och du bör inte heller, ”ta avstånd” från alla personer och institutioner som implementerar detta på ett sätt som inte faller dig i smaken. Genom att alltid ”ta avstånd” från saker som inte är representativa för de politiskt korrekta sfären i stort så bidrar du till att skapa en bild av att detta är vanligt förekommande, och därmed värt att ta avstånd ifrån. Gör inte det!
Det är så sjukt jävla onödigt att skapa splittringar genom att ”ta avstånd” när det inte ens behövs. Jag blir så otroligt otroligt trött på denna ängslighet från vissa pk-människor. Varför ska det vara så förbannat svårt att stå för att en generellt sympatiserar med den rörelse som syftar till att bekämpa rasism och sexism? Varför måste en alltid ta avstånd från denna rörelse så fort en får chansen? Skäms ni för att ni är Pk eller vad fan är grejen?
Maria Svelands jävla artikel.
Alltså ursäkta mig, men Maria Svelands jävla artikel. Jag tyckte verkligen inte att den var bra. Jag har svårt att fatta hur det kan vara motiverat att upplåta så mycket utrymme åt sådant svammel, ännu mindre hur den kan ha blivit så fantastiskt hypad som den har. Ja, jag begriper hennes frustration över hur saker och ting ser ut men hon sitter liksom bara på sin högs häst och spyr galla över en otroligt stor massa människor. Nej, jag tycker inte heller att det är kul att Sd kommit in i riksdagen, att det finns så många antifeminister eller att Breivik dödade de socialistiska ungdomarna men det tjänar ju fan inget till att bara domdera på det där viset.
Jag tycker att det är viktigt att feminister, antirasister och kulturmarxister i största allmänhet står upp för de politiskt korrekta idealen, men inte på det här sättet. Det gör mig bara ännu tröttare, ty jag vet att det finns en vettig kritik att leverera men att texter som dessa går före. Och här blir det relevant att fundera på det här indignationsprivilegiet, för det är det som gör att sådan här svada blir accepterad som en debattartikel och dessutom hyllad.
Sålänge man är en politiskt korrekt kulturvänsterfeminist så behöver inte komma med någon djupare analys, bra argument eller ens något nytt. Det är bara att köra på med att jämföra Pär Ström med Breivik, då kommer alla att hylla texten till skyarna. Kanske för att det som står är det alla tänker, men ingen vågar säga?
Nej tyvärr, jag köper inte detta. Bara för att jag håller med Sveland i sak så betyder inte det att jag tycker att hennes text är bra. Om man ska uppta så mycket plats med en debattartikel om den politiska inkorrektheten så tycker jag att man ska kunna leverera mer än detta. Texten skulle kunna platsa i en blogg, kanske under rubriken ”lösryckt frustration” men inte som det den utger sig för att vara.
För övrigt tycker jag Hannah har skrivit bra om saken. Läs hennes inlägg!
Men skärp er.
Okej. Jag håller med om att det Breivik gjorde inte var en isolerad företeelse, sprungen ur endast hans eget labila psyke. Okej, jag håller med om att den ”politiskt inkorrekta”-retoriken är skadlig och ett tecken på att rasism, misogyni och liknande blir mer och mer accepterat i samhället. Men alltså, att indirekt anklaga alla som snackar om ”politisk korrekthet” för att vara av samma skrot och korn som Breivik (nåja, typ samma skrot och korn), det är fan bara att gå alldeles för långt. Det skapar absolut inte en konstruktiv debatt, inte på något vis. Det förstärker bara bilden av det politiskt korrekta etablissemanget som inget begriper om ”vanligt folk” och som inte vågar argumentera på riktigt helt enkelt för att de inte kan. Ni kan fan bättre än såhär, så bara skärp till er.
Sluta tjata om ert jävla pk.
Det finns en massa människor som ägnar sig åt att whina över människor som är ”pk”. För det mesta är det SD-människor som ba: ”Sverige är så himla pk, man kan inte säga att man tycker om midsommarstångar/har svenska flaggan på balkongen/sjunga nationalsången utan att vara rasist”. Etter värre blir det när människor tycker att det är så himla himla hemskt att alla partier ”ignorerar” SD och att det är en effekt av att vi är så pk i Sverige.
Det finns någon slags ide om att att politisk korrekthet är ”falsk”, att det är något man ägnar sig åt för att man inte vågar stå för sina verkliga åsikter (dvs det som alla tänker men ingen säger).
Har några invändningar:
- Visst, jag har också tänkt att invandrare är mer störiga än andra, men anledningen att jag inte bygger mina åsikter på det är inte för att jag inte vågar utan för att jag tycker det är en jävla idiotgrej att bygga sina åsikter på slumpmässigt utvalda fördomar. Jag skulle lika gärna kunna bygga mina politiska åsikter på att barn är konstiga, att tjejer suger eller att korta är ointelligenta. Dessutom tycker jag det är rimligt att de är det, i och med att de flesta invandrare lever i en betydligt mer pressad situation än vad en genomsnittlig svensk gör.
- Jag har varit scout i fan 10 år. Vi hissar flaggan vareviga möte, sjunger nationalsången mest hela tiden och jag har aldrig blivit kallad för rasist på grund av det. På samma vis har jag aldrig varit med om att någon kallat mig rasist för att jag firat midsommar eller valborg, ätit sill och färskpotatis eller uttryckt en kärlek till Sverige.
- Kanske är det så att flagghissande ses som en provokation beroende på kontext. Om någon med rakad skalle, vit piké-tröja, bomberjacka, sverigeflagga på brevinkastet och kängor hissar flaggan under mycket högtidliga former varje morgon så kanske folk drar slutsatsen att denna person inte är så himla förtjust i invandrare. På samma sätt som man antar att en tjej som står i 44:ans kassa med kvinnosymbol runt halsen, hår under armarna och dreads är både feminist och vänster. Det handlar helt och hållet om vilka signaler man sänder ut och det är faktiskt obegripligt varför en människan skulle anta alla typiska rasist-attribut utan att sympatisera med deras åsikter. Faktiskt.
- Varför skulle politisk korrekthet vara något dåligt? Anledningen till att det har vuxit fram en viss politisk korrekthet beror ju på att en majoritet av alla människor tycker så. Då är det väl inte konstigt att man kräver mer förklaring från dem som inte delar de åsikterna. Politisk korrekthet är ju bara de åsikter som de flesta har.
- Det är ju inte ens sant att folk är så jävla pk. För det mesta så är folk inte sena med att slänga ur sig både det ena och det andra om invandrare, kvinnor, arbetslösa eller vilken grupp man nu tycker förtjänar skit.
Det viktiga när jag knullar är inte att det är politiskt korrekt, utan att det är skönt.
Jag har själv inte orkat skriva om det här rättsmålet med mannen som blivit anmäld för misshandel då han varit dominant mot en sexuellt mogen kvinna i en BDSM-relation, men ville ändå skriva lite kort om det och dessutom pusha för Eye-candys inlägg om samma sak, som är betydligt matigare och väldigt vettigt. Debatten präglas dessutom av okunskap rörande hur BDSM fungerar: i nästan alla fall finns stoppord och koder som måste respekteras och om dessa inte respekteras så rör det sig om ett solklart fall av våldtäkt, som att säga nej, helt enkelt.
Men allvarligt: jag blir fan kränkt av detta. Jag gillar våldsamt, förnedrande sex, jag tänder på det, jag blir kåt av det, jag uppskattar det. Kan inte jag får göra det utan att automatiskt vara ett jävla offer, kan inte mina sexuella preferenser få vara ifred. Gu va kul det skulle vara för mig att knulla om jag inte skulle kunna ägna mig åt det jag gillar! Om jag skulle tvingas att ha vaniljsex bara för att samhället vill att det är det jag ska tända på. Gu va roligt att alltid, även i mitt sovrum, behöva anpassa mig efter vad som anses vara friskt och sjukt.
Många människor tänder på olika former av förnedring och våld i sexuella sammanhang, det är en av de vanligaste sexuella böjelserna. Nästan alla kvinnor jag känner gillar eller har gillat den typen av sex och de har alla skämts över det, de har all tyckt att de är onormala och konstiga, inte vågat leva ut sina preferenser för att det är så himla sjukt och konstigt. Gu vad bra! Vad bra med stigman och ångest! Vad bra att vi ytterliggare förtrycker kvinnors (och mäns också för den delen) självbestämmanderätt genom att tycka att en av de vanligaste sexuella preferenserna är ett uttryck för att man är sjuk, för att man ställer upp på saker man egentligen inte vill! Man behöver inte veta att man egentligen inte vill det, men det är ju helt uppenbart för alla att ingen kan vilja bli slagen av fri vilja, framförallt inte under samlag som ska präglas och kärlek, ömhet och missionären!
Det är väl säkert så att den enda anledningen till att jag gillar BDSM är att jag är så jävla hjärntvättad av patriarkatet. Men vet ni vad? Det spelar ingen jävla roll varför jag tänder på det jag tänder på, det som spelar roll är att det är skönt att knulla och att jag gärna vill ha min orgasm ifred, hur påverkad den är av samhällsnormer. Jag ger faktiskt blanka fan i varför mig fitta börjar rinna lite extra av vissa företeelser, för det viktiga för mig när jag knullar är, hör och häpna, INTE att det är politiskt korrekt och ”rättvist” utan att det är skönt. Och jag vill helst slippa att känna mig som en jävla moralisk smittohärd efteråt också.
Att framstå som verklighetsfrånvänd pk-elit är det sista vi vill.
Jag fick ett svar på mitt inlägg om SD och Brå, och vill ge ett svar i ett eget inlägg. Dels för att jag inte vill uppfattas som någon slags sympatisör och dels för att jag vill tydliggöra min åsikt ordentligt.
Anledningen till att man förnekar är ju för att BRÅ är statistik-nördar. Hela SDs ”undersökning” är så ovetenskaplig att jag får ont i magen. Man kan inte bara undersöka hälften av alla dommar utan att redovisa vilka det är, hur man har valt ut dem.
Visst, mörkertalet kan ses som löjligt i sammanhanget, men det gäller ju bara om samma samband kan ses där (alltså antal invandrare som är förövare). Det kan ju vara så att personer är mer benägna till att anmäla någon som är invandrare? Då blir ju mörkertalet större för svenska förövare, och man kan då bara uttala sig om sambandet man kan se bland dömda förövare.Det finns absolut kulturella skillnader, det förnekar jag inte (och BRÅ förnekar inte heller att invandrare är överrespresenterade i kriminalstatistiken: http://blogg.svd.se/faktakollen), men vad SD försöker bevisa med sin undersökning är bara väldigt uttänjda halvsanningar så då blir det mest bara jobbigt att lyssna på dem och ta dem på allvar.
När det gäller vetenskapligheten i SD:s undersökning är väl det enda jag kan säga att man aldrig ska lita på vetenskap utförd av eller på uppdrag av politiska partier, men detta gäller lika mycket SD:s undersökning som den där jävla sexköplagsutredningen. Annars är det inget statistiskt dåligt underlag att välja 114 slumpvisa brottslingar om man ska göra en studie och våldtäktsbrott, de flesta valundersökningar görs på ett underlag om kanske 1000-2000 personer, vilket i sammanhanget är en försvinnande liten del, men dem ses ändå som statistiskt relevanta. Huruvida det är korrekt eller inte låter jag vara osagt, min poäng är att lite vad som helst kan gå under namnet ”vetenskap” och ”statistik” och att SD:s undersökning inte är ett undantag (förutsatt att urvalet är slumpmässigt).
Gällande mörkertalet är det givetvis relevant om man har lyckats bevisa att det är mer troligt att en invandrare blir anmäld och dömd för sexbrott. Om det finns sådan bevisning så är det helt och hållet korrekt men om det bara är spekulationer så är det minst lika illa. Jag tvivlar hursomhelst på att mörkertalet är tillräckligt stort för att göra statistiken representativ för befolkningen i stort.
Jag håller med om att SD är värdelösa, mest för att det är ganska uppenbart vad de haft i åtanke när de gjorde sin ”undersökning”, vilket gör det till dålig vetenskap per definition, detta är dock inget unikt för SD som parti, väldigt mycket forskning bedrivs på statens initiativ i syfte att bevisa att det finns underlag för den politik man önskar föra, FHI är till exempel en stor jävla bevismaskin.
Det jag blir upprörd över är att man alltid skriker ”lögn och förbannad dikt” såfort SD gör ett uttalande, ibland hänvisar man till att retoriken är typiskt ”nazistisk”, ibland är det dålig vetenskap och så vidare. Om man alltid hanterar det SD säger på det sättet så kommer man bara stärka deras och andras övertygelse om att det är ett parti som missförstås och fryses ut för att de inte tillhör den sk ”pk-eliten”, alltså ett parti som representerar verklighetens folk och vågar säga det alla tänker men inte vågar, vilket delvis stämmer. SD lever på att de är utanför och missförstådda.
Jag tror att det bästa sättet att hantera SD på är att erkänna att den problematik de talar om finns (bara den som faktiskt existerar, såklart) men leverera bättre lösningsförslag och lyfta fram det positiva med invandringen. Annars så kommer det att framstå som att pk-eliten i storstäder är verklighetsfrånvända och inte förstår de problem som ”vanligt folk” har. Det är ett jävligt dåligt intryck att ge i dagens läge så jag tror att man måste sluta diskriminera SD:s bevis och argument, för utanförskap gör grupper starka och det vill vi ju inte, eller hur?
Kommentarer.